Dallrat i en mening
Den hade dallrat som buken på en djuphavsfisk.
Det runda ansiktet med den djupa skåran i hakan hade dallrat.
Förväntningarna som dallrat i luften har gjort honom självkritisk.
Det runda ansiktet med den djupa skåran i hakan hade dallrat.
Förväntningarna som dallrat i luften har gjort honom självkritisk.
En blixt tände himlen och åtföljdes av ett muller som fick marken att dallra.
En yta på ungefär två decimeter i fyrkant alldeles intill bordshörnet ser ut att dallra.
Han lät blicken vandra ut genom det stora panoramafönstret, hettan utanför fick luften att dallra.
För bara en liten stund sedan skulle eldgaffeln ha fått hennes spända nervtrådar att dallra av skräck.
När Hatty ruskade på sig så att stålet under dem började dallra och knaka, reste sig Barney och rullade nedför rampen.
Värmen från elementen fick luften att dallra vid fönstret och den bleka marssolen kastade en upplyst ruta över deras ben.
Det är (lyckligtvis?) sällan man hör en kvinna över 20 utbrista »kolla mina överarmar« och börja dallra med det lösa köttet.
Akustiken i audienssalen var sådan att om en person talade och alla sedan höll sig knäpptysta tycktes orden ligga kvar i luften och dallra.
”När en ton är fulländad ska den ligga och dallra som en metallkula ovanpå vattenstrålen i en fontän”, hade David Björling undervisat.
Inte färjorna heller, och definitivt inte Köpenhamn som från Glumslövs backar ibland kunde hänga och dallra mitt i tomma intet över horisonten.
Pang! Smäll! Och den blå rullgardinen rullar ned framför fönstret, med slott och svandamm och allt, och ett blått skimmer börjar dallra i rummet framför en.
Som i en dans sprättade kvinnorna upp dem, högg sönder deras hjärtan, gjorde dem till stoft på ett ögonblick eller lät dem dallra på bladet innan de kastade dem ifrån sig i en hög av aska.
Fascinerad iakttog han hur tåren rann över hennes eleganta högra kindben, över kinden, ner i den högra mungipan, och så ner på hakan, dit den kom förminskad men tillräckligt stor för att dallra som en hängande juvel.
Med hetsiga rörelser strök hon barnet över håret, och barnet stirrade på Lydia med stora skrämda ögon där tårarna började dallra undertill, och snart kom barnets mor till undsättning och lyfte upp det, och vid det laget härskade en kompakt tystnad i rummet.
När han försökte visa sig initiativrik gick det alltid på tok, och man fick repa upp alltsammans och börja om, och efter andra eller tredje misslyckandet började man fräsa åt honom, och då utförde han sina sysslor så försiktigt och räddhågset att han inte kom någon vart, och det var som om luften började dallra av hans rädsla, ja, som om han visste att det oundvikliga skulle hända, att man skulle bita ihop tänderna och ta ifrån honom redskapen och säga åt honom att sätta sig vid sidan av och titta på i stället, så kanske han skulle lära sig så småningom.
En yta på ungefär två decimeter i fyrkant alldeles intill bordshörnet ser ut att dallra.
Han lät blicken vandra ut genom det stora panoramafönstret, hettan utanför fick luften att dallra.
För bara en liten stund sedan skulle eldgaffeln ha fått hennes spända nervtrådar att dallra av skräck.
När Hatty ruskade på sig så att stålet under dem började dallra och knaka, reste sig Barney och rullade nedför rampen.
Värmen från elementen fick luften att dallra vid fönstret och den bleka marssolen kastade en upplyst ruta över deras ben.
Det är (lyckligtvis?) sällan man hör en kvinna över 20 utbrista »kolla mina överarmar« och börja dallra med det lösa köttet.
Akustiken i audienssalen var sådan att om en person talade och alla sedan höll sig knäpptysta tycktes orden ligga kvar i luften och dallra.
”När en ton är fulländad ska den ligga och dallra som en metallkula ovanpå vattenstrålen i en fontän”, hade David Björling undervisat.
Inte färjorna heller, och definitivt inte Köpenhamn som från Glumslövs backar ibland kunde hänga och dallra mitt i tomma intet över horisonten.
Pang! Smäll! Och den blå rullgardinen rullar ned framför fönstret, med slott och svandamm och allt, och ett blått skimmer börjar dallra i rummet framför en.
Som i en dans sprättade kvinnorna upp dem, högg sönder deras hjärtan, gjorde dem till stoft på ett ögonblick eller lät dem dallra på bladet innan de kastade dem ifrån sig i en hög av aska.
Fascinerad iakttog han hur tåren rann över hennes eleganta högra kindben, över kinden, ner i den högra mungipan, och så ner på hakan, dit den kom förminskad men tillräckligt stor för att dallra som en hängande juvel.
Med hetsiga rörelser strök hon barnet över håret, och barnet stirrade på Lydia med stora skrämda ögon där tårarna började dallra undertill, och snart kom barnets mor till undsättning och lyfte upp det, och vid det laget härskade en kompakt tystnad i rummet.
När han försökte visa sig initiativrik gick det alltid på tok, och man fick repa upp alltsammans och börja om, och efter andra eller tredje misslyckandet började man fräsa åt honom, och då utförde han sina sysslor så försiktigt och räddhågset att han inte kom någon vart, och det var som om luften började dallra av hans rädsla, ja, som om han visste att det oundvikliga skulle hända, att man skulle bita ihop tänderna och ta ifrån honom redskapen och säga åt honom att sätta sig vid sidan av och titta på i stället, så kanske han skulle lära sig så småningom.
Obehaget dallrade mellan dem.
Hettan dallrade ovanför asfalten.
Någonting i bröstet dallrade till.
Över asfalten låg luften och dallrade.
Ögonlocken dallrade till, ögonen vidgade sig.
Kinderna dallrade när mannen skakade på huvudet.
Kihlgård skakade på huvudet så att kinderna dallrade.
Mannen skrattade till, så att magen dallrade lite grann.
Bakom honom dallrade sommarvärmen över det målade torget.
Den sjunkande solen dallrade som smältande glas över horisonten.
Han var ganska kraftig och kinderna dallrade när han gapskrattade.
»Givakt«, vrålade vakten militäriskt så hans stora mage dallrade.
Den genomskinliga röken och den varma luften dallrade ovanför ruinen.
Hans mage dallrade och han hade mörka ringar av hår runt bröstvårtorna.
En liten droppe dallrade på nästippen, och hon skakade förargad bort den.
Hettan dallrade mellan de flera hundra år gamla husväggarna och luften stod stilla.
Men helt plötsligt hördes en smäll som överröstade musiken och allting dallrade till.
Trots att solen ännu inte hade nått zenit dallrade luften ovanför Röda havet av värmen.
Luften dallrade längs landsvägen, och fick allting runtomkring dem att se ut som en hägring.
Elnas dubbelhakor dallrade av upphetsning och Erica tyckte att hon såg ut som en liten fet gråsparv.
När jag borstade tänderna såg jag hur mina förslappade bröstmuskler dallrade oroväckande mycket.
Där ute dallrade luften i sommarvärmen, fåglarna kvittrade, insekterna surrade och blommorna prunkade.
Fönsterrutan dallrade som ett trumskinn medan assietterna på brickan klingade mot varandra som en xylofon.
Ovanför mig rörde sig en åttabent harpist, och tysta arpeggion dallrade genom spindelnätets spända trådar.
Walter betraktade Cederbergs enorma buk och kalkonhakan som dallrade när han mumsade sig igenom en smörkringla.
I början av juni, när värmen dallrade, slutade skolan, och eftersom jag hade fått tillräckligt bra betyg slapp jag slutproven.
Det var som om någon slagit an tonen på ett skönt och sällsamt instrument, vars bortdöende sång dallrade i luften omkring honom.
De blickar som följde honom från tre håll kunde inte avgöra vad han sa, men hans ena hand höjdes och skakade framför honom, kinderna dallrade.
Det ihållande högtrycket ville inte släppa greppet om Västsverige och hettan dallrade mellan väggarna och fick asfalten att bli seg och gummiartad.
Jag minns henne underifrån, jag såg henne röra i grytor, maniskt, med ansiktet prickigt av svett, hela hennes hundrafemtiokiloskropp dallrade fram och tillbaka.
Han kände hur brunsten hade tänt henne och satt hennes tunga och vattniga kött i rörelse; det dallrade under hans fingrar, kryllade av liv i de uttjänta skinnpåsarna.
Hettan dallrade ovanför asfalten.
Någonting i bröstet dallrade till.
Över asfalten låg luften och dallrade.
Ögonlocken dallrade till, ögonen vidgade sig.
Kinderna dallrade när mannen skakade på huvudet.
Kihlgård skakade på huvudet så att kinderna dallrade.
Mannen skrattade till, så att magen dallrade lite grann.
Bakom honom dallrade sommarvärmen över det målade torget.
Den sjunkande solen dallrade som smältande glas över horisonten.
Han var ganska kraftig och kinderna dallrade när han gapskrattade.
»Givakt«, vrålade vakten militäriskt så hans stora mage dallrade.
Den genomskinliga röken och den varma luften dallrade ovanför ruinen.
Hans mage dallrade och han hade mörka ringar av hår runt bröstvårtorna.
En liten droppe dallrade på nästippen, och hon skakade förargad bort den.
Hettan dallrade mellan de flera hundra år gamla husväggarna och luften stod stilla.
Men helt plötsligt hördes en smäll som överröstade musiken och allting dallrade till.
Trots att solen ännu inte hade nått zenit dallrade luften ovanför Röda havet av värmen.
Luften dallrade längs landsvägen, och fick allting runtomkring dem att se ut som en hägring.
Elnas dubbelhakor dallrade av upphetsning och Erica tyckte att hon såg ut som en liten fet gråsparv.
När jag borstade tänderna såg jag hur mina förslappade bröstmuskler dallrade oroväckande mycket.
Där ute dallrade luften i sommarvärmen, fåglarna kvittrade, insekterna surrade och blommorna prunkade.
Fönsterrutan dallrade som ett trumskinn medan assietterna på brickan klingade mot varandra som en xylofon.
Ovanför mig rörde sig en åttabent harpist, och tysta arpeggion dallrade genom spindelnätets spända trådar.
Walter betraktade Cederbergs enorma buk och kalkonhakan som dallrade när han mumsade sig igenom en smörkringla.
I början av juni, när värmen dallrade, slutade skolan, och eftersom jag hade fått tillräckligt bra betyg slapp jag slutproven.
Det var som om någon slagit an tonen på ett skönt och sällsamt instrument, vars bortdöende sång dallrade i luften omkring honom.
De blickar som följde honom från tre håll kunde inte avgöra vad han sa, men hans ena hand höjdes och skakade framför honom, kinderna dallrade.
Det ihållande högtrycket ville inte släppa greppet om Västsverige och hettan dallrade mellan väggarna och fick asfalten att bli seg och gummiartad.
Jag minns henne underifrån, jag såg henne röra i grytor, maniskt, med ansiktet prickigt av svett, hela hennes hundrafemtiokiloskropp dallrade fram och tillbaka.
Han kände hur brunsten hade tänt henne och satt hennes tunga och vattniga kött i rörelse; det dallrade under hans fingrar, kryllade av liv i de uttjänta skinnpåsarna.
Luften dallrar av spänning.
Sommaren dallrar fortfarande.
Kåtheten dallrar som het gelé i mitt inre.
Hon märker hur det dallrar till i fettet på överarmen.
De dallrar och pulserar och reagerar villigt på min beröring.
Luften dallrar, sanningen står skriven i eldskrift över himlen.
Hon avbryts av ett hundskall så högt att glasrutan i porten dallrar.
En förhandlare blir mindre effektiv om smockan ständigt dallrar i luften.
Den andre kluckar så att den blanka skjortan dallrar under den oknäppta överrocken.
"Håll i grejorna, för helvete! Vad fan är det som pågår?!" Hans viskande röst dallrar av överraskningens vrede.
Kyrkans grå stenfasad dallrar i luften, bleknar till en sjukligt gul nyans och luftens dallrande gör att Malin inte kan urskilja inskriptionen.
Himlen dallrar blå i ett kallt ljus med en hård kärna av värme och träden utanför fönstret, alla deras knoppar, verkar vilja explodera, brista ut i liv och Malin ser på Tove.
Två smala gröna blad sticka upp bland den smältande snön, så ljusgröna och bleka att de nätt och jämnt kunna skönjas, och en klocka, vit som snön, dallrar på en spröd stängel.
Hon tycker att åkrarnas violetta och bruna ton och sippornas vita och blå, ja hennes egen ljusa hud med svagt färgade ådror, där blodet pulserar, äro en del av varandra, av en sammanhängande genomskinlig kropp, som skiftar och förtonar som när solskenet dallrar i en av kristallkronans droppar av glas i hennes rum.
Sommaren dallrar fortfarande.
Kåtheten dallrar som het gelé i mitt inre.
Hon märker hur det dallrar till i fettet på överarmen.
De dallrar och pulserar och reagerar villigt på min beröring.
Luften dallrar, sanningen står skriven i eldskrift över himlen.
Hon avbryts av ett hundskall så högt att glasrutan i porten dallrar.
En förhandlare blir mindre effektiv om smockan ständigt dallrar i luften.
Den andre kluckar så att den blanka skjortan dallrar under den oknäppta överrocken.
"Håll i grejorna, för helvete! Vad fan är det som pågår?!" Hans viskande röst dallrar av överraskningens vrede.
Kyrkans grå stenfasad dallrar i luften, bleknar till en sjukligt gul nyans och luftens dallrande gör att Malin inte kan urskilja inskriptionen.
Himlen dallrar blå i ett kallt ljus med en hård kärna av värme och träden utanför fönstret, alla deras knoppar, verkar vilja explodera, brista ut i liv och Malin ser på Tove.
Två smala gröna blad sticka upp bland den smältande snön, så ljusgröna och bleka att de nätt och jämnt kunna skönjas, och en klocka, vit som snön, dallrar på en spröd stängel.
Hon tycker att åkrarnas violetta och bruna ton och sippornas vita och blå, ja hennes egen ljusa hud med svagt färgade ådror, där blodet pulserar, äro en del av varandra, av en sammanhängande genomskinlig kropp, som skiftar och förtonar som när solskenet dallrar i en av kristallkronans droppar av glas i hennes rum.