Eftergiven i en mening
Det fick honom att vara eftergiven mot Ileane, vad hon än gjorde.
Det sista hon ville ha var ett barn som var en eftergiven anpassling.
De tycker att han många gånger är alltför eftergiven och obenägen att åtala.
Känner olust och tvivel smälta undan, känner kroppen bli följsam och eftergiven.
Han är alltför eftergiven mot mig, ger mig syndernas förlåtelse lätt och med alltför lite botgöring.
Kritiken mot honom växte: han var alltför eftergiven mot Sovjetunionen och alltför brysk mot västmakterna.
Fru Boklund märkte till sin häpnad hur eftergiven och snäll Frideborg blivit och belönade henne ofta med en godbit eller en klapp på kinden.
Först muttrade han lite harmset, men senare blev det till en eftergiven suck, som om han hade påmint henne om något obehagligt som måste göras.
Bergman försökte hindra henne från att möta sin make på egen hand, men hon envisades eftersom ingenjören hade låtit mjuk och eftergiven i telefonen.
Ni är väl inte riktig i skallen, va! Men jag ska min själ tala med er i annan ton hädanefter! Jag har varit alldeles för eftergiven, låtit er bli alldeles för fräck.
Och situationen komplicerades dessutom av att han var så nervös inför att förändra den kurs hans företrädare hade slagit in på att också han, i likhet med Kilborn, många gånger såg till så att pendeln slog över farligt mycket åt andra hållet med följden att han blev alltför eftergiven mot fiender och för överslätande mot bundsförvanter som inte uppfyllde sina åtaganden.
När karln äntligen hämtades bort och när det kom i dagen att han i sin obegripliga elakhet hade tagit ett porträtt, det enda porträtt som doktorn hade av sin hustru och sina barn, och rivit sönder det, och när doktorn ledsen satt och betraktade bitarna, som det inte tycktes kunna gå att foga ihop igen, sa Quangel förtretad: Vet doktorn vad, ibland tror jag att doktorn verkligen är för eftergiven.
Det sista hon ville ha var ett barn som var en eftergiven anpassling.
De tycker att han många gånger är alltför eftergiven och obenägen att åtala.
Känner olust och tvivel smälta undan, känner kroppen bli följsam och eftergiven.
Han är alltför eftergiven mot mig, ger mig syndernas förlåtelse lätt och med alltför lite botgöring.
Kritiken mot honom växte: han var alltför eftergiven mot Sovjetunionen och alltför brysk mot västmakterna.
Fru Boklund märkte till sin häpnad hur eftergiven och snäll Frideborg blivit och belönade henne ofta med en godbit eller en klapp på kinden.
Först muttrade han lite harmset, men senare blev det till en eftergiven suck, som om han hade påmint henne om något obehagligt som måste göras.
Bergman försökte hindra henne från att möta sin make på egen hand, men hon envisades eftersom ingenjören hade låtit mjuk och eftergiven i telefonen.
Ni är väl inte riktig i skallen, va! Men jag ska min själ tala med er i annan ton hädanefter! Jag har varit alldeles för eftergiven, låtit er bli alldeles för fräck.
Och situationen komplicerades dessutom av att han var så nervös inför att förändra den kurs hans företrädare hade slagit in på att också han, i likhet med Kilborn, många gånger såg till så att pendeln slog över farligt mycket åt andra hållet med följden att han blev alltför eftergiven mot fiender och för överslätande mot bundsförvanter som inte uppfyllde sina åtaganden.
När karln äntligen hämtades bort och när det kom i dagen att han i sin obegripliga elakhet hade tagit ett porträtt, det enda porträtt som doktorn hade av sin hustru och sina barn, och rivit sönder det, och när doktorn ledsen satt och betraktade bitarna, som det inte tycktes kunna gå att foga ihop igen, sa Quangel förtretad: Vet doktorn vad, ibland tror jag att doktorn verkligen är för eftergiven.
När jag ber om en tolkning gissar han att Stenbeck såg ner på moderatpolitiker som tjänstvilligt och eftergivet ställer sig till näringslivets förfogande, som en Svenska Arbetsgivareföreningens politiska gren.
utsättas för politiska påtryckningar eller bli eftergivna i.
De flesta domare i Cambridge hade namn om sig att vara eftergivna, orealistiska, dumliberala.
Men någon ordentlig uppgörelse med nazistsympatisörer och eftergivna tjänstemän och politiker kom inte till stånd.
De flesta domare i Cambridge hade namn om sig att vara eftergivna, orealistiska, dumliberala.
Men någon ordentlig uppgörelse med nazistsympatisörer och eftergivna tjänstemän och politiker kom inte till stånd.
I februari 1500 hade den kärleksfulle och eftergivne fadern spenderat 24 000 dukater på samhället Sermoneta söder om Rom, med dess fästningar och jordområden, åt sin älskade Lucrezia och hon kunde foga Sermoneta till Spoleto och Nepi.