Dedikation i en mening
Där fanns en dedikation:.
– Michael heter han väl? Du hade ju en dedikation till honom i Gömda.
Där fanns en dedikation skriven för hand med svart bläck och spretig stil.
Krister skulle bli skitförbannad om jag kom hit utan att be om en dedikation.
Det var försett med en personlig dedikation, skriven med blå kulspetspenna:.
Ger mig bilder med en fantastisk dedikation […] En underbar timme ensam med honom.
»Molnet« hade en tryckt dedikation till Lili men det var inte hon som hade inspirerat dikten.
Så en dedikation är knappt värd bläcket den är skriven med, inte ens om pennan är stulen.
I mitt exemplar står en dedikation som alltid kommer att betyda mycket för mig: »17 oktober 2000.
Joakim Hill kunde nästan känna igen sin egen typ av energi och dedikation i samma ålder och position.
Det fanns en dedikation i den, inte sant? En dedikation som skulle peka rakt mot mannen som var hennes älskare?.
Boken var försedd med en dedikation vars andemening var att »allt i denna bok protesterar mot det som ni vill göra«.
Av Pasternaks dedikation framgår att Lili ville till Whitmans land, inte till Västeuropa där hennes mor och syster bodde.
Om till och med en agitationsdikt som »Till arbetarna i Kursk« var dedicerad till Lili, var en sådan dedikation nu omöjlig.
Artikeln hade titeln ”Sovetskomu Soldatu Posvjasjtjajetsja” (Tillägnad den sovjetiske soldaten) – den dedikation som prydde Zjukovs memoarer.
Det som intresserade mig mest i det här läget var dock inte bokens innehåll, utan en handskriven dedikation på försättsbladet i Sture Bergwalls exemplar.
När Jakobson gav ut sin bok Om tjeckisk vers, särskilt i jämförelse med rysk i Berlin 1923, samma år som Sjklovskijs Zoo utkom, försåg han den med en tryckt dedikation: »Till V.
I oktober 1919, det vill säga samtidigt som Majakovskij och hon flyttade isär, skrev Boris Pasternak följande dedikation till Lili på manuskriptet till sin diktsamling »Livet min syster«: »Må oktoberbagatellens rytm / tjäna som rytm / för flykten från klåparnas land / till Whitmans.
Vi minns Bljumkin från de första revolutionsåren som en teatraliskt revolverviftande tjekist och terrorist, stamgäst på de litterära kaféerna och vän med flera författare, bland andra Sergej Jesenin, Osip Mandelstam – och Majakovskij, som skänkte honom flera av sina böcker med dedikation.
Det första bevarade brev där han vänder sig enbart till henne – inte till henne och Osip gemensamt – är skrivet i mitten av mars 1918 och avslutas med orden: »I detta [brev] kysser och hälsar jag inte till någon annan – det är ur cykeln ›Till dig, Lilja‹« – samma dedikation som prydde titelsidan på Människan.
– Michael heter han väl? Du hade ju en dedikation till honom i Gömda.
Där fanns en dedikation skriven för hand med svart bläck och spretig stil.
Krister skulle bli skitförbannad om jag kom hit utan att be om en dedikation.
Det var försett med en personlig dedikation, skriven med blå kulspetspenna:.
Ger mig bilder med en fantastisk dedikation […] En underbar timme ensam med honom.
»Molnet« hade en tryckt dedikation till Lili men det var inte hon som hade inspirerat dikten.
Så en dedikation är knappt värd bläcket den är skriven med, inte ens om pennan är stulen.
I mitt exemplar står en dedikation som alltid kommer att betyda mycket för mig: »17 oktober 2000.
Joakim Hill kunde nästan känna igen sin egen typ av energi och dedikation i samma ålder och position.
Det fanns en dedikation i den, inte sant? En dedikation som skulle peka rakt mot mannen som var hennes älskare?.
Boken var försedd med en dedikation vars andemening var att »allt i denna bok protesterar mot det som ni vill göra«.
Av Pasternaks dedikation framgår att Lili ville till Whitmans land, inte till Västeuropa där hennes mor och syster bodde.
Om till och med en agitationsdikt som »Till arbetarna i Kursk« var dedicerad till Lili, var en sådan dedikation nu omöjlig.
Artikeln hade titeln ”Sovetskomu Soldatu Posvjasjtjajetsja” (Tillägnad den sovjetiske soldaten) – den dedikation som prydde Zjukovs memoarer.
Det som intresserade mig mest i det här läget var dock inte bokens innehåll, utan en handskriven dedikation på försättsbladet i Sture Bergwalls exemplar.
När Jakobson gav ut sin bok Om tjeckisk vers, särskilt i jämförelse med rysk i Berlin 1923, samma år som Sjklovskijs Zoo utkom, försåg han den med en tryckt dedikation: »Till V.
I oktober 1919, det vill säga samtidigt som Majakovskij och hon flyttade isär, skrev Boris Pasternak följande dedikation till Lili på manuskriptet till sin diktsamling »Livet min syster«: »Må oktoberbagatellens rytm / tjäna som rytm / för flykten från klåparnas land / till Whitmans.
Vi minns Bljumkin från de första revolutionsåren som en teatraliskt revolverviftande tjekist och terrorist, stamgäst på de litterära kaféerna och vän med flera författare, bland andra Sergej Jesenin, Osip Mandelstam – och Majakovskij, som skänkte honom flera av sina böcker med dedikation.
Det första bevarade brev där han vänder sig enbart till henne – inte till henne och Osip gemensamt – är skrivet i mitten av mars 1918 och avslutas med orden: »I detta [brev] kysser och hälsar jag inte till någon annan – det är ur cykeln ›Till dig, Lilja‹« – samma dedikation som prydde titelsidan på Människan.
Jag tittade på dedikationen i Kvarblivelse.
Dedikationen var skriven med kulspetspenna:.
Dedikationen till Michael och förordet är borta.
Dedikationen till Michael var borta och Mia stod inte längre som författare på omslaget.
Jonsson bläddrade fram till dedikationen och såg på den i några sekunder innan han slog ihop boken igen.
Boken utkom i februari 1916 under förlagsnamnet OMB och med den tryckta dedikationen »Till Lili Jurjevna Brik«.
Dedikationen var undertecknad inte bara av Majakovskij utan också av Lili och Osip samt flera andra »futurister«.
»Jag tillägnar boken Elsa Triolet och ger den namnet Den tredje Héloïse«, löd den tryckta dedikationen på titelsidan.
När Majakovskij till sist bad att få den tillbaka var det för att förse dikten med dedikationen »Till Lili Jurjevna Brik«.
« Majakovskij svarade med att skicka henne Ett moln i byxor med dedikationen »Till söta och rara Elitjka från hennes tillgivne V V«.
Dagen innan Majakovskij reste till Paris skänkte han Lili detta fotoporträtt, med dedikationen: »För min älskade rödhåriga kissevän / Om två veckor får jag se henne igen.
Jag älskade det brandgula omslaget, typografin, dedikationen, och lät hos den bästa bokbindaren binda in mitt exemplar i dyraste möjliga läderband med guldtryck och bländvitt försättsblad av moaré.
Och han sänder henne de båda böcker som utkom under separationen: samlingsvolymen 13 års arbete och Lyrik, som innehöll alla kärlekspoem förknippade med Lili och bar den tryckta dedikationen »Till Lilja«.
Den 8 december var han tillbaka i Moskva, varifrån han två dagar senare skickade henne första bandet av sina Samlade verk med dedikationen: »Jag skänker / mina verk / till min kärleksvän, / de får ersätta mig / tills vi ses / i maj igen.
I september 1915 utkom Ett moln i byxor, med den slutgiltiga dedikationen »Till Dig, Lilja« på titelsidan, förlagsnamnet OMB – Osips initialer – på omslaget och en ny genrebeteckning: inte »tragedi« utan »tetraptyk« – en komposition i fyra delar, med associationer till en tredelad ikon, en triptyk.
I Om det där hade Majakovskij retoriskt frågat Lili: »Var, / min älskade, var / har jag en enda gång / svikit / vår kärlek / i min sång?« Det hade han dittills aldrig gjort, alla hans dikter var tillägnade henne och det första bandet av hans Samlade verk, som utkom medan han befann sig i Paris, inleddes med den tryckta dedikationen »Till L.
Den åldrige Jean Sibelius hade själv velat närvara vid Björlings konsert men hade fått avstå på grund av trötthet, men han tog emot Jussi och Anna-Lisa på Ainola, i Tusby utanför Helsingfors – något som var en sällspord ära – och dedicerade sitt porträtt till Jussi med orden ”till den geniale mästersångaren”… Det porträttet och den dedikationen införlivades med de oförglömliga bevisen på uppskattning som Jussi fick under sina bana: Silverfågeln av Gösta Ekman, Toscaninis ”Sjung Björling, sjung”, Carusos kostym och så detta.
Dedikationen var skriven med kulspetspenna:.
Dedikationen till Michael och förordet är borta.
Dedikationen till Michael var borta och Mia stod inte längre som författare på omslaget.
Jonsson bläddrade fram till dedikationen och såg på den i några sekunder innan han slog ihop boken igen.
Boken utkom i februari 1916 under förlagsnamnet OMB och med den tryckta dedikationen »Till Lili Jurjevna Brik«.
Dedikationen var undertecknad inte bara av Majakovskij utan också av Lili och Osip samt flera andra »futurister«.
»Jag tillägnar boken Elsa Triolet och ger den namnet Den tredje Héloïse«, löd den tryckta dedikationen på titelsidan.
När Majakovskij till sist bad att få den tillbaka var det för att förse dikten med dedikationen »Till Lili Jurjevna Brik«.
« Majakovskij svarade med att skicka henne Ett moln i byxor med dedikationen »Till söta och rara Elitjka från hennes tillgivne V
Dagen innan Majakovskij reste till Paris skänkte han Lili detta fotoporträtt, med dedikationen: »För min älskade rödhåriga kissevän / Om två veckor får jag se henne igen.
Jag älskade det brandgula omslaget, typografin, dedikationen, och lät hos den bästa bokbindaren binda in mitt exemplar i dyraste möjliga läderband med guldtryck och bländvitt försättsblad av moaré.
Och han sänder henne de båda böcker som utkom under separationen: samlingsvolymen 13 års arbete och Lyrik, som innehöll alla kärlekspoem förknippade med Lili och bar den tryckta dedikationen »Till Lilja«.
Den 8 december var han tillbaka i Moskva, varifrån han två dagar senare skickade henne första bandet av sina Samlade verk med dedikationen: »Jag skänker / mina verk / till min kärleksvän, / de får ersätta mig / tills vi ses / i maj igen.
I september 1915 utkom Ett moln i byxor, med den slutgiltiga dedikationen »Till Dig, Lilja« på titelsidan, förlagsnamnet OMB – Osips initialer – på omslaget och en ny genrebeteckning: inte »tragedi« utan »tetraptyk« – en komposition i fyra delar, med associationer till en tredelad ikon, en triptyk.
I Om det där hade Majakovskij retoriskt frågat Lili: »Var, / min älskade, var / har jag en enda gång / svikit / vår kärlek / i min sång?« Det hade han dittills aldrig gjort, alla hans dikter var tillägnade henne och det första bandet av hans Samlade verk, som utkom medan han befann sig i Paris, inleddes med den tryckta dedikationen »Till L.
Den åldrige Jean Sibelius hade själv velat närvara vid Björlings konsert men hade fått avstå på grund av trötthet, men han tog emot Jussi och Anna-Lisa på Ainola, i Tusby utanför Helsingfors – något som var en sällspord ära – och dedicerade sitt porträtt till Jussi med orden ”till den geniale mästersångaren”… Det porträttet och den dedikationen införlivades med de oförglömliga bevisen på uppskattning som Jussi fick under sina bana: Silverfågeln av Gösta Ekman, Toscaninis ”Sjung Björling, sjung”, Carusos kostym och så detta.
Flera av låtarna blev som dedikationer till människor i min omgivning.
Fönstren i målat glas bryter solljuset och bär dedikationer handskrivna i svart kalligrafi.
Fönstren i målat glas bryter solljuset och bär dedikationer handskrivna i svart kalligrafi.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.