Bolsjevikpartiet i en mening
I gengäld tillät bolsjevikpartiet mensjevikerna att återuppta sin politiska verksamhet och släppte en del politiska fångar.
I stället blev det yrkesrevolutionärerna i bolsjevikpartiet som bestämde att arbetarnas klassmedvetande var vad partiet tillskrev sina anhängare.
Han gick med i bolsjevikpartiet 1918 när han var tjugofyra år och tjänstgjorde som politisk kommissarie i Röda armén under ryska inbördeskriget.
Ett par veckor efter maktövertagandet kallade bolsjevikpartiet till ett möte för att försöka få till stånd ett samarbete med landets kulturarbetare.
Bakgrunden var att bolsjevikpartiet gett sitt stöd åt arbetarorganisationen Proletkult, som omfattade en kultursyn som gick stick i stäv mot futuristernas.
Tystnaden vittnar om den skräck som bolsjevikpartiet lyckats injaga hos de intellektuella och befolkningen i stort – ett resultat av Tjekans framgångsrika arbete.
Han är inte medlem i bolsjevikpartiet men villig att framträda som bolsjevik i stadsfullmäktige om det kan bidra till att underminera bolsjevikernas kulturpolitik.
Just det året visade bolsjevikpartiet för första gången att man ville ha full kontroll över kulturlivet och inte tänkte tolerera avvikelser från den realistiska normen.
Det innebar inte nödvändigtvis att de hade blivit bolsjeviker, men bolsjevikpartiet framstod för många som ett mindre dåligt alternativ än det som den »vita« sidan representerade.
En månad senare, i början av oktober, satt han ordförande vid ett massmöte där företrädare för bolsjevikpartiet uppmanade den »arbetande intelligentsian« att ge regimen sitt stöd.
Majakovskij stödde verksamheten helhjärtat men kunde inte delta officiellt eftersom han inte var partimedlem – till skillnad från Osip, som tycks ha gått med i bolsjevikpartiet samtidigt som han började arbeta inom IZO.
I en artikel, »Min position«, publicerad i Nya livet den 5 december, förklarade han att han inte var medlem av bolsjevikpartiet och att invalet kom som en total överraskning för honom eftersom ingen bett om hans tillstånd.
I stället blev det yrkesrevolutionärerna i bolsjevikpartiet som bestämde att arbetarnas klassmedvetande var vad partiet tillskrev sina anhängare.
Han gick med i bolsjevikpartiet 1918 när han var tjugofyra år och tjänstgjorde som politisk kommissarie i Röda armén under ryska inbördeskriget.
Ett par veckor efter maktövertagandet kallade bolsjevikpartiet till ett möte för att försöka få till stånd ett samarbete med landets kulturarbetare.
Bakgrunden var att bolsjevikpartiet gett sitt stöd åt arbetarorganisationen Proletkult, som omfattade en kultursyn som gick stick i stäv mot futuristernas.
Tystnaden vittnar om den skräck som bolsjevikpartiet lyckats injaga hos de intellektuella och befolkningen i stort – ett resultat av Tjekans framgångsrika arbete.
Han är inte medlem i bolsjevikpartiet men villig att framträda som bolsjevik i stadsfullmäktige om det kan bidra till att underminera bolsjevikernas kulturpolitik.
Just det året visade bolsjevikpartiet för första gången att man ville ha full kontroll över kulturlivet och inte tänkte tolerera avvikelser från den realistiska normen.
Det innebar inte nödvändigtvis att de hade blivit bolsjeviker, men bolsjevikpartiet framstod för många som ett mindre dåligt alternativ än det som den »vita« sidan representerade.
En månad senare, i början av oktober, satt han ordförande vid ett massmöte där företrädare för bolsjevikpartiet uppmanade den »arbetande intelligentsian« att ge regimen sitt stöd.
Majakovskij stödde verksamheten helhjärtat men kunde inte delta officiellt eftersom han inte var partimedlem – till skillnad från Osip, som tycks ha gått med i bolsjevikpartiet samtidigt som han började arbeta inom IZO.
I en artikel, »Min position«, publicerad i Nya livet den 5 december, förklarade han att han inte var medlem av bolsjevikpartiet och att invalet kom som en total överraskning för honom eftersom ingen bett om hans tillstånd.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.