Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Böjlige i en mening

Den eljest inte så böjlige Bohman var rena gummimannen under valåret.
Den böjliga bläckpatronen, som hade trillat ur den trasiga pennan, var böjd på mitten.
När han håller upp körkortet i ljuset från den böjliga lampan ser han att han hette Thomas Fujimoto.
38 Chief´s Special ligger på disken, i ljuskäglan från den böjliga lampan, där Vess omsorgsfullt placerade den för några minuter sedan.
Prärievargar kommunicerar – speciellt under jakt – genom att spetsa sina väldigt böjliga och uttrycksfulla öron, genom att hålla svansen på olika sätt, och med annat kroppsspråk.
Alldeles ensam med mulåsnan fann jag mig alltså bli dragen på släp över den mjuka marken, den böjliga ramen svängde följsamt upp och ner i en stadig rörelse medan jag såg den livfulla blandningen av gröna barrträd och färgglada löv glida förbi likt en film om den karelska ruskan.
Slätt som glas, torrt som talk, men ändå böjligt.
Ett inlägg i skon av fast men böjligt gummi, specialtillverkat för hans vanställda fot, fyllde tomrummet efter den saknade tån.
Varför spolierade Georg Solti hela företaget hellre än han accepterade Jussi Björlings ursäkt – hur mycket Culshaw än hade ljugit om Björling? Solti visste – av egen erfarenhet – att Björling var ett hur böjligt instrument som helst i en dirigents hand om han bara ville, och i Björlings ursäkt fanns ju en försäkran om att han nu hade för avsikt att vilja.
Som gosse var han flickaktig, vek och böjlig.
Böjlig och vacker lär man kunna få ut av det.
Men de har smal, böjlig och mönstrad sula av gummi som är bra när man springer.
Den hårda staven blev böjlig i hennes händer, som om den försökte slingra sig runt hennes kropp.
Så mjuk, så böjlig hon var! Så gudomligt ung ännu! Och åter var den tanke, som så ofta förföljde honom, där.
Solen sken fortfarande, men det syntes på vattnet hur kallt det var, det vinterblänkte, som metallgrå böjlig plåt.
Sin tidvis avsevärda övervikt och väldiga muskelmassa till trots var Jussi Björling vig i sina rörelser, mjuk och böjlig som i sin sång.