Dodde i en mening
DODDE: Det är bra.
DODDE: Ja, det skulle det.
DODDE: Det vore otänkbart.
DODDE: Så ser jag det också.
« Och Dodde sa: »Absolut inte.
DODDE: Jag vet var haren har sin gång.
Dodde var olik sin bror i flera avseenden.
DODDE: Jag tycker också att det fungerar bra.
Wallenberg, Marcus (”Dodde”) (1899–1982).
Jag skulle gärna kalla honom Dodde i den här boken.
Pappa sa: »Självklart kommer jag till ditt kontor, Dodde.
Dodde var dominant redan i barnkammaren, sade en av hans systrar.
Dodde och Gunnar, som de nu bör kallas, sitter vid en whisky efter middagen.
DODDE: Det kanske har hänt någon olycka någon gång, men det ska inte hända igen.
Marcus ”Dodde” Wallenberg spelade en viktig roll i bank- och industrivärlden, men också i politiken.
Å andra sidan slapp Dodde sexveckorsvistelser med Doies familj i Skottland och Florida och kunde segla mer.
Den första kom i ett långt brev från MW själv, som vanligt undertecknat Dodde, men hållet i mycket kylig ton.
Atlas Copco var ett av deras favoritbolag, det har legat både Pirre Wallenberg och Dodde Wallenberg varmt om hjärtat.
Dodde sa en gång, mycket famöst inför en sån där grupp människor, att »nu har advokaten nog bitit sig i tummen«.
Våren 1958 gjorde Hugo Stenbeck Asea ett förslag: Ska vi inte låta våra turbinfabriker gå ihop? Intresse fanns hos Dodde.
Morgonen därpå [sa] Dodde: ’Har du inte ens vett att tacka för löneförhöjningen?’ Sen ordnade han fram aktierna också!.
För en sådan livshållning hade Dodde föga förståelse, den tedde sig för honom som tecken på svaghet och bristande handlingskraft.
Och Bertil af Ugglas var ju en sån där halv-Wallenbergare, du vet hans pappa var chef för Wallenbergstiftelsen, och han hade jobbat som handsekreterare till Dodde.
Lösningen kanske vore ett personoffer? Kanske skulle det räcka med att låta Jacob Wallenberg avgå som VD? Idén hälsades med illa dold förtjusning av hans lillebror Dodde.
Dodde var en karlakarl, seglare och jägare med ett stundom rätt bullersamt skämtlynne och med ringa intellektuella intressen och föga förståelse för människors ömtåligare känslor.
Det var ännu långt ifrån den ordning vi vant oss vid att betrakta som 1900-talets Sverige: den stabila maktdelningen mellan Wallenberg och socialdemokratin, Dodde och Erlander, SAF och LO.
Om det nånsin framfördes till Dodde, som var mycket olik sin bror – och de var inte alltid helt kontanta – så kan jag tänka mig att han tog det som ett helt onödigt påpekande från advokaten.
Den mellanliggande, rigida och reglerade kalla krigsperioden hör till det Wallenbergdominerade industriella landslaget där varje spelare har sin position och Dodde gör upp om speltaktiken med finansministern.
Ibland tycktes han få något segt och frånvarande i blicken, ”dåsingen” Dodde, som om han var trött på dessa förbannade människor som ibland försökte stå i vägen när viktiga ting skulle uträttas.
Kork-Wicanders herrgård blev en symbol för samförståndsandan; på Harpsund umgicks regeringen med ”Dodde” – bekantskapskretsens familjära smeknamn på finansfursten Marcus Wallenberg – och andra svenska storföretagare.
Marcus Dodde Wallenberg regerade först imperiet från sin post som ordförande för den nya SE-Banken, innan han 1978 tog över ordförandeklubban i Investor och slutligen vid Jacobs död 1980 även i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
DODDE: Ja, det skulle det.
DODDE: Det vore otänkbart.
DODDE: Så ser jag det också.
« Och Dodde sa: »Absolut inte.
DODDE: Jag vet var haren har sin gång.
Dodde var olik sin bror i flera avseenden.
DODDE: Jag tycker också att det fungerar bra.
Wallenberg, Marcus (”Dodde”) (1899–1982).
Jag skulle gärna kalla honom Dodde i den här boken.
Pappa sa: »Självklart kommer jag till ditt kontor, Dodde.
Dodde var dominant redan i barnkammaren, sade en av hans systrar.
Dodde och Gunnar, som de nu bör kallas, sitter vid en whisky efter middagen.
DODDE: Det kanske har hänt någon olycka någon gång, men det ska inte hända igen.
Marcus ”Dodde” Wallenberg spelade en viktig roll i bank- och industrivärlden, men också i politiken.
Å andra sidan slapp Dodde sexveckorsvistelser med Doies familj i Skottland och Florida och kunde segla mer.
Den första kom i ett långt brev från MW själv, som vanligt undertecknat Dodde, men hållet i mycket kylig ton.
Atlas Copco var ett av deras favoritbolag, det har legat både Pirre Wallenberg och Dodde Wallenberg varmt om hjärtat.
Dodde sa en gång, mycket famöst inför en sån där grupp människor, att »nu har advokaten nog bitit sig i tummen«.
Våren 1958 gjorde Hugo Stenbeck Asea ett förslag: Ska vi inte låta våra turbinfabriker gå ihop? Intresse fanns hos Dodde.
Morgonen därpå [sa] Dodde: ’Har du inte ens vett att tacka för löneförhöjningen?’ Sen ordnade han fram aktierna också!.
För en sådan livshållning hade Dodde föga förståelse, den tedde sig för honom som tecken på svaghet och bristande handlingskraft.
Och Bertil af Ugglas var ju en sån där halv-Wallenbergare, du vet hans pappa var chef för Wallenbergstiftelsen, och han hade jobbat som handsekreterare till Dodde.
Lösningen kanske vore ett personoffer? Kanske skulle det räcka med att låta Jacob Wallenberg avgå som VD? Idén hälsades med illa dold förtjusning av hans lillebror Dodde.
Dodde var en karlakarl, seglare och jägare med ett stundom rätt bullersamt skämtlynne och med ringa intellektuella intressen och föga förståelse för människors ömtåligare känslor.
Det var ännu långt ifrån den ordning vi vant oss vid att betrakta som 1900-talets Sverige: den stabila maktdelningen mellan Wallenberg och socialdemokratin, Dodde och Erlander, SAF och LO.
Om det nånsin framfördes till Dodde, som var mycket olik sin bror – och de var inte alltid helt kontanta – så kan jag tänka mig att han tog det som ett helt onödigt påpekande från advokaten.
Den mellanliggande, rigida och reglerade kalla krigsperioden hör till det Wallenbergdominerade industriella landslaget där varje spelare har sin position och Dodde gör upp om speltaktiken med finansministern.
Ibland tycktes han få något segt och frånvarande i blicken, ”dåsingen” Dodde, som om han var trött på dessa förbannade människor som ibland försökte stå i vägen när viktiga ting skulle uträttas.
Kork-Wicanders herrgård blev en symbol för samförståndsandan; på Harpsund umgicks regeringen med ”Dodde” – bekantskapskretsens familjära smeknamn på finansfursten Marcus Wallenberg – och andra svenska storföretagare.
Marcus Dodde Wallenberg regerade först imperiet från sin post som ordförande för den nya SE-Banken, innan han 1978 tog över ordförandeklubban i Investor och slutligen vid Jacobs död 1980 även i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.