Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Ateist i en mening

Jag blev ateist.
Som en ateist i kyrkan.
Men pappa är ju ateist.
– Jag är ateist, säger Lotta.
”Du är ju ateist”, påminde Dusty.
”Och du säger att du är ateist …”.
En ateist tror inte på någon av varianterna.

Sklent var ateist, men trodde ändå på andar.
Jag har all förståelse för att du är ateist.
-- Unge man, ateist och naturalist, vad har hänt?.
En skomakare i byn, ateist och hädare, har nyss dött.
Jag har alltid varit ateist vilket jag tror Bill är idag.
Han var tydligen singel, ateist och intresserad av kvinnor.
»Ja men då är jag ateist och pacifist«, sade trettonåringen.
Från fritänkare han I gjort mig till ateist; från ateist till religiös.
”Han var ateist men om någon religion var hans så var det böckerna”, säger Dorotea.
Min mamma var ateist precis som de flesta jag kände så jag var varken döpt eller troende.
Carolyns bästa klasskamrat Lina Aurell bodde också på Kärleken och var ateist och moderat.
Bror Albert knäppte sina händer och tackade Gud, så stor och övertygad ateist han ändå var.
Även Mussolini var officiellt ateist, samtidigt som hans rörelse stred mot kommunisterna på gatorna.

Som är ateist, kvinna och inte har familj, som av intellektuell hederlighet inte kan svära in sig på Bibeln.
Jag har varit ateist och republikan sedan tonåren och hållit fast vid dessa positioner genom alla turbulenser.
Skratta och berätta roliga historier och säg för Guds skull inte att du är ateist, utan hellre något diffust om att Gud är en.
-- Stopp! Jag är inte någon ateist, men jag tänker att den Allsmäktige inte mer vill veta av sådan där förtrolighet som i forna dar.
Som materialist och ateist hade Engels som sin vetenskapliga utgångspunkt att materien existerar oberoende av och före det mänskliga medvetandet.
Jag har nämligen blivit ateist under årens lopp, när jag märkt hur de okända makterna lämnat världen åt dess öde utan att giva ett livstecken ifrån sig.
Att jag är ateist och republikan går väl an, men jag har också uppfattningar som många betraktar som rent bisarra: Jag avskyr nöjesjakt och vill förbjuda hanteringen.
Resonemanget ligger närmast till hands för den som blivit utrustad som ateist och därvid kunnat konstatera att ingenting talar för att det skulle existera ett liv efter detta.
Man kunde vara höger- eller vänstersocialdemokrat, nykterist eller suput, kristen eller ateist, försvarsvän eller pacifist, men man måste alltid underordna sig de beslut som fattades av partiet.
För en troende ateist i ett av de mest sekulariserade samhällena i hela världen – vilket trots allt det svenska samhället är – framstod det som snudd på otroligt att någon på allvar kunde tro på såna saker, och ännu mer otroligt verkade det att någon kunde bry sig om den sortens aktiviteter som astrologi och sektbildningar som sysslade med voodoo.
ATEISTEN Inte just nu.
ATEISTEN Bekämpar vi det?.
(Gör en åtbörd mot Ateisten).
(till Ateisten) Hade du en fråga?.
Ateisten använder sällan stora ord.
I dag är det ateisten som får göra det.
ATEISTEN Jag tänker på det du undervisar om.
ATEISTEN Då är det en lögn att det är en lögn.
Assija är inte på plats, men Ateisten är tillbaka.
ATEISTEN Och vad är det vi bekämpar? Jag hänger inte med.
ATEISTEN Vem har frågat jorden om den vill ha gräs i sig?.
För ateisten gör en myt hit eller dit ingen större skillnad.
GRETCHEN (till Ateisten) Vad är det du tänker som förolämpar honom?.
ATEISTEN Men gör du inte ett fastslående och en definition när du säger så?.
Det blev en tillställning av den sort som ateisten / agnostikern Herbert beställt.
Eller var det Herbert, ateisten som tvingade sina begravningsgäster att lyssna på läsarpsalmer?.
Man retar sig på att ateisten inte tycks begripa att livet är svårt och att folk behöver Gud som stöd.
Engels, den store materialisten, ateisten och gisslaren av borgerliga familjevärderingar, rusade runt hörnet till St.
ATEISTEN Var det inte så engelsmännen sa när de steg i land? Det är vår natur att erövra, och vi behöver varandra.
9 Men årets sociala höjdpunkt var julfesten, som Engels, den ryktbare ateisten, firade med prins Albert-liknande glöd.
Ateisten har fått den kristnes gamla plats och ses om inte som udda och konstig så åtminstone som arrogant och okänslig.
Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna.
Ateisten anser att det i princip är en sanningsfråga om ett påstått väsen existerar eller ej, och på vilket sätt det utövar sin påstådda verksamhet.
Ateisten beskyller den religiösa och hennes icke-troende vapendragare för ett förkrympt tankeliv, medan dessa beskyller ateisten för ett förkrympt känsloliv.
Jag menade att ateisten, som gjorde gott utan att förvänta sig någon belöning, var mer beundransvärd än den kristne, som gjorde det för att få sin belöning i himmelen.
Naturligtvis känner ateisten till människans villkor lika väl som någon annan, och det är inte till ateismen hon går för att handskas med skuldkänslor och oro eller uthärda sorg.
Den aggressive ateisten, som i tonåren hade mobbat bröderna Graeber för att de var goda kristna, var på ålderns höst mer villig att fästa större tilltro till Jesus sociala evangelium.
”Så du är troende”, är en vanlig spydighet till ateisten som uppvisar minsta lidelse i sitt motstånd mot knasigheterna som större delen av jordens befolkning inrättar sina liv efter.
Ateisten menar att materiens objektiva beskaffenhet inte kan ignoreras, och att religionerna när de uttalar sig om hur människor ska leva gör det grundat i utfästelser med sanningsanspråk rörande samma materia.
Man får de ateister man förtjänar.
”Militanta ateister”, sa någon längst bak i bilen.
Som kristna eller ateister är vi dömda till undergång.
Ofta anförs att ateister inte förstår sig på religiös tro.
Mot vem, Gud? … Åh! Verkligen? Jag tror inte att jag känner några ateister.
Det finns ett uppenbart behov i det offentliga samtalet att trycka till ateister för vad de säger och inte säger.
visar att frikyrkliga (eller aktiva muslimer för den delen) skulle vara bättre människor än agnostiker eller ateister.
BLAND SOMLIGA TROENDE med liberalteologisk inriktning finns ett standardgrepp för att avfärda ateister som talar om religion.
Kanske är de helt enkelt omusikaliska och tondöva för den såsom det brukar påpekas att ateister är omusikaliska för religionens sköna musik.
Rimligen kunde man därvid av katolikerna, likaväl som av ateister med samma åsikt, kräva logisk konsekvens i så måtto att man också vore emot dödsstraff och anfallskrig i aldrig så gott syfte.
”Ni tillhör väl inte Ateisterna?”.
Ordet är så belastat, av religionerna, av ateisterna, av filosoferna.
Det måste skylas eftersom dessa adjektiv är reserverade för ateisterna.
Och nu närmar vi oss vårt ärende: vår tids stora enfald – ateisterna.
Ändå är det ateisterna som konsekvent beskylls för att hävda saker som inte går att veta.
När deras trossatser pulvriseras är det ateisterna som är arroganta eller inget har förstått.
De som inte förborgerligats anklagade han i stället för att inte ha gjort upp med sina romantiska föreställningar: trodde ateisterna kanske att de fortfarande var radikala?.
Men det är inget hälsotecken att ateisterna är så okunniga om det de vill ta avstånd från, säger teologen Ola Sigurdson i radions Teologiska rummet, med hänvisning till vetenskapspedagogen Richard Dawkins.
De har ännu inte förstått att det är det omvända, att de dödats av någon som älskar polisen och det som är polisens heliga uppgift: att fånga och straffa anarkisterna, nihilisterna, ateisterna, de trolösa och troslösa, alla destruktiva krafter.