Bananlikör i en mening
Däremot hade han en skvätt bananlikör i skafferiet.
Och mitt emellan dem en huggorm berusad på grön bananlikör.
Att de däremot hade annat än bananlikör på Bali, det var ordförande Mao säker på.
Ärligt talat fanns där en nackdel till, för i stället för brännvin serverades grönfärgad bananlikör.
Allan hade ju ondgjort sig över indonesisk bananlikör och det hade fått Mao att tänka på just Indonesien.
Den bestod av ungefär lika mycket gin, vodka, whisky och bananlikör spetsad med lite ingefära och smakade som den såg ut.
Droppen för Allan var när han beställt sig en grogg på vodka och Coca-Cola (”något mer vodka än cola”) och fick – Pisang Ambon, en väldigt, väldigt grön bananlikör.
Däremot berättade han för Allan om Amandas planer och Allan suckade åt tanken på att en människa som inte kunde skilja på bananlikör och grogg nu trodde att hon kunde bli guvernör.
På det frågade Allan om någon av herrarna möjligen kunde ge en vink om var någonstans de trodde kommunismen skulle dröja längst med sitt intåg, gärna samtidigt ett ställe där solen sken, där stränderna var vita och där man kunde få sig något annat i glasen än indonesisk grön bananlikör.
Nämligen dels en resväska i läder med offrets initialer, dels ett par handdukar i frotté, dels och slutligen en plastpåse från taxfreeshopen på Kastrups flygplats som innehöll en oöppnad flaska bananlikör samt den underskrivna kopian på den kreditkortsnota som visade att nämnda flaska inhandlats av offret själv i september 1989 och bara ett par månader innan han mördades.
Och mitt emellan dem en huggorm berusad på grön bananlikör.
Att de däremot hade annat än bananlikör på Bali, det var ordförande Mao säker på.
Ärligt talat fanns där en nackdel till, för i stället för brännvin serverades grönfärgad bananlikör.
Allan hade ju ondgjort sig över indonesisk bananlikör och det hade fått Mao att tänka på just Indonesien.
Den bestod av ungefär lika mycket gin, vodka, whisky och bananlikör spetsad med lite ingefära och smakade som den såg ut.
Droppen för Allan var när han beställt sig en grogg på vodka och Coca-Cola (”något mer vodka än cola”) och fick – Pisang Ambon, en väldigt, väldigt grön bananlikör.
Däremot berättade han för Allan om Amandas planer och Allan suckade åt tanken på att en människa som inte kunde skilja på bananlikör och grogg nu trodde att hon kunde bli guvernör.
På det frågade Allan om någon av herrarna möjligen kunde ge en vink om var någonstans de trodde kommunismen skulle dröja längst med sitt intåg, gärna samtidigt ett ställe där solen sken, där stränderna var vita och där man kunde få sig något annat i glasen än indonesisk grön bananlikör.
Nämligen dels en resväska i läder med offrets initialer, dels ett par handdukar i frotté, dels och slutligen en plastpåse från taxfreeshopen på Kastrups flygplats som innehöll en oöppnad flaska bananlikör samt den underskrivna kopian på den kreditkortsnota som visade att nämnda flaska inhandlats av offret själv i september 1989 och bara ett par månader innan han mördades.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.