Bågnar i en mening
Fyller den så att den bågnar.
Det är ett landskap som bågnar av storsvensk industrioch makthistoria.
”Väggarna bågnar och jag antar att du känner lukten av bensin”, fortsatte Arnold.
Nu bågnar det av små burkar och tuber med namn som Nina Ricci, L'Oreal, Estée Lauder och Dior.
Väggarna runt om dem är täckta av bokhyllor som bågnar av lagböcker och utredningar och pärmar.
Till och med på teve ser man att murgrönan har tagit över den sönderfallande fasaden och att taket bågnar.
Lagerhyllorna bågnar och stanken finns inte för mig, bara hettan, ett helvete jag uppsökt och som jag måste gå rakt igenom.
Lekfullt låter hon min kuk glida in och ut ur munnen, för det hårda ståndet ut i kinden så huden bågnar och sedan djupt ner i halsen igen.
Och faktiskt, fällstolens ben bågnar märkbart, och så fort Arlene gör en gest med handen skakar stolen till och ser ut att sjunka ännu mer.
Köket verkar plötsligt oändligt litet, de bruna furuluckorna bågnar in mot mig, tänker Zeke, och han vill fly ut i trädgården, men nu släpper hon inte greppet.
Soffan som står vänd mot teven bågnar permanent där han under större delen av de senaste sju åren legat och självmedicinerat med öl och teve och tyckt synd om sig själv.
Den är svullen, mappen, bågnar av dokument, anteckningar, bilder, kartor med vägarna som Maria kan ha stapplat fram på genom skogen, tänkbara färdvägar för den kokong av smärta och våld någon eller något förvandlat henne till.
Jag berättar om promenaderna, och det bärnstensfärgade vattnet i sjön, och stillheten över mossen om kvällarna, och det kommer ett vemod, och det kommer en förtvivlan, och framför mig har jag pastor Wenges bekymrade anletsdrag, och huden på hans kind bågnar när han jagar en matrest med tungspetsen.
Det är ett landskap som bågnar av storsvensk industrioch makthistoria.
”Väggarna bågnar och jag antar att du känner lukten av bensin”, fortsatte Arnold.
Nu bågnar det av små burkar och tuber med namn som Nina Ricci, L'Oreal, Estée Lauder och Dior.
Väggarna runt om dem är täckta av bokhyllor som bågnar av lagböcker och utredningar och pärmar.
Till och med på teve ser man att murgrönan har tagit över den sönderfallande fasaden och att taket bågnar.
Lagerhyllorna bågnar och stanken finns inte för mig, bara hettan, ett helvete jag uppsökt och som jag måste gå rakt igenom.
Lekfullt låter hon min kuk glida in och ut ur munnen, för det hårda ståndet ut i kinden så huden bågnar och sedan djupt ner i halsen igen.
Och faktiskt, fällstolens ben bågnar märkbart, och så fort Arlene gör en gest med handen skakar stolen till och ser ut att sjunka ännu mer.
Köket verkar plötsligt oändligt litet, de bruna furuluckorna bågnar in mot mig, tänker Zeke, och han vill fly ut i trädgården, men nu släpper hon inte greppet.
Soffan som står vänd mot teven bågnar permanent där han under större delen av de senaste sju åren legat och självmedicinerat med öl och teve och tyckt synd om sig själv.
Den är svullen, mappen, bågnar av dokument, anteckningar, bilder, kartor med vägarna som Maria kan ha stapplat fram på genom skogen, tänkbara färdvägar för den kokong av smärta och våld någon eller något förvandlat henne till.
Jag berättar om promenaderna, och det bärnstensfärgade vattnet i sjön, och stillheten över mossen om kvällarna, och det kommer ett vemod, och det kommer en förtvivlan, och framför mig har jag pastor Wenges bekymrade anletsdrag, och huden på hans kind bågnar när han jagar en matrest med tungspetsen.
Det fylldes för att bågna och till sist sprängas för att förvandlas till en ny helhet.
På sina ställen har deras knotiga ytrötter fått betongtrottoaren att spricka och bågna.
Jag promenerade längs Strömparterren mot Strömkajen, såg mot Slottet: hela det tunga huset verkade bågna under höstsolens strålar.
Väggarna med sina bokhyllor fyllda av århundradens vishet och livserfarenhet tycktes bågna fram emot honom för att kasta sig över honom.
Den där explosiva vreden som bara kom, som gjorde ögonen mörka och fick blodådrorna på halsen och pannan att bågna, darrande som gitarrsträngar.
Pinande hetta i trappuppgången, glasen i fönstren verkar bågna och det känns som om hungriga eldsflammor stiger från golvet och vill bränna huden från Malins ben.
Nästan alla affärer var stängda, och i den del av stan där Leahs familj bodde hade strömmen gått och det fanns ingenting att göra nu när vinden fick träden att bågna, som om de försökte sopa rent på marken.
Delar av hans anatomi har börjat knaka och bågna under tidens vikt, men han utstrålar fortfarande en otrolig pondus när han rör sig genom den aktningsfulla folkmassan, ett slags rutinmässigt minglande med trupperna.
Det fylldes för att bågna och till sist sprängas och förvandlas till en ny helhet – de njöt varandra i en fullkomning, som med varje sekund blev allt fullkomligare, med varje rörelse höjde sig ännu ett steg över sig själv.
På sina ställen har deras knotiga ytrötter fått betongtrottoaren att spricka och bågna.
Jag promenerade längs Strömparterren mot Strömkajen, såg mot Slottet: hela det tunga huset verkade bågna under höstsolens strålar.
Väggarna med sina bokhyllor fyllda av århundradens vishet och livserfarenhet tycktes bågna fram emot honom för att kasta sig över honom.
Den där explosiva vreden som bara kom, som gjorde ögonen mörka och fick blodådrorna på halsen och pannan att bågna, darrande som gitarrsträngar.
Pinande hetta i trappuppgången, glasen i fönstren verkar bågna och det känns som om hungriga eldsflammor stiger från golvet och vill bränna huden från Malins ben.
Nästan alla affärer var stängda, och i den del av stan där Leahs familj bodde hade strömmen gått och det fanns ingenting att göra nu när vinden fick träden att bågna, som om de försökte sopa rent på marken.
Delar av hans anatomi har börjat knaka och bågna under tidens vikt, men han utstrålar fortfarande en otrolig pondus när han rör sig genom den aktningsfulla folkmassan, ett slags rutinmässigt minglande med trupperna.
Det fylldes för att bågna och till sist sprängas och förvandlas till en ny helhet – de njöt varandra i en fullkomning, som med varje sekund blev allt fullkomligare, med varje rörelse höjde sig ännu ett steg över sig själv.
Taket bågnade neråt.
Väggarna bågnade, nära att störta samman.
Hennes tunna ögonbryn bågnade under tyngden av hennes övertygelse.
Lampan i den korta hallen lyste över hatthyllan som bågnade under tyngden av kläder.
Huden bågnade och brast som i slow motion innan kulan lämnade honom och fortsatte framåt.
Spjälorna bågnade utåt, en av dem började knaka och Naomi återvände genast från plattformskanten till tryggheten.
Bokhyllan bakom kommissarien bågnade av pärmar och Patrik undrade hur länge sedan det var de papperen hade sett dagens ljus.
Närradions föregivet föreningsdrivna mångfald bågnade av student-discjockeys, underhållningsentreprenörer och blivande medieföretagare.
De skamfilade buskarna längs tomtgränsen bågnade under den töande tyngden och enstaka fjolårslöv dignade av droppar på sin väg mot jorden.
Var det verkligen så att domstolarna långsamt påverkades av massmedia, att man bortsåg från teknisk bevisning och annat som pekade i annan riktning än den domstolen utstakat? tänkte han och såg bort mot vägghyllorna som bågnade under papperstravar.
Väggarna bågnade, nära att störta samman.
Hennes tunna ögonbryn bågnade under tyngden av hennes övertygelse.
Lampan i den korta hallen lyste över hatthyllan som bågnade under tyngden av kläder.
Huden bågnade och brast som i slow motion innan kulan lämnade honom och fortsatte framåt.
Spjälorna bågnade utåt, en av dem började knaka och Naomi återvände genast från plattformskanten till tryggheten.
Bokhyllan bakom kommissarien bågnade av pärmar och Patrik undrade hur länge sedan det var de papperen hade sett dagens ljus.
Närradions föregivet föreningsdrivna mångfald bågnade av student-discjockeys, underhållningsentreprenörer och blivande medieföretagare.
De skamfilade buskarna längs tomtgränsen bågnade under den töande tyngden och enstaka fjolårslöv dignade av droppar på sin väg mot jorden.
Var det verkligen så att domstolarna långsamt påverkades av massmedia, att man bortsåg från teknisk bevisning och annat som pekade i annan riktning än den domstolen utstakat? tänkte han och såg bort mot vägghyllorna som bågnade under papperstravar.
Ett stor svart märke på det bleka trägolvet visade var en matta en gång legat och på väggarna hade tapeter som bågnat av tiden fallit framåt.