Dröjande i en mening
Hon tog den dröjande.
? Orden kom dröjande.
– Neej, sa hon dröjande.
”Jaha”, sa han dröjande.
, svarade van Cruif dröjande.
”Jaa…” sa Palm dröjande.
– Neej, svarade hon dröjande.
– Ja, svarade Angela dröjande.
– Ja, ja, svarade han dröjande.
– Nej, sa driftschefen dröjande.
Agda gav honom den litet dröjande.
– Jag vet inte, sade hon dröjande.
Så betraktade de varandra dröjande.
«Hej…», svarade han lite dröjande.
”Jag tror dig”, sade jag dröjande.
– Lyckan … sade hon endast dröjande.
Så började de dröjande gå utmed havet.
Fatima gick med dröjande steg ut i hallen.
– Det gör de inte, säger Kurt dröjande.
”Jo, det är det väl”, sa han dröjande.
– Vi få väl gå nu, sade Thomas dröjande.
”Nej”, sa Jörgen dröjande, ”bara trött.
”Jo, det var trevligt där”, sa hon dröjande.
Det var ett dröjande svar, som om han inte visste.
Jonna nickade dröjande och fingrade på halsbandet.
de var långsamt och dröjande, som om hon väntade.
Med dröjande fingrar knäppte hon upp dem en för en.
– Ja, vad tänker hon på? upprepade Thomas dröjande.
Jag funderar en kort stund och nickar sedan dröjande.
– Du känner dig visst ensam, Betty, sade han dröjande.
– Han satt hos henne tills hon somnade, sa hon dröjande.
? Orden kom dröjande.
– Neej, sa hon dröjande.
”Jaha”, sa han dröjande.
, svarade van Cruif dröjande.
”Jaa…” sa Palm dröjande.
– Neej, svarade hon dröjande.
– Ja, svarade Angela dröjande.
– Ja, ja, svarade han dröjande.
– Nej, sa driftschefen dröjande.
Agda gav honom den litet dröjande.
– Jag vet inte, sade hon dröjande.
Så betraktade de varandra dröjande.
«Hej…», svarade han lite dröjande.
”Jag tror dig”, sade jag dröjande.
– Lyckan … sade hon endast dröjande.
Så började de dröjande gå utmed havet.
Fatima gick med dröjande steg ut i hallen.
– Det gör de inte, säger Kurt dröjande.
”Jo, det är det väl”, sa han dröjande.
– Vi få väl gå nu, sade Thomas dröjande.
”Nej”, sa Jörgen dröjande, ”bara trött.
”Jo, det var trevligt där”, sa hon dröjande.
Det var ett dröjande svar, som om han inte visste.
Jonna nickade dröjande och fingrade på halsbandet.
de var långsamt och dröjande, som om hon väntade.
Med dröjande fingrar knäppte hon upp dem en för en.
– Ja, vad tänker hon på? upprepade Thomas dröjande.
Jag funderar en kort stund och nickar sedan dröjande.
– Du känner dig visst ensam, Betty, sade han dröjande.
– Han satt hos henne tills hon somnade, sa hon dröjande.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.