Dåtiden i en mening
Cluny Hotel tillhörde dåtiden.
Övertagandet gav hursomhelst badwill i dåtiden.
Men ändå måste den noterade summan, kronor 33 233 792:20, anses exceptionell i dåtiden.
Idag lokaler för kommunens representation, men då utrustat med för dåtiden närmast ofattbar lyx, inklusive vattentoaletter.
Summan kanske ändå inte är så enorm med tanke på de vinster som gjorts, men mycket generös i förhållande till jämförbara projekt i dåtiden.
Framför allt samlade han fanatiskt böcker och grundade på allvar Vatikanbiblioteket, som uppnådde den för dåtiden imponerande siffran 1 200 handskrivna volymer.
Vad som än inträffade framöver var det för den ceremoniellt tänkande dåtiden ett oåterkalleligt mått på påvedömets makt och rättfärdigheten i dess anspråk.
Där, en trappa upp, ligger dåtiden bara delvis uppackad, i en lokal lika förvirrande och förfallen som ett mänskligt minne; ett lager för det som står mellan raderna.
Han dog på sätt och vis martyrdöden och skulle antagligen ha haft goda chanser att bli helgonförklarad om han inte också varit en stor litteratör vars liv och verk i dåtiden varit till den grad bekanta.
Lite av samma fenomen som i dåtiden skildrades i Carl Snoilskys dikt Gammalt porslin – om kungen som bytte bort sina soldater mot en kinesisk kruka, som ännu finns kvar sedan armén och dåtidens riken försvunnit.
Dåtiden trodde på simoni i form av franska mutor vid valet, och Dante placerar honom, välförtjänt även med tanke på hans övriga gärning, som näste man upp och ner i hålet i Inferno ovanpå Nicolaus och Bonifatius.
Men i dåtiden – det framgår om man läser omdömen i svenska böcker tryckta medan nazismen ännu stod på höjden av sin makt – uppfattades Mit brennender Sorge ändå entydigt som »riktad mot nationalsocialismens ideologi«.
Om vi håller oss till vår tidigare gissning på cirka en miljard för Wallenberg och översätter proportionerna, med avdrag för Walters andel, hamnar vi på cirka 300 miljoner under Ernst jr, vilket för dåtiden ändå är nog så imponerande.
I en annars ytterst diskret formgiven annons från 1925 berömmer sig firmans siste ägare Tage Cervin av att ha förmedlat 236 obligationslån om sammanlagt drygt en halv miljard kronor – en för dåtiden närmast ofattbar summa, även om andra medintressenter funnits och penningvärdet halverats under tiden från 1873.
Övertagandet gav hursomhelst badwill i dåtiden.
Men ändå måste den noterade summan, kronor 33 233 792:20, anses exceptionell i dåtiden.
Idag lokaler för kommunens representation, men då utrustat med för dåtiden närmast ofattbar lyx, inklusive vattentoaletter.
Summan kanske ändå inte är så enorm med tanke på de vinster som gjorts, men mycket generös i förhållande till jämförbara projekt i dåtiden.
Framför allt samlade han fanatiskt böcker och grundade på allvar Vatikanbiblioteket, som uppnådde den för dåtiden imponerande siffran 1 200 handskrivna volymer.
Vad som än inträffade framöver var det för den ceremoniellt tänkande dåtiden ett oåterkalleligt mått på påvedömets makt och rättfärdigheten i dess anspråk.
Där, en trappa upp, ligger dåtiden bara delvis uppackad, i en lokal lika förvirrande och förfallen som ett mänskligt minne; ett lager för det som står mellan raderna.
Han dog på sätt och vis martyrdöden och skulle antagligen ha haft goda chanser att bli helgonförklarad om han inte också varit en stor litteratör vars liv och verk i dåtiden varit till den grad bekanta.
Lite av samma fenomen som i dåtiden skildrades i Carl Snoilskys dikt Gammalt porslin – om kungen som bytte bort sina soldater mot en kinesisk kruka, som ännu finns kvar sedan armén och dåtidens riken försvunnit.
Dåtiden trodde på simoni i form av franska mutor vid valet, och Dante placerar honom, välförtjänt även med tanke på hans övriga gärning, som näste man upp och ner i hålet i Inferno ovanpå Nicolaus och Bonifatius.
Men i dåtiden – det framgår om man läser omdömen i svenska böcker tryckta medan nazismen ännu stod på höjden av sin makt – uppfattades Mit brennender Sorge ändå entydigt som »riktad mot nationalsocialismens ideologi«.
Om vi håller oss till vår tidigare gissning på cirka en miljard för Wallenberg och översätter proportionerna, med avdrag för Walters andel, hamnar vi på cirka 300 miljoner under Ernst jr, vilket för dåtiden ändå är nog så imponerande.
I en annars ytterst diskret formgiven annons från 1925 berömmer sig firmans siste ägare Tage Cervin av att ha förmedlat 236 obligationslån om sammanlagt drygt en halv miljard kronor – en för dåtiden närmast ofattbar summa, även om andra medintressenter funnits och penningvärdet halverats under tiden från 1873.
Adamsson i dåtid.
Dåtid och framtid.
Allting är dåtid nu.
Det fanns ingen dåtid.
Dåtid och nutid, men med eoner emellan sig.
Fler möjligheter till mönster som låg i dåtid.
Relationen mellan dåtid, nutid och framtid bryts upp.
Slutsatsen var klockren: det fanns en koppling – dåtid, nutid.
När hennes tankar inte var hos pappa i dåtid var de i pappas värld i nutid.
Jag vill lyfta henne ur dåtid till nutid, ha en tidsmaskin och spola tiden tillbaka.
Kanske märkte han inte att han skrev i dåtid, som om deras tid tillsammans var över.
Men någon på tredje våningen hade lämnat allt det där bakom sig nu, dåtid, nutid, framtid.
Var skulle han börja nysta? När skulle han börja? I nuet eller i dåtid? Han försökte analysera.
Det blir bara en historia, gör bara ett litet hopp i grammatiken, byter tempus från nutid till dåtid.
Hennes lärjungar ansåg att hon ägde en närmast övermänsklig blick för sådana samband mellan dåtid och nutid.
För ett ögonblick tillät han sig att sväva bort i tanken, bort från nutid till en dåtid som nu föreföll honom så avlägsen.
Man såg dåtid och nutid som speglar där allt som stod i Bibeln kunde översättas i dagens händelser, något som han själv kallade ”Den dubbla planen”.
Men när jag frågade hur det verkligen kändes att lämna ifrån sig makten över det företag som han byggt upp blev rösten vemodig, och han bytte tempus till dåtid.
Ett skrik som är ett nu, utan vare sig framtid eller dåtid, ett skrik som rymmer en medvetenhet om all den ondska som finns i världen och vilken smärta den ondskan åsamkat.
Han berättar om São Miguels förflutna och förklarar liksom många andra ögruppens nutidshistoria med korrekta och intelligenta analyser, länkar samman dåtid med nutid utan att för den sakens skull våga sig på att sia om framtidens utseende.
Dåtid och framtid.
Allting är dåtid nu.
Det fanns ingen dåtid.
Dåtid och nutid, men med eoner emellan sig.
Fler möjligheter till mönster som låg i dåtid.
Relationen mellan dåtid, nutid och framtid bryts upp.
Slutsatsen var klockren: det fanns en koppling – dåtid, nutid.
När hennes tankar inte var hos pappa i dåtid var de i pappas värld i nutid.
Jag vill lyfta henne ur dåtid till nutid, ha en tidsmaskin och spola tiden tillbaka.
Kanske märkte han inte att han skrev i dåtid, som om deras tid tillsammans var över.
Men någon på tredje våningen hade lämnat allt det där bakom sig nu, dåtid, nutid, framtid.
Var skulle han börja nysta? När skulle han börja? I nuet eller i dåtid? Han försökte analysera.
Det blir bara en historia, gör bara ett litet hopp i grammatiken, byter tempus från nutid till dåtid.
Hennes lärjungar ansåg att hon ägde en närmast övermänsklig blick för sådana samband mellan dåtid och nutid.
För ett ögonblick tillät han sig att sväva bort i tanken, bort från nutid till en dåtid som nu föreföll honom så avlägsen.
Man såg dåtid och nutid som speglar där allt som stod i Bibeln kunde översättas i dagens händelser, något som han själv kallade ”Den dubbla planen”.
Men när jag frågade hur det verkligen kändes att lämna ifrån sig makten över det företag som han byggt upp blev rösten vemodig, och han bytte tempus till dåtid.
Ett skrik som är ett nu, utan vare sig framtid eller dåtid, ett skrik som rymmer en medvetenhet om all den ondska som finns i världen och vilken smärta den ondskan åsamkat.
Han berättar om São Miguels förflutna och förklarar liksom många andra ögruppens nutidshistoria med korrekta och intelligenta analyser, länkar samman dåtid med nutid utan att för den sakens skull våga sig på att sia om framtidens utseende.