Dogm i en mening
Dyrkan av en yttre Gud, underkastelsen under tro och dogm, alienerade människan från hennes sanna väsen.
”De har förbenat marxismen till en hård och fast dogm” och riskerade att stöta bort blivande supportrar.
Han kanoniserade Pius X och gjorde läran att jungfru Maria kroppsligen uppstigit till himlen till dogm genom ett uttalande ex cathedra.
År 1857 upphöjde han till dogm den av franciskanerna länge hyllade läran om att inte bara Jesus utan även jungfru Maria avlats utan synd.
I den processen förvandlades vetenskapen om Engels marxism – med all dess provisoriska anspråkslöshet och behov av revidering – till oklanderlig dogm.
Den psykologiska grunden för det offentliga samtalets självflagellerande dogm är att eget skryt luktar illa och att man hellre ska kritisera sig själv än andra.
Men den som ändrar en dogm som någon dött för framstår som grym, cynisk och – värst av allt om man vill vinna och behålla anhängare – opålitlig och svag.
Men när den görs till dekonstruktivism, till dogm och mål i en identiteternas tvekamp i stället för att vara ett analysredskap, blir de inneboende problemen besvärande.
Han hade gjort sig känd som predikant och lärd teolog samt författat avhandlingar om jungfru Marias obefläckade avlelse, en ny dogm som franciskanerna vurmade för, samt om frälsarens blod, Guds allmakt och en del annat i den vägen.
Att generalstaben koncentrerade sitt intresse på motoffensiver snarare än försvar var resultatet av en djupt rotad offensiv anda i Röda armén som härrörde från inbördeskrigets dagar och hade stelnat till en dogm när principerna om krig på djupet utvecklades under 1930-talet.
Låt oss för all del samarbeta för att försöka upptäcka samhällets lagar … men sedan vi har krossat all dogmatism a priori, låt oss för Guds skull inte i vår tur slå i folk en annan sorts dogm … Vi vill inte bli anförare av en ny intolerans, bara för att just vi står i spetsen för rörelsen.
Dessutom kritiserade Engels direkt och upprepade gånger de marxistiska partier – som till exempel Hyndmans SDF, Jungenfraktionen i SPD eller det tyska socialdemokratiska arbetarpartiet i USA – som försökte sluta marxismen hermetiskt mot ytterligare debatt, ”förvandla vår teori till en stel dogm för en ortodox sekt”.
”De har förbenat marxismen till en hård och fast dogm” och riskerade att stöta bort blivande supportrar.
Han kanoniserade Pius X och gjorde läran att jungfru Maria kroppsligen uppstigit till himlen till dogm genom ett uttalande ex cathedra.
År 1857 upphöjde han till dogm den av franciskanerna länge hyllade läran om att inte bara Jesus utan även jungfru Maria avlats utan synd.
I den processen förvandlades vetenskapen om Engels marxism – med all dess provisoriska anspråkslöshet och behov av revidering – till oklanderlig dogm.
Den psykologiska grunden för det offentliga samtalets självflagellerande dogm är att eget skryt luktar illa och att man hellre ska kritisera sig själv än andra.
Men den som ändrar en dogm som någon dött för framstår som grym, cynisk och – värst av allt om man vill vinna och behålla anhängare – opålitlig och svag.
Men när den görs till dekonstruktivism, till dogm och mål i en identiteternas tvekamp i stället för att vara ett analysredskap, blir de inneboende problemen besvärande.
Han hade gjort sig känd som predikant och lärd teolog samt författat avhandlingar om jungfru Marias obefläckade avlelse, en ny dogm som franciskanerna vurmade för, samt om frälsarens blod, Guds allmakt och en del annat i den vägen.
Att generalstaben koncentrerade sitt intresse på motoffensiver snarare än försvar var resultatet av en djupt rotad offensiv anda i Röda armén som härrörde från inbördeskrigets dagar och hade stelnat till en dogm när principerna om krig på djupet utvecklades under 1930-talet.
Låt oss för all del samarbeta för att försöka upptäcka samhällets lagar … men sedan vi har krossat all dogmatism a priori, låt oss för Guds skull inte i vår tur slå i folk en annan sorts dogm … Vi vill inte bli anförare av en ny intolerans, bara för att just vi står i spetsen för rörelsen.
Dessutom kritiserade Engels direkt och upprepade gånger de marxistiska partier – som till exempel Hyndmans SDF, Jungenfraktionen i SPD eller det tyska socialdemokratiska arbetarpartiet i USA – som försökte sluta marxismen hermetiskt mot ytterligare debatt, ”förvandla vår teori till en stel dogm för en ortodox sekt”.
Dogmen om påvens ofelbarhet hade trumfats igenom 18 juli 1870.
Det gäller även retroaktivt om tidigare påvars dekret, och egentligen innebar dogmen inget nytt mot de uppfattningar som hävdats ända sedan Gregorius VII och Innocentius III.
176 Elitismen försvaras med att eliter är oundvikliga eller rentav oumbärliga, och det är många som liksom härskarna har intresse av att försvara dogmen om att det måste finnas förnuftiga individer som tänker för alla dem som alltför lätt vilseförs av sina lidelser, massan, den som inte förmår tänka på »det helas« väl.
Det gäller även retroaktivt om tidigare påvars dekret, och egentligen innebar dogmen inget nytt mot de uppfattningar som hävdats ända sedan Gregorius VII och Innocentius III.
176 Elitismen försvaras med att eliter är oundvikliga eller rentav oumbärliga, och det är många som liksom härskarna har intresse av att försvara dogmen om att det måste finnas förnuftiga individer som tänker för alla dem som alltför lätt vilseförs av sina lidelser, massan, den som inte förmår tänka på »det helas« väl.
I den sekulära tillvaron finns liknande dogmer.
Allt detta är så att säga grundläggande dogmer.
Det är lättare att i det läget hålla på sina dogmer.
Humanism är ett sätt att leva, utan ceremonier eller dogmer.
Tron är inte ett försanthållande av ett antal dogmer, brukar det heta hos liberalteologerna.
De höll fast vid gamla dogmer och ville inte se förändringar som rimmade med den nya tidsandan.
Mest känd och omstridd av de dogmer och regler som där fastställdes blev läran om påvens ofelbarhet.
Det rörde sig om ett slutet tankesystem som kunde verka helgjutet, men som vilade på empiriskt obevisade dogmer.
Den ger inte så mycket färdiga dogmer som hjälpmedel till ytterligare undersökning och metoden för en sådan undersökning.
I hela Västvärlden utvecklades en vänster som var kritisk till kapitalismen men samtidigt befriad från sovjetkommunismens dogmer.
Och det enda som hjälper mot stark frustrationsbenägenhet är att utsätta sina heliga dogmer på nytt och på nytt för satir och blasfemi.
Dessa är farliga därför att de grumlar och hämmar intellektet på samma sätt som alla dogmer grumlar och hämmar den fria prövningen av idéer.
Om man bortser från känslor och dogmer var det en smal sak att visa att det var affärsmässigt riktigt att tillåta Windows-användare att köpa iPod.
EN SAK GLÖMS BORT i debatten om konstnärer som sårar gudstroendes känslor: När religiösa dogmer och tabun utmanas är det sällan för att förnedra.
Det blev alltmer uppenbart att den alternativa och mer radikala hegelianism som predikades vid de preussiska lärosätena stred mot sådana konservativa dogmer.
När han många år senare reflekterade över sin andlighet sa han att han ansåg att religion var som bäst när den betonade det andligt upplevda snarare än inlärda dogmer.
Det är den man vars dogmer gör att sinnet rinner över när Lars Vilks visar en filmsnutt med homosexuellt sex, skapad i protest mot det religiösa förtrycket av homosexuella.
Oftast rör det sig om en subtil och smygande manipulation där sektens dogmer inpräntas i den nya medlemmen, som efter en tid börjar tycka och tänka precis som alla andra medlemmar.
”Thatcherismen är nyliberalismens dogmer och teorier genomförda i full skala i ett land”, sammanfattar till exempel Ingemar E L Göransson i rapporten 30 år med Thatcher, från Arbetarrörelsens tankesmedja.
7 Även Economist, den stora veckovisa förkunnaren av nyliberala dogmer, gav honom äran av att ha ”förutsagt kapitalismens fruktansvärda produktivkraft”, som tidningen medgav år 2002 i en artikel med rubriken ”Marx efter kommunismen”.
Engels, som vanligtvis undvek både dogmer och plattityder, förblev i sina politiska ingripanden varken överdrivet detaljerad eller svävande och var aldrig rädd för att i klartext tala om för sina socialistiska kollegor när de hade gjort fel.
Den gör det genom att förorda ett auktoritärt idésystem bestående av absoluta dogmer där en förment gud är den ende och evige ledaren och en förment profet det allenarådande föredömet, vars beslut och handlingar människan har att underkasta sig.
Men det finns oändligt mycket mer att lära om det i det fria tänkandets värld där dogmer inte utgör ramen, och där inga teologer sitter och vaktar på symboler och spetsfundigheter byggda på hopplös empiri, i väntan på att fälla domar om vem som är tillräckligt kunnig om dessa spetsfundigheter och vem som läser dem för bokstavligt.
Sedan han väl kommit över den fromhet som följt med tjänsten hos SKP hade han förkastat idén att försöka bygga system med hjälp av dogmatiska lärosatser: »Är det inte en huvuduppgift för all marxism värd namnet att pulverisera dogmer och aldrig låta sig fixeras i orörliga positioner?« Vilken underbar trolöshet! Och så orealistisk! För visst ville han tro att historien står på socialistens sida.
Allt detta är så att säga grundläggande dogmer.
Det är lättare att i det läget hålla på sina dogmer.
Humanism är ett sätt att leva, utan ceremonier eller dogmer.
Tron är inte ett försanthållande av ett antal dogmer, brukar det heta hos liberalteologerna.
De höll fast vid gamla dogmer och ville inte se förändringar som rimmade med den nya tidsandan.
Mest känd och omstridd av de dogmer och regler som där fastställdes blev läran om påvens ofelbarhet.
Det rörde sig om ett slutet tankesystem som kunde verka helgjutet, men som vilade på empiriskt obevisade dogmer.
Den ger inte så mycket färdiga dogmer som hjälpmedel till ytterligare undersökning och metoden för en sådan undersökning.
I hela Västvärlden utvecklades en vänster som var kritisk till kapitalismen men samtidigt befriad från sovjetkommunismens dogmer.
Och det enda som hjälper mot stark frustrationsbenägenhet är att utsätta sina heliga dogmer på nytt och på nytt för satir och blasfemi.
Dessa är farliga därför att de grumlar och hämmar intellektet på samma sätt som alla dogmer grumlar och hämmar den fria prövningen av idéer.
Om man bortser från känslor och dogmer var det en smal sak att visa att det var affärsmässigt riktigt att tillåta Windows-användare att köpa iPod.
EN SAK GLÖMS BORT i debatten om konstnärer som sårar gudstroendes känslor: När religiösa dogmer och tabun utmanas är det sällan för att förnedra.
Det blev alltmer uppenbart att den alternativa och mer radikala hegelianism som predikades vid de preussiska lärosätena stred mot sådana konservativa dogmer.
När han många år senare reflekterade över sin andlighet sa han att han ansåg att religion var som bäst när den betonade det andligt upplevda snarare än inlärda dogmer.
Det är den man vars dogmer gör att sinnet rinner över när Lars Vilks visar en filmsnutt med homosexuellt sex, skapad i protest mot det religiösa förtrycket av homosexuella.
Oftast rör det sig om en subtil och smygande manipulation där sektens dogmer inpräntas i den nya medlemmen, som efter en tid börjar tycka och tänka precis som alla andra medlemmar.
”Thatcherismen är nyliberalismens dogmer och teorier genomförda i full skala i ett land”, sammanfattar till exempel Ingemar E L Göransson i rapporten 30 år med Thatcher, från Arbetarrörelsens tankesmedja.
7 Även Economist, den stora veckovisa förkunnaren av nyliberala dogmer, gav honom äran av att ha ”förutsagt kapitalismens fruktansvärda produktivkraft”, som tidningen medgav år 2002 i en artikel med rubriken ”Marx efter kommunismen”.
Engels, som vanligtvis undvek både dogmer och plattityder, förblev i sina politiska ingripanden varken överdrivet detaljerad eller svävande och var aldrig rädd för att i klartext tala om för sina socialistiska kollegor när de hade gjort fel.
Den gör det genom att förorda ett auktoritärt idésystem bestående av absoluta dogmer där en förment gud är den ende och evige ledaren och en förment profet det allenarådande föredömet, vars beslut och handlingar människan har att underkasta sig.
Men det finns oändligt mycket mer att lära om det i det fria tänkandets värld där dogmer inte utgör ramen, och där inga teologer sitter och vaktar på symboler och spetsfundigheter byggda på hopplös empiri, i väntan på att fälla domar om vem som är tillräckligt kunnig om dessa spetsfundigheter och vem som läser dem för bokstavligt.
Sedan han väl kommit över den fromhet som följt med tjänsten hos SKP hade han förkastat idén att försöka bygga system med hjälp av dogmatiska lärosatser: »Är det inte en huvuduppgift för all marxism värd namnet att pulverisera dogmer och aldrig låta sig fixeras i orörliga positioner?« Vilken underbar trolöshet! Och så orealistisk! För visst ville han tro att historien står på socialistens sida.
De monarkistiska dogmerna bärs upp av en paradoxal kombination av personkult och absolut kallsinne för individen.