Betraktarna i en mening
Kärleken är inte för betraktarna.
För säkerhets skull med en inlagd textremsa till stöd för de mer lomhörda äldre betraktarna.
För säkerhets skull med en inlagd textremsa till stöd för de mer lomhörda äldre betraktarna.
Betraktaren lyfter en specialkikare.
Det ringer alldeles intill betraktaren.
Gestalten i aktern med ryggen åt betraktaren.
Klaustrofobiskt vill betraktaren greppa tag i skorpans kant.
Den föreställde ett hav, blåa vågor slog upp mot betraktaren.
Winter visste att det var priset betraktaren fick betala för digitaliseringen.
När Harlo fick syn på den skrämda betraktaren ändrade han riktning mot henne.
Men försöken att skyla känslor har den fördelen att betraktaren inte vet säkert.
Något slags historia skulle nog kunna berättas men betraktaren avstod från frågorna.
Han tittade överlägset på betraktaren, med anletsdrag som var nästan komiskt lika Judiths.
Betraktaren står vid ett fönster som är öppet som ett mörkare hål i fasaden i huset utefter promenaden.
Först då, hävdar han, kan betraktaren till fullo befatta sig med ett objekts eller en persons väsentliga egenskaper.
Christer Malm hade arbetat i PhotoShop och det tog en stund innan betraktaren blev varse att huset svävade i tomma luften.
Utan agenda låter varandekognition betraktaren se vad som verkligen är där och på så sätt uppskatta objektets sanna natur.
Ibland intar han en ironisk hållning med en lätt dragning i mungiporna som kan tolkas som förakt eller inbjudande charm beroende på betraktaren.
Som på det där fotot i dagens tidning där han står på bron ut till Lovön med Drottningholms slott i bakgrunden och gör stopptecken med handen mot betraktaren.
Stänket, sprutet, droppandet och drypandet skapar oändliga Rorschach-mönster ur vilka betraktaren utläser samma betydelse: tillvarons bräcklighet, dödlighetens sanning.
När sedan Gertrud öppnade sin russinmun och sa: «Nu tackar vi Gud för maten», ja, då hade betraktaren nog ansett att en finare familj, det fick man leta efter i vår lilla stad.
När man såg ut över de torterade råttornas likvaka möttes man av flera hundra par små, svarta ögon som alla tycktes stirra rakt mot betraktaren, anklagande, vädjande, hängivet.
Lars Ahlin, Lars Gyllensten – och Ulf Linde, konstkritikern som på 1960-talet påstod att betraktaren skapar konstverket (Bengt Nerman: »Prästkappan«, DN 3/11 1967 – omtryckt i Människan som språk, 1970, där flera essäer berör ämnet; Karl Vennberg i AB 7/11 1967).
Plattan är visserligen betydligt mindre än jag minns den men det bekymrar mig föga, eftersom jag själv är dubbelt så stor som den första gången jag såg den, och i en vetenskaplig bemärkelse numera väl påläst på det faktum att en iakttagelse är resultatet av ett samspel mellan egenskaper hos betraktaren och det objekt som han studerar.
Äkta gemenskap kräver en rejäl dos varandekognition, eftersom det, enligt Abraham Maslow, bara är under dessa omständigheter som empatisk förening blir möjlig: ”Modern känner att hon är ett med sitt barn, lyssnaren blir musiken (och musiken blir honom), betraktaren blir målningen eller dansen”, eller för all del ” älskande, bildar snarare en enhet än två människor”.
Det ringer alldeles intill betraktaren.
Gestalten i aktern med ryggen åt betraktaren.
Klaustrofobiskt vill betraktaren greppa tag i skorpans kant.
Den föreställde ett hav, blåa vågor slog upp mot betraktaren.
Winter visste att det var priset betraktaren fick betala för digitaliseringen.
När Harlo fick syn på den skrämda betraktaren ändrade han riktning mot henne.
Men försöken att skyla känslor har den fördelen att betraktaren inte vet säkert.
Något slags historia skulle nog kunna berättas men betraktaren avstod från frågorna.
Han tittade överlägset på betraktaren, med anletsdrag som var nästan komiskt lika Judiths.
Betraktaren står vid ett fönster som är öppet som ett mörkare hål i fasaden i huset utefter promenaden.
Först då, hävdar han, kan betraktaren till fullo befatta sig med ett objekts eller en persons väsentliga egenskaper.
Christer Malm hade arbetat i PhotoShop och det tog en stund innan betraktaren blev varse att huset svävade i tomma luften.
Utan agenda låter varandekognition betraktaren se vad som verkligen är där och på så sätt uppskatta objektets sanna natur.
Ibland intar han en ironisk hållning med en lätt dragning i mungiporna som kan tolkas som förakt eller inbjudande charm beroende på betraktaren.
Som på det där fotot i dagens tidning där han står på bron ut till Lovön med Drottningholms slott i bakgrunden och gör stopptecken med handen mot betraktaren.
Stänket, sprutet, droppandet och drypandet skapar oändliga Rorschach-mönster ur vilka betraktaren utläser samma betydelse: tillvarons bräcklighet, dödlighetens sanning.
När sedan Gertrud öppnade sin russinmun och sa: «Nu tackar vi Gud för maten», ja, då hade betraktaren nog ansett att en finare familj, det fick man leta efter i vår lilla stad.
När man såg ut över de torterade råttornas likvaka möttes man av flera hundra par små, svarta ögon som alla tycktes stirra rakt mot betraktaren, anklagande, vädjande, hängivet.
Lars Ahlin, Lars Gyllensten – och Ulf Linde, konstkritikern som på 1960-talet påstod att betraktaren skapar konstverket (Bengt Nerman: »Prästkappan«, DN 3/11 1967 – omtryckt i Människan som språk, 1970, där flera essäer berör ämnet; Karl Vennberg i AB 7/11 1967).
Plattan är visserligen betydligt mindre än jag minns den men det bekymrar mig föga, eftersom jag själv är dubbelt så stor som den första gången jag såg den, och i en vetenskaplig bemärkelse numera väl påläst på det faktum att en iakttagelse är resultatet av ett samspel mellan egenskaper hos betraktaren och det objekt som han studerar.
Äkta gemenskap kräver en rejäl dos varandekognition, eftersom det, enligt Abraham Maslow, bara är under dessa omständigheter som empatisk förening blir möjlig: ”Modern känner att hon är ett med sitt barn, lyssnaren blir musiken (och musiken blir honom), betraktaren blir målningen eller dansen”, eller för all del ” älskande, bildar snarare en enhet än två människor”.
Hon kände sig som en betraktare.
En betraktare hade antagligen skrattat åt oss.
Vägrade förbli en passiv betraktare av sitt eget öde.
En utomstående betraktare hade kräkts om han sett mig.
betraktare har gjort kopplingar till hennes agerande för.
Varje oberoende betraktare skulle snarare kalla dem snåla.
För en utomstående betraktare skulle det sett ut som kaos.
Kungligheterna är inte passiva betraktare av hur de framställs i medierna.
Förvandlar mig till betraktare av något som egentligen inte handlar om mig.
De är betraktare och bifigurer, ibland deltagare, i korta scener ur vårt liv.
Och havet var något man njöt av som betraktare, inget man befann sig på eller i.
En yttre betraktare som inte vet vad som ligger bakom skulle knappast hålla med Wesslén.
Att en ytlig betraktare kan uppfatta honom som mer sympatisk än vad han i verkligheten är.
Det var fortfarande som en film, som om hon var en betraktare, och Alexander en betraktare av henne.
Nu står de här och kramar om barnen med mormor Berta och morfar Assar Andersson som milda betraktare.
Verkligheten är ibland mer tilltalande än slarviga betraktare tror, eller i varje fall mer komplicerad.
En professionell inställning gjorde dem till betraktare; början och slutet samsades under deras mikroskop.
En icke initierad betraktare kunde lätt få uppfattningen att rörelsemönstret kom av en voluminös martinilunch.
Huvudpersonerna i dessa romaner, eller rättare sagt de människor som driver handlingen, är alla män och betraktare.
”Placera en politiskt intresserad betraktare …” Artikel av professor Li Bennich-Björkman i Svenska Dagbladet 8 april 2011.
Den här, till exempel, borde ju i all rimlighet enligt mången erfaren betraktare säkert ha varit avrundad och ihoppackad för längesen.
Han gick till verket med stort allvar och, som det kunde verka för en ytlig betraktare, ambitionen att ge varje förpackning en rimlig chans.
Det hela gick så fort att en eventuell betraktare bara skulle ha anat en silhuett och förvånat konstaterat att en lampa plötsligt slocknade.
Där finns inte ens minsta skylt som kan påminna en sentida betraktare om det kulturarv som grävskopor och schaktmaskiner en gång röjde undan.
Wiklander gjorde en lätt skruvande rörelse med överkroppen som för en positivt inställd betraktare kanske kunde uppfattas som ett instämmande.
Men att hon i allt övrigt, och särskilt för en vanlig betraktare som saknade hans speciella insikter i ämnet, inte var det minsta lik en ekorre.
Han var också en betraktare som stod höjd över all den mänskliga gyttjebrottning som hans enklare omgivning tycktes ägna det mesta av sina liv åt.
En utomstående betraktare kan lätt tro att de här barnen är ovanligt trygga – de visar ju inga tecken på stress ens när de lämnas ensamma i en okänd miljö.
Visserligen darrade hans händer när han lyfte kaffekoppen men en utomstående betraktare kunde lika gärna tro att det berodde på en bakomliggande sjukdom eller något annat tillfälligt.
Samtida betraktare beskrev henne som utåtriktad och mycket uppskattad av det motsatta könet men också som högdragen, vasstungad och ytterst bestämd i sina åsikter i såväl stort som smått.
En flicka, bland det vackraste han sett, påminde honom om den världsberömda bilden i National Geographic, flickan som stirrar tillbaka mot sin betraktare med genomskinlig och genomträngande blick.
En betraktare hade antagligen skrattat åt oss.
Vägrade förbli en passiv betraktare av sitt eget öde.
En utomstående betraktare hade kräkts om han sett mig.
betraktare har gjort kopplingar till hennes agerande för.
Varje oberoende betraktare skulle snarare kalla dem snåla.
För en utomstående betraktare skulle det sett ut som kaos.
Kungligheterna är inte passiva betraktare av hur de framställs i medierna.
Förvandlar mig till betraktare av något som egentligen inte handlar om mig.
De är betraktare och bifigurer, ibland deltagare, i korta scener ur vårt liv.
Och havet var något man njöt av som betraktare, inget man befann sig på eller i.
En yttre betraktare som inte vet vad som ligger bakom skulle knappast hålla med Wesslén.
Att en ytlig betraktare kan uppfatta honom som mer sympatisk än vad han i verkligheten är.
Det var fortfarande som en film, som om hon var en betraktare, och Alexander en betraktare av henne.
Nu står de här och kramar om barnen med mormor Berta och morfar Assar Andersson som milda betraktare.
Verkligheten är ibland mer tilltalande än slarviga betraktare tror, eller i varje fall mer komplicerad.
En professionell inställning gjorde dem till betraktare; början och slutet samsades under deras mikroskop.
En icke initierad betraktare kunde lätt få uppfattningen att rörelsemönstret kom av en voluminös martinilunch.
Huvudpersonerna i dessa romaner, eller rättare sagt de människor som driver handlingen, är alla män och betraktare.
”Placera en politiskt intresserad betraktare …” Artikel av professor Li Bennich-Björkman i Svenska Dagbladet 8 april 2011.
Den här, till exempel, borde ju i all rimlighet enligt mången erfaren betraktare säkert ha varit avrundad och ihoppackad för längesen.
Han gick till verket med stort allvar och, som det kunde verka för en ytlig betraktare, ambitionen att ge varje förpackning en rimlig chans.
Det hela gick så fort att en eventuell betraktare bara skulle ha anat en silhuett och förvånat konstaterat att en lampa plötsligt slocknade.
Där finns inte ens minsta skylt som kan påminna en sentida betraktare om det kulturarv som grävskopor och schaktmaskiner en gång röjde undan.
Wiklander gjorde en lätt skruvande rörelse med överkroppen som för en positivt inställd betraktare kanske kunde uppfattas som ett instämmande.
Men att hon i allt övrigt, och särskilt för en vanlig betraktare som saknade hans speciella insikter i ämnet, inte var det minsta lik en ekorre.
Han var också en betraktare som stod höjd över all den mänskliga gyttjebrottning som hans enklare omgivning tycktes ägna det mesta av sina liv åt.
En utomstående betraktare kan lätt tro att de här barnen är ovanligt trygga – de visar ju inga tecken på stress ens när de lämnas ensamma i en okänd miljö.
Visserligen darrade hans händer när han lyfte kaffekoppen men en utomstående betraktare kunde lika gärna tro att det berodde på en bakomliggande sjukdom eller något annat tillfälligt.
Samtida betraktare beskrev henne som utåtriktad och mycket uppskattad av det motsatta könet men också som högdragen, vasstungad och ytterst bestämd i sina åsikter i såväl stort som smått.
En flicka, bland det vackraste han sett, påminde honom om den världsberömda bilden i National Geographic, flickan som stirrar tillbaka mot sin betraktare med genomskinlig och genomträngande blick.