Empiri i en mening
Den empiri jag använder är min egen vardag.
Jonas Gummessons studie av Palmes ungdomstid är tendentiös men innehåller värdefull empiri om hans militärtid.
För många blev det en inriktning mot väster – mot det engelska och mot sådant som vi trodde hörde ihop med engelsk karaktär och tradition: kritik, besinning, empiri.
Motargumenten bygger snarare på strikt teoretiska resonemang om dynamiska effekter av att ha en heterogen befolkningssammansättning, men det handlar mer om ideologi än empiri.
Hur stark högerorienteringen och nazistsympatierna var i den svenska armén under kriget är en ännu outredd fråga, det finns gott om anekdotisk bevisföring men ingen substantiell empiri.
Att Dawkins inte går i dialog med teologins sofismer som av nöd utvecklats ur vederlagd empiri, beror givetvis inte på kunskapsbrist utan på att han inte räknar som relevant det som emanerar ur felaktiga antaganden.
Geijeraffären behandlas i Guillous och Bratts memoarer; se även Makten, männen, mörkläggningen: historien om bordellhärvan 1976 av Deanne Rauscher och Janne Mattsson – den är inte särskilt klargörande men innehåller mycket empiri.
Men det finns oändligt mycket mer att lära om det i det fria tänkandets värld där dogmer inte utgör ramen, och där inga teologer sitter och vaktar på symboler och spetsfundigheter byggda på hopplös empiri, i väntan på att fälla domar om vem som är tillräckligt kunnig om dessa spetsfundigheter och vem som läser dem för bokstavligt.
Jonas Gummessons studie av Palmes ungdomstid är tendentiös men innehåller värdefull empiri om hans militärtid.
För många blev det en inriktning mot väster – mot det engelska och mot sådant som vi trodde hörde ihop med engelsk karaktär och tradition: kritik, besinning, empiri.
Motargumenten bygger snarare på strikt teoretiska resonemang om dynamiska effekter av att ha en heterogen befolkningssammansättning, men det handlar mer om ideologi än empiri.
Hur stark högerorienteringen och nazistsympatierna var i den svenska armén under kriget är en ännu outredd fråga, det finns gott om anekdotisk bevisföring men ingen substantiell empiri.
Att Dawkins inte går i dialog med teologins sofismer som av nöd utvecklats ur vederlagd empiri, beror givetvis inte på kunskapsbrist utan på att han inte räknar som relevant det som emanerar ur felaktiga antaganden.
Geijeraffären behandlas i Guillous och Bratts memoarer; se även Makten, männen, mörkläggningen: historien om bordellhärvan 1976 av Deanne Rauscher och Janne Mattsson – den är inte särskilt klargörande men innehåller mycket empiri.
Men det finns oändligt mycket mer att lära om det i det fria tänkandets värld där dogmer inte utgör ramen, och där inga teologer sitter och vaktar på symboler och spetsfundigheter byggda på hopplös empiri, i väntan på att fälla domar om vem som är tillräckligt kunnig om dessa spetsfundigheter och vem som läser dem för bokstavligt.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.