Blänkte i en mening
Det blänkte till igen.
Spegeln blänkte litet.
Hans ögon blänkte till.
Vita kiselstenar blänkte.
Ögonvitorna blänkte till.
Fettet blänkte i snittytan.
Havet blänkte till vänster.
Hennes tänder blänkte vasst.
Hennes runda glasögon blänkte.
Ett par nyputsade skor blänkte.
Victoriamotorn blänkte nyputsad.
Det blänkte från en av figurerna.
De blänkte så fint i morgonsolen.
Den blänkte vackrare än någonsin.
En hinna av svett blänkte på pannan.
Svett blänkte på hans vitgråa panna.
Lacken på pianot blänkte i halvdunklet.
Halsband och juveler och ringar blänkte.
Hans ögonvitor blänkte som på en neger.
Mellan träden blänkte sjöns blå vatten.
Den blänkte till på ett egendomligt sätt.
Tavlorna blänkte i sina ramar på väggarna.
Det blänkte plötsligt till bredvid fönstret.
Pickelhuvorna blänkte, hästarna kråmade sig.
Friska vattendroppar blänkte på hennes kinder.
Sjön blänkte som ett fält av silver och järn.
Hans små ögon blänkte i ljuset från hallampan.
Asfalten blänkte fuktig i ljuset från gatlyktorna.
Flottet hade stelnat på ytan och blänkte i ljuset.
Solen blänkte i hans ögon, då han åter lyfte dem.
Något blänkte till som ett svart öga, det blinkade.
Spegeln blänkte litet.
Hans ögon blänkte till.
Vita kiselstenar blänkte.
Ögonvitorna blänkte till.
Fettet blänkte i snittytan.
Havet blänkte till vänster.
Hennes tänder blänkte vasst.
Hennes runda glasögon blänkte.
Ett par nyputsade skor blänkte.
Victoriamotorn blänkte nyputsad.
Det blänkte från en av figurerna.
De blänkte så fint i morgonsolen.
Den blänkte vackrare än någonsin.
En hinna av svett blänkte på pannan.
Svett blänkte på hans vitgråa panna.
Lacken på pianot blänkte i halvdunklet.
Halsband och juveler och ringar blänkte.
Hans ögonvitor blänkte som på en neger.
Mellan träden blänkte sjöns blå vatten.
Den blänkte till på ett egendomligt sätt.
Tavlorna blänkte i sina ramar på väggarna.
Det blänkte plötsligt till bredvid fönstret.
Pickelhuvorna blänkte, hästarna kråmade sig.
Friska vattendroppar blänkte på hennes kinder.
Sjön blänkte som ett fält av silver och järn.
Hans små ögon blänkte i ljuset från hallampan.
Asfalten blänkte fuktig i ljuset från gatlyktorna.
Flottet hade stelnat på ytan och blänkte i ljuset.
Solen blänkte i hans ögon, då han åter lyfte dem.
Något blänkte till som ett svart öga, det blinkade.
Det fanns inget blänk nu, ingen reflex.
Han såg samma sorts blänk i hennes öga.
Just nu med ett sentimentalt blänk i vrårna.
Hon såg ett blänk från ett fönster i rummet.
Ett hastigt blänk igen, när kameralinsen rördes.
Men kunde se en antydan till ett blänk i hennes ögon.
I springan såg man ett blänk av mässing: dörrsprinten.
Bara en antydan, som ett blänk i ögonvrån, men det räckte.
Det glimmade till i ett fönster därnere, ett sekundkort blänk.
Han kunde se blänk och blixtar från bilar som körde över bron.
Hon verkade plötsligt få en idé, som en annan sorts blänk i ögat.
Barney uppfångade ett blänk av ögonvitor när en av dem vände sig om.
Och som ädelstenar kunde de också ibland få ett blänk av hård metall.
När han kom närmare såg han svaga blänk också från de andra fönstren.
Ett illvilligt blänk i Dennis Bunges ögon fick Maria att fundera på om han drev med dem.
Kolkka, tar du fönstret i väster? Solen står lågt nu, så leta efter blänk i en kikare.
Där var ett spel av muskler, ett blänk av stora mörka ögon, en stark lukt av spillning och av rykande hudar.
Trots att hon var så liten skulle hon begripa att tiden som förestod skulle vara som ett litet blänk, en kort stund.
Han befann sig två meter från Katz, ansiktet låg fortfarande i skugga från huvan, bara ett slags kallt blänk från ögonen.
Men är man tillräckligt ensam kan man kanske förväxla kromets blänk, lackens lyster och motorns spinnande med tillgivenhet.
Ett förföriskt ljus som speglade sig i Angelikas bruna lockar, smekte rodnad över den ljusa hyn och blev till ett farligt blänk i de mörka ögonen.
I detsamma konstaterar Malin att mörkret intagit terrassen och att de enda ljusen över sjön är månens blänk och det hoppfulla skenet från några hus på motsatta sidan vattnet.
Aneta Djanali kunde inte se några sådana moln utanför eftersom allting var moln över viken och klipporna och sanden och stranden, inga silverkanter någonstans utom ett och annat blänk av ljus mitt i massan av sten.
I ett blänk av vita tänder och leende röda uppdragna läppar hade de ställt anbud, som fått kunden att tro sig ha dragit det längsta strået, och hade de intalat bruden eller älskarinnan att hon aldrig skulle kunna bli bedragen.
Mannen hade en mörk rand tvärs över jackans ljusare rygg, i dagsljus kanske den var röd, i vilket fall var den tydlig, ett misstag gjort av någon som inte räknat med att bli förföljd på det här sättet, Winter trodde fanskapet därframme vände sig om ett par gånger, ett blänk som från ett ansikte, en ljusare skugga, titta du, jag är här, jag är kvar, de hade svängt svagt åt vänster nu, in på en boulevard som fortsatte söderut, Winter kände igen Birger Jarlsgatan, därframme till vänster kom Humlegården, han hade promenerat därinne i en annan inkarnation, med en kvinna han just nu inte kom ihåg namnet på, det hade bara varit en gång, han hade fortfarande gått på Polishögskolan, det hade varit vår, som nu, han skulle snart gå ut och livet skulle börja på allvar, förhållandet med kvinnan skulle ta slut men han skulle fortsätta sitt liv på annat håll, hemma, på mammas gata, en morsgris kommer hem till lilla mamma och hennes martinis, inte till pappa, de var förbi Humlegården, han såg inte sin fars ansikte för sin inre syn, han såg inte sig själv, inte kvinnan, hon hette någonting på N, eller om det var M, sedan kom ett A, därframme kom Stureplan, hans jaktoffer vinglade till i korsningen mot Kungsgatan, föll inte, kryssade mellan några taxibilar, hela det Stockholm som hade lov att vara ute efter mörkrets inbrott minglade på den öppna platsen, på Sturehofs uteservering, någon gång i framtiden går jag dit, tänkte han, när allt detta är över.
Han såg samma sorts blänk i hennes öga.
Just nu med ett sentimentalt blänk i vrårna.
Hon såg ett blänk från ett fönster i rummet.
Ett hastigt blänk igen, när kameralinsen rördes.
Men kunde se en antydan till ett blänk i hennes ögon.
I springan såg man ett blänk av mässing: dörrsprinten.
Bara en antydan, som ett blänk i ögonvrån, men det räckte.
Det glimmade till i ett fönster därnere, ett sekundkort blänk.
Han kunde se blänk och blixtar från bilar som körde över bron.
Hon verkade plötsligt få en idé, som en annan sorts blänk i ögat.
Barney uppfångade ett blänk av ögonvitor när en av dem vände sig om.
Och som ädelstenar kunde de också ibland få ett blänk av hård metall.
När han kom närmare såg han svaga blänk också från de andra fönstren.
Ett illvilligt blänk i Dennis Bunges ögon fick Maria att fundera på om han drev med dem.
Kolkka, tar du fönstret i väster? Solen står lågt nu, så leta efter blänk i en kikare.
Där var ett spel av muskler, ett blänk av stora mörka ögon, en stark lukt av spillning och av rykande hudar.
Trots att hon var så liten skulle hon begripa att tiden som förestod skulle vara som ett litet blänk, en kort stund.
Han befann sig två meter från Katz, ansiktet låg fortfarande i skugga från huvan, bara ett slags kallt blänk från ögonen.
Men är man tillräckligt ensam kan man kanske förväxla kromets blänk, lackens lyster och motorns spinnande med tillgivenhet.
Ett förföriskt ljus som speglade sig i Angelikas bruna lockar, smekte rodnad över den ljusa hyn och blev till ett farligt blänk i de mörka ögonen.
I detsamma konstaterar Malin att mörkret intagit terrassen och att de enda ljusen över sjön är månens blänk och det hoppfulla skenet från några hus på motsatta sidan vattnet.
Aneta Djanali kunde inte se några sådana moln utanför eftersom allting var moln över viken och klipporna och sanden och stranden, inga silverkanter någonstans utom ett och annat blänk av ljus mitt i massan av sten.
I ett blänk av vita tänder och leende röda uppdragna läppar hade de ställt anbud, som fått kunden att tro sig ha dragit det längsta strået, och hade de intalat bruden eller älskarinnan att hon aldrig skulle kunna bli bedragen.
Mannen hade en mörk rand tvärs över jackans ljusare rygg, i dagsljus kanske den var röd, i vilket fall var den tydlig, ett misstag gjort av någon som inte räknat med att bli förföljd på det här sättet, Winter trodde fanskapet därframme vände sig om ett par gånger, ett blänk som från ett ansikte, en ljusare skugga, titta du, jag är här, jag är kvar, de hade svängt svagt åt vänster nu, in på en boulevard som fortsatte söderut, Winter kände igen Birger Jarlsgatan, därframme till vänster kom Humlegården, han hade promenerat därinne i en annan inkarnation, med en kvinna han just nu inte kom ihåg namnet på, det hade bara varit en gång, han hade fortfarande gått på Polishögskolan, det hade varit vår, som nu, han skulle snart gå ut och livet skulle börja på allvar, förhållandet med kvinnan skulle ta slut men han skulle fortsätta sitt liv på annat håll, hemma, på mammas gata, en morsgris kommer hem till lilla mamma och hennes martinis, inte till pappa, de var förbi Humlegården, han såg inte sin fars ansikte för sin inre syn, han såg inte sig själv, inte kvinnan, hon hette någonting på N, eller om det var M, sedan kom ett A, därframme kom Stureplan, hans jaktoffer vinglade till i korsningen mot Kungsgatan, föll inte, kryssade mellan några taxibilar, hela det Stockholm som hade lov att vara ute efter mörkrets inbrott minglade på den öppna platsen, på Sturehofs uteservering, någon gång i framtiden går jag dit, tänkte han, när allt detta är över.
Kondensen fick taket att blänka.
Han såg vapnet blänka till därborta.
Han såg något blänka till på golvet.
Winter kunde se Ringmars ögon blänka till.
Hans ansikte lyser vitt, och ögonen blänka.
Jag kunde se någonting blänka till i min fars hand.
Han tyckte sig se några stenar blänka till på botten.
Solstrålar fick det gröna vattnet att blänka som silver.
Ansiktet var illrött, och svetten fick överläppen att blänka.
På den nakna stjärten och låren var huden glansig utan att blänka.
Han gick närmare och såg damm blänka i solreflexerna genom fönstret.
En bländande sol får de nypolerade husfasaderna att blänka som bladguld.
Plötsligt ser han sonens handavtryck på glaset blänka till i kvällssolen.
Från Bäckebos krön såg hon isen blänka blå hela vägen ut till öppet hav.
Winter kunde se takbelysningen blänka i Halders flint, som om han polerat skallen.
Blodutgjutningen i vitan på hans vänsteröga flyttade sig och tycktes sväva och blänka.
Det dagades ute över Vasastan, Winter kunde se koppartaken blänka mot honom genom fönstren.
Den sneda eftermiddagssolen fick biltaken att blänka i guld, höstlöven virvlade över trottoaren.
När Elisabeth och Joakim läste om honom kunde man se att deras ögon började blänka och saliven rinna.
De hade ett uttryck av godhet, men kunde ibland blänka till, som om ett ljus brunnit med orolig låga innanför dem.
Han såg vigselringen blänka på hennes vänsterhand och misstänkte att hemma hos Eden rådde motsatta förhållanden.
Jag såg flera pannor blänka av svett trots den bitande nattkylan, och det berodde knappast på värmen från facklorna.
Johnny kunde se silvret i saxarna och knivarna blänka till när det roterande ljuset från polkagrisen därute träffade dem.
/ Och i samma stund som rödarmisternas kaskar / börjar blänka här, / må era kinder färgas röda / av Chicagos morgonrodnad.
Långt bort såg de en gul Cushman blänka till under en halogenlykta och sedan försvinna in i skuggan bara för att dyka upp igen.
För en nykomling kändes den överdrivna ljussättningen ängslig, inte varm, även om den snart fick de flestas pannor att blänka.
Han kunde se sin bil i carporten, en gatlykta fick lacken att blänka till regelbundet när lyktan därute på gatan svängde i vinden.
När han sprang förbi sin egen lunchtallrik på disken och än en gång såg tjugofemcentaren blänka i osten, spottade han fram en svordom.
Svennis har inte ännu fått sitt berömda höga hårfäste, det som många år senare ska blänka lika starkt som skorna i världspressens blixtsken.
Hennes läppar dras isär, ansiktet skrumpnar ihop och ser för ett ögonblick ut som en exotisk mask, och tårarna börjar åter igen blänka i hennes ögonvrår.
Joona betraktar den unge mannens smala ansikte, det glesa skägget på hakan, de insjunkna kinderna och pärlorna av febersvett som börjat blänka på hans panna.
Han såg vapnet blänka till därborta.
Han såg något blänka till på golvet.
Winter kunde se Ringmars ögon blänka till.
Hans ansikte lyser vitt, och ögonen blänka.
Jag kunde se någonting blänka till i min fars hand.
Han tyckte sig se några stenar blänka till på botten.
Solstrålar fick det gröna vattnet att blänka som silver.
Ansiktet var illrött, och svetten fick överläppen att blänka.
På den nakna stjärten och låren var huden glansig utan att blänka.
Han gick närmare och såg damm blänka i solreflexerna genom fönstret.
En bländande sol får de nypolerade husfasaderna att blänka som bladguld.
Plötsligt ser han sonens handavtryck på glaset blänka till i kvällssolen.
Från Bäckebos krön såg hon isen blänka blå hela vägen ut till öppet hav.
Winter kunde se takbelysningen blänka i Halders flint, som om han polerat skallen.
Blodutgjutningen i vitan på hans vänsteröga flyttade sig och tycktes sväva och blänka.
Det dagades ute över Vasastan, Winter kunde se koppartaken blänka mot honom genom fönstren.
Den sneda eftermiddagssolen fick biltaken att blänka i guld, höstlöven virvlade över trottoaren.
När Elisabeth och Joakim läste om honom kunde man se att deras ögon började blänka och saliven rinna.
De hade ett uttryck av godhet, men kunde ibland blänka till, som om ett ljus brunnit med orolig låga innanför dem.
Han såg vigselringen blänka på hennes vänsterhand och misstänkte att hemma hos Eden rådde motsatta förhållanden.
Jag såg flera pannor blänka av svett trots den bitande nattkylan, och det berodde knappast på värmen från facklorna.
Johnny kunde se silvret i saxarna och knivarna blänka till när det roterande ljuset från polkagrisen därute träffade dem.
/ Och i samma stund som rödarmisternas kaskar / börjar blänka här, / må era kinder färgas röda / av Chicagos morgonrodnad.
Långt bort såg de en gul Cushman blänka till under en halogenlykta och sedan försvinna in i skuggan bara för att dyka upp igen.
För en nykomling kändes den överdrivna ljussättningen ängslig, inte varm, även om den snart fick de flestas pannor att blänka.
Han kunde se sin bil i carporten, en gatlykta fick lacken att blänka till regelbundet när lyktan därute på gatan svängde i vinden.
När han sprang förbi sin egen lunchtallrik på disken och än en gång såg tjugofemcentaren blänka i osten, spottade han fram en svordom.
Svennis har inte ännu fått sitt berömda höga hårfäste, det som många år senare ska blänka lika starkt som skorna i världspressens blixtsken.
Hennes läppar dras isär, ansiktet skrumpnar ihop och ser för ett ögonblick ut som en exotisk mask, och tårarna börjar åter igen blänka i hennes ögonvrår.
Joona betraktar den unge mannens smala ansikte, det glesa skägget på hakan, de insjunkna kinderna och pärlorna av febersvett som börjat blänka på hans panna.
Däcket hade blänkt dovt som kol.
En reflex från solen hade blänkt till i hans högeröga.
Men de här dagarna har det bland dimmorna och skuggorna blänkt som av en sol.
Det hade varit en kniv, bladet hade blänkt i skenet från gatlyktan och förts mot hennes hals.
Hur hans stora rödlätta ansikte då blänkt av fröjd! Och han hade också valt att dö ute i naturen.
Det var mörkt och hon hade inte sett så mycket, det enda hon mindes var att något blänkt på förövaren.
Deras fotsteg hade frusit fast i snön och länge efteråt blänkt där som vittnen om deras möte och skilsmässa.
Hade harnesket varit i silver och blänkt lika klart som Karls rustning skulle hon ha sett ut som en fisk på två ben.
Plötsligt hade rörelsen försvunnit och hon hade tyckt sig se ett stort orörligt bylte som blänkt till i månskenet.
Det hade blänkt till av den breda kromlisten som gick från grillen längs bilens långsida ända till bakre spetsen av stjärtfenan.
En gång i fyllan hade han köpt en klocka och den hade blänkt i natten som en lykta, han hade kunnat hålla den framför sig och bara följa efter.
En reflex från solen hade blänkt till i hans högeröga.
Men de här dagarna har det bland dimmorna och skuggorna blänkt som av en sol.
Det hade varit en kniv, bladet hade blänkt i skenet från gatlyktan och förts mot hennes hals.
Hur hans stora rödlätta ansikte då blänkt av fröjd! Och han hade också valt att dö ute i naturen.
Det var mörkt och hon hade inte sett så mycket, det enda hon mindes var att något blänkt på förövaren.
Deras fotsteg hade frusit fast i snön och länge efteråt blänkt där som vittnen om deras möte och skilsmässa.
Hade harnesket varit i silver och blänkt lika klart som Karls rustning skulle hon ha sett ut som en fisk på två ben.
Plötsligt hade rörelsen försvunnit och hon hade tyckt sig se ett stort orörligt bylte som blänkt till i månskenet.
Det hade blänkt till av den breda kromlisten som gick från grillen längs bilens långsida ända till bakre spetsen av stjärtfenan.
En gång i fyllan hade han köpt en klocka och den hade blänkt i natten som en lykta, han hade kunnat hålla den framför sig och bara följa efter.
Saxen som blänker.
Det blänker så i rutan.
månen blänker så matt,.
Carmens ögonvitor blänker.
Det blänker i bilrutorna.
I ögonvrån blänker det till.
Det blänker till i Aitors ögon.
Hans nya bil blänker i solskenet.
medan månen han blänker så matt,.
medan månen, han blänker så matt,.
Ramen blänker utan ett spår av smuts.
Linoleumgolvet är nybonat och blänker.
Det gröna Visa-kortet blänker mot henne.
Det blänker som hastigast i Oves ögonvrå.
Den blänker till när jag fäller ut bladet.
Lysrörslampan i taket blänker i plastmattan.
gatlyktor blänker, känner fukten från smog,.
Istappar blänker under den trasiga hängrännan.
Skenet från lampan blänker på gångens grå botten.
Hans kuk spränger och ollonet blänker i sin hårdhet.
Tre ynkliga euro blänker i den sandpappriga handflatan.
Vattnet i poolen blänker som det blå i en blinds ögon.
Han är vattenkammad, håret blänker som fiskfjäll på huvudet.
Han vänder sig mot Rita igen, det blänker till i hans ögon igen.
Vajern är så ren att den blänker, inte en blodfläck syns på den.
Lysrören i taket blänker i den blå plastmattan som isen i ett dike.
Den kyliga höstsolen skär genom fönstret, blänker som ett knivblad.
Han vickar på handen och solen blänker till i något på hans handled.
Ljuset från de starka lamporna i taket blänker i hans pilotglasögon.
Dess tänder blänker gula i mörkret, skinnet glänser svart och gulrandigt.
Och benen … ja, de blänker nästan lika mycket under kostymbyxans underkant.
Det blänker så i rutan.
månen blänker så matt,.
Carmens ögonvitor blänker.
Det blänker i bilrutorna.
I ögonvrån blänker det till.
Det blänker till i Aitors ögon.
Hans nya bil blänker i solskenet.
medan månen han blänker så matt,.
medan månen, han blänker så matt,.
Ramen blänker utan ett spår av smuts.
Linoleumgolvet är nybonat och blänker.
Det gröna Visa-kortet blänker mot henne.
Det blänker som hastigast i Oves ögonvrå.
Den blänker till när jag fäller ut bladet.
Lysrörslampan i taket blänker i plastmattan.
gatlyktor blänker, känner fukten från smog,.
Istappar blänker under den trasiga hängrännan.
Skenet från lampan blänker på gångens grå botten.
Hans kuk spränger och ollonet blänker i sin hårdhet.
Tre ynkliga euro blänker i den sandpappriga handflatan.
Vattnet i poolen blänker som det blå i en blinds ögon.
Han är vattenkammad, håret blänker som fiskfjäll på huvudet.
Han vänder sig mot Rita igen, det blänker till i hans ögon igen.
Vajern är så ren att den blänker, inte en blodfläck syns på den.
Lysrören i taket blänker i den blå plastmattan som isen i ett dike.
Den kyliga höstsolen skär genom fönstret, blänker som ett knivblad.
Han vickar på handen och solen blänker till i något på hans handled.
Ljuset från de starka lamporna i taket blänker i hans pilotglasögon.
Dess tänder blänker gula i mörkret, skinnet glänser svart och gulrandigt.
Och benen … ja, de blänker nästan lika mycket under kostymbyxans underkant.