Domnat i en mening
Nu var det armen som domnat.
Vänster ben hade redan domnat av.
Mitt ben har nästan domnat bort.
Benen hade domnat av den långa vilan.
Hans vänstersida hade nästan domnat bort.
Men sedan har hon troligen omedelbart domnat bort.
Armen som domnat och fingrarna som blivit stumma och stela.
Gerlofs fötter var som isklumpar i skorna, fingrarna hade domnat bort.
Han var avslappnad och den ångestfyllda knuten i mellangärdet hade domnat bort.
Armarna hade domnat, musklerna i axlarna värkte av den onormala positionen och benmusklerna var rastlösa.
Upptäcker att han ligger i en säng och att han måste ha sovit på sin högra arm för att den har domnat.
Hanna huttrar under sjaletten och fårskinnspälsen, det värker i axlarna och benen har nästan helt domnat bort.
Armarna har domnat bakom ryggen, och jag orkar inte ens tänka på att försöka springa iväg, och jag vill det inte heller.
De hade domnat bort vid varandras sida, och ända in i sömnen eller dvalan hade hon känt pusten av hans andedräkt mot sin kind.
Makarna hade suttit i baksätet och hållit varandras händer medan de sakta domnat av, förlorat medvetandet och så småningom kvävts.
Hon måste ha domnat bort för när hon vaknade till sans igen stod Jorma böjd över henne och gjorde loss remmarna från varmvattensröret.
Hon kom tillbaka till mig då och då och kramade mina händer bakom ryggen för att kolla blodcirkulationen och se till att de inte hade domnat.
Alla leder klagar och mitt vänstra ben har varit domnat så länge att jag måste gå av och an i flera minuter för att återfå känseln i det.
Det har gått några timmar sedan Laney gick och jag har vaknat ur en kort postkoital tupplur och satt mig på verandan där jag ätit havrepuffar direkt ur paketet tills mina tänder domnat.
Flera gånger hade hon trott att han tänkte döda henne och vid ett tillfälle hade han tryckt en kudde över hennes ansikte till dess att hon hade domnat bort och nästan förlorat medvetandet.
Nu svek henne högerbenet, det kändes domnat och oanvändbart och den gamla kvinnan tog sig ut ur snårskogen och in på grusvägen uteslutande i kraft av en järnvilja som hade hållit henne stark och frisk i åttio år och fem dagar.
Vänster ben hade redan domnat av.
Mitt ben har nästan domnat bort.
Benen hade domnat av den långa vilan.
Hans vänstersida hade nästan domnat bort.
Men sedan har hon troligen omedelbart domnat bort.
Armen som domnat och fingrarna som blivit stumma och stela.
Gerlofs fötter var som isklumpar i skorna, fingrarna hade domnat bort.
Han var avslappnad och den ångestfyllda knuten i mellangärdet hade domnat bort.
Armarna hade domnat, musklerna i axlarna värkte av den onormala positionen och benmusklerna var rastlösa.
Upptäcker att han ligger i en säng och att han måste ha sovit på sin högra arm för att den har domnat.
Hanna huttrar under sjaletten och fårskinnspälsen, det värker i axlarna och benen har nästan helt domnat bort.
Armarna har domnat bakom ryggen, och jag orkar inte ens tänka på att försöka springa iväg, och jag vill det inte heller.
De hade domnat bort vid varandras sida, och ända in i sömnen eller dvalan hade hon känt pusten av hans andedräkt mot sin kind.
Makarna hade suttit i baksätet och hållit varandras händer medan de sakta domnat av, förlorat medvetandet och så småningom kvävts.
Hon måste ha domnat bort för när hon vaknade till sans igen stod Jorma böjd över henne och gjorde loss remmarna från varmvattensröret.
Hon kom tillbaka till mig då och då och kramade mina händer bakom ryggen för att kolla blodcirkulationen och se till att de inte hade domnat.
Alla leder klagar och mitt vänstra ben har varit domnat så länge att jag måste gå av och an i flera minuter för att återfå känseln i det.
Det har gått några timmar sedan Laney gick och jag har vaknat ur en kort postkoital tupplur och satt mig på verandan där jag ätit havrepuffar direkt ur paketet tills mina tänder domnat.
Flera gånger hade hon trott att han tänkte döda henne och vid ett tillfälle hade han tryckt en kudde över hennes ansikte till dess att hon hade domnat bort och nästan förlorat medvetandet.
Nu svek henne högerbenet, det kändes domnat och oanvändbart och den gamla kvinnan tog sig ut ur snårskogen och in på grusvägen uteslutande i kraft av en järnvilja som hade hållit henne stark och frisk i åttio år och fem dagar.
Benen började domna bort.
alkohol om jag ska domna bort,.
Händerna hade börjat domna bort.
Hon känner hur fingrarna börjar domna.
Tröttheten fick henne att sakta domna bort.
Nu kände hon hur medvetandet började domna bort.
Känna armar och ben domna bort och tro att döden var på väg.
Fingrarna hade börjat domna och han förstod att något var fel.
Att fortsätta mata jabbar trots att huvudet höll på att domna bort.
Men den hade avsedd effekt -- alla hans sinnen höll på att domna bort.
Besvikelsen över att Anna inte har skrivit om henne får kroppen att domna.
”Hjälp mej att gräva!” Hon kände hur mjölksyran fick armarna att domna.
Ta en sömntablett och domna bort, vakna och hoppas att alltihop bara varit en dröm.
Tilda ville bara blunda och domna bort, så att hon slapp värken och tankarna på Martin.
Det var skönt att få krypa upp i en bred sval säng med rena lakan och långsamt domna bort.
Till sist när jag höll på att domna bort hörde jag hur Lotte försiktigt stängde dörren efter sig.
Om han bara slappnade av och slutade kämpa skulle han snart domna bort helt, i magen och resten av kroppen.
Jag låg matt i sängen och kände hur fingrarna började domna, det spred sig uppåt armarna, det började också i benen.
När inte morfinet får alla mina sinnen att domna bort i en drömlös dvala, dyker märkliga bilder upp i nätternas mörker.
Hon försökte hoppa fram på kryckorna så snabbt hon kunde, men vinden var iskall och fick hennes fingrar att domna runt handtagen.
Benen började domna där han låg utsträckt på britsen, men han ignorerade kroppssignalerna och vägrade envist röra sig ur fläcken.
De slog alltid på samma punkt, alldeles intill nerven som fick armen att först domna av och sedan göra ont, när känseln kom tillbaka.
Alla mina krafter liksom rann över till dig, mina armar slappnade, det var som att falla, domna bort, och ändå vara intensivt närvarande.
Jag sparkade vilt i luften, första slaget träffade min skosula, trots rågummit var träffen tillräckligt hård för att benet skulle börja domna bort.
Och ända in i dvalan, som fick hans lemmar att stundvis domna av, tyckte han sig se denna hennes nedblodade mun som gapade öppen och förvriden, nu stum, nu tömd på anklagelser, snyftningar och onda ord.
Loke och jag lärde oss ganska snart att rida någorlunda säkert även i de brantare partierna, och där det inte fanns några hinder höll vi alltid en stadig takt som fick hästarna att flämta och mina skinkor att domna.
alkohol om jag ska domna bort,.
Händerna hade börjat domna bort.
Hon känner hur fingrarna börjar domna.
Tröttheten fick henne att sakta domna bort.
Nu kände hon hur medvetandet började domna bort.
Känna armar och ben domna bort och tro att döden var på väg.
Fingrarna hade börjat domna och han förstod att något var fel.
Att fortsätta mata jabbar trots att huvudet höll på att domna bort.
Men den hade avsedd effekt -- alla hans sinnen höll på att domna bort.
Besvikelsen över att Anna inte har skrivit om henne får kroppen att domna.
”Hjälp mej att gräva!” Hon kände hur mjölksyran fick armarna att domna.
Ta en sömntablett och domna bort, vakna och hoppas att alltihop bara varit en dröm.
Tilda ville bara blunda och domna bort, så att hon slapp värken och tankarna på Martin.
Det var skönt att få krypa upp i en bred sval säng med rena lakan och långsamt domna bort.
Till sist när jag höll på att domna bort hörde jag hur Lotte försiktigt stängde dörren efter sig.
Om han bara slappnade av och slutade kämpa skulle han snart domna bort helt, i magen och resten av kroppen.
Jag låg matt i sängen och kände hur fingrarna började domna, det spred sig uppåt armarna, det började också i benen.
När inte morfinet får alla mina sinnen att domna bort i en drömlös dvala, dyker märkliga bilder upp i nätternas mörker.
Hon försökte hoppa fram på kryckorna så snabbt hon kunde, men vinden var iskall och fick hennes fingrar att domna runt handtagen.
Benen började domna där han låg utsträckt på britsen, men han ignorerade kroppssignalerna och vägrade envist röra sig ur fläcken.
De slog alltid på samma punkt, alldeles intill nerven som fick armen att först domna av och sedan göra ont, när känseln kom tillbaka.
Alla mina krafter liksom rann över till dig, mina armar slappnade, det var som att falla, domna bort, och ändå vara intensivt närvarande.
Jag sparkade vilt i luften, första slaget träffade min skosula, trots rågummit var träffen tillräckligt hård för att benet skulle börja domna bort.
Och ända in i dvalan, som fick hans lemmar att stundvis domna av, tyckte han sig se denna hennes nedblodade mun som gapade öppen och förvriden, nu stum, nu tömd på anklagelser, snyftningar och onda ord.
Loke och jag lärde oss ganska snart att rida någorlunda säkert även i de brantare partierna, och där det inte fanns några hinder höll vi alltid en stadig takt som fick hästarna att flämta och mina skinkor att domna.
Kroppen var kall och domnad.
inte vara det minsta domnad vid födseln.
På vägen hem kommer kanske en stickande domnad över en.
Tungan blev alldeles domnad, så pass att inte ens glassen svalkade.
Den var alldeles utan styrka ännu, som en människas hand då den domnad lyftes ur bädden.
Till att börja med brände det mot huden innan en behaglig domnad spred sig över ryggtavlan.
Jag vet att jag borde känna glädje, och kanske kommer jag att göra det inom en snar framtid, men i detta ögonblick känner jag mig bara avdomnad, och om man skulle skala bort denna domnad skulle man hitta en tjock slemhinna av rädsla, och om man skulle skära igenom den hinnan skulle man hitta ett bultande kluster av ilska och sorg.
inte vara det minsta domnad vid födseln.
På vägen hem kommer kanske en stickande domnad över en.
Tungan blev alldeles domnad, så pass att inte ens glassen svalkade.
Den var alldeles utan styrka ännu, som en människas hand då den domnad lyftes ur bädden.
Till att börja med brände det mot huden innan en behaglig domnad spred sig över ryggtavlan.
Jag vet att jag borde känna glädje, och kanske kommer jag att göra det inom en snar framtid, men i detta ögonblick känner jag mig bara avdomnad, och om man skulle skala bort denna domnad skulle man hitta en tjock slemhinna av rädsla, och om man skulle skära igenom den hinnan skulle man hitta ett bultande kluster av ilska och sorg.
Han domnade bort igen.
Kroppsdelarna var domnade.
Sedan domnade hon bort igen.
Kroppsdelar domnade bort efterhand.
Vi gnider liv i våra domnade händer.
Pistolen föll från hans domnade hand.
Två sekunder: tandköttet kittlade, domnade.
Fingrarna domnade och ögonen vattnades en aning.
nen och tandköttet domnade förstod jag hur hård.
Kroppen domnade och han sjönk ned i ett slags dvala.
Stumt såg Alexander på när de domnade av och försvann.
Jag tog lite kola och la på tandköttet som genast domnade.
Läpparna känns kalla och domnade, strupen har snört ihop sig.
Då flyttade han sina fötter, som nu voro så tunga som domnade, in i salen.
Cecilia kände först stickningar i benen, sedan var det som om de domnade bort.
Det stramade och värkte i tinningarna och hakan och näsan domnade (kanske av kylan).
Men när jag börjar försöka stötta upp mig på mina domnade armar är det Thresh jag ser.
Han upprepade kombinationen tills armarna domnade bort och kroppen var lika utmattad som själen.
Antingen var det fötterna som domnade bort eller så var det inte så farligt som jag hade befarat.
Han gjorde en grimas, stöttade sig mot ryggstödet och tog sig upp så han kunde skaka liv i den domnade foten.
Värken stannade av en lång stund, då kroppen domnade bort i en välsignad ro, därpå började plågorna på nytt.
Juni domnade bort på det kalla golvet, medan mannen i läkarrocken åter strök henne över huvudet och talade lugnande.
Han fick stanna flera gånger på vägen hem och ställa ner kassarna för att inte tappa något när hans händer domnade.
Mina fingrar domnade bort alltmer, men jag lyckades få fram min mobiltelefon och slog med klumpiga fingrar numret till sjukhusets växel.
Efter två timmar såg vår vän hur kamraten blev blå i ansiktet, och kände själv hur smärtan i lemmarna gav vika, i takt med att han domnade bort.
En sötaktig lukt kom i hennes näsborrar, och hon domnade bort, men kände ändå de förfärliga smärtorna liksom kommande till henne genom en mörk natt.
Horset var knappt utblandat och så fort han injicerat kände Katz hur starkt det var, hur lederna domnade på ett oroväckande sätt, och sedan hade allt blivit svart.
Vände det på sig? Sträckte också det ut små domnade armar och ben? Hade det kanske sovit gott som hon under den långa natten? Men inom henne var ju alltid mörker.
Eftersom mina händer var nästan domnade av köld och därför inte så känsliga för värme, kanske jag inte hade känt den svaga utandningen när jag rörde vid läpparna.
Och när han äntligen tog henne, kände hon det, som om hon plötsligt stupat omkull mitt i sin hetsiga språngmarsch, men det var icke döden utan livet som spred sig genom hennes domnade lemmar.
Selen var tillräckligt slak för att hon skulle kunna ändra ställning och lägga sig på sidan, men det var obekvämt eftersom hon då måste ha ena handen på ryggen och det gjorde att armen hela tiden domnade bort.
Kroppsdelarna var domnade.
Sedan domnade hon bort igen.
Kroppsdelar domnade bort efterhand.
Vi gnider liv i våra domnade händer.
Pistolen föll från hans domnade hand.
Två sekunder: tandköttet kittlade, domnade.
Fingrarna domnade och ögonen vattnades en aning.
nen och tandköttet domnade förstod jag hur hård.
Kroppen domnade och han sjönk ned i ett slags dvala.
Stumt såg Alexander på när de domnade av och försvann.
Jag tog lite kola och la på tandköttet som genast domnade.
Läpparna känns kalla och domnade, strupen har snört ihop sig.
Då flyttade han sina fötter, som nu voro så tunga som domnade, in i salen.
Cecilia kände först stickningar i benen, sedan var det som om de domnade bort.
Det stramade och värkte i tinningarna och hakan och näsan domnade (kanske av kylan).
Men när jag börjar försöka stötta upp mig på mina domnade armar är det Thresh jag ser.
Han upprepade kombinationen tills armarna domnade bort och kroppen var lika utmattad som själen.
Antingen var det fötterna som domnade bort eller så var det inte så farligt som jag hade befarat.
Han gjorde en grimas, stöttade sig mot ryggstödet och tog sig upp så han kunde skaka liv i den domnade foten.
Värken stannade av en lång stund, då kroppen domnade bort i en välsignad ro, därpå började plågorna på nytt.
Juni domnade bort på det kalla golvet, medan mannen i läkarrocken åter strök henne över huvudet och talade lugnande.
Han fick stanna flera gånger på vägen hem och ställa ner kassarna för att inte tappa något när hans händer domnade.
Mina fingrar domnade bort alltmer, men jag lyckades få fram min mobiltelefon och slog med klumpiga fingrar numret till sjukhusets växel.
Efter två timmar såg vår vän hur kamraten blev blå i ansiktet, och kände själv hur smärtan i lemmarna gav vika, i takt med att han domnade bort.
En sötaktig lukt kom i hennes näsborrar, och hon domnade bort, men kände ändå de förfärliga smärtorna liksom kommande till henne genom en mörk natt.
Horset var knappt utblandat och så fort han injicerat kände Katz hur starkt det var, hur lederna domnade på ett oroväckande sätt, och sedan hade allt blivit svart.
Vände det på sig? Sträckte också det ut små domnade armar och ben? Hade det kanske sovit gott som hon under den långa natten? Men inom henne var ju alltid mörker.
Eftersom mina händer var nästan domnade av köld och därför inte så känsliga för värme, kanske jag inte hade känt den svaga utandningen när jag rörde vid läpparna.
Och när han äntligen tog henne, kände hon det, som om hon plötsligt stupat omkull mitt i sin hetsiga språngmarsch, men det var icke döden utan livet som spred sig genom hennes domnade lemmar.
Selen var tillräckligt slak för att hon skulle kunna ändra ställning och lägga sig på sidan, men det var obekvämt eftersom hon då måste ha ena handen på ryggen och det gjorde att armen hela tiden domnade bort.
Mitt hjärta domnar.
Kinderna domnar av kölden.
[Sture]: [N]u domnar jag bort.
Armarna och benen sticker och domnar.
Hon tänker på kundvagnen och armarna domnar.
Tungan växer och blir mindre, domnar, kittlar.
Läpparna domnar och gör det obehagligt att prata.
har svårt att andas, fingrarna domnar och jag sover.
Och med tiden domnar kropparna bort och accepterar sin lott.
Fingrarna domnar, kroppen blir slapp och Mygels ansikte glider ur hans grepp.
Hon stöter emot ett stort metallbeslag och känner hur foten domnar bort av smärta.
Sakta, sakta slappnar hon av där hon hänger och smärtan dämpas när lederna domnar bort.
Fingrarna domnar av kylan, trots att jag bär tjocka handskar och har kört ner händerna i fickorna på min kappa.
Vi hade nått den årstid då naturen domnar av på grund av kyla och när soldaterna på båda sidor slogs mot kölden som sin gemensamma fiende.
Och hon skjuter upp huvudet, och allt hennes blick förmår att ta in är piruetter av blått mäktigt ljus mot den mörknande massa hon vet är himlen och hon är bara sig själv nu, sig själv och ingen annan, och det spränger i musklerna och hon vill inte tänka, inte känna och det är skönt, så skönt, lika skönt som den första aningen av berusning, när alla bekymmer och äkta känslor sakta domnar bort.
Kinderna domnar av kölden.
[Sture]: [N]u domnar jag bort.
Armarna och benen sticker och domnar.
Hon tänker på kundvagnen och armarna domnar.
Tungan växer och blir mindre, domnar, kittlar.
Läpparna domnar och gör det obehagligt att prata.
har svårt att andas, fingrarna domnar och jag sover.
Och med tiden domnar kropparna bort och accepterar sin lott.
Fingrarna domnar, kroppen blir slapp och Mygels ansikte glider ur hans grepp.
Hon stöter emot ett stort metallbeslag och känner hur foten domnar bort av smärta.
Sakta, sakta slappnar hon av där hon hänger och smärtan dämpas när lederna domnar bort.
Fingrarna domnar av kylan, trots att jag bär tjocka handskar och har kört ner händerna i fickorna på min kappa.
Vi hade nått den årstid då naturen domnar av på grund av kyla och när soldaterna på båda sidor slogs mot kölden som sin gemensamma fiende.
Och hon skjuter upp huvudet, och allt hennes blick förmår att ta in är piruetter av blått mäktigt ljus mot den mörknande massa hon vet är himlen och hon är bara sig själv nu, sig själv och ingen annan, och det spränger i musklerna och hon vill inte tänka, inte känna och det är skönt, så skönt, lika skönt som den första aningen av berusning, när alla bekymmer och äkta känslor sakta domnar bort.