Barken i en mening
Barken skrapade mot hennes rygg.
Trädet med den lena barken blev hennes vän.
I barken fanns de välbekanta gotiska mönstren.
Barken har märken efter stöten, men bara ytliga.
Ännu gömde de hemlighetsfullt sina knoppar under barken.
I stället tar jag kniven och skrapar i barken på en tall.
Tummar på barken för att mjuka upp den innan han försiktigt trär av den.
Allt jag behövde göra var att tälja bort barken och spetsa till ena änden.
Jag lade handen mot den sträva barken och försökte kontrollera min andhämtning.
, tja, jag tror att det är från barken av ett träd som växer i Peru och heter likadant.
Knackar försiktigt runt om på barken med hjälp av det röda träskaftet på sin morakniv.
Då det stormade på vintrarna stötte grenarna mot varandra och röta trängde in under barken.
Varenda del av trädet – rötterna, träet, barken, bladen, blomfodren, blommorna – är giftig.
Rakel hade berättat för honom att den bittra lukten var svetten från barken på ett arabiskt träd.
Trädet hade ett märke i barken som polisen misstänkte att Quick kunde ha ristat in i samband med mordet 1988.
Under handflatan kände hon det djupa mönstret av upprepade gotiska bågar, formade av vecken i den tjocka barken.
Barken är inte hård utan mjuk som hud och när jag drar bort en bit av den rinner det en röd, tjock vätska ur dess sår.
Finnick tar en sten och börjar försöka banka in tappröret i den gröna barken på ett väldigt träd, men jag hejdar honom.
Det är ett underbart kort uttalande som skalar av barken mellan det vi vill och det som förväntas av oss, kvinnor som män.
I stort sett den enda gröna näringen var ett surt hopkok av barken och barren från ett litet, knotigt träd som växte i dalgångarna.
En gång tappade hon taget, barken släppte, smulades till damm i hennes hand, hon bröt en nagel rakt av på mitten och föll ner på marken.
Det här visar hur fort vår viljestyrka nöts ner när vi tynger den prefrontala barken med extrauppgifter – även relativt triviala sådana.
Jag tappar nästan greppet mot den tjocka barken men lyckas klamra mig fast och hasar mig långsamt ut på en gren som hänger ovanför taggtråden.
Björkar som såg spröda ut och hade svarta märken i den vita barken avtecknade sig tillsammans med risiga vintergröna träd, som sömniga björnar.
Jag klev över ormbunkarna och satte mig försiktigt ner efter att ha försäkrat mig om att regnkappan låg mellan den fuktiga barken och mina kläder.
146 ”… Dr Sara Lazar och hennes kolleger upptäckte således att hjärnorna hos människor som regelbundet mediterade uppvisade en förtätning av barken …”.
Om det gjorde ont att springa är det rena tortyren att klättra, eftersom det inte bara innebär ansträngning utan också att jag måste ta i barken med händerna.
Barken på lövträden är genomdränkt och svart; deras grenar – några med vårens första, spröda knoppar, andra fortfarande nakna – är så kolsvarta att de verkar avbrända.
”9 En annan polis berättar: ”Därefter fortsätter han i kraftsam ångest en bit ytterligare in i skogsområdet, går ner på knä och luktar och smakar på barken av en trädstam.
Luiz tryckte sig mot mangoträdet, kände hur barken skrapade mot kinden och ångesten vällde fram men förmådde sig att lämna den skyddande stammen och springa mot baksidan av huset.
Den kör in i kurvan framför honom i ett skimmer av bromsljus; rött i den svarta stormen, rött glimmar mot den fuktiga grå barken på de stora barrträden, apokalyptiska ljusgranater av pärlande rött över asfalten.
Trädet med den lena barken blev hennes vän.
I barken fanns de välbekanta gotiska mönstren.
Barken har märken efter stöten, men bara ytliga.
Ännu gömde de hemlighetsfullt sina knoppar under barken.
I stället tar jag kniven och skrapar i barken på en tall.
Tummar på barken för att mjuka upp den innan han försiktigt trär av den.
Allt jag behövde göra var att tälja bort barken och spetsa till ena änden.
Jag lade handen mot den sträva barken och försökte kontrollera min andhämtning.
, tja, jag tror att det är från barken av ett träd som växer i Peru och heter likadant.
Knackar försiktigt runt om på barken med hjälp av det röda träskaftet på sin morakniv.
Då det stormade på vintrarna stötte grenarna mot varandra och röta trängde in under barken.
Varenda del av trädet – rötterna, träet, barken, bladen, blomfodren, blommorna – är giftig.
Rakel hade berättat för honom att den bittra lukten var svetten från barken på ett arabiskt träd.
Trädet hade ett märke i barken som polisen misstänkte att Quick kunde ha ristat in i samband med mordet 1988.
Under handflatan kände hon det djupa mönstret av upprepade gotiska bågar, formade av vecken i den tjocka barken.
Barken är inte hård utan mjuk som hud och när jag drar bort en bit av den rinner det en röd, tjock vätska ur dess sår.
Finnick tar en sten och börjar försöka banka in tappröret i den gröna barken på ett väldigt träd, men jag hejdar honom.
Det är ett underbart kort uttalande som skalar av barken mellan det vi vill och det som förväntas av oss, kvinnor som män.
I stort sett den enda gröna näringen var ett surt hopkok av barken och barren från ett litet, knotigt träd som växte i dalgångarna.
En gång tappade hon taget, barken släppte, smulades till damm i hennes hand, hon bröt en nagel rakt av på mitten och föll ner på marken.
Det här visar hur fort vår viljestyrka nöts ner när vi tynger den prefrontala barken med extrauppgifter – även relativt triviala sådana.
Jag tappar nästan greppet mot den tjocka barken men lyckas klamra mig fast och hasar mig långsamt ut på en gren som hänger ovanför taggtråden.
Björkar som såg spröda ut och hade svarta märken i den vita barken avtecknade sig tillsammans med risiga vintergröna träd, som sömniga björnar.
Jag klev över ormbunkarna och satte mig försiktigt ner efter att ha försäkrat mig om att regnkappan låg mellan den fuktiga barken och mina kläder.
146 ”… Dr Sara Lazar och hennes kolleger upptäckte således att hjärnorna hos människor som regelbundet mediterade uppvisade en förtätning av barken …”.
Om det gjorde ont att springa är det rena tortyren att klättra, eftersom det inte bara innebär ansträngning utan också att jag måste ta i barken med händerna.
Barken på lövträden är genomdränkt och svart; deras grenar – några med vårens första, spröda knoppar, andra fortfarande nakna – är så kolsvarta att de verkar avbrända.
”9 En annan polis berättar: ”Därefter fortsätter han i kraftsam ångest en bit ytterligare in i skogsområdet, går ner på knä och luktar och smakar på barken av en trädstam.
Luiz tryckte sig mot mangoträdet, kände hur barken skrapade mot kinden och ångesten vällde fram men förmådde sig att lämna den skyddande stammen och springa mot baksidan av huset.
Den kör in i kurvan framför honom i ett skimmer av bromsljus; rött i den svarta stormen, rött glimmar mot den fuktiga grå barken på de stora barrträden, apokalyptiska ljusgranater av pärlande rött över asfalten.
Erik Maria Bark.
– Erik Maria Bark.
– Erik Maria Bark?.
Jag heter Simone Bark.
– Erik Maria Bark här.
Mia: Vaddå bark och stenar.
Har du fått tag på Bark?.
– Ja, det är Erik Maria Bark.
– Hej, det är Erik Maria Bark.
Hur visste de hur bark smakade?.
– Galleri Simone Bark, svarar hon.
– Ja, det är Erik Maria Bark här.
I Schweiz blev mitt namn Dr Peter Bark.
Erik Maria Bark hade tagit hennes gevär.
Jag är Simone Bark, mamma till Benjamin.
– Det här är Erik Maria Bark, sa Lasse.
– Erik Maria Bark, svarar Erik omedelbart.
Ett ”Zzzwisch!” i trädets bark var nog.
– Erik Maria Bark är tillsvidare avstängd.
På engelska lät Bark som en skällande hund.
– Har du kontaktat Erik Maria Bark? frågar Joona.
Att ge mig på en femmastad bark har jag ingen tanke på.
En massa mörk bark var fäst på hans kläder och mössa.
De hade hämtat bark i skogen och börjat tälja varsin båt.
– Erik Maria Bark? frågade mannen som hade stått och rökt.
– Simone Bark, säger hon med en röst som fortfarande svajar.
Den är inte vacker att se på och hård som bark att röra vid.
– Erik Maria Bark, sa jag och hörde hur entonig min röst lät.
Men björkarnas bark var trots allt inte vit när man kom närmare.
Jag heter Erik Maria Bark, jag är läkare och jag ska undersöka dig.
Hon var smal och benhård, och hennes skrynkliga röda hy såg ut som bark.
– Erik Maria Bark.
– Erik Maria Bark?.
Jag heter Simone Bark.
– Erik Maria Bark här.
Mia: Vaddå bark och stenar.
Har du fått tag på Bark?.
– Ja, det är Erik Maria Bark.
– Hej, det är Erik Maria Bark.
Hur visste de hur bark smakade?.
– Galleri Simone Bark, svarar hon.
– Ja, det är Erik Maria Bark här.
I Schweiz blev mitt namn Dr Peter Bark.
Erik Maria Bark hade tagit hennes gevär.
Jag är Simone Bark, mamma till Benjamin.
– Det här är Erik Maria Bark, sa Lasse.
– Erik Maria Bark, svarar Erik omedelbart.
Ett ”Zzzwisch!” i trädets bark var nog.
– Erik Maria Bark är tillsvidare avstängd.
På engelska lät Bark som en skällande hund.
– Har du kontaktat Erik Maria Bark? frågar Joona.
Att ge mig på en femmastad bark har jag ingen tanke på.
En massa mörk bark var fäst på hans kläder och mössa.
De hade hämtat bark i skogen och börjat tälja varsin båt.
– Erik Maria Bark? frågade mannen som hade stått och rökt.
– Simone Bark, säger hon med en röst som fortfarande svajar.
Den är inte vacker att se på och hård som bark att röra vid.
– Erik Maria Bark, sa jag och hörde hur entonig min röst lät.
Men björkarnas bark var trots allt inte vit när man kom närmare.
Jag heter Erik Maria Bark, jag är läkare och jag ska undersöka dig.
Hon var smal och benhård, och hennes skrynkliga röda hy såg ut som bark.