Bränningarna i en mening
Stenarna fick inte fäste i bränningarna.
Bränningarna hade överröstat mullret från motorerna.
Bränningarna är nära, som om de skulle kunna skölja över huset.
Jag gick fram till vattenbrynet och sköljde av händerna i bränningarna.
Gardinerna rör sig, vinden har ökat och bränningarna har blivit starkare.
Som männen som väntar på ljudet som ska flyta mot dem över bränningarna.
Vågorna är större ljudet av bränningarna är starkare än vilken dag som helst.
Vågorna är större än ljudet av bränningarna, är starkare än vilken dag som helst.
Hon hörde vinden bakom hans röst, omkring den, bränningarna, som om han var omgiven av vatten.
Bränningarna slog mot kajen med toppar av vitt skum, som drev med vinden och träffade ansiktet som dagg.
När han hörde dånet från bränningarna insåg han att det inte bara var vinden som skulle vara på hans sida.
Han pekade med sin Millennium mot den rödlätte mannen och höjde rösten för att kunna överrösta vinden och bränningarna.
Sätter man en sådan snäcka till örat hör man inte de brytande bränningarna utan bara en torr, sorgsen vind, som om snäckan hade glömt sitt ursprung.
Då dök jag efter bärnsten, in i bränningarna om och om igen, och jag kastade bitarna som jag hade funnit på den heta sanden, stolt och full av glädje.
Natten och dimman, hans båda konspiratörer, väntade fortfarande på honom, och ljudet av bränningarna hade blivit kraftigare och dämpade det svaga ljud som hans skor åstadkom mot de gummiklädda trappstegen.
Det enda som hörs är frasandet från bränningarna, och knattret från ett tangentbord där avhandlingen ”Evaluation of Schizophrenia: Patients' Own Perspective” efter sex svåra år håller på att finna sin form.
I gryningen gick han och hans mor ner till havet för att se på bränningarna med filigran av skum och förgyllda av morgonsolen, för att se på de svävande måsarna och kasta bröd åt dem och locka ner de be-vingade härskarorna till jorden.
Ett vrålande hopklipp av bilder och händelser stranden och vågorna och himlen och männen som väntar den darrande spänningen som klipporna som darrar i vattnet spänningen som darrar i vinden som döden som väntar som glider med bränningarna som surfar med bränningarna som aldrig faller som aldrig gör misstag.
Bränningarna hade överröstat mullret från motorerna.
Bränningarna är nära, som om de skulle kunna skölja över huset.
Jag gick fram till vattenbrynet och sköljde av händerna i bränningarna.
Gardinerna rör sig, vinden har ökat och bränningarna har blivit starkare.
Som männen som väntar på ljudet som ska flyta mot dem över bränningarna.
Vågorna är större ljudet av bränningarna är starkare än vilken dag som helst.
Vågorna är större än ljudet av bränningarna, är starkare än vilken dag som helst.
Hon hörde vinden bakom hans röst, omkring den, bränningarna, som om han var omgiven av vatten.
Bränningarna slog mot kajen med toppar av vitt skum, som drev med vinden och träffade ansiktet som dagg.
När han hörde dånet från bränningarna insåg han att det inte bara var vinden som skulle vara på hans sida.
Han pekade med sin Millennium mot den rödlätte mannen och höjde rösten för att kunna överrösta vinden och bränningarna.
Sätter man en sådan snäcka till örat hör man inte de brytande bränningarna utan bara en torr, sorgsen vind, som om snäckan hade glömt sitt ursprung.
Då dök jag efter bärnsten, in i bränningarna om och om igen, och jag kastade bitarna som jag hade funnit på den heta sanden, stolt och full av glädje.
Natten och dimman, hans båda konspiratörer, väntade fortfarande på honom, och ljudet av bränningarna hade blivit kraftigare och dämpade det svaga ljud som hans skor åstadkom mot de gummiklädda trappstegen.
Det enda som hörs är frasandet från bränningarna, och knattret från ett tangentbord där avhandlingen ”Evaluation of Schizophrenia: Patients' Own Perspective” efter sex svåra år håller på att finna sin form.
I gryningen gick han och hans mor ner till havet för att se på bränningarna med filigran av skum och förgyllda av morgonsolen, för att se på de svävande måsarna och kasta bröd åt dem och locka ner de be-vingade härskarorna till jorden.
Ett vrålande hopklipp av bilder och händelser stranden och vågorna och himlen och männen som väntar den darrande spänningen som klipporna som darrar i vattnet spänningen som darrar i vinden som döden som väntar som glider med bränningarna som surfar med bränningarna som aldrig faller som aldrig gör misstag.
det e höga vågor som går och bränningar som slår,.
Nedanför stupet syntes Atlantens bränningar i skenet från gatubelysningen.
Och den senaste tidens händelser sköljer över mig som små svidande bränningar.
Hon hade just kastat smörgås ut i havet, han hade lärt henne, det var mycket svårt att kasta smörgås i bränningar.
Medan åsikterna om läkarnas falhet för mammon slår allt högre bränningar, mönstrar kriminalkommissarien i tysthet sin man.
Familjen med dess olika och stormande element slog i bränningar runt den gamle, som alltid vilade som en fast klippa i deras lilla hav.
Nedanför stupet syntes Atlantens bränningar i skenet från gatubelysningen.
Och den senaste tidens händelser sköljer över mig som små svidande bränningar.
Hon hade just kastat smörgås ut i havet, han hade lärt henne, det var mycket svårt att kasta smörgås i bränningar.
Medan åsikterna om läkarnas falhet för mammon slår allt högre bränningar, mönstrar kriminalkommissarien i tysthet sin man.
Familjen med dess olika och stormande element slog i bränningar runt den gamle, som alltid vilade som en fast klippa i deras lilla hav.
Kalkhaltig sand reagerade med alkalier och bildade en glasyr vid bränningen.
Ceremonin kallas ”Bränningen av konventionen” och genomförs i form av ett slags skådespel.
I stället tog jag upp väskan och klev inom synhåll för bränningen och följde den norrut, vilket var till höger om mig.
Ceremonin kallas ”Bränningen av konventionen” och genomförs i form av ett slags skådespel.
I stället tog jag upp väskan och klev inom synhåll för bränningen och följde den norrut, vilket var till höger om mig.
Säckarna ställdes tillbaka i garderoben och fick stå där tills de gick vidare till bränning.
Jag skulle vid arbetstidens slut den dagen bära in en kartong mackulerade saker i en garderob där de skulle förvaras tills det blev bränning.
Men Frans Kempe tycks ha varit framsynt i och med att han trots sina experiment var skeptisk mot skogsodling och bränning av kalhyggen och istället där så gick ville lämna fröträd.
Hon hoppades att hennes bröder så småningom skulle förstå att hat och vrede bara är avtryck på en strand, medan kärleken är den rullande bränning som om och om igen jämnar till sanden.
Jag skulle vid arbetstidens slut den dagen bära in en kartong mackulerade saker i en garderob där de skulle förvaras tills det blev bränning.
Men Frans Kempe tycks ha varit framsynt i och med att han trots sina experiment var skeptisk mot skogsodling och bränning av kalhyggen och istället där så gick ville lämna fröträd.
Hon hoppades att hennes bröder så småningom skulle förstå att hat och vrede bara är avtryck på en strand, medan kärleken är den rullande bränning som om och om igen jämnar till sanden.