Bekomma i en mening
Burke lät sig inte bekomma.
Stanken verkar inte bekomma honom.
Sam Dahlberg lät sig inte bekomma.
Hazdafolket låter sig icke bekomma.
John Jacob Astor lät sig inte bekomma.
Ingenting av detta verkar bekomma henne.
Mamman låter sig emellertid inte bekomma.
Sirkka verkar det inte bekomma, hon är stark.
”Som om det skulle bekomma dig”, utbrast Jonna.
Ove svarade inte, men det verkade inte bekomma henne alls.
Själv frös hon inte, kylan verkade inte ens bekomma henne.
Men Mattson lät sig inte bekomma utan fortsatte att mala på.
Den flyende mannen lät sig inte bekomma utan fortsatte oförtrutet.
Den tjocka dunjackan är uppknäppt men kylan verkar inte bekomma honom.
Varken hans rastlöshet eller busvädret tycktes bekomma henne det minsta.
Remy satt på marken i hennes aska, den verkade inte bekomma honom längre.
Det måste ha varit kallt vid det laget, men det verkade inte bekomma henne.
Den djupa lössnön verkade inte bekomma honom det minsta och jag hade svårt att hänga med honom.
Wallin lät sig inte bekomma, satte sig bara ned med ett kort "Struntprat!" Men Kaldén var inte färdig med honom.
Alla stod så tätt ihop att han måste röra vid åtminstone sex vampyrer just då, men det verkade inte bekomma honom.
Men den här unge mannen, vilken hade ett degenererat drag kring munnen, som tilltalade Stellan, tycktes det icke bekomma illa.
Väsandet och skramlandet från bilen som gick på tomgång, vilket inte verkade bekomma prärievargarna något, gjorde mig orolig.
Det verkade inte bekomma Einvarður, liksom han inte var intresserad av att få veta vem som hade anlagt branden om Jakob var oskyldig.
Han fann, att det då mycket säkert varit hennes kalla och fullkomliga allvar, då hon yttrat hur det skulle bekomma henne alldeles ingenting, om han stannade därinne.
Ett ilsket rött varningsljus överst i den sextio meter höga Telia-masten såg inte ut att bekomma dem det minsta, de var helt koncentrerade på dagsvärmens sista uppåtgående luftströmmar.
Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt på en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner så upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.
Stanken verkar inte bekomma honom.
Sam Dahlberg lät sig inte bekomma.
Hazdafolket låter sig icke bekomma.
John Jacob Astor lät sig inte bekomma.
Ingenting av detta verkar bekomma henne.
Mamman låter sig emellertid inte bekomma.
Sirkka verkar det inte bekomma, hon är stark.
”Som om det skulle bekomma dig”, utbrast Jonna.
Ove svarade inte, men det verkade inte bekomma henne alls.
Själv frös hon inte, kylan verkade inte ens bekomma henne.
Men Mattson lät sig inte bekomma utan fortsatte att mala på.
Den flyende mannen lät sig inte bekomma utan fortsatte oförtrutet.
Den tjocka dunjackan är uppknäppt men kylan verkar inte bekomma honom.
Varken hans rastlöshet eller busvädret tycktes bekomma henne det minsta.
Remy satt på marken i hennes aska, den verkade inte bekomma honom längre.
Det måste ha varit kallt vid det laget, men det verkade inte bekomma henne.
Den djupa lössnön verkade inte bekomma honom det minsta och jag hade svårt att hänga med honom.
Wallin lät sig inte bekomma, satte sig bara ned med ett kort "Struntprat!" Men Kaldén var inte färdig med honom.
Alla stod så tätt ihop att han måste röra vid åtminstone sex vampyrer just då, men det verkade inte bekomma honom.
Men den här unge mannen, vilken hade ett degenererat drag kring munnen, som tilltalade Stellan, tycktes det icke bekomma illa.
Väsandet och skramlandet från bilen som gick på tomgång, vilket inte verkade bekomma prärievargarna något, gjorde mig orolig.
Det verkade inte bekomma Einvarður, liksom han inte var intresserad av att få veta vem som hade anlagt branden om Jakob var oskyldig.
Han fann, att det då mycket säkert varit hennes kalla och fullkomliga allvar, då hon yttrat hur det skulle bekomma henne alldeles ingenting, om han stannade därinne.
Ett ilsket rött varningsljus överst i den sextio meter höga Telia-masten såg inte ut att bekomma dem det minsta, de var helt koncentrerade på dagsvärmens sista uppåtgående luftströmmar.
Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt på en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner så upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.
Det bekom honom inte.
Hungern bekom mig inte.
Men värmen bekom inte René.
Det bekom honom inte det minsta.
Det bekom inte Berner det minsta.
Men det bekom henne inte det bittersta.
Sjukhusatmosfären bekom honom alltid illa.
Ansiktet värkte, men det bekom honom inte.
Men det bekom tydligen varken Omar eller CIA.
Mognaden hon genomgått bekom henne verkligen.
Futtigheten i Grips egen bakgrund bekom honom inte.
Ett parti av taggbuskar, men taggarna bekom mig inte.
I vanliga fall var det knappt något som bekom honom.
De nakna, blekvita liken bekom henne normalt inte illa.
Det var ju käckt för honom, men bekom inte Jósteinn.
Rithisak kände första rappet, men det bekom honom inte.
Som om det inte bekom henne det minsta att mamma skrek och levde om.
Hennes far skulle slå kättingar omkring henne, men det bekom henne inte.
Men ingen hörde eller brydde sig, men det bekom inte Santos, som fortsatte.
Mitt vapen badade dock mer än jag själv och det bekom mig inte det minsta.
De talade märkvärdigt lätt: som om det yttre hotet inte bekom dem alls.
Och om han gjorde det så var det omöjligt att säga om orden alls bekom honom.
Att den var oläslig och bakom hans rygg benämnd "spottloskan" bekom honom inte.
Att Otto var gift bekom honom inte det minsta och ingen annan i sällskapet heller.
Att han levde ut sina sexuella lustar i familjens hägn bekom honom inte det minsta.
En stund senare hörde han skottlossning utanför fönstret men det bekom honom inte.
Att Loke eller någon annan kunde komma in när som helst bekom mig inte i den stunden.
Som om den verkliga innebörden av det hon satt här och sa liksom inte bekom henne alls.
Den var fuktig och kall men det bekom honom lika lite som att snöfallet tilltog i styrka.
Han hade just lovat att medverka till att dölja ett brott, vilket dock inte bekom honom det minsta.
Han hade vant sig vid ljudet av flygplan och närheten till startbanan, det bekom honom inte längre.
Hungern bekom mig inte.
Men värmen bekom inte René.
Det bekom honom inte det minsta.
Det bekom inte Berner det minsta.
Men det bekom henne inte det bittersta.
Sjukhusatmosfären bekom honom alltid illa.
Ansiktet värkte, men det bekom honom inte.
Men det bekom tydligen varken Omar eller CIA.
Mognaden hon genomgått bekom henne verkligen.
Futtigheten i Grips egen bakgrund bekom honom inte.
Ett parti av taggbuskar, men taggarna bekom mig inte.
I vanliga fall var det knappt något som bekom honom.
De nakna, blekvita liken bekom henne normalt inte illa.
Det var ju käckt för honom, men bekom inte Jósteinn.
Rithisak kände första rappet, men det bekom honom inte.
Som om det inte bekom henne det minsta att mamma skrek och levde om.
Hennes far skulle slå kättingar omkring henne, men det bekom henne inte.
Men ingen hörde eller brydde sig, men det bekom inte Santos, som fortsatte.
Mitt vapen badade dock mer än jag själv och det bekom mig inte det minsta.
De talade märkvärdigt lätt: som om det yttre hotet inte bekom dem alls.
Och om han gjorde det så var det omöjligt att säga om orden alls bekom honom.
Att den var oläslig och bakom hans rygg benämnd "spottloskan" bekom honom inte.
Att Otto var gift bekom honom inte det minsta och ingen annan i sällskapet heller.
Att han levde ut sina sexuella lustar i familjens hägn bekom honom inte det minsta.
En stund senare hörde han skottlossning utanför fönstret men det bekom honom inte.
Att Loke eller någon annan kunde komma in när som helst bekom mig inte i den stunden.
Som om den verkliga innebörden av det hon satt här och sa liksom inte bekom henne alls.
Den var fuktig och kall men det bekom honom lika lite som att snöfallet tilltog i styrka.
Han hade just lovat att medverka till att dölja ett brott, vilket dock inte bekom honom det minsta.
Han hade vant sig vid ljudet av flygplan och närheten till startbanan, det bekom honom inte längre.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det må vara honom väl bekommet.
Men det hade bekommit honom illa.
Kanske hade det inte bekommit mig lika mycket, om jag hade haft andra ansikten omkring mig.
Jag berättade hur de gjorde narr av honom bakom hans rygg och om hur litet det hade bekommit honom.
Inte heller har det bekommit honom att han och hans familj avvikit från de världsliga i så mycket.
Vilken politiker ville ha ett sådant slöseri med Wallenbergpengar på sitt samvete? (Ett svar är att det inte skulle ha bekommit den dåvarande kulturministern Bengt Göransson ett dugg, fast det kunde man i TV4-ledningen uppenbarligen inte föreställa sig.
Kanske hade det inte bekommit mig lika mycket, om jag hade haft andra ansikten omkring mig.
Jag berättade hur de gjorde narr av honom bakom hans rygg och om hur litet det hade bekommit honom.
Inte heller har det bekommit honom att han och hans familj avvikit från de världsliga i så mycket.
Vilken politiker ville ha ett sådant slöseri med Wallenbergpengar på sitt samvete? (Ett svar är att det inte skulle ha bekommit den dåvarande kulturministern Bengt Göransson ett dugg, fast det kunde man i TV4-ledningen uppenbarligen inte föreställa sig.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det bekommer henne knappt.
Annika bekommer sådana där saker inte.
”Det bekommer dig alltså inte alls?”.
Sjölund blänger på mig men det bekommer mig inte.
Att Benjamin och Margareta springer runt bekommer honom inte.
Och det bekommer mig inte så mycket att inget av det är sant.
Benjamin hör att Bengt är spydig, men just spydighet bekommer honom inte.
Snön yr omkring henne där hon står på balkongen men kylan bekommer henne inte.
Jag vill inte ta av mig kläderna, inte här, men att han gör det bekommer mig inte.
På detta sätt kan jag gå genom livet ensam utan att det bekommer mig så särdeles.
Som om han är skuren rakt ur en tjock trädstam och minusgraderna inte bekommer honom alls.
Den ena av mina källor bara skrattar åt den här historien, lättsamt; den bekommer honom inte.
Medan jag dricker mitt vatten försöker jag intala mig att det inte bekommer mig det minsta att sitta ensam.
Det som har med andra att göra bekommer dem ganska lite och då ligger snällhetens gester närmare än elakhetens, som bara ger obehag och besvär.
Hans icke jaktkunniga vännerna, med Jacqueline i spetsen, skulle säkert kalla honom Smålands-Runar om de sett honom nu, men det bekommer honom inte.
Längst ner finns ett post scriptum, i vilket han berättar att min hustru ber honom hälsa så mycket, och att hon hoppas att vistelsen bekommer mig väl.
Vanligen, sade han, tror man att det blott är tendensromanen man har att tacka för det slags inflytelse på samhällets opinioner och den ombildning, varom här talas; emedan det man kallar "tendens" ligger i en hop inströdda satser, läror och maximer, vilka läsaren sålunda bekommer till sin undervisning och handledning.
Annika bekommer sådana där saker inte.
”Det bekommer dig alltså inte alls?”.
Sjölund blänger på mig men det bekommer mig inte.
Att Benjamin och Margareta springer runt bekommer honom inte.
Och det bekommer mig inte så mycket att inget av det är sant.
Benjamin hör att Bengt är spydig, men just spydighet bekommer honom inte.
Snön yr omkring henne där hon står på balkongen men kylan bekommer henne inte.
Jag vill inte ta av mig kläderna, inte här, men att han gör det bekommer mig inte.
På detta sätt kan jag gå genom livet ensam utan att det bekommer mig så särdeles.
Som om han är skuren rakt ur en tjock trädstam och minusgraderna inte bekommer honom alls.
Den ena av mina källor bara skrattar åt den här historien, lättsamt; den bekommer honom inte.
Medan jag dricker mitt vatten försöker jag intala mig att det inte bekommer mig det minsta att sitta ensam.
Det som har med andra att göra bekommer dem ganska lite och då ligger snällhetens gester närmare än elakhetens, som bara ger obehag och besvär.
Hans icke jaktkunniga vännerna, med Jacqueline i spetsen, skulle säkert kalla honom Smålands-Runar om de sett honom nu, men det bekommer honom inte.
Längst ner finns ett post scriptum, i vilket han berättar att min hustru ber honom hälsa så mycket, och att hon hoppas att vistelsen bekommer mig väl.
Vanligen, sade han, tror man att det blott är tendensromanen man har att tacka för det slags inflytelse på samhällets opinioner och den ombildning, varom här talas; emedan det man kallar "tendens" ligger i en hop inströdda satser, läror och maximer, vilka läsaren sålunda bekommer till sin undervisning och handledning.