Beklämning i en mening
Martine kunde inte skaka av sig känslan av beklämning.
Hon borde med varje andetag suga in den stämning av oro och beklämning hennes ord framkallat.
Och när ordern sedan kom till avmarsch, när hunden Kalle blev jagad tillbaka in i cellen, då var Quangels uppsyn inte uteslutande kall och vresig, då förnam han i sitt innersta liksom en beklämning, liksom ett slags beklagande.
»Förutom smärtor i lemmarna begagna de en smärtsam beklämning omkring naveln, likasom förorsakad av en stickande gördel; kvävningar åt bröstet tid efter annan, vilka drivas ända till ångest; avsmak för all annan föda än bröd, under några dagar.
Hon borde med varje andetag suga in den stämning av oro och beklämning hennes ord framkallat.
Och när ordern sedan kom till avmarsch, när hunden Kalle blev jagad tillbaka in i cellen, då var Quangels uppsyn inte uteslutande kall och vresig, då förnam han i sitt innersta liksom en beklämning, liksom ett slags beklagande.
»Förutom smärtor i lemmarna begagna de en smärtsam beklämning omkring naveln, likasom förorsakad av en stickande gördel; kvävningar åt bröstet tid efter annan, vilka drivas ända till ångest; avsmak för all annan föda än bröd, under några dagar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.