Blåst i en mening
Han var blåst.
Regn och blåst.
Det hade blåst upp.
Jag har blivit blåst.
Det har blåst ett tag.
Det hade blåst in snö.
Han hade inte blåst mig.
Fåken hade blåst färdigt.
Han hade blåst ur hjärnan.
Regn och blåst på morgonen.
Om att han hade blivit blåst.
Det har blåst ganska mycket.
En del av molnen har blåst bort.
Kunde den ha blåst upp? Knappast.
Snö har blåst upp mot fasaden.
Det var Bernard som blåst upp henne.
Till slut hade han blåst dem allihop.
Det måste ha blåst upp medan han sov.
Så Maxie väntar tills det blåst över.
Hon har säkert blåst mig, tänkte jag.
Han trodde väl att allt hade blåst över.
Varken Silvia eller Mehmed hade blåst honom.
Blir en småskit blåst är det hans problem.
Det var så dags, när det hela blåst förbi.
Den ljusa luggen hade blåst ned över ögonen.
Det hade blåst när de hade åkt ute på havet.
Det lät som om han blåst ut det som en rökring.
Håret var fortfarande blött, fast han blåst det.
Då måste det ha blåst nåt så in i helskotta.
De hade gjort det till en stor sak, blåst upp det.
Regn och blåst.
Det hade blåst upp.
Jag har blivit blåst.
Det har blåst ett tag.
Det hade blåst in snö.
Han hade inte blåst mig.
Fåken hade blåst färdigt.
Han hade blåst ur hjärnan.
Regn och blåst på morgonen.
Om att han hade blivit blåst.
Det har blåst ganska mycket.
En del av molnen har blåst bort.
Kunde den ha blåst upp? Knappast.
Snö har blåst upp mot fasaden.
Det var Bernard som blåst upp henne.
Till slut hade han blåst dem allihop.
Det måste ha blåst upp medan han sov.
Så Maxie väntar tills det blåst över.
Hon har säkert blåst mig, tänkte jag.
Han trodde väl att allt hade blåst över.
Varken Silvia eller Mehmed hade blåst honom.
Blir en småskit blåst är det hans problem.
Det var så dags, när det hela blåst förbi.
Den ljusa luggen hade blåst ned över ögonen.
Det hade blåst när de hade åkt ute på havet.
Det lät som om han blåst ut det som en rökring.
Håret var fortfarande blött, fast han blåst det.
Då måste det ha blåst nåt så in i helskotta.
De hade gjort det till en stor sak, blåst upp det.
Blåsten hade tilltagit.
De blir stående i blåsten.
Blåsten kom och gick i byar.
Plastbanden vajade i blåsten.
Blåsten nådde dem inte längre.
Den hårda blåsten väckte honom.
”Inga”, ropade du genom blåsten.
Pappa säger att det är blåsten.
Jag lydde, och blåsten slog emot mig.
Däcket på linbanan gungar i blåsten.
Blåsten buffade honom hela tiden ur kurs.
Enda orosmolnet var den förbannade blåsten.
Han lyssnade till blåsten utanför fönstret.
Om nätterna rycktes hon ur sömnen av blåsten.
Kjorteln fladdrade runt hennes anklar i blåsten.
Fartvinden rycker i honom, han kisar mot blåsten.
”Ramla nu då!” skriker Nicke genom blåsten.
Sten Nordlander hade hittat lä, blåsten var borta.
– Vad ska vi dit ut att göra i kylan och blåsten?.
Det är den här jävla blåsten jag inte står ut med.
Jag begriper inte hur folk kan bo där – och blåsten.
Solen var på väg mot Amerika och blåsten hade bedarrat.
Vi öppnar dörrarna samtidigt och stiger ut i blåsten.
»Nej!« vrålar hon och kravlar sig på fötter i blåsten.
Även en stark radiochef som Olof Rydbeck hukade i blåsten.
Grangirlangerna på Storgatan slängde och kastade i blåsten.
Tilda rusade efter över den låga stentröskeln, ut i blåsten.
De steg ut i blåsten, gick fram till henne och uppgav sina namn.
Han tystnade och tog några djupa andetag och kisade mot blåsten.
Jag hukade mot blåsten när jag sneddade över Boulevard Michelet.
Jag lutade mig bakåt mot blåsten som en som håller igen en dörr.
De blir stående i blåsten.
Blåsten kom och gick i byar.
Plastbanden vajade i blåsten.
Blåsten nådde dem inte längre.
Den hårda blåsten väckte honom.
”Inga”, ropade du genom blåsten.
Pappa säger att det är blåsten.
Jag lydde, och blåsten slog emot mig.
Däcket på linbanan gungar i blåsten.
Blåsten buffade honom hela tiden ur kurs.
Enda orosmolnet var den förbannade blåsten.
Han lyssnade till blåsten utanför fönstret.
Om nätterna rycktes hon ur sömnen av blåsten.
Kjorteln fladdrade runt hennes anklar i blåsten.
Fartvinden rycker i honom, han kisar mot blåsten.
”Ramla nu då!” skriker Nicke genom blåsten.
Sten Nordlander hade hittat lä, blåsten var borta.
– Vad ska vi dit ut att göra i kylan och blåsten?.
Det är den här jävla blåsten jag inte står ut med.
Jag begriper inte hur folk kan bo där – och blåsten.
Solen var på väg mot Amerika och blåsten hade bedarrat.
Vi öppnar dörrarna samtidigt och stiger ut i blåsten.
»Nej!« vrålar hon och kravlar sig på fötter i blåsten.
Även en stark radiochef som Olof Rydbeck hukade i blåsten.
Grangirlangerna på Storgatan slängde och kastade i blåsten.
Tilda rusade efter över den låga stentröskeln, ut i blåsten.
De steg ut i blåsten, gick fram till henne och uppgav sina namn.
Han tystnade och tog några djupa andetag och kisade mot blåsten.
Jag hukade mot blåsten när jag sneddade över Boulevard Michelet.
Jag lutade mig bakåt mot blåsten som en som håller igen en dörr.