Brölade i en mening
Det small till och brölade från den svarta himlen.
Han bröstade upp sig, fyllde lungorna med luft och brölade utmanande.
Han backade ett steg och ett bilhorn brölade till några meter från honom.
Eldledarna brölade i kör och ännu ett eldhav steg upp i skyn över murarna.
De befann sig djupt inne i männens värld och brölade ut sina egna historier.
Lastbilar och grävskopor brölade som vreda vilddjur medan de slet upp asfalten.
”Aha! Vad gör min lilla Bridget här då? Spanar efter en karl?” brölade han.
Han brölade som om han förvandlats till ett stort djur – och nu kom ”minnena”.
Lastbilens tuta brölade som en brunstig tjur för att skingra de människor som blockerade vägen längre fram.
På golvet, en meter från Ringmar, stod den eviga Panasonicen och den eviga tenorsaxofonen brölade en atonal blues.
”Vad är det där för nåt, Rebecca?” brölade någon vidrig lustigkurre som jag hade svaga minnen av från skidsemestern.
Jag stod där och brölade ”White wedding” med Robban från Hellacopters, som jag har känt ända sedan han var diskplockare på Peppar.
Låten tog slut, ett lastbilshorn brölade någonstans intill och ett sting av irritation över vad hon faktiskt hade sagt tog fäste i honom.
Det hördes ett fruktansvärt oljud när långtradarchauffören hängde sig över signalringen på ratten och starktonshornet brölade ut sin varning.
Han brölade åt värden att försvinna, att han var den rikaste mannen i rummet, förmodligen i hela Bläckerby, och att han minsann tänkte sitta kvar.
Hon drog ut dammsugaren, försvann ut i vardagsrummet och snart brölade vår Cylinda högt och ljudet gjorde mig illamående och fick mitt huvud att börja värka.
Men längre fram på natten ”vaknade” jag plötsligt och hörde kor som brölade i slaktfållan och väntade på morgonen, och en långtradare som mullrade och växlade ner vid trafikljuset framför hotellet.
’ Jag kände Aaron redan när han bara var ett litet spädbarn – mörkhyad var han och såg liksom ilsken ut med det där sträva, mörka håret, som något slags liten råtta – han kunde skrika så mycket att han blev lila i ansiktet, men det kom inga tårar, han bara brölade som en liten kalv och sparkades och man tänkte att om den där ungen haft tänder då skulle han bitas.
Han bröstade upp sig, fyllde lungorna med luft och brölade utmanande.
Han backade ett steg och ett bilhorn brölade till några meter från honom.
Eldledarna brölade i kör och ännu ett eldhav steg upp i skyn över murarna.
De befann sig djupt inne i männens värld och brölade ut sina egna historier.
Lastbilar och grävskopor brölade som vreda vilddjur medan de slet upp asfalten.
”Aha! Vad gör min lilla Bridget här då? Spanar efter en karl?” brölade han.
Han brölade som om han förvandlats till ett stort djur – och nu kom ”minnena”.
Lastbilens tuta brölade som en brunstig tjur för att skingra de människor som blockerade vägen längre fram.
På golvet, en meter från Ringmar, stod den eviga Panasonicen och den eviga tenorsaxofonen brölade en atonal blues.
”Vad är det där för nåt, Rebecca?” brölade någon vidrig lustigkurre som jag hade svaga minnen av från skidsemestern.
Jag stod där och brölade ”White wedding” med Robban från Hellacopters, som jag har känt ända sedan han var diskplockare på Peppar.
Låten tog slut, ett lastbilshorn brölade någonstans intill och ett sting av irritation över vad hon faktiskt hade sagt tog fäste i honom.
Det hördes ett fruktansvärt oljud när långtradarchauffören hängde sig över signalringen på ratten och starktonshornet brölade ut sin varning.
Han brölade åt värden att försvinna, att han var den rikaste mannen i rummet, förmodligen i hela Bläckerby, och att han minsann tänkte sitta kvar.
Hon drog ut dammsugaren, försvann ut i vardagsrummet och snart brölade vår Cylinda högt och ljudet gjorde mig illamående och fick mitt huvud att börja värka.
Men längre fram på natten ”vaknade” jag plötsligt och hörde kor som brölade i slaktfållan och väntade på morgonen, och en långtradare som mullrade och växlade ner vid trafikljuset framför hotellet.
’ Jag kände Aaron redan när han bara var ett litet spädbarn – mörkhyad var han och såg liksom ilsken ut med det där sträva, mörka håret, som något slags liten råtta – han kunde skrika så mycket att han blev lila i ansiktet, men det kom inga tårar, han bara brölade som en liten kalv och sparkades och man tänkte att om den där ungen haft tänder då skulle han bitas.
Har du någonsin hört kameler bröla i kör på en marknad, Carl?.
Sjöbjörnen svarade genast på utmaningen med att bröla och flytta sig närmare.
Efter ytterligare ett steg började flera av de mindre hannarna bröla och röra på sig.
Dörren öppnas och jag hör Green Days powerackord och nasala sång bröla från stereon precis innan föraren stänger av motorn.
Kroppen en hög på parketten, elementet vid hennes huvud varmare nu än igår kväll, och hon kan höra det fjärrvärmda vattnet bröla lågt inne i järngångarna.
Jag hade aldrig skådat de höga bergstopparna och glaciärerna, inte pulsat över de oändliga vita sluttningarna, inte hört de tusentals sälarna bröla på klippmassiven utefter kusterna.
Bröla ut all sin sorg, sina minnen från barnhem och uppfostringsanstalter och knivar stuckna i främmande magar på andras order, på kvinnor slagna och tagna mot sin vilja av honom och andra.
Uppe från vardagsrummet kan de höra Martin Svensson bröla ännu högre, och Malin tänker att han låter som en förtvivlad vattenbuffel som insett att han för evigt är fångad i en vattenbuffels kropp.
Lodisarna nere i syltan i Centrum tröstade henne så gott de kunde och de skålade med sina glas mot varandra och som bara av en händelse kunde de allihop i syltan i Centrum höra arbetarklassartisten bröla sina kända låtar ur musikanläggningen.
Zeke är ensam, var är Leopold Kurtzon, och Malin ser Zeke peka mot kanten, säger: »Han ramlade ner när jag skulle hjälpa honom upp», och Malin vet vad som hänt, Zeke har inte backat och hon kan höra varanerna grymta och bröla och väsa när de sliter Leopold Kurtzon i stycken.
Det bränner i magen, blicken letar sig uppåt över tarmarna och snart skådas kulörta lyktor, marknadens vidsträckta våta golv där det rensas snappers, sköljs musslor, öppnas ostron, rensas blåa spretiga krabbor, vägs tiotusentals räkor odlade i odlingar som får en högröd, västeuropeisk miljöminister att bröla: ÄT DEM INTE! Och kanske borde all politisk korrekthet nackas som kycklingarna lite längre in i vimlet, de som kacklar i sina burar, som dras ut, och läggs på kubbar och flaxande mister huvudet, eller svinen, gässen, ankorna, duvorna – dessa delikata luftråttor.
Sjöbjörnen svarade genast på utmaningen med att bröla och flytta sig närmare.
Efter ytterligare ett steg började flera av de mindre hannarna bröla och röra på sig.
Dörren öppnas och jag hör Green Days powerackord och nasala sång bröla från stereon precis innan föraren stänger av motorn.
Kroppen en hög på parketten, elementet vid hennes huvud varmare nu än igår kväll, och hon kan höra det fjärrvärmda vattnet bröla lågt inne i järngångarna.
Jag hade aldrig skådat de höga bergstopparna och glaciärerna, inte pulsat över de oändliga vita sluttningarna, inte hört de tusentals sälarna bröla på klippmassiven utefter kusterna.
Bröla ut all sin sorg, sina minnen från barnhem och uppfostringsanstalter och knivar stuckna i främmande magar på andras order, på kvinnor slagna och tagna mot sin vilja av honom och andra.
Uppe från vardagsrummet kan de höra Martin Svensson bröla ännu högre, och Malin tänker att han låter som en förtvivlad vattenbuffel som insett att han för evigt är fångad i en vattenbuffels kropp.
Lodisarna nere i syltan i Centrum tröstade henne så gott de kunde och de skålade med sina glas mot varandra och som bara av en händelse kunde de allihop i syltan i Centrum höra arbetarklassartisten bröla sina kända låtar ur musikanläggningen.
Zeke är ensam, var är Leopold Kurtzon, och Malin ser Zeke peka mot kanten, säger: »Han ramlade ner när jag skulle hjälpa honom upp», och Malin vet vad som hänt, Zeke har inte backat och hon kan höra varanerna grymta och bröla och väsa när de sliter Leopold Kurtzon i stycken.
Det bränner i magen, blicken letar sig uppåt över tarmarna och snart skådas kulörta lyktor, marknadens vidsträckta våta golv där det rensas snappers, sköljs musslor, öppnas ostron, rensas blåa spretiga krabbor, vägs tiotusentals räkor odlade i odlingar som får en högröd, västeuropeisk miljöminister att bröla: ÄT DEM INTE! Och kanske borde all politisk korrekthet nackas som kycklingarna lite längre in i vimlet, de som kacklar i sina burar, som dras ut, och läggs på kubbar och flaxande mister huvudet, eller svinen, gässen, ankorna, duvorna – dessa delikata luftråttor.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han bannar mig och brölar rätt ut i luften.
”Fortare!” brölar Wayne triumfatoriskt.
Männen skrattar och brölar som brunstiga unghingstar.
En blodros slår upp på mannens lår och han brölar innan han faller till golvet.
Smal, kanske 42 kilo, går hon runt med sitt Stockholmssvaj och ömsom snackar brudigt, ömsom brölar argt.
Gnider fingrarna mot tinningarna, känner hur hon vill skrika och hon släpper efter, skriker rakt ut, brölar oförståeliga läten rakt ut i köket, ryter som ett trängt rovdjur, och först när hennes vrål klingat ut öppnar hon ögonen, ser på Tove och framför henne står hennes dotter, och hon ler.
Musklerna i båda benen krampar, ryggmusklerna krampar och jag brölar rätt ut i smärta och barnen kommer in i sovrummet, stirrar skräckslagna på mig, flickan gråter och jag släpar mig ut i duschen, måste bli varm, måste må bättre, och musklerna krampar igen, benen är spända pålar och jag skriker av smärta, högre nu, kan inte hålla tillbaka.
”Fortare!” brölar Wayne triumfatoriskt.
Männen skrattar och brölar som brunstiga unghingstar.
En blodros slår upp på mannens lår och han brölar innan han faller till golvet.
Smal, kanske 42 kilo, går hon runt med sitt Stockholmssvaj och ömsom snackar brudigt, ömsom brölar argt.
Gnider fingrarna mot tinningarna, känner hur hon vill skrika och hon släpper efter, skriker rakt ut, brölar oförståeliga läten rakt ut i köket, ryter som ett trängt rovdjur, och först när hennes vrål klingat ut öppnar hon ögonen, ser på Tove och framför henne står hennes dotter, och hon ler.
Musklerna i båda benen krampar, ryggmusklerna krampar och jag brölar rätt ut i smärta och barnen kommer in i sovrummet, stirrar skräckslagna på mig, flickan gråter och jag släpar mig ut i duschen, måste bli varm, måste må bättre, och musklerna krampar igen, benen är spända pålar och jag skriker av smärta, högre nu, kan inte hålla tillbaka.