Avmätta i en mening
De får avmätta applåder.
Vaktposternas avmätta steg.
Alvar Blomgren dirigerade sina polismän med avmätta rörelser.
Avmätta vinkningar från bleka tulltjänstemän i ett blått plåtskjul.
När maten var på bordet rörde sig hennes pinnar snabbt med en pickande fågels små avmätta rörelser.
»Jag kan inte vara säker på någonting«, sa Tulloch, i den där avmätta tonen som vi alla hade lärt oss att vara på vår vakt mot.
Men nu talade han, advokatmanteln höll han halvöppen, den ena handen hade han i byxfickan, med den andra gjorde han avmätta åtbörder.
Med lika avmätta rörelser tog han fram ett paket cigarretter, tände ett rökverk och skakade bestämt på huvudet sedan han blåst ut stickan.
Enligt rikspolischefen, som var gammal hovrättsjurist av det allra mest avmätta slaget och dessutom halvmetern längre, såg han ut som sin egen kalfaktor.
Om Wijkmarks senare böcker, med undantag möjligen för Dressinen[1983], är mera avmätta, kyliga och intellektuellt distanserade, förblir dock huvudspåret detsamma.
Monstret kom norrifrån och rev sönder snöfältet, rörde sig inte lika snabbt som tidigare och det vilade en känsla av hotfullt uppsåt över de avmätta rörelserna.
De voro sådana präktiga kontraster, den storvuxna bondflickan med sina lugna, väl avmätta rörelser, och den bleka stadsflickan med sitt trötta rasansikte och nervösa sätt.
Inte heller Aljas avmätta reaktioner är en litterär konstruktion: hennes brev är äkta, de är skrivna av Elsa, som inte besvarade Sjklovskijs kärlek utan tvärt om irriterades av hans påträngande uppvaktning.
Vaktposternas avmätta steg.
Alvar Blomgren dirigerade sina polismän med avmätta rörelser.
Avmätta vinkningar från bleka tulltjänstemän i ett blått plåtskjul.
När maten var på bordet rörde sig hennes pinnar snabbt med en pickande fågels små avmätta rörelser.
»Jag kan inte vara säker på någonting«, sa Tulloch, i den där avmätta tonen som vi alla hade lärt oss att vara på vår vakt mot.
Men nu talade han, advokatmanteln höll han halvöppen, den ena handen hade han i byxfickan, med den andra gjorde han avmätta åtbörder.
Med lika avmätta rörelser tog han fram ett paket cigarretter, tände ett rökverk och skakade bestämt på huvudet sedan han blåst ut stickan.
Enligt rikspolischefen, som var gammal hovrättsjurist av det allra mest avmätta slaget och dessutom halvmetern längre, såg han ut som sin egen kalfaktor.
Om Wijkmarks senare böcker, med undantag möjligen för Dressinen[1983], är mera avmätta, kyliga och intellektuellt distanserade, förblir dock huvudspåret detsamma.
Monstret kom norrifrån och rev sönder snöfältet, rörde sig inte lika snabbt som tidigare och det vilade en känsla av hotfullt uppsåt över de avmätta rörelserna.
De voro sådana präktiga kontraster, den storvuxna bondflickan med sina lugna, väl avmätta rörelser, och den bleka stadsflickan med sitt trötta rasansikte och nervösa sätt.
Inte heller Aljas avmätta reaktioner är en litterär konstruktion: hennes brev är äkta, de är skrivna av Elsa, som inte besvarade Sjklovskijs kärlek utan tvärt om irriterades av hans påträngande uppvaktning.
Du Wesslén… Johansson var allvarlig igen och blicken han gav sin avmätte och skarpskurne medarbetare var närmast vädjande.
Waltin log avmätt.
Annikas röst var avmätt.
Hon såg avmätt på honom.
”Ja?” svarade han avmätt.
Höjer avmätt på ögonbrynen.
Mannen nickade avmätt mot Winter.
ÅGUST (avmätt) Så du kom tillbaka.
Ofta nog verkade han närmast avmätt.
Nu var det lugnt och stilla och avmätt.
Wesslén såg avmätt på sitt digitalur.
– Kan du tänka dig, sa Sebastian avmätt.
John försökte sig på ett avmätt leende.
Hans kroppsspråk var avmätt, kontrollerat.
– Jag hör vad du säger, avbröt Holt avmätt.
Heydrich teg och tog sin sup med en avmätt knyck.
– När vill du ha det, sa polisintendenten avmätt.
”För en gångs skull så”, svarade Kjetil avmätt.
Ling visade med en avmätt bugning att han förstått.
Vi tog således ett rätt avmätt adjö utanför hissen.
Majoren talade avmätt, med klapprande käkar, till Levin.
Jag tar fram ett par av handbojorna och bugar mig avmätt.
Alois Salzmann talade avmätt och utan att se på honom.
– Förvisso icke, sa GD och lät plötsligt ganska avmätt.
Vilken sort är ni då? Min röst var inte kall men avmätt.
– Jag ligger i lumpen där borta, sa han och viftade avmätt.
”Vad jag är elak!” sa hon och tittade avmätt på honom.
Ludwig tittade avmätt på honom och lät honom sänka den igen.
”Gossar och gossar…inga duvungar precis” sa Ibrahim avmätt.
Hon öppnade dörren för Patrik och tog ett mycket avmätt adjö.
Henrik Olsson lutade sig fram och viftade avmätt med ena handen.
– Vi är färdiga, jag skulle precis gå, sa Karl-Gustaf Rosén avmätt.
Annikas röst var avmätt.
Hon såg avmätt på honom.
”Ja?” svarade han avmätt.
Höjer avmätt på ögonbrynen.
Mannen nickade avmätt mot Winter.
ÅGUST (avmätt) Så du kom tillbaka.
Ofta nog verkade han närmast avmätt.
Nu var det lugnt och stilla och avmätt.
Wesslén såg avmätt på sitt digitalur.
– Kan du tänka dig, sa Sebastian avmätt.
John försökte sig på ett avmätt leende.
Hans kroppsspråk var avmätt, kontrollerat.
– Jag hör vad du säger, avbröt Holt avmätt.
Heydrich teg och tog sin sup med en avmätt knyck.
– När vill du ha det, sa polisintendenten avmätt.
”För en gångs skull så”, svarade Kjetil avmätt.
Ling visade med en avmätt bugning att han förstått.
Vi tog således ett rätt avmätt adjö utanför hissen.
Majoren talade avmätt, med klapprande käkar, till Levin.
Jag tar fram ett par av handbojorna och bugar mig avmätt.
Alois Salzmann talade avmätt och utan att se på honom.
– Förvisso icke, sa GD och lät plötsligt ganska avmätt.
Vilken sort är ni då? Min röst var inte kall men avmätt.
– Jag ligger i lumpen där borta, sa han och viftade avmätt.
”Vad jag är elak!” sa hon och tittade avmätt på honom.
Ludwig tittade avmätt på honom och lät honom sänka den igen.
”Gossar och gossar…inga duvungar precis” sa Ibrahim avmätt.
Hon öppnade dörren för Patrik och tog ett mycket avmätt adjö.
Henrik Olsson lutade sig fram och viftade avmätt med ena handen.
– Vi är färdiga, jag skulle precis gå, sa Karl-Gustaf Rosén avmätt.