Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Dåna i en mening

Lät tystnaden dåna.
Brännarlågan fortsatte att dåna.
– Orden tycktes dåna i stillheten.
Plötsligt börjar kyrkklockor dåna.
Det började dåna utanför när en motor gick igång.
Men med ens flammade det till, och primusköket började brusa och dåna.
Ute på gatan kunde de höra musiken dåna från festen flera våningar upp.

Tjejerna stirrade stint på oss och jag började sakta backa ut ur rummet när jag hörde en röst dåna från köket.
Sätter händerna på låren och dämpar en impuls att kräkas, samtidigt som hon känner hjärtslagen dåna bakom revbenen.
Joona ser på den unge mannen i sängen, känner sin puls dåna i tinningarna och hans röst är skrovlig som metall när han frågar:.
Korven är godast: söta nyanser av vitlök och paprika sjuder i munnen samtidigt som en lätt rökig fläsksmak liksom rinner utefter tungan, sipprar ner i svalget för att dåna vidare upp genom näsan.
Smugglarna som väste som ormar i natten, hurry, hurry och shut up, och knuffade dem framför sig på den steniga stigen när de snubblade ner mot havet och hon för första gången hörde hur ett hav kan dåna.
Ur gamla megafonhögtalare som satt på ett par höga stolpar vid staketet började den thailändska nationalsången dåna ut med ett fruktansvärt oljud medan förtroendefången hissade flaggan i takt till musiken.
Konstigt bara att han väljer att gå i motsatt riktning mot bussens, tänkte René när han tog av in på en sidogata, där det förra gången doftat parfym kryddat med hibiskus, freesia och pitahaya, så att han nästan höll på att dåna.
Genom sorlet från de kvardröjande gästerna kan Malin höra pubens luftkonditioneringsanläggning dåna som åska, frusta, protestera mot att få arbeta långa krävande pass, över att det denna sommar inte finns någon ände på övertiden.
Han led under arbetsbördan och oroade sig inför sina predikningar i Hedvig Eleonora: Jag hörde hur hjärtat dunkade när den stora klockan började dåna vid sammanringningen och jag stod där, fattige stackare, för att gå inför arbetet.
Dhara Dhevi, tennisspelerskan Serena Williams favorithotell, är ett verkligt magiskt hotell, tänker jag, när jag sippar min egenförfärdigade martini och ser solen sänka sig och få guldet på de brant sluttande taken att dåna i skymningsljuset.
Den ene ledaren från Leninvarvet, en man i trettioårsåldern som hette Bogdan Borusewicz, tog mikrofonen och lät sin röst dåna ut över varvsområdet: Håll ut och håll ordning! Akta er för spriten och se till att ni inte tröttar ut era egna strejkledare.
Dessa hade ett hölje av plast i stället för stål och var fyllda med ett sprängämne som bestod av någon sorts bladning av magnesium och ammonium, för att de skulle dåna riktigt högt och explodera med enorm ljusstyrka så att alla i närheten skulle bli omtöcknade och förblindade.
Plötsligt hade han skymtat pipan till ett automatvapen i dörrspringan och samtidigt som han försökte ändra läge för att få rent håll på den som höll i vapnet såg han flammorna i pipans mynning, hörde knallarna dåna i det trånga trapphuset och rikoschetterna som brummade som ilskna bålgetingar runt öronen på honom.

Det dånade till.
De dånade i huvudet.
Hissen dånade ner igen.
Musiken dånade i bilen.
Elden dånade bakom henne.
Ett skott dånade i hallen.
Det dånade i hennes öron.
Brasan dånade i kakelugnen.
så det dånade i lägenheten.
Det dånade i Mariannes öron.
Mitt hjärta dånade av ångest.
Det dånade som storm i huvudet.
Hennes hjärta dånade i bröstet.
Skotten dånade i hela fastigheten.
Jag skrek, det dånade i mitt huvud.
Det dånade och ekade inne i huvudet.
Han skrattade så det dånade i luren.
Motorn dånade när polisbilen sköt fart.
Det dånade i rummet när Stig Ahlin sprang.
Bakom dem dånade den höga musiken på nytt.
Kopplingstonen dånade och hon lade på luren.
När högersidan styrde, dånade vänstersidan.
Redan dånade bröllopsklockorna i hennes öron.
Klämtningarna dånade som kanonskott, tyckte jag.
Ett flygplan dånade förbi tätt över deras huvuden.
”Detta var annorlunda”, dånade en sträv mansröst.
Helikoptern dånade in över den åländska skärgården.
”Hadi!” dånade rösten till från dörren till huset.
När motorcykeln dånade uppför Bergsgatan svor jag till.
Elden dånade över honom och dämpade de flesta andra ljud.
Ett fjärde skott dånade genom tunneln jag just hade lämnat.
»Det måste ha smällt och dånat något enormt.
Hånskratten skulle ha dånat genom salar och korridorer.
Det har mullrat och dånat uppe i molnen, som om Gud varit ond över något.
Alla väntade på Zlatan, och jag har sprungit in på många arenor som kokat och dånat.
Hon hade inte tänkt på saken tidigare, annat än korta stunder när det dånat i sängkammaren tidiga morgnar.
När vattnet hade fått chansen att frigöra sig hade det tagit ett språng från flodbankarna och dånat fram genom London som en uppretad mobb.
Ännu en långtradare hade dånat förbi utanför och den ofattbara nyheten och orden som berättade om den hade flutit ut i rummet och lösts upp.
Petra mindes paniken hon haft när Nellie försvann den där vintern och inte gick att få tag på, hur pulsen dånat så högt i huvudet att hon inte kunde tänka klart och hur hon helt tappat kontrollen inför kollegorna.
Jussi prasslade flitigt i buskarna med olika damer och fick sig en och annan snubba av sin lärare: ”Tänk på att Gud ser er, herr Björling”, lär en förbipasserande Forsell ha dånat då Jussi med sällskap försökte låta sig uppslukas av en bänk i augustimörkret i en fåfäng förhoppning om att undgå upptäckt.
De dånar som havet.
Det dånar i öronen.
Is dånar mot skrovet.
Det dånar i mitt huvud.
Det dånar i skallen.
Det dånar i hela badhuset.
Pulsen dånar i tinningarna.
Trafiken dånar hastigt förbi.
Ett tåg dånar in på stationen.
Vad är det som dånar? Mullrar?.
Det dånar till och ljus faller in.
Det sprakar och dånar samtidigt dovt.
Kråkslottet, dånar det i Eriks huvud.
Metalltrappan dånar under deras tyngd.
Som en uråldrig kraft som dånar ur honom.
Det dånar i mitt huvud, flimrar för ögonen.
och man frågar: varför dånar det så hemskt?.
Något stort fordon dånar borta på motorvägen.
Bussen har fastnat mot en smal gran, motorn dånar.
Joona känner hur hjärtat dånar mot hölstret.
Polisbilen dånar förbi dem med sirenerna påslagna.
Nere i dalen dånar stålugnarna som de gjort i 325 år.
Det dånar i öronen och en obegriplig kyla omsluter honom.
Det ekar och dånar genom trapphuset när porten slår igen.
Runt omkring honom vaggar resten av sekten, trummorna dånar.
Det dånar som havet där kvinnan är, dunkar, larmar, dånar.
Det gör ont, dånar till i lungorna och svartnar för ögonen.
– Inte ett ord till, ryter han så att det dånar i hela bilen.
Hör jag de orden? Eller är det mitt liv som dånar ifrån mig?.
Allt blir vindstilla men inte tyst, för stormen dånar fortfarande.
Han försöker le mot sällskapet men hans hjärta dånar av ångest.