Barmhärtiga i en mening
Till exempel föraktas dom svaga, dom barmhärtiga.
De är väldigt lika, båda är väldigt barmhärtiga.
Sköterskor skulle inte vara några barmhärtiga änglar.
Jag vet, att dina händer äro barmhärtiga, även då de äro stränga.
Den barmhärtiga snön blåste oftast förbi den här stan och längre inåt landet.
Det var värre än ett slag i bakhuvudet, den efterföljande barmhärtiga medvetslösheten.
Hon gjorde lamt motstånd några sekunder till, sedan spred sig den barmhärtiga stumheten i kroppen.
Och plötsligt kunde hon röra sig igen och gå fram och trycka på ljusknappen och det barmhärtiga ljuset fyllde allting.
Bortträngningens barmhärtiga glömska hade lagt sig som ett svart sammetsskynke över varje vidrig detalj i hans långa mordserie.
Den barmhärtiga sömnen sänker sig ned över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet om mitt lidande, kanske under en halvtimme.
De återvände till sina liv och sysslor, småningom kom kraften åter i deras kroppar och glömskans barmhärtiga slöja drogs över deras ögon.
Vad borde vi säga till honom? Hade Cullens rätt? Var den mest barmhärtiga lösningen att säga att jag hade dött? Skulle jag kunna ligga stilla i en kista medan han och mamma grät över mig?.
De är väldigt lika, båda är väldigt barmhärtiga.
Sköterskor skulle inte vara några barmhärtiga änglar.
Jag vet, att dina händer äro barmhärtiga, även då de äro stränga.
Den barmhärtiga snön blåste oftast förbi den här stan och längre inåt landet.
Det var värre än ett slag i bakhuvudet, den efterföljande barmhärtiga medvetslösheten.
Hon gjorde lamt motstånd några sekunder till, sedan spred sig den barmhärtiga stumheten i kroppen.
Och plötsligt kunde hon röra sig igen och gå fram och trycka på ljusknappen och det barmhärtiga ljuset fyllde allting.
Bortträngningens barmhärtiga glömska hade lagt sig som ett svart sammetsskynke över varje vidrig detalj i hans långa mordserie.
Den barmhärtiga sömnen sänker sig ned över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet om mitt lidande, kanske under en halvtimme.
De återvände till sina liv och sysslor, småningom kom kraften åter i deras kroppar och glömskans barmhärtiga slöja drogs över deras ögon.
Vad borde vi säga till honom? Hade Cullens rätt? Var den mest barmhärtiga lösningen att säga att jag hade dött? Skulle jag kunna ligga stilla i en kista medan han och mamma grät över mig?.
De letade efter välgöraren, den barmhärtige.
Du är ju min barmhärtige samarit från inatt!.
– I Guds, den barmhärtige förbarmarens namn ….
Han plockar fram den barmhärtige samariten inom mig.
Återigen började hon tvivla på den barmhärtige guden.
Efter frukost tackade han den barmhärtige soldaten, tog farväl och stal därpå hans cykel.
Ägaren till båten var den barmhärtige langaren och drog av för drogerna från besättningens obefintliga löner.
På det svarade frälsningssoldaten att förklaringen till hans handlingar fanns i Bibeln, inte minst i Lukasevangeliet, i vilket det stod att läsa om den barmhärtige samariten.
Du är ju min barmhärtige samarit från inatt!.
– I Guds, den barmhärtige förbarmarens namn ….
Han plockar fram den barmhärtige samariten inom mig.
Återigen började hon tvivla på den barmhärtige guden.
Efter frukost tackade han den barmhärtige soldaten, tog farväl och stal därpå hans cykel.
Ägaren till båten var den barmhärtige langaren och drog av för drogerna från besättningens obefintliga löner.
På det svarade frälsningssoldaten att förklaringen till hans handlingar fanns i Bibeln, inte minst i Lukasevangeliet, i vilket det stod att läsa om den barmhärtige samariten.
Rutan blev barmhärtigt svart.
”Kallar du det barmhärtigt?”.
Att bara döda var alldeles för barmhärtigt.
Men Alexandras ansikte dolde floret barmhärtigt.
Vårt klimat var aldrig smekande, aldrig barmhärtigt.
Hans tankar avbröts barmhärtigt av att telefonen ringde.
Nu önskade han att inte hade dödat henne så barmhärtigt snabbt.
Därefter får vi gå in och dörrarna stängs barmhärtigt bakom oss.
Tröttheten och utmattningen la ett barmhärtigt filter över verkligheten.
Likets ögon var barmhärtigt nog slutna, men läpparna skiftade i skarpt blått.
Under ett kort, barmhärtigt ögonblick hade han inte en aning om var han befann sig.
De hade förenats i sin önskan att leva ett mer barmhärtigt liv än vanliga vampyrer.
Skuggorna dölja barmhärtigt hennes blossande kinder och ögonen som glänsa av begär.
Snön skulle barmhärtigt sluta sig över henne och dölja den plats där hon försvunnit.
Mrs Lampion, i såna här fall har jag märkt att det är mest barmhärtigt att gå rakt på sak.
Bilar hördes på avstånd, men i övrigt var det barmhärtigt tyst och hon kunde nästan höra sig själv tänka.
En trappa upp har Phillip och Tracy äntligen och barmhärtigt nog slutat, och en välkommen tystnad fyller rummet.
Sir Ralph verkade böjd att fortsätta med fyrtio sidor till, men barmhärtigt nog gav han upp när applåderna bara fortsatte.
Ungefär som i höstas, när hon hade haft svininfluensa och varit sängliggande i åtta hemska dagar som minnet barmhärtigt nog hade bestämt sig för att utplåna.
Just det att jag aldrig hade sett Stormys döda kropp, utan att hon barmhärtigt nog hade förts till mig som aska i en urna, fyllde mig med en tacksamhet utan dess like.
Det var det enda som alltid hade styrka nog att nästla sig förbi, under, över, runt de förrädiska dimmorna som gjorde sitt bästa för att lägga alla minnen i ett barmhärtigt mörker.
Nu tyckte Angela, där hon satt och rev bland lakanen nästan utan att veta vad hon gjorde, att de plötsligt skilde sig åt och att en unken stank steg upp från madrassen, som de förut barmhärtigt dolt.
Han tittar på mitt blåslagna ansikte och mina blodsprängda ögon, och jag kan se hur en mening bildas bakom hans blick, men någon intern censor, en sådan jag ofta saknar, stoppar barmhärtigt nog orden innan de når tungan.
Minnena sköljde plötsligt över henne, hon var på sjukhus, Jorma hade slagit till henne så att hon svimmat, men var kom den mörka kvinnliga polisen in i det hela? Var fanns Viktor? Innan tanken fått fäste sjönk hon ner i ett barmhärtigt mörker.
Men lika snabbt försvann den ohyggliga synen, och den blinda kärleken som så barmhärtigt och så länge dolt hans nuvarande jag för henne tog åter plats i hennes hjärta, och hon kysste honom innerligt och gång på gång, mumlande välsignande ord.
Är det så konstigt om det spritter i honom ibland, spritter i pojken? Spritter av motstånd, av nöd och Nej och Låt Bli och Låt Mig Vara!? Spritter genom uppväxt, ungdom och mannaår tills tröttheten tar honom tidigt, och spriten, spriten som barmhärtigt släcker allt inom honom inklusive sången och vreden.
Vad vore i de här sammanhangen Dostojevskij utan åren i tukthus och sitt spelberoende? Fosterbarnet Edgar Allan Poe utan sin flackande och paradoxalt kreativa tillvaro mellan opiumet och alkoholen? Dramatikern och den notoriske förbrytaren Jean Genet utan sitt unga kåkfararliv och erfarenheter av manlig prostitution? Till denna grupp av främmande fåglar, som med ett barmhärtigt grepp om fjäderpennan förmått omvandla kaos till konst, hör också tysken Hans Fallada.
”Kallar du det barmhärtigt?”.
Att bara döda var alldeles för barmhärtigt.
Men Alexandras ansikte dolde floret barmhärtigt.
Vårt klimat var aldrig smekande, aldrig barmhärtigt.
Hans tankar avbröts barmhärtigt av att telefonen ringde.
Nu önskade han att inte hade dödat henne så barmhärtigt snabbt.
Därefter får vi gå in och dörrarna stängs barmhärtigt bakom oss.
Tröttheten och utmattningen la ett barmhärtigt filter över verkligheten.
Likets ögon var barmhärtigt nog slutna, men läpparna skiftade i skarpt blått.
Under ett kort, barmhärtigt ögonblick hade han inte en aning om var han befann sig.
De hade förenats i sin önskan att leva ett mer barmhärtigt liv än vanliga vampyrer.
Skuggorna dölja barmhärtigt hennes blossande kinder och ögonen som glänsa av begär.
Snön skulle barmhärtigt sluta sig över henne och dölja den plats där hon försvunnit.
Mrs Lampion, i såna här fall har jag märkt att det är mest barmhärtigt att gå rakt på sak.
Bilar hördes på avstånd, men i övrigt var det barmhärtigt tyst och hon kunde nästan höra sig själv tänka.
En trappa upp har Phillip och Tracy äntligen och barmhärtigt nog slutat, och en välkommen tystnad fyller rummet.
Sir Ralph verkade böjd att fortsätta med fyrtio sidor till, men barmhärtigt nog gav han upp när applåderna bara fortsatte.
Ungefär som i höstas, när hon hade haft svininfluensa och varit sängliggande i åtta hemska dagar som minnet barmhärtigt nog hade bestämt sig för att utplåna.
Just det att jag aldrig hade sett Stormys döda kropp, utan att hon barmhärtigt nog hade förts till mig som aska i en urna, fyllde mig med en tacksamhet utan dess like.
Det var det enda som alltid hade styrka nog att nästla sig förbi, under, över, runt de förrädiska dimmorna som gjorde sitt bästa för att lägga alla minnen i ett barmhärtigt mörker.
Nu tyckte Angela, där hon satt och rev bland lakanen nästan utan att veta vad hon gjorde, att de plötsligt skilde sig åt och att en unken stank steg upp från madrassen, som de förut barmhärtigt dolt.
Han tittar på mitt blåslagna ansikte och mina blodsprängda ögon, och jag kan se hur en mening bildas bakom hans blick, men någon intern censor, en sådan jag ofta saknar, stoppar barmhärtigt nog orden innan de når tungan.
Minnena sköljde plötsligt över henne, hon var på sjukhus, Jorma hade slagit till henne så att hon svimmat, men var kom den mörka kvinnliga polisen in i det hela? Var fanns Viktor? Innan tanken fått fäste sjönk hon ner i ett barmhärtigt mörker.
Men lika snabbt försvann den ohyggliga synen, och den blinda kärleken som så barmhärtigt och så länge dolt hans nuvarande jag för henne tog åter plats i hennes hjärta, och hon kysste honom innerligt och gång på gång, mumlande välsignande ord.
Är det så konstigt om det spritter i honom ibland, spritter i pojken? Spritter av motstånd, av nöd och Nej och Låt Bli och Låt Mig Vara!? Spritter genom uppväxt, ungdom och mannaår tills tröttheten tar honom tidigt, och spriten, spriten som barmhärtigt släcker allt inom honom inklusive sången och vreden.
Vad vore i de här sammanhangen Dostojevskij utan åren i tukthus och sitt spelberoende? Fosterbarnet Edgar Allan Poe utan sin flackande och paradoxalt kreativa tillvaro mellan opiumet och alkoholen? Dramatikern och den notoriske förbrytaren Jean Genet utan sitt unga kåkfararliv och erfarenheter av manlig prostitution? Till denna grupp av främmande fåglar, som med ett barmhärtigt grepp om fjäderpennan förmått omvandla kaos till konst, hör också tysken Hans Fallada.
En barmhärtig Gud, typ.
En barmhärtig Volturisoldat?.
Det var en barmhärtig handling.
Du är en barmhärtig människa, Erik.
Jag är Risna! Jag är barmhärtig!.
Hon var barmhärtig och bytte samtalsämne.
Kanske hade det varit en barmhärtig handling.
Han såg ut att vara inne i en barmhärtig sömn.
Jag har bett till Gud att han ska vara barmhärtig.
Livet fasades långsamt ut, en barmhärtig handling.
”Varför skulle han vara så barmhärtig?” sa Winter.
Du hade sorg och var ensam, och hon var en barmhärtig vän.
Det var tur för dem att Aro ville vara barmhärtig den dagen.
Där skulle jag ta två Treo comp och försjunka i barmhärtig dvala.
Hon sov en barmhärtig sömn och var inte kopplad till någon syrgas nu.
Lägger ni ner era vapen och vänder om kommer jag att vara barmhärtig.
Varg är inte lika barmhärtig som jag, och Loke ska vi inte ens tala om.
Vårt hastiga möte bryts av en barmhärtig stenvägg och jag är ensam igen.
”Krig eller inte”, sade hon irriterat, ”du är i alla fall för barmhärtig mot dem.
”Det går aldrig att säga när man känner sig barmhärtig”, sade han till dem med ett leende.
Men då skulle förstås ingen få känna sig som en barmhärtig samarit som räddar världen med sina enkronor.
Som frimurare skulle man sträva efter att bli mer ödmjuk, tolerant och barmhärtig – med stil och värdighet.
Det som hon alldeles nyss varit med om flöt bort i en barmhärtig dimma vid åsynen av uttrycket i detta ansikte.
Varför kunde ingen slita huvudet av mig? Carlisle var väl barmhärtig nog för det? Eller vem deras tankeläsare nu var.
Människor kunde nämligen återuppstå när det var övning, men tyvärr var inte den riktiga verkligheten lika barmhärtig.
Och en barmhärtig moster, moster Gustava, som brukade smyga sig hem till mina föräldrar, har jag att tacka för, att jag är så pass folk som jag är.
Och han var så nära, bara några korridorer bort, ett par trappor, en dörr – men på hela jorden fanns inte en människa så barmhärtig att hon hjälpte henne att en enda gång få komma till honom! Inte heller den här dödssjuke pastorn!.
Kvinnan grep barnet i armarna för att knuffa ner henne från landremsan, ut mot dyn – barnet klamrade sig fast vid kvinnan och inte förrän nu vågade hon skrika: Mamma! Mamma! – men kvinnan slet sig loss från barnets fingrar och knuffade, föste och sparkade barnet nerför den branta sluttningen och ut i den glänsande dyn där nedanför, så att barnet föll och hamnade helt nära den fula gummidockan, och där viftade barnet med sina späda armar och ben och hon hade hamnat på magen med det lilla förvånade ansiktet i dyn så hennes skrik på Mamma dämpades, och uppe på strandbanken där ovanför trevade kvinnan efter något – en avbruten trädgren – för att slå mot barnet, för Gud är en barmhärtig Gud som inte skulle vilja att barnet led, men kvinnan lyckades inte nå fram till barnet och kastade därför i sin besvikelse ner trädgrenen efter barnet, för nu var kvinnan inte längre lugn, utan hon flämtade andfått och hon nästan snyftande, och även om den fula gummidockan blev liggande kvar på den dyiga ytan där den hade hamnat, sögs det upprörda barnet ner i dyn, ner i en kallt bubblande dy som bara motvilligt skulle komma att värmas av solen, en dy som fyllde barnets mun, en dy som fyllde barnets ögon, en dy som fyllde barnets öron ända tills det slutligen inte fanns någon kvar på landremsan där ovanför den dyiga strandremsan för att se hur hon kämpade och där det inte fanns några andra ljud än skriken från de upprörda kråkorna.
En barmhärtig Volturisoldat?.
Det var en barmhärtig handling.
Du är en barmhärtig människa, Erik.
Jag är Risna! Jag är barmhärtig!.
Hon var barmhärtig och bytte samtalsämne.
Kanske hade det varit en barmhärtig handling.
Han såg ut att vara inne i en barmhärtig sömn.
Jag har bett till Gud att han ska vara barmhärtig.
Livet fasades långsamt ut, en barmhärtig handling.
”Varför skulle han vara så barmhärtig?” sa Winter.
Du hade sorg och var ensam, och hon var en barmhärtig vän.
Det var tur för dem att Aro ville vara barmhärtig den dagen.
Där skulle jag ta två Treo comp och försjunka i barmhärtig dvala.
Hon sov en barmhärtig sömn och var inte kopplad till någon syrgas nu.
Lägger ni ner era vapen och vänder om kommer jag att vara barmhärtig.
Varg är inte lika barmhärtig som jag, och Loke ska vi inte ens tala om.
Vårt hastiga möte bryts av en barmhärtig stenvägg och jag är ensam igen.
”Krig eller inte”, sade hon irriterat, ”du är i alla fall för barmhärtig mot dem.
”Det går aldrig att säga när man känner sig barmhärtig”, sade han till dem med ett leende.
Men då skulle förstås ingen få känna sig som en barmhärtig samarit som räddar världen med sina enkronor.
Som frimurare skulle man sträva efter att bli mer ödmjuk, tolerant och barmhärtig – med stil och värdighet.
Det som hon alldeles nyss varit med om flöt bort i en barmhärtig dimma vid åsynen av uttrycket i detta ansikte.
Varför kunde ingen slita huvudet av mig? Carlisle var väl barmhärtig nog för det? Eller vem deras tankeläsare nu var.
Människor kunde nämligen återuppstå när det var övning, men tyvärr var inte den riktiga verkligheten lika barmhärtig.
Och en barmhärtig moster, moster Gustava, som brukade smyga sig hem till mina föräldrar, har jag att tacka för, att jag är så pass folk som jag är.
Och han var så nära, bara några korridorer bort, ett par trappor, en dörr – men på hela jorden fanns inte en människa så barmhärtig att hon hjälpte henne att en enda gång få komma till honom! Inte heller den här dödssjuke pastorn!.
Kvinnan grep barnet i armarna för att knuffa ner henne från landremsan, ut mot dyn – barnet klamrade sig fast vid kvinnan och inte förrän nu vågade hon skrika: Mamma! Mamma! – men kvinnan slet sig loss från barnets fingrar och knuffade, föste och sparkade barnet nerför den branta sluttningen och ut i den glänsande dyn där nedanför, så att barnet föll och hamnade helt nära den fula gummidockan, och där viftade barnet med sina späda armar och ben och hon hade hamnat på magen med det lilla förvånade ansiktet i dyn så hennes skrik på Mamma dämpades, och uppe på strandbanken där ovanför trevade kvinnan efter något – en avbruten trädgren – för att slå mot barnet, för Gud är en barmhärtig Gud som inte skulle vilja att barnet led, men kvinnan lyckades inte nå fram till barnet och kastade därför i sin besvikelse ner trädgrenen efter barnet, för nu var kvinnan inte längre lugn, utan hon flämtade andfått och hon nästan snyftande, och även om den fula gummidockan blev liggande kvar på den dyiga ytan där den hade hamnat, sögs det upprörda barnet ner i dyn, ner i en kallt bubblande dy som bara motvilligt skulle komma att värmas av solen, en dy som fyllde barnets mun, en dy som fyllde barnets ögon, en dy som fyllde barnets öron ända tills det slutligen inte fanns någon kvar på landremsan där ovanför den dyiga strandremsan för att se hur hon kämpade och där det inte fanns några andra ljud än skriken från de upprörda kråkorna.