Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Besvärad i en mening

Jag var besvärad.
En aning besvärad.
Hon såg besvärad ut.
Pidda lät besvärad.
Mateo såg besvärad ut.
Jerker såg besvärad ut.
Det gjorde mig besvärad.
Kvinnan såg besvärad ut.
Ännu en besvärad paus.
Robertsson såg besvärad ut.
Åsa Julén såg besvärad ut.
Borgmästaren ser besvärad ut.
Jerry Rounds såg besvärad ut.
Plötsligt såg han besvärad ut.
Blessed ser en aning besvärad ut.
Det gör honom faktiskt besvärad.
Mike nickar och ser besvärad ut.
Tja, inte precis besvärad – hetsig.
Karin Larsson tittar besvärad på dem.
Hon var uppenbart besvärad av frågan.
Han verkade ändå påtagligt besvärad.
Hon var tydligt besvärad av situationen.
Han kände sig besvärad av hennes tystnad.
Monstret ser alldeles oändligt besvärad ut.
Mor biter sig i läppen och ser besvärad ut.
Doktor Gerandy lät besvärad när han svarade.
Han såg fortfarande besvärad ut … upprörd.
Jacob såg överraskad ut – och lite besvärad.
Hon blir besvärad när hon ska bjuda på något.
han hörde att jag inte var besvärad av att prata.
Han nickade mot Svensson som vred sig besvärad.
Hon vill inte besvära.
Vi ska inte besvära dig igen.
Det verkade inte besvära honom.
»Ledsen att behöva besvära dig.
Onödigt att besvära för en sån.
Han kommer inte att besvära dig mer.
De kommer inte att besvära oss mer.
Och jag är ledsen att behöva besvära.
Och besvära mig inte mer, är du snäll.
Åldern tycktes icke besvära honom ännu.
Det borde inte besvära mig, resonerade jag.
Får jag besvära dig om hans hemnummer?.
Ni behöver inte besvära er för min skull.
Jag har inte velat besvära dig med det förut.
– Jag tänkte inte komma och besvära, sade han.
»Det är onödigt att besvära honom med det här.
Den här vägen till mässen om jag får besvära!.
Ljudet brukade inte besvära honom, men gjorde det nu.
Jag skulle inte besvära er rotel om jag inte behövde.
Wallander bestämde sig för att inte besvära henne mer.
Men Strandell ville inte besvära och tog taxi i stället.
Man skyddade henne från närmanden som kunde besvära henne.
De skärsår hon hade på armarna verkade inte besvära henne.
Om du inte heter Sigrid Bonander ska jag inte besvära dig mer.
Dessutom kommer jag att fortsätta att besvära dig med frågor.
Jag hämtar den, men sedan får ni lov att sluta besvära mig.
– Å, för all del, inte skall fröken besvära sig, mumlade Macson.
Hon hade sett vad som inträffat, men det verkade inte besvära henne.
Det verkade besvära honom ett ögonblick, men han ryckte snabbt upp sig.
Jag tänkte att om de hade det bra utan mig skulle jag inte besvära dem.
En annan: ”Först fuska bort ärendet, sedan besvära andra med det!”.
Den besvärade henne.
Det besvärade mig lite.
Svetten besvärade honom.
Regnet besvärade mig lite.
Ursäkta att jag besvärade.
Ändå besvärade ämnet mig.
Det var nog att hon besvärade Tolke.
I början besvärade det henne nästan.
Han drack av sitt vin i besvärade klunkar.
De flesta såg mer trötta ut än besvärade.
De besvärade ingen, och ingen besvärade dem.
Men ingen frågade Edla om den besvärade henne.
Hatten besvärade Petra, och hon tog av sig den.
Runt om i rummet utbytte folk besvärade blickar.
nej, alla de där skriverierna, de besvärade henne.
Det som däremot besvärade var namnet på motellet.
Sätesgrannarna såg besvärade ut, men ingen ingrep.
Det var inte något lidande, som hon besvärade andra med.
De enda som inte såg besvärade ut var Galt och hans män.
Det borde inte ha funnits något i filmen som besvärade mig.
Verkar de uppskakade? Skruvar de på sig? Blir de besvärade?.
Jag hade glömt hur mycket det där ansiktsuttrycket besvärade mig.
Egentligen var de ju hon själv som besvärade Åsa med sina frågor.
Jag besvärade mig inte ens med att fråga vad en glo var för något.
Jacob, Quil och Embry lutade sig bort från henne och såg besvärade ut.
Först trodde han att det berodde på någon vass kant som besvärade honom.
”Det är ingen fara”, säger hon och ler torrt åt min besvärade uppsyn.
Den distanserade, besvärade men efter ett par glas vin avslappnade människan.
Tyngden av 9 mm pistolen i hölstret under vänster arm besvärade honom inte alls.
Sångaren och den lekfulla hunden försvann ur sikte, ovädret besvärade dem inte.
Minsta feber eller halsont som besvärade mig var en kris som hon inte kunde hantera.
Hon niger besvärat.
Han kisade besvärat.
Jag skrattade besvärat.
Jag skrattade lite besvärat.
Han skruvade besvärat på sig.
”Lägg av”, sa jag besvärat.
Fatima skruvade besvärat på sig.
”Ja”, svarade Johnny besvärat.
Susan rörde sig besvärat i stolen.
Fick ett besvärat drag runt munnen.
Knutas skruvade besvärat på sig.
Den sävliga rösten skrockar besvärat.
”Hur som helst …” sa hon besvärat.
Ett besvärat skratt hörs från publiken.
Den knarrade besvärat under hans fötter.
Håkan Ek skruvade sig besvärat på stolen.
”Det blir nog bra”, sa jag besvärat.
« Han skrattade besvärat och kramade om mig.
sa John något besvärat och såg på flugan.
avbröt Swan och kliade sig besvärat i nacken.
Walter log mot damen som log besvärat tillbaka.
”Vad tittar du på?” frågade jag lite besvärat.
”Hej, brorsan, hur mår du?” sade Dusty besvärat.
Jag gungade besvärat fram och tillbaka på fotsulorna.
”Alltså”, började Kowalski tvekande och besvärat.
Tystnaden fick honom att skruva sig besvärat på stolen.
Eva kniper ihop läpparna, tittar besvärat ner i golvet.
Ett par förbipasserande backpackers tittade besvärat bort.
Jag gick in i köket och lutade mig besvärat mot väggen.
Han stod några steg ifrån mig och skruvade besvärat på sig.
»Du bara besvärar henne.
Förlåt att jag besvärar dig.
”Varför besvärar ni mig?”.
Antar att grannarna besvärar dig.
Förlåt att vi besvärar dig igen.
Det här besvärar mig inte längre.
Åklagare besvärar vi inte hur som helst.
Det är egentligen ingen som besvärar mig.
Jag vill inte att du besvärar Henrik mer.
Ingenting besvärar dig, allt är bara rofyllt.
Det är inte det stundande samtalet som besvärar mig.
Besvärar han dig? Billys tanke var som ett dovt muller.
Hjärtat besvärar honom, slår oregelbundet och han är trött.
”Och det besvärar dig inte? Du ser det inte som ett problem?”.
Huvudvärken? Eller den i armen? Ja, det besvärar mej inte längre.
Förlåt att jag besvärar dig så här på gatan utanför din bostad.
”Förlåt att jag besvärar”, sa Elisabeth och höll fram sin legitimation.
”Mr Cain, om han besvärar er, vill ni att jag ska rycka i hans koppel då?”.
När de nu till och med besvärar sig med att plita ihop ett brev för att tala om det.
Det som besvärar hans samvete mest är att han varit så godtrogen när det gäller internet.
”Det här besvärar dig egentligen inte, eller hur?” frågade han och kramade mina fingrar.
– Varför är du så avvisande? Du kan knappast påstå att jag besvärar dig särskilt ofta?.
Antagligen är det bara … Nej, vet du vad, jag ber om ursäkt för att jag besvärar dig med bagateller.
Förlåt att jag besvärar dig så här oväntat, men jag var ändå i London och har försökt ringa dig under dagen.
Han besvärar för övrigt ingen och lever såvitt jag förstår på att dreja grejor och sälja dem på marknader i trakten.
»Varför i hela friden tittar alla på mig? Får ni lära er det av er lärare? Att stirra på folk som inte besvärar någon?«.
Mr Logiudice: Sättet på vilket du gjorde dig av med Jacobs kniv besvärar dig alltså inte det minsta? Inte ens nu, med vetskap om vad som hände?.
– Ursäkta att jag besvärar herrar presidenterna, men jag har ett ärende till herr president de Gaulle som jag tänker inte bör vänta alltför länge.
Sedan han blev arbetslös följer alla hans dagar samma mönster – läsa platsannonser, dricka kaffe, sköta hushållet på eftermiddagarna – och detta faktum besvärar dem bägge.
Ursäkta mig, att jag besvärar herr Pastor, men jag skulle undra om herr Pastor ville vara så god att ställa om, att jag kunde få förlängning av mitt uppehållstillstånd i Sverige.