Atonala i en mening
I en intervju hon läst i Mojo hade McGuinn sagt att han letat efter just John Coltranes atonala tenorsaxofon i det där gitarrsolot.
Den hälsar honom med en kastby av atonala klanger, men han ler eftersom den representerar … nå, om inte sentimentala så åtminstone nostalgiska minnen.
Han öppnade en flaska maltwhisky i stället, när knappt någon visste vad maltwhisky var för något, där hade Winter ett försprång i den normala världen och han försökte dricka whiskyn så långsamt som möjligt och lyssna på den atonala jazz som ingen annan stod ut med.
Jag går in genom glasdörrarna och kommer ut i ett stort, öppet kontor som ljuder av flitens kontrollerade surr – tangentbordens plastiga smatter, telefonernas atonala signaler och, någonstans i bakgrunden, någon skvalradiostation som härbärgerar förvisade artister som Phil Collins, Billy Joel och Hall and Oates.
Den hälsar honom med en kastby av atonala klanger, men han ler eftersom den representerar … nå, om inte sentimentala så åtminstone nostalgiska minnen.
Han öppnade en flaska maltwhisky i stället, när knappt någon visste vad maltwhisky var för något, där hade Winter ett försprång i den normala världen och han försökte dricka whiskyn så långsamt som möjligt och lyssna på den atonala jazz som ingen annan stod ut med.
Jag går in genom glasdörrarna och kommer ut i ett stort, öppet kontor som ljuder av flitens kontrollerade surr – tangentbordens plastiga smatter, telefonernas atonala signaler och, någonstans i bakgrunden, någon skvalradiostation som härbärgerar förvisade artister som Phil Collins, Billy Joel och Hall and Oates.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
På golvet, en meter från Ringmar, stod den eviga Panasonicen och den eviga tenorsaxofonen brölade en atonal blues.
Winter lyssnade på Coltrane när Coltrane var i sin mest disharmoniska period, och det var en sådan atonal plattform han, Winter, utgick ifrån.
Winter lyssnade på Coltrane när Coltrane var i sin mest disharmoniska period, och det var en sådan atonal plattform han, Winter, utgick ifrån.