Cyklisten i en mening
Cyklisten hade uppenbart gjort fel.
Bilden av cyklisten under lastbilen.
– Vi får låta Åsa titta på fotot av cyklisten.
Han såg mycket väl cyklisten som kom från Trianglen.
”Är ni medveten om vem cyklisten var?” frågade han.
Jag vill inte att cyklisten ska tro att jag är buktalare!.
Det var de fordonen som körde på den stackars cyklisten, ja.
”Rose, ta hand om Tilde!” ropade han och satte efter cyklisten.
»Har vi någon bild där man ser cyklisten tydligare?« frågade Anderson.
Cyklisten viker av runt ett hörn och försvinner för alltid för åskådaren.
Cyklisten stod stilla därborta och såg upp mot husfasaden mitt emot, nummer 3.
Rädd och förvirrad såg hon fortfarande cyklisten för sig, liggande under lastbilen.
”Tror du att cyklisten kommer att klara sig?” frågade hon, högre den här gången.
”Cyklisten är död, va?” sa hon med en röst som inte var mycket mer än en viskning.
När cyklisten kom fram till gathörnet bromsade han och lyfte för första gången blicken.
Videon var kornig men visade ändå tydligt att cyklisten och Audin inte rörde vid varandra.
Föräldrarna till den förolyckade cyklisten, Tony Revere, är på väg hit i ett privatplan.
Sen vore det bara raka spåret fram till Strandbodkilen, cyklisten skulle nog vara där före honom.
”Vilken idiot”, fräste han surt och stirrade långt efter cyklisten som vinglade in i skogen på motsatt sida.
I sista sekunden girade cyklisten åt vänster, mot mitten av gatan, och Audin girade åt vänster, upp på trottoaren.
Lastbilen närmade sig samtidigt som cyklisten svängde ut från tvärgatan, på fel sida, och fortsatte rakt mot Audin.
Cyklisten stod kvar, såg sig om, såg upp mot fasaden igen, såg sig om igen, såg inte Winter, så mycket förstod Winter.
Det kanske bara var önsketänkande, men cyklisten verkade trampa fortare nu, som om han hade en lättare last att släpa på.
Cyklisten anar att hon närmar sig, kikar över sin färgglada axel och Denise ser hur också han lyfter rumpan från sadeln.
I det första kikar vi på möjligheten att det inte finns något samband mellan mordet på Preece och cyklisten Tony Reveres död.
Cyklisten följde med ett varv runt det bakre hjulhuset när lastbilen tvärbromsade och hans högra ben flög ut från dess undersida.
Han sprang över gatan för att kunna hejda den, alltmedan cyklisten kommit på fötter och killen på andra sidan sprang rakt mot honom.
Hade hon inbillat sig skåpbilen? Hade hon kört på cyklisten? Den senaste timmen var lika suddig i hennes medvetande som utsikten genom rutan.
De vittnen som jag har talat med pratar om en vit skåpbil som körde mot rött, mejade ner cyklisten och sedan smet från platsen i hög fart.
Cyklisten gör ytterligare en överhalning innan han cyklar mot rött, kör över en reklamskylt som blåst omkull och försvinner runt gathörnet.
Den toxikologiska rapporten skulle inte tillföra utredningen någonting, utom att möjligen ge en förklaring till varför cyklisten befann sig på fel sida.
Bilden av cyklisten under lastbilen.
– Vi får låta Åsa titta på fotot av cyklisten.
Han såg mycket väl cyklisten som kom från Trianglen.
”Är ni medveten om vem cyklisten var?” frågade han.
Jag vill inte att cyklisten ska tro att jag är buktalare!.
Det var de fordonen som körde på den stackars cyklisten, ja.
”Rose, ta hand om Tilde!” ropade han och satte efter cyklisten.
»Har vi någon bild där man ser cyklisten tydligare?« frågade Anderson.
Cyklisten viker av runt ett hörn och försvinner för alltid för åskådaren.
Cyklisten stod stilla därborta och såg upp mot husfasaden mitt emot, nummer 3.
Rädd och förvirrad såg hon fortfarande cyklisten för sig, liggande under lastbilen.
”Tror du att cyklisten kommer att klara sig?” frågade hon, högre den här gången.
”Cyklisten är död, va?” sa hon med en röst som inte var mycket mer än en viskning.
När cyklisten kom fram till gathörnet bromsade han och lyfte för första gången blicken.
Videon var kornig men visade ändå tydligt att cyklisten och Audin inte rörde vid varandra.
Föräldrarna till den förolyckade cyklisten, Tony Revere, är på väg hit i ett privatplan.
Sen vore det bara raka spåret fram till Strandbodkilen, cyklisten skulle nog vara där före honom.
”Vilken idiot”, fräste han surt och stirrade långt efter cyklisten som vinglade in i skogen på motsatt sida.
I sista sekunden girade cyklisten åt vänster, mot mitten av gatan, och Audin girade åt vänster, upp på trottoaren.
Lastbilen närmade sig samtidigt som cyklisten svängde ut från tvärgatan, på fel sida, och fortsatte rakt mot Audin.
Cyklisten stod kvar, såg sig om, såg upp mot fasaden igen, såg sig om igen, såg inte Winter, så mycket förstod Winter.
Det kanske bara var önsketänkande, men cyklisten verkade trampa fortare nu, som om han hade en lättare last att släpa på.
Cyklisten anar att hon närmar sig, kikar över sin färgglada axel och Denise ser hur också han lyfter rumpan från sadeln.
I det första kikar vi på möjligheten att det inte finns något samband mellan mordet på Preece och cyklisten Tony Reveres död.
Cyklisten följde med ett varv runt det bakre hjulhuset när lastbilen tvärbromsade och hans högra ben flög ut från dess undersida.
Han sprang över gatan för att kunna hejda den, alltmedan cyklisten kommit på fötter och killen på andra sidan sprang rakt mot honom.
Hade hon inbillat sig skåpbilen? Hade hon kört på cyklisten? Den senaste timmen var lika suddig i hennes medvetande som utsikten genom rutan.
De vittnen som jag har talat med pratar om en vit skåpbil som körde mot rött, mejade ner cyklisten och sedan smet från platsen i hög fart.
Cyklisten gör ytterligare en överhalning innan han cyklar mot rött, kör över en reklamskylt som blåst omkull och försvinner runt gathörnet.
Den toxikologiska rapporten skulle inte tillföra utredningen någonting, utom att möjligen ge en förklaring till varför cyklisten befann sig på fel sida.
Det fanns inga cyklister där nu.
Jag möter ett par väl påbyltade cyklister.
Avtuppade människor, vinglande cyklister, vad vet jag.
Det fanns för många cyklister på asfalten över Heden.
Två cyklister kom från andra hållet, en kille och en tjej.
För första gången ser jag cyklister på bilvägarna i Aten.
Mer än en gång var de nära att ramma barnvagnar och cyklister.
Cyklister passerade på vänster sida, på jakt efter död i trafiken.
Mopeder slogs om utrymmet med skraltiga flakbilar, cyklister och minivans.
Andra cyklister på cykelstigen ropade idiot åt honom, men Marco visste bättre.
Fotgängare och cyklister var lättklädda eftersom den första känslan av sommar var där.
Ofta fanns det även andra cyklister på Quarry Road men för det mesta var det tonårspojkar.
Fartdårar och väglusar trängs om utrymmet med skinnknuttar, mopedister, cyklister och gående.
”Har ni hört om bron”, sa han och tutade på två cyklister som cyklade i bredd och hindrade honom.
Några få cyklister trotsade blåsten och regnet och två, tre bilar rullade på den blöta stenläggningen.
Vägen var långa sträckor smal och krokig, oupplysta hästforor och uppenbart berusade cyklister dök överraskande upp i mörkret.
Plötsligt syntes bussar med viftande torkarblad, och cyklister klev av sina åkdon och ledde dem vidare genom snöblasket på trottoaren.
Gatorna skulle fyllas med cyklister och trängseln öka på spårvagnar och bussar, men nu fick han ha gatorna nästan helt för sig själv.
Han inväntade två cyklister som stretade på i motvinden och duggregnet innan han gick över Mariedalsvägen och fortsatte in i Slottsparken.
Det var bättre att gå på den oländiga stigen än att traska på skogsvägen och irritera sig på hänsynslösa cyklister och skrikande ungar i barnvagnar.
Han hade knappt hunnit över övergångsstället på Jernbanegade innan ett skrik skar genom strömmen av cyklister i regnkläder och våta fotgängare på väg hem.
Möts av en bred vårflod av cyklister som forsar fram och flyter in på huvudgator och sidogator, bara för att lite senare förenas i ytterligare en biflod lite längre ner.
Några minuter över fyra dök de första kvinnorna upp och strax därpå myllrade det av kvinnliga cyklister på väg in mot staden medan andra var på väg till hållplatsen.
Stingpinnen (efter ”Expressen – en tidning med sting”) var en pinne med en lysande röd vimpel som cyklister monterade på pakethållaren för att göra sig synliga i trafiken.
Det gick inte speciellt fort på motorvägen, där fanns allt från gående och cyklister till hästkärror och traktorer, kontrasten mot den stökiga biltrafiken inne i Tirana var stor.
Lake Terrace Boulevard är en lång, kurvig väg med tre längre sluttningar, vilket gör den till en favorit bland områdets cyklister, som alla dras till de självspäkande uppförsbackarna.
Medan föraren smidigt lotsade bussen mellan lastbilar, cyklister och stressade bilister satt hon oberört och tänkte att det här var nog så långt man bara kunde komma från sommarsemesterns lata baddagar och härliga utlandsresor.
Till skillnad från de flesta cyklister i Sparta såg man ofta Aaron Kruller sitta så långt framåtböjd över styret att man måste ha trott att han skulle få ont i ryggen; det fanns någonting både vuxet och självbestraffande i hans kroppsställning.
Bilarna myllrade mellan filer och genom rondeller och väjde för gropar, cyklister och fotgängare medan skrangliga småbussar – som kallades matatus, fick jag veta – stannade utan någon som helst förvarning så att fler passagerare kunde pressa sig ombord.
Men samtidigt ändå – så långt kunde han instämma - vilket eldorado det måste ha varit för öststatsmaffian att komma till Sverige, ett land där polisen inte har tillåtelse att jaga bovar på cykelstigar i parker eftersom cyklister i så fall riskerar bli skadade eller uppskrämda.
När han minglade på diplomatiska mottagningar och kom i samspråk med tyskar så inledde han gärna uppmuntrande med ”Und wo haben Sie den Krieg verloren”? (”Och var någonstans förlorade ni kriget?”) Det var Gösta Ollén som hade skapat uttrycket ”hurtbulle” och han kampanjade för att Sveriges cyklister skulle skaffa sig ”stingpinnar”.
Jag möter ett par väl påbyltade cyklister.
Avtuppade människor, vinglande cyklister, vad vet jag.
Det fanns för många cyklister på asfalten över Heden.
Två cyklister kom från andra hållet, en kille och en tjej.
För första gången ser jag cyklister på bilvägarna i Aten.
Mer än en gång var de nära att ramma barnvagnar och cyklister.
Cyklister passerade på vänster sida, på jakt efter död i trafiken.
Mopeder slogs om utrymmet med skraltiga flakbilar, cyklister och minivans.
Andra cyklister på cykelstigen ropade idiot åt honom, men Marco visste bättre.
Fotgängare och cyklister var lättklädda eftersom den första känslan av sommar var där.
Ofta fanns det även andra cyklister på Quarry Road men för det mesta var det tonårspojkar.
Fartdårar och väglusar trängs om utrymmet med skinnknuttar, mopedister, cyklister och gående.
”Har ni hört om bron”, sa han och tutade på två cyklister som cyklade i bredd och hindrade honom.
Några få cyklister trotsade blåsten och regnet och två, tre bilar rullade på den blöta stenläggningen.
Vägen var långa sträckor smal och krokig, oupplysta hästforor och uppenbart berusade cyklister dök överraskande upp i mörkret.
Plötsligt syntes bussar med viftande torkarblad, och cyklister klev av sina åkdon och ledde dem vidare genom snöblasket på trottoaren.
Gatorna skulle fyllas med cyklister och trängseln öka på spårvagnar och bussar, men nu fick han ha gatorna nästan helt för sig själv.
Han inväntade två cyklister som stretade på i motvinden och duggregnet innan han gick över Mariedalsvägen och fortsatte in i Slottsparken.
Det var bättre att gå på den oländiga stigen än att traska på skogsvägen och irritera sig på hänsynslösa cyklister och skrikande ungar i barnvagnar.
Han hade knappt hunnit över övergångsstället på Jernbanegade innan ett skrik skar genom strömmen av cyklister i regnkläder och våta fotgängare på väg hem.
Möts av en bred vårflod av cyklister som forsar fram och flyter in på huvudgator och sidogator, bara för att lite senare förenas i ytterligare en biflod lite längre ner.
Några minuter över fyra dök de första kvinnorna upp och strax därpå myllrade det av kvinnliga cyklister på väg in mot staden medan andra var på väg till hållplatsen.
Stingpinnen (efter ”Expressen – en tidning med sting”) var en pinne med en lysande röd vimpel som cyklister monterade på pakethållaren för att göra sig synliga i trafiken.
Det gick inte speciellt fort på motorvägen, där fanns allt från gående och cyklister till hästkärror och traktorer, kontrasten mot den stökiga biltrafiken inne i Tirana var stor.
Lake Terrace Boulevard är en lång, kurvig väg med tre längre sluttningar, vilket gör den till en favorit bland områdets cyklister, som alla dras till de självspäkande uppförsbackarna.
Medan föraren smidigt lotsade bussen mellan lastbilar, cyklister och stressade bilister satt hon oberört och tänkte att det här var nog så långt man bara kunde komma från sommarsemesterns lata baddagar och härliga utlandsresor.
Till skillnad från de flesta cyklister i Sparta såg man ofta Aaron Kruller sitta så långt framåtböjd över styret att man måste ha trott att han skulle få ont i ryggen; det fanns någonting både vuxet och självbestraffande i hans kroppsställning.
Bilarna myllrade mellan filer och genom rondeller och väjde för gropar, cyklister och fotgängare medan skrangliga småbussar – som kallades matatus, fick jag veta – stannade utan någon som helst förvarning så att fler passagerare kunde pressa sig ombord.
Men samtidigt ändå – så långt kunde han instämma - vilket eldorado det måste ha varit för öststatsmaffian att komma till Sverige, ett land där polisen inte har tillåtelse att jaga bovar på cykelstigar i parker eftersom cyklister i så fall riskerar bli skadade eller uppskrämda.
När han minglade på diplomatiska mottagningar och kom i samspråk med tyskar så inledde han gärna uppmuntrande med ”Und wo haben Sie den Krieg verloren”? (”Och var någonstans förlorade ni kriget?”) Det var Gösta Ollén som hade skapat uttrycket ”hurtbulle” och han kampanjade för att Sveriges cyklister skulle skaffa sig ”stingpinnar”.
Hon steg inte åt sidan, så cyklisterna vinglade till när de passerade på det smala utrymmet intill kanalen.
Paret hade stannat vid Winters rop, såg på honom, såg efter den flyende, han var fortfarande kvar på gatan, Winter sprang de få stegen till cyklisterna.
Hon kryssade mellan bussarna och spårvagnarna och bilarna och cyklisterna och fotgängarna, Kungsportsplatsen hade blivit världens centrum i ännu högre grad den senaste halvtimmen.
För några korta sekunder är platsen fri från bilar och bussar; människorna och cyklisterna får härska oinskränkt och hon känner en plötslig längtan efter att bo i Stockholm igen, efter en större, mindre ingrodd scen, där hon får fler och roligare fall och där hon kan leva anonymt men ändå känna sig hemma.
Jag skulle känna viss oro om jag hävdade att alkohol och lätta droger kan vara en stor tillgång i en kultur, att alkoholpolitiken i Sverige har grova kränkande inslag, att marijuana bör bli tillgängligt i äldrevården så att det psykiska och fysiska lidandet för hundratusentals åldringar reduceras, att ett krävande yrkesarbete inte kan förenas på ett lyckligt sätt med stort ansvar för hem och barn, att Sverige blir ett bättre land om vi minskar kyrkans makt och monarkens inflytande, att förbudet mot köp av sexuella tjänster är minst sagt diskutabelt, att det bör bli fritt fram för aktiv dödshjälp, att det bör påpekas att cyklisterna tenderar att bli alltför arroganta i sin maktutövning, att nöjesjakt och nöjesfiske bör motverkas och på sikt förbjudas, att genustänkandet ter sig alltför dominerande inte minst på akademierna, att det är bra för landet att det fackliga inflytandet försvagas, att integrationspolitiken är ett stort misslyckande, att multikulturalismen delvis är problematisk, att vi liberaler och konservativa inte kan hantera diskussionen om rättvisa, jämlikhet och solidaritet eller att antalet isbjörnar har ökat till en så betryggande nivå att även passionerade djurvänner kan känna sig lugna.
Paret hade stannat vid Winters rop, såg på honom, såg efter den flyende, han var fortfarande kvar på gatan, Winter sprang de få stegen till cyklisterna.
Hon kryssade mellan bussarna och spårvagnarna och bilarna och cyklisterna och fotgängarna, Kungsportsplatsen hade blivit världens centrum i ännu högre grad den senaste halvtimmen.
För några korta sekunder är platsen fri från bilar och bussar; människorna och cyklisterna får härska oinskränkt och hon känner en plötslig längtan efter att bo i Stockholm igen, efter en större, mindre ingrodd scen, där hon får fler och roligare fall och där hon kan leva anonymt men ändå känna sig hemma.
Jag skulle känna viss oro om jag hävdade att alkohol och lätta droger kan vara en stor tillgång i en kultur, att alkoholpolitiken i Sverige har grova kränkande inslag, att marijuana bör bli tillgängligt i äldrevården så att det psykiska och fysiska lidandet för hundratusentals åldringar reduceras, att ett krävande yrkesarbete inte kan förenas på ett lyckligt sätt med stort ansvar för hem och barn, att Sverige blir ett bättre land om vi minskar kyrkans makt och monarkens inflytande, att förbudet mot köp av sexuella tjänster är minst sagt diskutabelt, att det bör bli fritt fram för aktiv dödshjälp, att det bör påpekas att cyklisterna tenderar att bli alltför arroganta i sin maktutövning, att nöjesjakt och nöjesfiske bör motverkas och på sikt förbjudas, att genustänkandet ter sig alltför dominerande inte minst på akademierna, att det är bra för landet att det fackliga inflytandet försvagas, att integrationspolitiken är ett stort misslyckande, att multikulturalismen delvis är problematisk, att vi liberaler och konservativa inte kan hantera diskussionen om rättvisa, jämlikhet och solidaritet eller att antalet isbjörnar har ökat till en så betryggande nivå att även passionerade djurvänner kan känna sig lugna.
På håll såg hon en cyklist.
En cyklist passerade framför honom.
Fan, cyklist i kollision med lastbil.
Sören väjde för en vinglig cyklist.
En cyklist kom runt hörnet i korsningen.
Varje cyklist blir stoppad och kontrollerad.
På en av bilderna har han fått med en cyklist.
En cyklist sneddar över korsningen mellan bilarna.
En och annan cyklist passerade i maklig semestertakt.
En cyklist passerade med en schäfer i koppel efter sig.
En cyklist kom förbi och hon försökte se honom som Peter.
En cyklist passerade och stannade tiotalet meter från Winter.
Strandbodkilen och kommit fram till att en cyklist lätt hade kom-.
Han lutar sig lite ut över kanten och följer en cyklist med blicken.
Det var inte ovanligt att vi hade med oss en tredje cyklist under arbetspassen.
Där fanns det flera fotgängare, en cyklist åkte förbi oss snabbare än biltrafiken.
En kraftig kastvind får en cyklist att vingla ut i vägbanan framför mig, det har börjat blåsa ordentligt.
Lyckligtvis visste inte mor att den cyklist som hon nätt och jämnt undgått att köra på var Zoe Krullers son.
När hon påbörjar den andra stigningen hör hon ”Till vänster om dig” samtidigt som hon passeras av en annan cyklist.
Han och en annan kollega kom i radiobil, lite längre bort på Kungsgatan faktiskt, och fick syn på en cyklist på trottoaren.
Stillbilden visade en vit skåpbil som låg tätt bakom en Audi samtidigt som en cyklist dök upp från en tvärgata längre fram.
Det måste finnas andra som bodde i närheten och säkert kom det förbi en och annan vandrare, cyklist eller båtägare då och då.
Jag räddade nog hans liv, tänkte Winter och satte sig i bilen och svängde ut på Mariagatan just när en cyklist passerade i hög fart.
Där fanns en bild av en cyklist som försökte undfly polisen och en annan trafikolycka, den här gången en VW Passat som hade slagit runt.
På andra sidan, under en gatlykta, såg han knarkköparen skrevande över cykeln, tillsammans med en annan cyklist, också han i proffscyklistmundering.
Knappt hade han hunnit ordna alla papper, förrän nästa insats väntat: en cyklist som skurit upp handen när han fastnat under en bil efter en kollision.
Han mådde fortfarande helt okej, som om det färska blodet från transfusionen gjorde det lilla extra, det kanske kom från en cyklist, Lance Armstrong, en dopad cyklist.
Han mindes att hans egen far som ung hade han varit en ivrig cyklist och när Banks var i elva- eller tolvårsåldern hade han ofta följt med honom på turer längs floden Nene eller över slätterna i Cambridgeshire.
Den kärran, som hade kört över en ung cyklist, var för närvarande beslagtagen av Sussex-polisen och skulle fortsätta vara det tills utredningen av trafikolyckan – som ägt rum för fjorton dagar sedan – var klar.
När de sitter där i bilen kommer en cyklist farande framför dem, på trottoaren, inget ovanligt i Uppsala som är en verkligt cyklande stad där Gatukontoret snöplogar cykelbanorna med högsta prioritet för bussar och bilar.
När hon riktade blicken framåt igen uppenbarade sig plötsligt en cyklist, som trampade på för allt vad tygen höll, på väg rakt mot henne från ett övergångsställe på hennes sida av gatan i samma stund som ljuset växlade om till rött.
En cyklist passerade framför honom.
Fan, cyklist i kollision med lastbil.
Sören väjde för en vinglig cyklist.
En cyklist kom runt hörnet i korsningen.
Varje cyklist blir stoppad och kontrollerad.
På en av bilderna har han fått med en cyklist.
En cyklist sneddar över korsningen mellan bilarna.
En och annan cyklist passerade i maklig semestertakt.
En cyklist passerade med en schäfer i koppel efter sig.
En cyklist kom förbi och hon försökte se honom som Peter.
En cyklist passerade och stannade tiotalet meter från Winter.
Strandbodkilen och kommit fram till att en cyklist lätt hade kom-.
Han lutar sig lite ut över kanten och följer en cyklist med blicken.
Det var inte ovanligt att vi hade med oss en tredje cyklist under arbetspassen.
Där fanns det flera fotgängare, en cyklist åkte förbi oss snabbare än biltrafiken.
En kraftig kastvind får en cyklist att vingla ut i vägbanan framför mig, det har börjat blåsa ordentligt.
Lyckligtvis visste inte mor att den cyklist som hon nätt och jämnt undgått att köra på var Zoe Krullers son.
När hon påbörjar den andra stigningen hör hon ”Till vänster om dig” samtidigt som hon passeras av en annan cyklist.
Han och en annan kollega kom i radiobil, lite längre bort på Kungsgatan faktiskt, och fick syn på en cyklist på trottoaren.
Stillbilden visade en vit skåpbil som låg tätt bakom en Audi samtidigt som en cyklist dök upp från en tvärgata längre fram.
Det måste finnas andra som bodde i närheten och säkert kom det förbi en och annan vandrare, cyklist eller båtägare då och då.
Jag räddade nog hans liv, tänkte Winter och satte sig i bilen och svängde ut på Mariagatan just när en cyklist passerade i hög fart.
Där fanns en bild av en cyklist som försökte undfly polisen och en annan trafikolycka, den här gången en VW Passat som hade slagit runt.
På andra sidan, under en gatlykta, såg han knarkköparen skrevande över cykeln, tillsammans med en annan cyklist, också han i proffscyklistmundering.
Knappt hade han hunnit ordna alla papper, förrän nästa insats väntat: en cyklist som skurit upp handen när han fastnat under en bil efter en kollision.
Han mådde fortfarande helt okej, som om det färska blodet från transfusionen gjorde det lilla extra, det kanske kom från en cyklist, Lance Armstrong, en dopad cyklist.
Han mindes att hans egen far som ung hade han varit en ivrig cyklist och när Banks var i elva- eller tolvårsåldern hade han ofta följt med honom på turer längs floden Nene eller över slätterna i Cambridgeshire.
Den kärran, som hade kört över en ung cyklist, var för närvarande beslagtagen av Sussex-polisen och skulle fortsätta vara det tills utredningen av trafikolyckan – som ägt rum för fjorton dagar sedan – var klar.
När de sitter där i bilen kommer en cyklist farande framför dem, på trottoaren, inget ovanligt i Uppsala som är en verkligt cyklande stad där Gatukontoret snöplogar cykelbanorna med högsta prioritet för bussar och bilar.
När hon riktade blicken framåt igen uppenbarade sig plötsligt en cyklist, som trampade på för allt vad tygen höll, på väg rakt mot henne från ett övergångsställe på hennes sida av gatan i samma stund som ljuset växlade om till rött.