Astronauter i en mening
Då hade, som sagt, redan tre astronauter omkommit i en brand i rymdraketen, så man visste ju att det här var inte ofarligt.
Det går inte att göra en religiös thriller i samma byråkratiska lunk som man gör en film om astronauter som flyger till månen.
Arméer av tennsoldater, små, handmålade leksaksbilar, plastleksaker med tusentals små miniatyrfigurer, från romerska gladiatorer till astronauter.
Mycket av det som Vorilhon fick veta var som taget ur någon av schweizaren Erich von Dänikens spekulativa böcker om hur forntida astronauter en gång ska ha besökt jorden.
Han hade sett det förr, hur teknikerna rörde sig på en brottsplats, som lite klumpiga dansare, duckade och undvek kontakt med allt, satte ner fötterna som om de var astronauter på månen.
Jag tillbringade de där fyra dygnen resan fram till månen varade med att plöja pressmaterialet, tala med Nasas olika experter i rymdkontrollen, inklusive några astronauter från de tidigare rymdfärderna, springa på några presskonferenser och framför allt hänga över den där lådan i hotellrummet där man kunde höra radiokonversationen mellan rymdraketen och rymdkontrollen.
Det går inte att göra en religiös thriller i samma byråkratiska lunk som man gör en film om astronauter som flyger till månen.
Arméer av tennsoldater, små, handmålade leksaksbilar, plastleksaker med tusentals små miniatyrfigurer, från romerska gladiatorer till astronauter.
Mycket av det som Vorilhon fick veta var som taget ur någon av schweizaren Erich von Dänikens spekulativa böcker om hur forntida astronauter en gång ska ha besökt jorden.
Han hade sett det förr, hur teknikerna rörde sig på en brottsplats, som lite klumpiga dansare, duckade och undvek kontakt med allt, satte ner fötterna som om de var astronauter på månen.
Jag tillbringade de där fyra dygnen resan fram till månen varade med att plöja pressmaterialet, tala med Nasas olika experter i rymdkontrollen, inklusive några astronauter från de tidigare rymdfärderna, springa på några presskonferenser och framför allt hänga över den där lådan i hotellrummet där man kunde höra radiokonversationen mellan rymdraketen och rymdkontrollen.
Den tredje astronauten, Collins, tog sig aldrig från kommandomodulen till landningsmodulen.
Det hade ju annars varit mumma, med ett direktcitat strax innan astronauten kröp in i kapseln.
Det påstods till exempel att den förste mannen på månen, den amerikanske astronauten Neil Armstrong, skulle ha sagt att han sett kinesiska muren i samband med landningen på månen.
Det hade ju annars varit mumma, med ett direktcitat strax innan astronauten kröp in i kapseln.
Det påstods till exempel att den förste mannen på månen, den amerikanske astronauten Neil Armstrong, skulle ha sagt att han sett kinesiska muren i samband med landningen på månen.
De måste ha haft nerver av stål, de där två astronauterna.
Astronauterna kom upp i hissen och vaggade klumpigt fram mot raketen.
Hur lång tid i förväg astronauterna var på plats på basen, vad de gjorde då.
Men innan astronauterna var nere på jorden igen hade det gått fem dygn från start.
Jag var där och såg när de startade och jag såg också astronauterna när de kommit tillbaka.
Som en scen ur Rätta virket, hans favoritfilm, den med de första astronauterna och testpiloten Chuck Yeager.
Ingen ville veta av dem förrän astronauterna kommit fram till månen, men då skulle vi alla jobba dygnet runt.
Kardborrbandet fanns inte innan det behövde uppfinnas för astronauterna och inte heller, påstår man, teflonstekpannan.
Jag kommer ihåg hur astronauterna i sina flygglasögon kändes långt borta, knappt synliga genom isoleringskammarens dörr.
Det var ju inte precis så att det stod någon stor skylt, det här var ju bara för astronauterna och Nasas övriga personal.
De hade ju pågått sen 1961, fast då exploderade raketen innan man ens hunnit starta och dödade alla tre astronauterna ombord.
Många tror att den månraket som sköt i väg de tre astronauterna Neil A Armstrong, Edwin Buzz Aldrin och Michael Collins hette Apollo.
Egentligen var det en jättelik bomb, som de tre astronauterna skulle sätta sig ovanpå som exploderade i baken på dem och sköt upp dem i rymden.
Astronauterna Grissom, White och Chaffee dog på jorden, i en explosionsartad brand i deras Apollo-farkost under en uppskjutningssimulering i full skala.
Det var samma läkare som tog hand om astronauterna och som var specialister på att stoppa och förhindra plötsliga åkommor under rymdfärderna eller under träningen.
De tre astronauterna, Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins åkte upp med hissen och kom lite klumpigt gående fram mot rymdraketen, klädda i sina rymddräkter.
Astronauterna kunde ju inte ta med sig ett spritkök upp i rymden, så den torkade, förberedda mat de hade med sig kan vi idag köpa i halvfabrikat från livsmedelsindustrin.
Jag tyckte jag pratade ganska hygglig engelska, hade i alla fall inte haft några problem med att översätta vad astronauterna och rymdkontrollen sa i sin radiokommunikation.
När jag satt där på pressläktaren och såg astronauterna vagga fram mot raketen och dånet en stund senare när raketen lyfte mot himlen var det inte utan att nackhåren reste sig.
Apollo 9 kunde man säga var ytterligare ett test, det var inte avsikten att de skulle försöka landa på månen, men för första gången hade de tre astronauterna med sig månmodulen.
Där fanns hörlurar, så man kunde höra Stockholm i ena örat och radiokommunikationen med astronauterna i det andra örat, där fanns en TV-monitor och så fanns det förstås en mikrofon.
De tre astronauterna Jim Lovell, John Swigert och Fred Haise lyckades ta sig tillbaka till jorden, vilket egentligen var ett större äventyr med improviserade tekniska lösningar och chanstagande än själva månlandningen, för då gick allting som på räls.
Hur skulle USA kunna skicka ut människor i rymden och alltjämt hålla kvar sina svarta medborgare i bojor? I ett av mina tidigaste minnen sitter jag på morfars axlar när astronauterna på en av Apollo-expeditionerna kom fram till Hickams flygbas efter en lyckosam landning i havet.
Att befria sig från bordet, slå sönder och skaka av sig stolen och inte kissa i byxorna verkade sammanlagt vara en akt av uthärdande och mod jämförbar med att sätta foten på månen tillsammans med de första astronauterna som landade där, att knoga sig genom de förblindande snöstormarna och nå Nordpolen tillsammans med amiral Peary, eller att landstiga på Normandies stränder och utmana den mäktiga, tyska armén.
Astronauterna kom upp i hissen och vaggade klumpigt fram mot raketen.
Hur lång tid i förväg astronauterna var på plats på basen, vad de gjorde då.
Men innan astronauterna var nere på jorden igen hade det gått fem dygn från start.
Jag var där och såg när de startade och jag såg också astronauterna när de kommit tillbaka.
Som en scen ur Rätta virket, hans favoritfilm, den med de första astronauterna och testpiloten Chuck Yeager.
Ingen ville veta av dem förrän astronauterna kommit fram till månen, men då skulle vi alla jobba dygnet runt.
Kardborrbandet fanns inte innan det behövde uppfinnas för astronauterna och inte heller, påstår man, teflonstekpannan.
Jag kommer ihåg hur astronauterna i sina flygglasögon kändes långt borta, knappt synliga genom isoleringskammarens dörr.
Det var ju inte precis så att det stod någon stor skylt, det här var ju bara för astronauterna och Nasas övriga personal.
De hade ju pågått sen 1961, fast då exploderade raketen innan man ens hunnit starta och dödade alla tre astronauterna ombord.
Många tror att den månraket som sköt i väg de tre astronauterna Neil A Armstrong, Edwin Buzz Aldrin och Michael Collins hette Apollo.
Egentligen var det en jättelik bomb, som de tre astronauterna skulle sätta sig ovanpå som exploderade i baken på dem och sköt upp dem i rymden.
Astronauterna Grissom, White och Chaffee dog på jorden, i en explosionsartad brand i deras Apollo-farkost under en uppskjutningssimulering i full skala.
Det var samma läkare som tog hand om astronauterna och som var specialister på att stoppa och förhindra plötsliga åkommor under rymdfärderna eller under träningen.
De tre astronauterna, Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins åkte upp med hissen och kom lite klumpigt gående fram mot rymdraketen, klädda i sina rymddräkter.
Astronauterna kunde ju inte ta med sig ett spritkök upp i rymden, så den torkade, förberedda mat de hade med sig kan vi idag köpa i halvfabrikat från livsmedelsindustrin.
Jag tyckte jag pratade ganska hygglig engelska, hade i alla fall inte haft några problem med att översätta vad astronauterna och rymdkontrollen sa i sin radiokommunikation.
När jag satt där på pressläktaren och såg astronauterna vagga fram mot raketen och dånet en stund senare när raketen lyfte mot himlen var det inte utan att nackhåren reste sig.
Apollo 9 kunde man säga var ytterligare ett test, det var inte avsikten att de skulle försöka landa på månen, men för första gången hade de tre astronauterna med sig månmodulen.
Där fanns hörlurar, så man kunde höra Stockholm i ena örat och radiokommunikationen med astronauterna i det andra örat, där fanns en TV-monitor och så fanns det förstås en mikrofon.
De tre astronauterna Jim Lovell, John Swigert och Fred Haise lyckades ta sig tillbaka till jorden, vilket egentligen var ett större äventyr med improviserade tekniska lösningar och chanstagande än själva månlandningen, för då gick allting som på räls.
Hur skulle USA kunna skicka ut människor i rymden och alltjämt hålla kvar sina svarta medborgare i bojor? I ett av mina tidigaste minnen sitter jag på morfars axlar när astronauterna på en av Apollo-expeditionerna kom fram till Hickams flygbas efter en lyckosam landning i havet.
Att befria sig från bordet, slå sönder och skaka av sig stolen och inte kissa i byxorna verkade sammanlagt vara en akt av uthärdande och mod jämförbar med att sätta foten på månen tillsammans med de första astronauterna som landade där, att knoga sig genom de förblindande snöstormarna och nå Nordpolen tillsammans med amiral Peary, eller att landstiga på Normandies stränder och utmana den mäktiga, tyska armén.
Han hade en gång velat bli astronaut.
Egentligen hade Alan drömt om att bli astronaut, och han försökte.
Stig Nybakk rörde sig långsamt fram och tillbaka, som en astronaut, viktlös i rymden.
Hade hon utbildat sig till astronaut efter high school skulle hon vid det här laget ha haft ett lemonadstånd på månen.
Han tänkte bli läkare eller advokat eller möjligen astronaut och var ungefär lika spinkig som Lisbeth Salander och nästan lika kort.
Harry sparkade ifrån, vred sig runt och såg liket med bandaget runt magen röra sig i det mörka vattnet som en viktlös, naken astronaut.
Som barn hade han skakat runt med farsan i en sorts raket där säkerhetsbältet släppte och han svor efteråt på att aldrig bli astronaut.
Han kommer som elvaåring att få en hit med ”I Am An Astronaut”, medan det dröjer till 1981 innan ett år äldre systern Kim slår igenom med ”Kids In America”.
När man frågade honom vad han ville bli när han blev vuxen svarade han ”Astronaut”, vilket inte på minsta sätt lät barnsligt, eftersom han var en student med höga betyg med intresse för forskning och eftersom han redan studerade till pilot.
Risken att Condons roman ensam skulle kunna få Dusty att ta stora logiska språng som skulle leda till förståelse av doktorns sanna natur och verkliga planer skulle ändå vara så liten att det skulle vara mycket mera sannolikt att en astronaut skulle stöta på stekta kycklingar på en restaurang på Mars och att Elvis skulle sitta och äta i båset bredvid.
Om färden var längre och de åkte på en riktig asfalterad väg – till exempel längs med Quarry till Post och sedan till River Road – med ett uppehåll på Post Tavern – då brukade Delray sätta fast hjälm både på sitt och Aarons huvud och utan att protestera sänkte Aaron huvudet som en ung stridspilot eller en astronaut som blev upphöjd av sin överordnade inför ett uppdrag som skulle kunna sluta i en flammande död.
Egentligen hade Alan drömt om att bli astronaut, och han försökte.
Stig Nybakk rörde sig långsamt fram och tillbaka, som en astronaut, viktlös i rymden.
Hade hon utbildat sig till astronaut efter high school skulle hon vid det här laget ha haft ett lemonadstånd på månen.
Han tänkte bli läkare eller advokat eller möjligen astronaut och var ungefär lika spinkig som Lisbeth Salander och nästan lika kort.
Harry sparkade ifrån, vred sig runt och såg liket med bandaget runt magen röra sig i det mörka vattnet som en viktlös, naken astronaut.
Som barn hade han skakat runt med farsan i en sorts raket där säkerhetsbältet släppte och han svor efteråt på att aldrig bli astronaut.
Han kommer som elvaåring att få en hit med ”I Am An Astronaut”, medan det dröjer till 1981 innan ett år äldre systern Kim slår igenom med ”Kids In America”.
När man frågade honom vad han ville bli när han blev vuxen svarade han ”Astronaut”, vilket inte på minsta sätt lät barnsligt, eftersom han var en student med höga betyg med intresse för forskning och eftersom han redan studerade till pilot.
Risken att Condons roman ensam skulle kunna få Dusty att ta stora logiska språng som skulle leda till förståelse av doktorns sanna natur och verkliga planer skulle ändå vara så liten att det skulle vara mycket mera sannolikt att en astronaut skulle stöta på stekta kycklingar på en restaurang på Mars och att Elvis skulle sitta och äta i båset bredvid.
Om färden var längre och de åkte på en riktig asfalterad väg – till exempel längs med Quarry till Post och sedan till River Road – med ett uppehåll på Post Tavern – då brukade Delray sätta fast hjälm både på sitt och Aarons huvud och utan att protestera sänkte Aaron huvudet som en ung stridspilot eller en astronaut som blev upphöjd av sin överordnade inför ett uppdrag som skulle kunna sluta i en flammande död.