Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Banaliteten i en mening

Solen hade gjort min hjärna slö, mina tankar banala, men just banaliteten gjorde dem tydliga.
Frank Manuel antyder att den frigida banaliteten i Fouriers eget liv inspirerade en del av hans mer högtravande visions.
Ånga, matos och ett sorl av trötta banaliteter.
”komma med vilka banaliteter …” Tolstoj (1973b), s 31.
Ett brev fullt av vardagsbekymmer och rena banaliteter – som de flesta av Lilis brev.
Han var helt orädd och hölls aldrig tillbaka av banaliteter som empati eller barmhärtighet.
Och som sådan står de över biologisk regression och banaliteter som generationstillhörighet.
Vad hade han trott? Varje samtal med Ellinor som inte handlade om vardagliga banaliteter gick runt i cirklar.
En första kontakt, prata om banaliteter, få Hinde att sänka garden för att sedan leda in samtalet på Riksmord.
För det var ett slut, oavsett vad Eric, avslutningstalaren, tänkte säga om ”nya kapitel” och andra banaliteter.
Han njöt uppenbart av sina skenbart välsvarvade floskler och banaliteter och av sin stämmas sonora klang, som, den åtminstone, var verklig.
Låtit henne prata mest medan han satt där med sin kopp kaffe och hörde på hennes banaliteter och veckotidningsanalyser av relationer och samliv.
Det var också i sitt hem som Plantard redigerade ordens tidning Circuit, en skrift som ägnade sig åt banaliteter och knappast något esoteriskt i Dan Browns anda.
Hon kunde komma med vilka banaliteter och dumheter som helst, alltid väckte hon samma beundran och i varje ord hon sade sökte man en djup mening som hon själv aldrig drömt om … Hélène hade på sätt och vis blivit en makt att räkna med.
Men hur orkar man med ledan, år efter år? Hur överlever man en process som mal ner tragedier i händelseströmmen till banaliteter? Hur klarar man sig på ersättningarna i det svenska journalistiska låglöneproletariatet och i en verksamhet som inte belönar stjärnor? Jag brukade själv lösa ett par av problemen genom att fly undan till andra verksamheter under långa perioder, bland annat bokskrivning.
Han läste banaliteterna på Schwartz hemsida.
Ondskans banalitet, tänkte han.
Experimentet var i all sin banalitet en viktig del av programmet.
En sådan Ondska kan aldrig bortförklaras som en banalitet med dumhet.
Inte att undra på, ty sådan är ondskans banalitet, Maktens lakejeri.
Men det hon sa var inte bara en banalitet i det fruktansvärda sammanhanget.
När det väl skedde hade framsteget förvandlats till en banalitet, accepterad av alla.
Frågan är genial i sin banalitet: Varför vill ni bli president? Det är en önskefråga för ett intervjuobjekt.
Han hörde ljud, det fanns en mikrofon, någon tog upp ljuden och det gjorde allt han såg och hörde ännu mer ohyggligt i sin banalitet.
Fourier, den frustrerade, ensamme handelsresanden, såg inte mycket dygdigt i att vara obemedlad eller i det monogama äktenskapets banalitet.
Ondskan har en förfärande banalitet, en skrämmande vanlighet … Vad jag framför allt sysslar med just nu är dock ’vanligare’ människors hårdhet och ondska.
Skjutjärnsjournalistiken har blivit en banalitet, idag accepterad som en självklar del av den journalistiska hanteringen, alltså använd i sammanhang där den hör hemma, främst i konfrontationer med makthavare som ska ställas till ansvar.
Man kunde nästan befara att det skulle gå dem så illa att de blev framstående män i staten, skrev han, »ty ingen av dem led av den ingrodda motvilja mot banalitet, som utgör det enda skyddet mot karriär i ett så välbalanserat samhälle som vårt«.
I den numera enda rumsrena, sekulära filosofin vill i alla fall många se dumheten i Ondskan - och antagligen är det så när konsensuskonservativa massmänniskor agerar huvudlöst – de är nära förbundna med varandra och det dumma leder till det onda som en ren banalitet.
Bakom Meurlings porträtt av Per Nyström som karriärist gömmer sig »en schablon av den radikale intellektuelle, demoniserad som konsekvensens kompromisslöse företrädare«, skriver Forser, och enligt den framstår varje banalitet och förbindlighet »som ett funktionellt förräderi i den borgerliga karriärens tecken«, så att pragmatikern blir femte kolonn och Robespierre en idealtyp.