Beklaga i en mening
Men jag kan inte beklaga mig.
Jag hör dem bara beklaga sig.
De döda kunde man inte beklaga.
”Sluta beklaga dig”, sade han.
Hon började återigen beklaga sig.
LA: Man kan beklaga att du plågades.
Jag trodde att du skulle beklaga dig.
Bättre hade varit att beklaga det hela.
”Får jag beklaga sorgen”, sa Ancker.
Jag ber verkligen att få beklaga sorgen.
Jag får börja med att beklaga sorgen.
”Ja, jag får verkligen beklaga”, sa hon.
För övrigt hade ingen hört henne beklaga sig.
»Då får jag beklaga sorgen», säger Malin.
Ytterberg kunde ibland beklaga sig inför Wallander.
Breivik fortsatte att beklaga sig men blev avbruten.
Å allas vägnar här inne vill jag beklaga sorgen.
– Jag får verkligen beklaga den uppkomna situationen.
Han började med att beklaga alla i landet som drabbats.
Naturligtvis borde jag ha börjat med att beklaga sorgen.
Jag duckar och har åter anledning att beklaga min storlek.
– Låt mig först beklaga förlusten av din far, sa John Rosén.
Under mina månader bland dem har jag aldrig hört ett barn beklaga sig.
Jag kom i alla fall för att tacka för hjälpen och beklaga utfallet.
Innan han hann göra något han skulle få anledning att beklaga sa jag:.
Nu skulle alla göra det; lägga huvudet på sned, trösta, beklaga, ömka.
Som i en dimma hör jag honom skämtsamt beklaga mannen som drar sig ur mig.
Befälet inledde med att beklaga att hela firman brunnit upp, med lager och allt.
Palmes ovilja att anförtro sig, gråta ut eller beklaga sig väckte manlig empati.
Några motsvarande svenska siffror finns inte, vilket Helena Sandberg tycks beklaga.
Jag är den förste att beklaga att mina aningar inför detta visade sig vara riktiga.
Jag hör dem bara beklaga sig.
De döda kunde man inte beklaga.
”Sluta beklaga dig”, sade han.
Hon började återigen beklaga sig.
LA: Man kan beklaga att du plågades.
Jag trodde att du skulle beklaga dig.
Bättre hade varit att beklaga det hela.
”Får jag beklaga sorgen”, sa Ancker.
Jag ber verkligen att få beklaga sorgen.
Jag får börja med att beklaga sorgen.
”Ja, jag får verkligen beklaga”, sa hon.
För övrigt hade ingen hört henne beklaga sig.
»Då får jag beklaga sorgen», säger Malin.
Ytterberg kunde ibland beklaga sig inför Wallander.
Breivik fortsatte att beklaga sig men blev avbruten.
Å allas vägnar här inne vill jag beklaga sorgen.
– Jag får verkligen beklaga den uppkomna situationen.
Han började med att beklaga alla i landet som drabbats.
Naturligtvis borde jag ha börjat med att beklaga sorgen.
Jag duckar och har åter anledning att beklaga min storlek.
– Låt mig först beklaga förlusten av din far, sa John Rosén.
Under mina månader bland dem har jag aldrig hört ett barn beklaga sig.
Jag kom i alla fall för att tacka för hjälpen och beklaga utfallet.
Innan han hann göra något han skulle få anledning att beklaga sa jag:.
Nu skulle alla göra det; lägga huvudet på sned, trösta, beklaga, ömka.
Som i en dimma hör jag honom skämtsamt beklaga mannen som drar sig ur mig.
Befälet inledde med att beklaga att hela firman brunnit upp, med lager och allt.
Palmes ovilja att anförtro sig, gråta ut eller beklaga sig väckte manlig empati.
Några motsvarande svenska siffror finns inte, vilket Helena Sandberg tycks beklaga.
Jag är den förste att beklaga att mina aningar inför detta visade sig vara riktiga.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag beklagade mig.
Fru Olsén beklagade.
Jag beklagade saken då.
Han beklagade detta högt.
SJ beklagade förseningen.
Vi beklagade oss för honom.
Sedan beklagade han sig lite.
Många beklagade hans bortgång.
Något jag inte direkt beklagade.
– Tyvärr, beklagade hovmästaren.
Palme beklagade sin nöd i brev hem.
Osama beklagade sig för socialtjänsten.
« Hon lät inte som om hon beklagade det.
Kyparen beklagade det tyst för sig själv.
Han beklagade sig sällan över sin sjukdom.
Waltin beklagade att Johansson behövt vänta.
Han beklagade sorgen och gick fram till kistan.
Winston Churchill beklagade sig för värdinnan.
Delrays släktingar som beklagade sig över henne.
Men inom sig beklagade hon den stackars fröken Amy.
Annars beklagade hon sig alltid över hans musikval.
Beklagade sig först över att hon skulle vara tills.
Thorander beklagade sig nu över Ebbe Carlsson till mig.
Hon beklagade i sitt stilla sinne både Petra och Angela.
Ward fick tag på sekreteraren som beklagade sitt misstag.
Den avskedade beklagade att två av dem inte kunde närvara.
Jag presenterade mig och Mizon och beklagade deras förlust.
Även om man i övrigt inte beklagade att det gick som det gick.
Han kände henne, Petra var inte den som beklagade sig och ältade.
Han beklagade att han kom och störde dem på en lördagsförmiddag.
”Det kan jag tyvärr inte säga”, beklagade hon med en vit lögn.
Fru Olsén beklagade.
Jag beklagade saken då.
Han beklagade detta högt.
SJ beklagade förseningen.
Vi beklagade oss för honom.
Sedan beklagade han sig lite.
Många beklagade hans bortgång.
Något jag inte direkt beklagade.
– Tyvärr, beklagade hovmästaren.
Palme beklagade sin nöd i brev hem.
Osama beklagade sig för socialtjänsten.
« Hon lät inte som om hon beklagade det.
Kyparen beklagade det tyst för sig själv.
Han beklagade sig sällan över sin sjukdom.
Waltin beklagade att Johansson behövt vänta.
Han beklagade sorgen och gick fram till kistan.
Winston Churchill beklagade sig för värdinnan.
Delrays släktingar som beklagade sig över henne.
Men inom sig beklagade hon den stackars fröken Amy.
Annars beklagade hon sig alltid över hans musikval.
Beklagade sig först över att hon skulle vara tills.
Thorander beklagade sig nu över Ebbe Carlsson till mig.
Hon beklagade i sitt stilla sinne både Petra och Angela.
Ward fick tag på sekreteraren som beklagade sitt misstag.
Den avskedade beklagade att två av dem inte kunde närvara.
Jag presenterade mig och Mizon och beklagade deras förlust.
Även om man i övrigt inte beklagade att det gick som det gick.
Han kände henne, Petra var inte den som beklagade sig och ältade.
Han beklagade att han kom och störde dem på en lördagsförmiddag.
”Det kan jag tyvärr inte säga”, beklagade hon med en vit lögn.
Mikael hade beklagat det.
Ursula hade aldrig beklagat sig.
Osama hade nämligen beklagat sig.
Jag har ju inte ens beklagat sorgen.
Gordon har visst beklagat sig för honom om dig.
När Luiz hade beklagat sig, hade Santos bara flinat.
Hon hade beklagat sig förr, till och med hotat med att sluta.
Bo-Inge hade beklagat sig och lovat att han skulle ersätta Peach.
Amanda hade beklagat sig och sagt att kupongerna tog slut så snabbt.
Jag hade ofta genom åren beklagat min mekaniska stelhet i studioarbetet.
"Försök ute på Ekeby", sa hon sedan hon beklagat att han inte var anträffbar.
Förut hade hon beklagat sig varje gång hon varit tvungen att stryka en skjorta.
För mej och för henne, som klagat och beklagat sig i fem år över hur jävlig jag är.
Signe Rudin mindes tydligt hur Fanny hade beklagat sig när hon kom tillbaka från plåtningen.
Jag flinade när jag mindes hur Edward beklagat sig över min stereo tidigare – en del av planen, tydligen.
Men Bill Campbell förstod att rapporterna kunde vara sanna, eftersom York hade beklagat sig för honom i början av 2009.
Karin hade tidigare under morgonen beklagat sig när de tog en kopp kaffe tillsammans och undrat om det hela var värt mödan.
På Bodils logg har nästan alla i hela jaktlaget skrivit och beklagat sorgen på ett eller annat sätt, men inte Henrik Åhman.
Frodi hade i alla fall fått den konsert som Staern utlovat och efteråt hade hon för sig själv beklagat det faktum att han redan var gift.
En av mina läromästare, konstkritikern Ulf Linde, har med ungefär samma tonfall beklagat att borgerligheten inte hävdade sitt kulturarv 1968.
Han har aldrig sagt ett ont ord till mig och jag har givetvis bett honom om ursäkt för min del i det hela, beklagat att det även drabbade honom.
Han kom ihåg att Tonys mamma beklagat sig många gånger över att de inte hade kvällssol och att hon velat flytta till andra sidan Koön, bygga nytt.
Jämt och ständigt hade ju Lilian bara gråtit och beklagat sig över sitt bittra öde att Stellan envisades att vilja förlova sig med den vackra Frideborg.
Det var nästan samma historia som Charlie beklagat sig över för några veckor sedan – storstadsvåldet som placerat Seattle i toppen på landets mordlista.
Det har hänt att kvinnor kommit till mig flera år efter en barnsäng och beklagat sig över att deras bröst blivit misskötta, så att de ännu skulle ha ont därav.
Den sista tiden hade hon visat tydliga tecken på skoltrötthet, och vid ett par tillfällen hade lärare ringt hem till honom på kvällarna och beklagat sig över henne.
”Ska du inte köpa en ny klänning till festen?” Till slut hade hon beklagat sig för en av Lolos kusiner, en barnläkare som hjälpt till att ta hand om Lolo under kriget.
Jag har alltid gått omkring med en känsla av att ha ett hålrum inom mig, där det ekar så ödsligt, och jag har ömkat mig och beklagat mig över att det aldrig har tagits i anspråk.
Han ville veta precis vartenda ord de två kvinnorna hade sagt till varandra, och i verkligheten hade de ju bara beklagat sig för varandra över sina lidanden, så som kvinnor gärna gör.
Som svar på ett brev från sin man, som var i Genua med Ludvig XII och hade skrivit ett snabbt meddelande till henne och beklagat hennes förlust, skrev hon att hon hoppades att han kunde »återvända hem så snart som möjligt, vilket är vad jag önskar av hela mitt hjärta«.
Han hade beklagat att han aldrig mer skulle få se några nya filmer med sin mor som varit mycket klok när det gällde att välja manus och bara ställt upp i bra filmer, men på samma sätt som han visste att hon inte skulle ha saknat honom om rollerna varit ombytta hade han inte saknat henne.
Ursula hade aldrig beklagat sig.
Osama hade nämligen beklagat sig.
Jag har ju inte ens beklagat sorgen.
Gordon har visst beklagat sig för honom om dig.
När Luiz hade beklagat sig, hade Santos bara flinat.
Hon hade beklagat sig förr, till och med hotat med att sluta.
Bo-Inge hade beklagat sig och lovat att han skulle ersätta Peach.
Amanda hade beklagat sig och sagt att kupongerna tog slut så snabbt.
Jag hade ofta genom åren beklagat min mekaniska stelhet i studioarbetet.
"Försök ute på Ekeby", sa hon sedan hon beklagat att han inte var anträffbar.
Förut hade hon beklagat sig varje gång hon varit tvungen att stryka en skjorta.
För mej och för henne, som klagat och beklagat sig i fem år över hur jävlig jag är.
Signe Rudin mindes tydligt hur Fanny hade beklagat sig när hon kom tillbaka från plåtningen.
Jag flinade när jag mindes hur Edward beklagat sig över min stereo tidigare – en del av planen, tydligen.
Men Bill Campbell förstod att rapporterna kunde vara sanna, eftersom York hade beklagat sig för honom i början av 2009.
Karin hade tidigare under morgonen beklagat sig när de tog en kopp kaffe tillsammans och undrat om det hela var värt mödan.
På Bodils logg har nästan alla i hela jaktlaget skrivit och beklagat sorgen på ett eller annat sätt, men inte Henrik Åhman.
Frodi hade i alla fall fått den konsert som Staern utlovat och efteråt hade hon för sig själv beklagat det faktum att han redan var gift.
En av mina läromästare, konstkritikern Ulf Linde, har med ungefär samma tonfall beklagat att borgerligheten inte hävdade sitt kulturarv 1968.
Han har aldrig sagt ett ont ord till mig och jag har givetvis bett honom om ursäkt för min del i det hela, beklagat att det även drabbade honom.
Han kom ihåg att Tonys mamma beklagat sig många gånger över att de inte hade kvällssol och att hon velat flytta till andra sidan Koön, bygga nytt.
Jämt och ständigt hade ju Lilian bara gråtit och beklagat sig över sitt bittra öde att Stellan envisades att vilja förlova sig med den vackra Frideborg.
Det var nästan samma historia som Charlie beklagat sig över för några veckor sedan – storstadsvåldet som placerat Seattle i toppen på landets mordlista.
Det har hänt att kvinnor kommit till mig flera år efter en barnsäng och beklagat sig över att deras bröst blivit misskötta, så att de ännu skulle ha ont därav.
Den sista tiden hade hon visat tydliga tecken på skoltrötthet, och vid ett par tillfällen hade lärare ringt hem till honom på kvällarna och beklagat sig över henne.
”Ska du inte köpa en ny klänning till festen?” Till slut hade hon beklagat sig för en av Lolos kusiner, en barnläkare som hjälpt till att ta hand om Lolo under kriget.
Jag har alltid gått omkring med en känsla av att ha ett hålrum inom mig, där det ekar så ödsligt, och jag har ömkat mig och beklagat mig över att det aldrig har tagits i anspråk.
Han ville veta precis vartenda ord de två kvinnorna hade sagt till varandra, och i verkligheten hade de ju bara beklagat sig för varandra över sina lidanden, så som kvinnor gärna gör.
Som svar på ett brev från sin man, som var i Genua med Ludvig XII och hade skrivit ett snabbt meddelande till henne och beklagat hennes förlust, skrev hon att hon hoppades att han kunde »återvända hem så snart som möjligt, vilket är vad jag önskar av hela mitt hjärta«.
Han hade beklagat att han aldrig mer skulle få se några nya filmer med sin mor som varit mycket klok när det gällde att välja manus och bara ställt upp i bra filmer, men på samma sätt som han visste att hon inte skulle ha saknat honom om rollerna varit ombytta hade han inte saknat henne.
Det beklagar vi.
Ja, jag beklagar.
Jag beklagar detta.
Jag beklagar sorgen.
JF: Beklagar ni det?.
– Jag beklagar, frun.
Jag beklagar verkligen.
– Beklagar, säger han.
Jag beklagar det där.
Jag beklagar förlusten.
”Jag beklagar”, sa Banks.
Jag beklagar din förlust.
– Beklagar, sade Levin torrt.
Jag beklagar uppståndelsen.
Jag beklagar fröken von Pahlen.
»Och än en gång: jag beklagar.
”Beklagar, Bella”, viskade han.
»Jag beklagar verkligen«, sa Dana.
Jag beklagar det lika mycket som ni.
Jag beklagar verkligen, miss White.
Jag beklagar det som hände din kusin.
”Beklagar, jag äger ingen”, sa han.
Jag beklagar, din bror var en bra man.
”Beklagar, alltså”, säger Kenny.
Och du, jag beklagar det här med din far.
”Jag beklagar att jag stör”, sa Lundin.
”Jag beklagar”, sa Kerstin Harbin enkelt.
Jag beklagar verkligen det som hänt, men.
”Jag beklagar förseningen”, sade Richards.
”Jag beklagar”, ropade han ner genom hålet.
Ja, jag beklagar.
Jag beklagar detta.
Jag beklagar sorgen.
JF: Beklagar ni det?.
– Jag beklagar, frun.
Jag beklagar verkligen.
– Beklagar, säger han.
Jag beklagar det där.
Jag beklagar förlusten.
”Jag beklagar”, sa Banks.
Jag beklagar din förlust.
– Beklagar, sade Levin torrt.
Jag beklagar uppståndelsen.
Jag beklagar fröken von Pahlen.
»Och än en gång: jag beklagar.
”Beklagar, Bella”, viskade han.
»Jag beklagar verkligen«, sa Dana.
Jag beklagar det lika mycket som ni.
Jag beklagar verkligen, miss White.
Jag beklagar det som hände din kusin.
”Beklagar, jag äger ingen”, sa han.
Jag beklagar, din bror var en bra man.
”Beklagar, alltså”, säger Kenny.
Och du, jag beklagar det här med din far.
”Jag beklagar att jag stör”, sa Lundin.
”Jag beklagar”, sa Kerstin Harbin enkelt.
Jag beklagar verkligen det som hänt, men.
”Jag beklagar förseningen”, sade Richards.
”Jag beklagar”, ropade han ner genom hålet.