Borgare i en mening
Adel, präster borgare och bönder.
borgare fick rösträtt i kommunala val.
Bara åt dumdryga borgare gapflabbade man.
borgare var därmed avfört från dagordningen.
Då får vi borgare i stället för medborgare.
ofrälse stånden (borgare och bönder) som det fanns.
idkare av borgerliga yrken än "rätta borgare" samt hus-.
Men det kunde inte rubba oss i övertygelsen att han var 24 karat borgare.
»Att vara borgare / är inte att äga kapital, / strö guldmynt omkring sig.
Det var inte längre fråga om överklass eller underklass, arbetare eller borgare.
Och Elberfelds goda borgare hade ingen anledning att oroa sig för hans röda, radikala politik.
Sedan den där dagen på Sinclairsholms gods hade han läst på lite om adel, präster, borgare och bönder.
Så medan Marx var bosatt i redaktörsstolen i Köln skickades Engels till Barmen för att smörja Wuppertals borgare.
»Vi hade alla nackdelar av att ännu vara en arbetarfamilj men inga fördelar av att vara de goda borgare som allting intalade oss att vara«, skrev Arne.
De »rena« är borgare av olika slag, som exempelvis den brittiske statsministern Lloyd George och en rysk spekulant, de »orena« är proletärer med olika yrken.
Majakovskij fick hjälp av Roman, vars granne, en fryntlig borgare vid namn Julij Balsjin, fruktade att hans våning skulle »förtätas« med vilt främmande människor.
När Engels retirerade norrut vände han också ryggen åt emigrantradikalernas miljö som han annars hade föredragit framför det respektabla livet som en viktoriansk borgare.
I detta skede var Kommunistiska förbundets ambition att förena Tysklands borgare, småborgare, arbetarklass och även bönder i en klassöverskridande koalition för demokrati.
Fastän Clartés Lundasektion uppfattades som så omstörtande av stadens borgare att en hyresvärd krävde »att bomberna skulle förvaras på annat håll« utgjorde radikalerna en minoritet.
En hantverksmästare i en småstad var borgare och tillhörde medelklassen – naturligtvis långt nedom biskopsfamiljen Wallenberg på den sociala skalan, men ovanför Axel Broströms arbetarhem.
Men trots sina spyor över masskulturen hamnade han med sin förkärlek för det burleska och obscena ofta på den sida som många goda borgare självklart definierade som dålig smak eller låg kultur.
Det enda som med all önskvärd tydlighet finns kvar i turistmagneten Castelo dos Mouros är minnet av ett feodalt samhälle där samtliga medborgare visste sin plats: kung eller tjänare, borgare eller slav.
Vinflaskor vilar längs väggarna i matsalen och bland borden trängs bemedlade turister med stadens borgare, och alla ser nöjda ut, smackar och sörplar, tryggt förvissade om att krisen är någon annans problem.
Och en eftermiddag, då hon vandrade omkring så bland den gamla kyrkogårdens gravhällar och minnesvårdar över forna tiders borgare, sångare och krigare, kom Thomas Meller med raska steg emot henne på en av gångarna.
Faktum är, au fond [i grund och botten], att även dessa radikala borgare här ser oss som sina framtida huvudfiender och har ingen avsikt att sätta vapen i våra händer som vi mycket snart skulle kunna vända mot dem själva.
—Ja, man måste då i fönsterna ha rutor av rent, fullkomligt vitt glas, Albert! ty grönaktigt, grovt glas som somliga stackars borgare nödgas nöja sig med, sticker så av emot vackra blommor, att då är det bättre inga ha i sina lufter.
På boulevarderna syns inga andra än borgare och polisspioner; danssalonger och teatrar ligger öde … kort sagt var det åter Paris från 1847, men utan geist, utan liv, utan eld och utan det jäsämne som arbetarna då överallt förde med sig.
Mina egna partikamrater tycktes inte reflektera över detta, istället fortsatte man, gemensamt med borgare – som vilja se allt annat än ett sammanhållet Folkhem med lika villkor för alla medborgare – att driva den ordningen, och gör så än idag.
Som han uttryckte det i ett uppriktigt brev till Marx några år senare: schackrande är alltför avskyvärt … mest avskyvärt av allt är det att vara inte bara en borgare, utan faktiskt en fabrikör, en borgare som aktivt väljer sida mot proletariatet.
Sprengel och Meurling tycktes ha tagit över 1700-talsaristokraternas nöje att förolämpa borgarna, men det fanns en skillnad mellan Sprengels ibland ansträngda försök att framkalla rysningar hos de borgare han föraktade och Meurlings politiskt medvetna angrepp.
Ja, det var något de allihop – landsortsbo mot stadsbo; arbetare mot borgare; kvinna mot man; antiintellektuell mot intellektuell - samarbetade för att uppnå: hans förintelse - just det, med alla de brott enligt Brottsbalken som Snoken hade räknat upp för honom.
borgare fick rösträtt i kommunala val.
Bara åt dumdryga borgare gapflabbade man.
borgare var därmed avfört från dagordningen.
Då får vi borgare i stället för medborgare.
ofrälse stånden (borgare och bönder) som det fanns.
idkare av borgerliga yrken än "rätta borgare" samt hus-.
Men det kunde inte rubba oss i övertygelsen att han var 24 karat borgare.
»Att vara borgare / är inte att äga kapital, / strö guldmynt omkring sig.
Det var inte längre fråga om överklass eller underklass, arbetare eller borgare.
Och Elberfelds goda borgare hade ingen anledning att oroa sig för hans röda, radikala politik.
Sedan den där dagen på Sinclairsholms gods hade han läst på lite om adel, präster, borgare och bönder.
Så medan Marx var bosatt i redaktörsstolen i Köln skickades Engels till Barmen för att smörja Wuppertals borgare.
»Vi hade alla nackdelar av att ännu vara en arbetarfamilj men inga fördelar av att vara de goda borgare som allting intalade oss att vara«, skrev Arne.
De »rena« är borgare av olika slag, som exempelvis den brittiske statsministern Lloyd George och en rysk spekulant, de »orena« är proletärer med olika yrken.
Majakovskij fick hjälp av Roman, vars granne, en fryntlig borgare vid namn Julij Balsjin, fruktade att hans våning skulle »förtätas« med vilt främmande människor.
När Engels retirerade norrut vände han också ryggen åt emigrantradikalernas miljö som han annars hade föredragit framför det respektabla livet som en viktoriansk borgare.
I detta skede var Kommunistiska förbundets ambition att förena Tysklands borgare, småborgare, arbetarklass och även bönder i en klassöverskridande koalition för demokrati.
Fastän Clartés Lundasektion uppfattades som så omstörtande av stadens borgare att en hyresvärd krävde »att bomberna skulle förvaras på annat håll« utgjorde radikalerna en minoritet.
En hantverksmästare i en småstad var borgare och tillhörde medelklassen – naturligtvis långt nedom biskopsfamiljen Wallenberg på den sociala skalan, men ovanför Axel Broströms arbetarhem.
Men trots sina spyor över masskulturen hamnade han med sin förkärlek för det burleska och obscena ofta på den sida som många goda borgare självklart definierade som dålig smak eller låg kultur.
Det enda som med all önskvärd tydlighet finns kvar i turistmagneten Castelo dos Mouros är minnet av ett feodalt samhälle där samtliga medborgare visste sin plats: kung eller tjänare, borgare eller slav.
Vinflaskor vilar längs väggarna i matsalen och bland borden trängs bemedlade turister med stadens borgare, och alla ser nöjda ut, smackar och sörplar, tryggt förvissade om att krisen är någon annans problem.
Och en eftermiddag, då hon vandrade omkring så bland den gamla kyrkogårdens gravhällar och minnesvårdar över forna tiders borgare, sångare och krigare, kom Thomas Meller med raska steg emot henne på en av gångarna.
Faktum är, au fond [i grund och botten], att även dessa radikala borgare här ser oss som sina framtida huvudfiender och har ingen avsikt att sätta vapen i våra händer som vi mycket snart skulle kunna vända mot dem själva.
—Ja, man måste då i fönsterna ha rutor av rent, fullkomligt vitt glas, Albert! ty grönaktigt, grovt glas som somliga stackars borgare nödgas nöja sig med, sticker så av emot vackra blommor, att då är det bättre inga ha i sina lufter.
På boulevarderna syns inga andra än borgare och polisspioner; danssalonger och teatrar ligger öde … kort sagt var det åter Paris från 1847, men utan geist, utan liv, utan eld och utan det jäsämne som arbetarna då överallt förde med sig.
Mina egna partikamrater tycktes inte reflektera över detta, istället fortsatte man, gemensamt med borgare – som vilja se allt annat än ett sammanhållet Folkhem med lika villkor för alla medborgare – att driva den ordningen, och gör så än idag.
Som han uttryckte det i ett uppriktigt brev till Marx några år senare: schackrande är alltför avskyvärt … mest avskyvärt av allt är det att vara inte bara en borgare, utan faktiskt en fabrikör, en borgare som aktivt väljer sida mot proletariatet.
Sprengel och Meurling tycktes ha tagit över 1700-talsaristokraternas nöje att förolämpa borgarna, men det fanns en skillnad mellan Sprengels ibland ansträngda försök att framkalla rysningar hos de borgare han föraktade och Meurlings politiskt medvetna angrepp.
Ja, det var något de allihop – landsortsbo mot stadsbo; arbetare mot borgare; kvinna mot man; antiintellektuell mot intellektuell - samarbetade för att uppnå: hans förintelse - just det, med alla de brott enligt Brottsbalken som Snoken hade räknat upp för honom.
Inför hela världen anklagar jag den engelske borgaren för mord, rån och andra brott i stor skala.
96 I familjen var maken borgaren och hustrun proletariatet, med förutsägbart brutalt och ofta mördande resultat.
Sartre försökte ta ställning till omvärlden utifrån teoretiska övertygelser samtidigt som han ville frigöra sig från dessa traditioner och komma bort från sin privilegierade ställning (döda borgaren i sig).
” Vi bör minnas, fortsatte han, att ”den moderna borgaren, med den civilisation, industri, ordning och åtminstone relativa upplysning som följer honom, är att föredra framför feodalherren eller plundraren som lever på härjningståg”.
96 I familjen var maken borgaren och hustrun proletariatet, med förutsägbart brutalt och ofta mördande resultat.
Sartre försökte ta ställning till omvärlden utifrån teoretiska övertygelser samtidigt som han ville frigöra sig från dessa traditioner och komma bort från sin privilegierade ställning (döda borgaren i sig).
” Vi bör minnas, fortsatte han, att ”den moderna borgaren, med den civilisation, industri, ordning och åtminstone relativa upplysning som följer honom, är att föredra framför feodalherren eller plundraren som lever på härjningståg”.
Borgarna hade segrat.
Borgarna kommer att vinna valet.
borgarna en mer konkret inblick i EU-arbetet - en stor.
borgarna ska tycka att det är viktigt att delta i valen.
För de fagra borgarna gjorde som de alltid hade gjort här.
Vet inte de samtida borgarna att de måste vårda kärleken, ta för sig av den medan tid är.
Kanske statssekreterare åt justitieministern nästa gång, om bara borgarna kunde maka på sig.
Vem fan släppte in dom? Man skulle ha portarna kvar, vinscharna, broarna, så att borgarna fick leva ifred.
Den var som ett mellanfinger riktat mot borgarna i Askim, en provokation, och någonting nästan tragikomiskt.
Beskjutningen fortsätter och borgarna i nationalgardet skjuter ned flickan när hon står direkt framför deras bajonetter.
Kanske är de svenska borgarna lika trötta på att komma in och gästspela mellan långa socialdemokratiska perioder som de danska var.
I sina egna ögon är han en enastående betydelsefull politiker med en framtid i riksdagen och kanske en ministerpost om borgarna skulle vinna.
De brukade säga: ’Om borgarna tycker så illa om det där så måste det vara bra för oss’ – jag kommer ihåg det från när jag var ung.
Då blir det mer sill och potatis och mindre idealism! För borgarna är det däremot bättre att arbetarklassen idealiserar verkligheten än förändrar den.
Det är klart att borgarna inte har något emot att arbetarna på fritiden studerar vad de själva fått lära sig i skolan och påstår är så märkvärdigt.
Han hävdade att denna adelsdam, som med förakt såg ned på de arbetande massorna, i egenskap av realist ändå skrev sanningar som borgarna inte ville veta av.
Men efter mer än 70 år hade borgarna till slut vaknat upp och insett att de hela tiden hade suttit med de sämsta korten, och att det var läge att skaffa sig en ny hand.
Pierre Bourdieu konstaterade att de desillusionerade snillena nu förföljde alla andra lika energiskt som de tidigare – som maoister eller trotskister – häcklat borgarna.
Jag minns när han blev sosse på våren -79 och satt och tjatade en hel kväll om att så fort valet var över så skulle hans fackliga lycka äntligen vara gjord och nu skulle borgarna väck.
Varje gång ”det där Fälldinaset” sedan kom på tal började Harald skaka av ilska, och aldrig mer skulle någonting någonsin få honom att åter igen lita på borgarna och överge socialdemokratin.
Hon klagade över hur svårt det var att vara arbetarskildrare, radikal fick man bara vara i sexuella ting, sådant tycker borgarna om för att inte tala om att kritikerna själva njuter av att läsa om perversiteter.
Vid tiotiden åkte vi ner mot Gärdet och valvakan, cirkulerade en stund i väntan på ett klart besked om valresultatet, men jag känner mig faktiskt ännu inte helt säker på om borgarna fick egen majoritet eller inte.
Sprengel och Meurling tycktes ha tagit över 1700-talsaristokraternas nöje att förolämpa borgarna, men det fanns en skillnad mellan Sprengels ibland ansträngda försök att framkalla rysningar hos de borgare han föraktade och Meurlings politiskt medvetna angrepp.
Han tar med sig modern på en resa över världen – överallt dricker man te! »Till och med / negern / som smeker sin negress i Sahara / lapar sitt te i en svartkrullig skara«, och under Oktobers »straffande och dömande« vinge har borgarna dukat fram sitt bästa porslin.
Varje gång han ser deras fula nidbild av Olof Palme tänker Rasmus på sin pappa och hur upprörd han skulle bli över hur de ställer ut hans partiledare så dant, nu när socialdemokraterna äntligen tagit över makten igen från borgarna och saker Gud ske lov åter är som de skall.
Utöver detta, ”på andra sidan denna gördel, lever den högre och medelhöga bourgeoisien – mellanborgarna på regelbundna gator i närheten av arbetarkvarteren, de övre borgarna i perifera villor med trädgårdar i Chorlton och Ardwick eller på de blåsiga höjderna i Cheetham Hill, Broughton och Pendleton, i fri, hälsosam lantluft, i fina, bekväma hem”.
Bengt Nerman har hävdat att arbetarrörelsen genom att acceptera vad som låg bakom det borgerliga kulturmönstret, produktionsordningen, inte fick något eget språk eller självklar identitet; genom att avvisa de egna klasserfarenheterna tog rörelsen en idealistisk borgerlig världsbild i arv – folkbildarna anbefallde samma puritanska dygder som borgarna ålagt sig för att avgränsa sig mot arbetarna, mot det låga och sinnliga.
Borgarna kommer att vinna valet.
borgarna en mer konkret inblick i EU-arbetet - en stor.
borgarna ska tycka att det är viktigt att delta i valen.
För de fagra borgarna gjorde som de alltid hade gjort här.
Vet inte de samtida borgarna att de måste vårda kärleken, ta för sig av den medan tid är.
Kanske statssekreterare åt justitieministern nästa gång, om bara borgarna kunde maka på sig.
Vem fan släppte in dom? Man skulle ha portarna kvar, vinscharna, broarna, så att borgarna fick leva ifred.
Den var som ett mellanfinger riktat mot borgarna i Askim, en provokation, och någonting nästan tragikomiskt.
Beskjutningen fortsätter och borgarna i nationalgardet skjuter ned flickan när hon står direkt framför deras bajonetter.
Kanske är de svenska borgarna lika trötta på att komma in och gästspela mellan långa socialdemokratiska perioder som de danska var.
I sina egna ögon är han en enastående betydelsefull politiker med en framtid i riksdagen och kanske en ministerpost om borgarna skulle vinna.
De brukade säga: ’Om borgarna tycker så illa om det där så måste det vara bra för oss’ – jag kommer ihåg det från när jag var ung.
Då blir det mer sill och potatis och mindre idealism! För borgarna är det däremot bättre att arbetarklassen idealiserar verkligheten än förändrar den.
Det är klart att borgarna inte har något emot att arbetarna på fritiden studerar vad de själva fått lära sig i skolan och påstår är så märkvärdigt.
Han hävdade att denna adelsdam, som med förakt såg ned på de arbetande massorna, i egenskap av realist ändå skrev sanningar som borgarna inte ville veta av.
Men efter mer än 70 år hade borgarna till slut vaknat upp och insett att de hela tiden hade suttit med de sämsta korten, och att det var läge att skaffa sig en ny hand.
Pierre Bourdieu konstaterade att de desillusionerade snillena nu förföljde alla andra lika energiskt som de tidigare – som maoister eller trotskister – häcklat borgarna.
Jag minns när han blev sosse på våren -79 och satt och tjatade en hel kväll om att så fort valet var över så skulle hans fackliga lycka äntligen vara gjord och nu skulle borgarna väck.
Varje gång ”det där Fälldinaset” sedan kom på tal började Harald skaka av ilska, och aldrig mer skulle någonting någonsin få honom att åter igen lita på borgarna och överge socialdemokratin.
Hon klagade över hur svårt det var att vara arbetarskildrare, radikal fick man bara vara i sexuella ting, sådant tycker borgarna om för att inte tala om att kritikerna själva njuter av att läsa om perversiteter.
Vid tiotiden åkte vi ner mot Gärdet och valvakan, cirkulerade en stund i väntan på ett klart besked om valresultatet, men jag känner mig faktiskt ännu inte helt säker på om borgarna fick egen majoritet eller inte.
Sprengel och Meurling tycktes ha tagit över 1700-talsaristokraternas nöje att förolämpa borgarna, men det fanns en skillnad mellan Sprengels ibland ansträngda försök att framkalla rysningar hos de borgare han föraktade och Meurlings politiskt medvetna angrepp.
Han tar med sig modern på en resa över världen – överallt dricker man te! »Till och med / negern / som smeker sin negress i Sahara / lapar sitt te i en svartkrullig skara«, och under Oktobers »straffande och dömande« vinge har borgarna dukat fram sitt bästa porslin.
Varje gång han ser deras fula nidbild av Olof Palme tänker Rasmus på sin pappa och hur upprörd han skulle bli över hur de ställer ut hans partiledare så dant, nu när socialdemokraterna äntligen tagit över makten igen från borgarna och saker Gud ske lov åter är som de skall.
Utöver detta, ”på andra sidan denna gördel, lever den högre och medelhöga bourgeoisien – mellanborgarna på regelbundna gator i närheten av arbetarkvarteren, de övre borgarna i perifera villor med trädgårdar i Chorlton och Ardwick eller på de blåsiga höjderna i Cheetham Hill, Broughton och Pendleton, i fri, hälsosam lantluft, i fina, bekväma hem”.
Bengt Nerman har hävdat att arbetarrörelsen genom att acceptera vad som låg bakom det borgerliga kulturmönstret, produktionsordningen, inte fick något eget språk eller självklar identitet; genom att avvisa de egna klasserfarenheterna tog rörelsen en idealistisk borgerlig världsbild i arv – folkbildarna anbefallde samma puritanska dygder som borgarna ålagt sig för att avgränsa sig mot arbetarna, mot det låga och sinnliga.