Duellera i en mening
Men om Hess ville driva denna hederssak vidare så skulle Engels, som lärt sig duellera bland de rika i Bremen, ”ge honom fair play”.
Kort därpå exploderade Rosenberg i en lång artikel i DN, där han argumenterade för att lögnen är och alltid har varit en bärande beståndsdel i Myrdals skrivande och tänkande, och avslutade med en önskefantasi om att få duellera med Myrdal, med den minnesvärda slutknorren: »Jag hade siktat på magen, inte bara för att den hos Myrdal är större än hjärtat, utan därför att sikta på Myrdals hjärta hade varit att skåda i mörker och skjuta i sten.
Kort därpå exploderade Rosenberg i en lång artikel i DN, där han argumenterade för att lögnen är och alltid har varit en bärande beståndsdel i Myrdals skrivande och tänkande, och avslutade med en önskefantasi om att få duellera med Myrdal, med den minnesvärda slutknorren: »Jag hade siktat på magen, inte bara för att den hos Myrdal är större än hjärtat, utan därför att sikta på Myrdals hjärta hade varit att skåda i mörker och skjuta i sten.
Söder om oss duellerade ljussvärd i dimman och sökte mig.
Förr i tiden duellerade de med revolvrar men granar i allmänhet har ju så dåliga skott att det tog för lång tid.
Förr i tiden duellerade de med revolvrar men granar i allmänhet har ju så dåliga skott att det tog för lång tid.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.