Burljuk i en mening
Och den samvetsgranne Burljuk översätter:.
Burljuk drog snabbt med sig Majakovskij in i dessa kretsar.
Det var Burljuk som upptäckte Majakovskijs poetiska talang.
Burljuk, David, Fragmenty iz vospominanij futurista (15).
Burljuk, som var kubist, drabbades också av Majakovskijs giftpilar.
Majakovskij och David Burljuk på Rockaway Beach i New York i augusti 1925.
Burljuk, David/Burljuk, Marusia, »Majakovskij i ego sovremenniki« (16).
Burljuk var en av Majakovskijs närmaste vänner och de hade oerhört mycket gemensamt.
Burljuk slogs redan vid deras första möten av Majakovskijs skryt över sina många erövringar.
En kväll tecknade alla tre futuristerna, Majakovskij, Burljuk och Kamenskij, porträtt av Maria.
Burljuk och Majakovskij (stående till vänster) på Poeternas Café (ur filmen Ej född för pengar).
Burljuk, David/Burljuk, Marusia, »Majakovskij i ego sovremenniki«, Literaturnoe obozrenie, 6, 1993.
Burljuk blev den auktoritet som Majakovskijs ännu ofokuserade begåvning behövde för att finna sin väg.
« Den 15 september, samma dag som han lämnade Berlin, skickade han ett brev till David Burljuk i New York.
David Burljuk, som var elva år äldre, hade vid mötet med Majakovskij redan en karriär som konstnär bakom sig.
Men hur politiskt »progressiv« Burljuk än var pratade de gamla vännerna naturligtvis inte bara, eller ens främst, politik.
På denna bild från 1913 syns i övre raden Nikolaj Burljuk, hans bror David, »den ryska futurismens fader«, och Majakovskij.
Enligt Burljuk, som »lyckats få lyssna« till den, skulle den skildra livet i Ryssland men också innehålla något om Amerika.
Här fanns David Burljuk, som lämnat Moskva dagen efter Tjekans razzia mot anarkisterna i april 1918 av fruktan för att arresteras.
Väggarna var dekorerade av Majakovskij, Burljuk och andra konstnärer och fyllda med mer eller mindre begripliga citat ur futuristernas verk.
Männen hade smoking, kvinnorna aftonklänning – utom Majakovskij, Burljuk och Elly, som för övrigt var de enda vita människorna på partyt.
i de ryska och judiska kvarteren, där han trakterade sig själv och sin vän Burljuk med billiga luncher«, rapporterade en landsman hem till Moskva.
»En okammad, otvättad jätte med en ligists markerade drag förföljde hela tiden mig, som ›kubist‹, med sina skämt och vitsar«, mindes Burljuk.
För honom var Majakovskij den stora litterära förebilden och Burljuk publicerade sina första minnen av Majakovskij och futurismen i gruppens tidskrift.
Uppgiften att Majakovskij under New York-vistelsen skulle ha sagt till David Burljuk att han »haft det tråkigt i sju år« kommer från Nikolaj Chardzjiev.
När Majakovskij under en höstpromenad 1912 läste upp en dikt för Burljuk var han så osäker på sin förmåga att han påstod att den var skriven av en bekant.
Vid sidan av kärleksaffären med Elly Jones hade resan också bjudit på stora doser nostalgi i form av David Burljuk, som Majakovskij umgicks med så gott som dagligen.
Burljuk var med om att organisera flera av hans framträdanden och gjorde illustrationerna till två av hans dikter som gavs ut som separata böcker under New York-vistelsen.
Burljuk däremot kom från en välmående familj – hans far var förvaltare på ett ukrainskt gods – och gav Majakovskij 50 kopek om dagen så att han inte skulle svälta.
Det gjorde han uppenbarligen: i en artikel i en rysk New York-tidning uppgav Burljuk att Majakovskij var i färd med att skriva en roman men inte ville säga vad den handlade om.
Burljuk var inte bara »den ryska futurismens fader« utan också i viss mening Majakovskijs, det var han som hade upptäckt dennes poetiska talang och gjort honom till författare.
Burljuk drog snabbt med sig Majakovskij in i dessa kretsar.
Det var Burljuk som upptäckte Majakovskijs poetiska talang.
Burljuk, David, Fragmenty iz vospominanij futurista (15).
Burljuk, som var kubist, drabbades också av Majakovskijs giftpilar.
Majakovskij och David Burljuk på Rockaway Beach i New York i augusti 1925.
Burljuk, David/Burljuk, Marusia, »Majakovskij i ego sovremenniki« (16).
Burljuk var en av Majakovskijs närmaste vänner och de hade oerhört mycket gemensamt.
Burljuk slogs redan vid deras första möten av Majakovskijs skryt över sina många erövringar.
En kväll tecknade alla tre futuristerna, Majakovskij, Burljuk och Kamenskij, porträtt av Maria.
Burljuk och Majakovskij (stående till vänster) på Poeternas Café (ur filmen Ej född för pengar).
Burljuk, David/Burljuk, Marusia, »Majakovskij i ego sovremenniki«, Literaturnoe obozrenie, 6, 1993.
Burljuk blev den auktoritet som Majakovskijs ännu ofokuserade begåvning behövde för att finna sin väg.
« Den 15 september, samma dag som han lämnade Berlin, skickade han ett brev till David Burljuk i New York.
David Burljuk, som var elva år äldre, hade vid mötet med Majakovskij redan en karriär som konstnär bakom sig.
Men hur politiskt »progressiv« Burljuk än var pratade de gamla vännerna naturligtvis inte bara, eller ens främst, politik.
På denna bild från 1913 syns i övre raden Nikolaj Burljuk, hans bror David, »den ryska futurismens fader«, och Majakovskij.
Enligt Burljuk, som »lyckats få lyssna« till den, skulle den skildra livet i Ryssland men också innehålla något om Amerika.
Här fanns David Burljuk, som lämnat Moskva dagen efter Tjekans razzia mot anarkisterna i april 1918 av fruktan för att arresteras.
Väggarna var dekorerade av Majakovskij, Burljuk och andra konstnärer och fyllda med mer eller mindre begripliga citat ur futuristernas verk.
Männen hade smoking, kvinnorna aftonklänning – utom Majakovskij, Burljuk och Elly, som för övrigt var de enda vita människorna på partyt.
i de ryska och judiska kvarteren, där han trakterade sig själv och sin vän Burljuk med billiga luncher«, rapporterade en landsman hem till Moskva.
»En okammad, otvättad jätte med en ligists markerade drag förföljde hela tiden mig, som ›kubist‹, med sina skämt och vitsar«, mindes Burljuk.
För honom var Majakovskij den stora litterära förebilden och Burljuk publicerade sina första minnen av Majakovskij och futurismen i gruppens tidskrift.
Uppgiften att Majakovskij under New York-vistelsen skulle ha sagt till David Burljuk att han »haft det tråkigt i sju år« kommer från Nikolaj Chardzjiev.
När Majakovskij under en höstpromenad 1912 läste upp en dikt för Burljuk var han så osäker på sin förmåga att han påstod att den var skriven av en bekant.
Vid sidan av kärleksaffären med Elly Jones hade resan också bjudit på stora doser nostalgi i form av David Burljuk, som Majakovskij umgicks med så gott som dagligen.
Burljuk var med om att organisera flera av hans framträdanden och gjorde illustrationerna till två av hans dikter som gavs ut som separata böcker under New York-vistelsen.
Burljuk däremot kom från en välmående familj – hans far var förvaltare på ett ukrainskt gods – och gav Majakovskij 50 kopek om dagen så att han inte skulle svälta.
Det gjorde han uppenbarligen: i en artikel i en rysk New York-tidning uppgav Burljuk att Majakovskij var i färd med att skriva en roman men inte ville säga vad den handlade om.
Burljuk var inte bara »den ryska futurismens fader« utan också i viss mening Majakovskijs, det var han som hade upptäckt dennes poetiska talang och gjort honom till författare.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.