Basker i en mening
Ingen basker för min del.
På huvudet tronar en basker.
– Mössa av – basker på!.
ÅGUST Innan du skaffade basker.
– Hämta basker och neptungaffel.
Hon hade en basker på det grånade håret.
På huvudet bar fänriken sin gröna basker.
Mörkhårig med basker som hon behållit på.
Han hämtar min kappa, mina skor och min basker.
Det skulle aldrig bli någon basker för min del.
Bergman, i skjorta, slips och basker, och Grut, .
Stallone hade dock fått återvända till USA utan basker.
Jag behåller basker och kappa på inne i hans mottagningsrum.
Fänrik Forslund höll två saker torra, sin basker och sitt snus.
Dottie hade en vinröd, paisley-mönstrad liten sak med en basker till.
Hon bar en neongrön minikjol, en åtsmitande vit tröja och grön basker.
Fortfarande hade jag inte sett någon människa med grön basker på huvudet.
Varje steg jag tog, tog jag för min basker och det var allt som betydde något.
”Bosse” är en lätt förklädd Bergman, komplett med basker och skinnjacka.
Bakom damen i basker snett bakom Osip syns ett ögonpar som tillhör Jakov Agranov.
SELMA (iförd glasögon, basker och halsduk) Jag hittade en pergamentrulle här borta.
Jag satt bredvid de gamla männen i basker och käppar och såg honom stiga av bussen.
Men det ansikte som skymtade tillhörde en äldre vithårig dam med basker på huvudet.
Några andra som också ville ”köpa” en basker var de snart inryckande GB-soldaterna.
En åldrande kuf med magproblem, ständigt klädd i basker, sliten skinnjacka och gympaskor.
I september utkom tidskriften Nutid med Bergman på omslaget iförd basker och med bockskägg.
Han hade lugnat ned sig och anlände småskrattande och iförd basker och fläckiga arbetskläder.
Karlen var mycket solbränd, verkade ha en underlig basker på sig och munskydd över halva ansiktet.
För många är och förblir han säkerligen gubben med basker och skinnpaj, grubblande och obegriplig.
Öronen hade precis kuperats och de var nedtejpade mot huvudet i ett bandage som såg ut som en basker.
Bergman i basker och polotröja stod på en klippa vid havet med armarna om en senig man i väst och keps.
På huvudet tronar en basker.
– Mössa av – basker på!.
ÅGUST Innan du skaffade basker.
– Hämta basker och neptungaffel.
Hon hade en basker på det grånade håret.
På huvudet bar fänriken sin gröna basker.
Mörkhårig med basker som hon behållit på.
Han hämtar min kappa, mina skor och min basker.
Det skulle aldrig bli någon basker för min del.
Bergman, i skjorta, slips och basker, och Grut, .
Stallone hade dock fått återvända till USA utan basker.
Jag behåller basker och kappa på inne i hans mottagningsrum.
Fänrik Forslund höll två saker torra, sin basker och sitt snus.
Dottie hade en vinröd, paisley-mönstrad liten sak med en basker till.
Hon bar en neongrön minikjol, en åtsmitande vit tröja och grön basker.
Fortfarande hade jag inte sett någon människa med grön basker på huvudet.
Varje steg jag tog, tog jag för min basker och det var allt som betydde något.
”Bosse” är en lätt förklädd Bergman, komplett med basker och skinnjacka.
Bakom damen i basker snett bakom Osip syns ett ögonpar som tillhör Jakov Agranov.
SELMA (iförd glasögon, basker och halsduk) Jag hittade en pergamentrulle här borta.
Jag satt bredvid de gamla männen i basker och käppar och såg honom stiga av bussen.
Men det ansikte som skymtade tillhörde en äldre vithårig dam med basker på huvudet.
Några andra som också ville ”köpa” en basker var de snart inryckande GB-soldaterna.
En åldrande kuf med magproblem, ständigt klädd i basker, sliten skinnjacka och gympaskor.
I september utkom tidskriften Nutid med Bergman på omslaget iförd basker och med bockskägg.
Han hade lugnat ned sig och anlände småskrattande och iförd basker och fläckiga arbetskläder.
Karlen var mycket solbränd, verkade ha en underlig basker på sig och munskydd över halva ansiktet.
För många är och förblir han säkerligen gubben med basker och skinnpaj, grubblande och obegriplig.
Öronen hade precis kuperats och de var nedtejpade mot huvudet i ett bandage som såg ut som en basker.
Bergman i basker och polotröja stod på en klippa vid havet med armarna om en senig man i väst och keps.
Och så baskern, den skulle av.
Baskern vilade klockrent på hans huvud.
Den låg som en mur mellan mig och baskern.
Utan att någon såg det tog jag fram baskern.
Den genomblöta baskern vägde i mina händer.
Jag var glad att jag inte hade baskern på mig.
Jag rullade upp baskern och satte den på huvudet.
När jag drar av mig baskern sprakar det om mitt hår.
Varje gång jag blundade såg jag baskern framför mig.
Jag fantiserade om att försöka ta baskern från honom.
Baskern stod rakt ut på sidan och satt allmänt lustigt.
Jag rullade ihop baskern och stoppade tillbaka den i innerfickan.
Ingen aning, men jag var i alla fall en liten bit närmare baskern.
Baskern hade han redan tagit av sig och lagt bredvid sig på bänken.
Han tog på sig baskern och väntade på att jag skulle gå ut före honom.
En spegel, jag ville ha en spegel för att se om jag satt på mig baskern korrekt.
Jag skall bära kustjägarens symbol baskern och neptungaffeln med heder och respekt.
I stället för att svara skyndade jag mig att ta av baskern och sätta på mig hjälmen.
Jag försökte föreställa mig hur jag skulle se ut med baskern påtagen: Grym och hård.
När ni sytt klart, blöter ni baskern och sätter den på huvudet så att den formas rätt.
Baskern satt som fastvuxen på hans snaggade huvud och kängorna blänkte i eftermiddagssolen.
Han delade ut nål och tråd och anvisade hur och var neptungaffeln skulle sys fast på baskern.
Det var precis som om han ville poängtera att vi befann oss längre från baskern än någonsin.
Så Bergman kompromissade – baskern kunde han avvara men fan inte skinnjackan! Eller den gamla Volvon.
Minnena och baskern var allt jag hade kvar – allt som återstod av vad som varit meningen med mitt liv.
Hans honnör var unik: Handen var nästan lodrät under honnören, den följde naturligt lutningen på baskern.
Den människa som försökte ta baskern från kapten Söderlund skulle vara medvetslös innan han landade i marken.
När man var nöjd rullade man ihop baskern för att den skulle hålla formen och sedan lades de i säkerhetsskåpet.
Det enda som malde i huvudet var att jag aldrig skulle klara av stridshinderbanan och således aldrig få ta på mig baskern.
En av de stora striderna mellan honom och Käbi Laretei handlade om baskern och skinnjackan, hans kanske främsta yttre signum.
Christer klev åt sidan, såg på när hon tog på sig kappan och rättade till den stickade baskern som fick henne att se ut som hämtad från en annan tid.
Baskern vilade klockrent på hans huvud.
Den låg som en mur mellan mig och baskern.
Utan att någon såg det tog jag fram baskern.
Den genomblöta baskern vägde i mina händer.
Jag var glad att jag inte hade baskern på mig.
Jag rullade upp baskern och satte den på huvudet.
När jag drar av mig baskern sprakar det om mitt hår.
Varje gång jag blundade såg jag baskern framför mig.
Jag fantiserade om att försöka ta baskern från honom.
Baskern stod rakt ut på sidan och satt allmänt lustigt.
Jag rullade ihop baskern och stoppade tillbaka den i innerfickan.
Ingen aning, men jag var i alla fall en liten bit närmare baskern.
Baskern hade han redan tagit av sig och lagt bredvid sig på bänken.
Han tog på sig baskern och väntade på att jag skulle gå ut före honom.
En spegel, jag ville ha en spegel för att se om jag satt på mig baskern korrekt.
Jag skall bära kustjägarens symbol baskern och neptungaffeln med heder och respekt.
I stället för att svara skyndade jag mig att ta av baskern och sätta på mig hjälmen.
Jag försökte föreställa mig hur jag skulle se ut med baskern påtagen: Grym och hård.
När ni sytt klart, blöter ni baskern och sätter den på huvudet så att den formas rätt.
Baskern satt som fastvuxen på hans snaggade huvud och kängorna blänkte i eftermiddagssolen.
Han delade ut nål och tråd och anvisade hur och var neptungaffeln skulle sys fast på baskern.
Det var precis som om han ville poängtera att vi befann oss längre från baskern än någonsin.
Så Bergman kompromissade – baskern kunde han avvara men fan inte skinnjackan! Eller den gamla Volvon.
Minnena och baskern var allt jag hade kvar – allt som återstod av vad som varit meningen med mitt liv.
Hans honnör var unik: Handen var nästan lodrät under honnören, den följde naturligt lutningen på baskern.
Den människa som försökte ta baskern från kapten Söderlund skulle vara medvetslös innan han landade i marken.
När man var nöjd rullade man ihop baskern för att den skulle hålla formen och sedan lades de i säkerhetsskåpet.
Det enda som malde i huvudet var att jag aldrig skulle klara av stridshinderbanan och således aldrig få ta på mig baskern.
En av de stora striderna mellan honom och Käbi Laretei handlade om baskern och skinnjackan, hans kanske främsta yttre signum.
Christer klev åt sidan, såg på när hon tog på sig kappan och rättade till den stickade baskern som fick henne att se ut som hämtad från en annan tid.
Här fick GB-soldaterna ut baskrar och neptungafflar.
Överallt baskrar, glada miner och lyckliga människor.
Förresten – borde inte jag ha två baskrar, tänkte jag.
I bakgrunden rekryter med röda baskrar; fallskärmsjägare.
De sex personer som inte skulle få sina baskrar fick endast observera baskerceremonin på avstånd.
De var fortfarande kvar i utbildningen, men de skulle inte få sina baskrar förrän de klarat alla proven.
Bordellen var avspärrad och en grupp poliser i mörkgröna uniformer och blå baskrar stod och pratade vid hörnet av huset.
Överallt baskrar, glada miner och lyckliga människor.
Förresten – borde inte jag ha två baskrar, tänkte jag.
I bakgrunden rekryter med röda baskrar; fallskärmsjägare.
De sex personer som inte skulle få sina baskrar fick endast observera baskerceremonin på avstånd.
De var fortfarande kvar i utbildningen, men de skulle inte få sina baskrar förrän de klarat alla proven.
Bordellen var avspärrad och en grupp poliser i mörkgröna uniformer och blå baskrar stod och pratade vid hörnet av huset.
Högtidligt plockade fänriken upp de gröna baskrarna och lade dem i en prydlig rad på fönsterbrädan.
Minns du de sovjetiska Svarta baskrarna som vid några tillfällen sköt vilt omkring sig i Riga? Idag kan jag tillstå att jag den gången inte trodde att Sovjet skulle släppa oss.
Ensamstående man fyrtiofem år gammal, inga barn, inte ett fruntimmer så långt ögat ser, bor som en fikus, äter som en fikus, dricker som en fikus, klär sig som en fikus, såg ni förresten dom där fjolliga baskrarna som han hade på hatthyllan ute i hallen? Ett helt gäng med fjollmurklor, sitter i lilla soffan med sin pojkvän och fjollar och dricker drinkar och så blir dom osams och lilla fästmannen hämtar en kniv och smyger upp bakifrån och sticker till.
Minns du de sovjetiska Svarta baskrarna som vid några tillfällen sköt vilt omkring sig i Riga? Idag kan jag tillstå att jag den gången inte trodde att Sovjet skulle släppa oss.
Ensamstående man fyrtiofem år gammal, inga barn, inte ett fruntimmer så långt ögat ser, bor som en fikus, äter som en fikus, dricker som en fikus, klär sig som en fikus, såg ni förresten dom där fjolliga baskrarna som han hade på hatthyllan ute i hallen? Ett helt gäng med fjollmurklor, sitter i lilla soffan med sin pojkvän och fjollar och dricker drinkar och så blir dom osams och lilla fästmannen hämtar en kniv och smyger upp bakifrån och sticker till.