Barnafödande i en mening
De kör oss till bröllop, barnafödande och begravningar.
Med tiden kom allt fler kvinnor att skjuta upp sitt barnafödande.
Vi ska åka till Kap Verde då och göra reportage om barnafödande.
1957 var det fortfarande ett faktum att naturen satt en gräns för kvinnors barnafödande.
Jag ska ju hjälpa henne med den där reportageboken om barnafödande i olika delar av världen.
– Har du över huvudtaget lyssnat på vad jag har sagt? Boken handlar om barnafödande i olika delar av världen.
År 1938 kom den första abortlagen som tillät abort om kvinnans liv var hotat, men också för att begränsa barnafödande hos oönskade medborgare.
Mormödrarna som på stenåldern hjälpte sina barnafödande döttrar att plocka nötter och bär var förmodligen i trettioårsåldern, högst fyrtio.
Tvärtom är det i mycket, även räknat i antalet nyfödda barn, ett uttryck för den skötsamma arbetarklassens planering av den egna tillvaron, och inte minst sitt barnafödande.
Hon säger att graviditet inte är någon sjukdom, att barnafödande inte gör ont eller åtminstone inte är en smärta som man ska vara rädd för utan en njutning att se fram emot.
Som ledare för en flickskola upplevde hon säkert många Rani vid varje terminsslut; begåvade flickor som rycktes ur det mångomtalade indiska utbildningssystemet och gömdes undan i väntan på giftermål och barnafödande.
Med tiden kom allt fler kvinnor att skjuta upp sitt barnafödande.
Vi ska åka till Kap Verde då och göra reportage om barnafödande.
1957 var det fortfarande ett faktum att naturen satt en gräns för kvinnors barnafödande.
Jag ska ju hjälpa henne med den där reportageboken om barnafödande i olika delar av världen.
– Har du över huvudtaget lyssnat på vad jag har sagt? Boken handlar om barnafödande i olika delar av världen.
År 1938 kom den första abortlagen som tillät abort om kvinnans liv var hotat, men också för att begränsa barnafödande hos oönskade medborgare.
Mormödrarna som på stenåldern hjälpte sina barnafödande döttrar att plocka nötter och bär var förmodligen i trettioårsåldern, högst fyrtio.
Tvärtom är det i mycket, även räknat i antalet nyfödda barn, ett uttryck för den skötsamma arbetarklassens planering av den egna tillvaron, och inte minst sitt barnafödande.
Hon säger att graviditet inte är någon sjukdom, att barnafödande inte gör ont eller åtminstone inte är en smärta som man ska vara rädd för utan en njutning att se fram emot.
Som ledare för en flickskola upplevde hon säkert många Rani vid varje terminsslut; begåvade flickor som rycktes ur det mångomtalade indiska utbildningssystemet och gömdes undan i väntan på giftermål och barnafödande.
Sedan fortsatte barnafödandet igen.
Barnafödandet minskade och nådde mellankrigstidens nivåer, dock utan att någon larmade om ”kris i befolkningsfrågan”.
En kvinnokropp var attraktiv bara om formerna fick svälla ohämmat; det sade ju sig självt, i det runda låg invitationen, kvinnans former markerade hennes beredskap för barnafödandet.
Intresset för kejsarsnitt – var fjärde förlossning i storstadsområdena numera – antyder att tilltron till läkarens kniv med tiden växt sig större än respekten för naturens långsammare sätt att sköta barnafödandet via muskler som styrs av kroppens egna hormoner.
För om fertiliteten är detsamma som kvinnligheten, varför ses det i så fall inte som en förlust av kvinnlighet att fertila kvinnor äter hormoner år ut och år in för att slippa vara fertila? Hur kvinnligt är det att skjuta upp barnafödandet till fyrtioårsåldern? Vad tycks om kvinnor som väljer bort barn helt och hållet? Eller som inte blir gravida trots att de försöker? Och hur många barn ska en kvinna föda för att anses vara kvinnlig? Räcker det med ett? Är fjorton barn kvinnligast? Räknas aborter? Är många aborter kvinnligare än få eller inga alls? Missfall, hur kvinnliga är sådana tragedier? Är en kvinna som föder söner mer kvinnlig än en kvinna som föder döttrar, eller är det kanske tvärtom?.
Barnafödandet minskade och nådde mellankrigstidens nivåer, dock utan att någon larmade om ”kris i befolkningsfrågan”.
En kvinnokropp var attraktiv bara om formerna fick svälla ohämmat; det sade ju sig självt, i det runda låg invitationen, kvinnans former markerade hennes beredskap för barnafödandet.
Intresset för kejsarsnitt – var fjärde förlossning i storstadsområdena numera – antyder att tilltron till läkarens kniv med tiden växt sig större än respekten för naturens långsammare sätt att sköta barnafödandet via muskler som styrs av kroppens egna hormoner.
För om fertiliteten är detsamma som kvinnligheten, varför ses det i så fall inte som en förlust av kvinnlighet att fertila kvinnor äter hormoner år ut och år in för att slippa vara fertila? Hur kvinnligt är det att skjuta upp barnafödandet till fyrtioårsåldern? Vad tycks om kvinnor som väljer bort barn helt och hållet? Eller som inte blir gravida trots att de försöker? Och hur många barn ska en kvinna föda för att anses vara kvinnlig? Räcker det med ett? Är fjorton barn kvinnligast? Räknas aborter? Är många aborter kvinnligare än få eller inga alls? Missfall, hur kvinnliga är sådana tragedier? Är en kvinna som föder söner mer kvinnlig än en kvinna som föder döttrar, eller är det kanske tvärtom?.