Anmärka i en mening
De har ingenting att anmärka på.
USA hade ingenting att anmärka på.
Citaten har jag inget att anmärka på.
I vanliga fall skulle jag anmärka någonting om det.
Det finns för övrigt inte något att anmärka på dem.
Inget åtal hade väckts och en revision gav inget att anmärka på.
Jag brukar anmärka på folk som säger sista när dom menar senaste.
Eller kanske ned till demokratisk nivå, skulle någon kunna anmärka.
Om han kunde anmärka på något så gjorde han det, oavsett hur obetydligt felet än var.
Men Lilian brydde sig aldrig om tjänstflickorna, såvida det inte var för att anmärka på dem.
Det skulle naturligtvis inte finnas någonting att anmärka på deras hantering av det enskilda fallet.
»Det finns inte det minsta att anmärka på Danas sätt att leda den här utredningen«, sa han korthugget.
Värst var det mot slutet, när hon pratade om att ingen skulle ha något att anmärka på det arrangemanget.
Ingenting hade ju hänt! Huset, maten – allt var säkert mycket solitt och påkostat, ingenting att anmärka på egentligen.
Fänriken började anmärka på vår upphängning av materiel och konstaterade att kvällstjänsten plötsligt skulle bli förlängd.
Hon skulle omedelbart ha sagt att det är en manlig härskarteknik att förringa en högre uppsatt kvinna genom att anmärka på hennes utseende.
Det finnes ingenting att anmärka mot den rörelsen, ingenting att ångra, eftersom makterna ha så velat, att vår väg skulle gå fram därigenom.
Ibland när jag tog hem vänner från skolan hörde min mor dem anmärka på hur lite mat det var i kylen eller hur städningen lämnade en del att önska.
Det fanns mycket att anmärka på: de neddragna persiennerna, gardinen som hängde skrynklig och intryckt bakom en av stereohögtalarna, smutstvätten på golvet.
Jag försöker att låta så neutral som möjligt, men nog anar jag, och kanske är det också min förhoppning, att doktor Lidin ska hitta ett och annat att anmärka på i doktor Glas diagnos.
En rosa alltför tunn blus, svarta leggings och när Malin först såg munderingen ville hon anmärka, säga att det såg alltför lättklätt ut, men hon hejdade sig, tänkte att det är väl så en tonårstjej ska se ut om våren detta år.
Och jag lovar att jag aldrig mer ska städa något för din skull, du ska inte längre få följa mig runt i livet och anmärka på mig, som du gjorde när du följde efter mig runt huset hemma i Sturefors när jag ville prova dammsugaren som liten.
Finns det något hittills som kan sägas till min nackdel i den här utredningen? Har du något att anmärka på i mitt sätt att lägga upp arbetet, eller att leda det? För om du inte har det så tycker inte jag att det är så mycket mer att orda om.
Sett till att fylla i alla beslagsprotokoll och andra papper på ett sådant sätt att han i värsta fall skulle kunna klara sig genom att skylla på sin omänskliga arbetsbörda om nu någon skulle anmärka på dröjsmålet med att registrera det som han hade gjort.
Söderqvist kritiserades i ett helt annat sammanhang av Kjöller, och han vände sig mot henne genom att bland annat anmärka på hennes vikt (antagligen för att hon för tillfället var aktuell med sin bok om övervikt): han talar om »majestätisk fläskighet« och »en dum jävla tjockis«.
USA hade ingenting att anmärka på.
Citaten har jag inget att anmärka på.
I vanliga fall skulle jag anmärka någonting om det.
Det finns för övrigt inte något att anmärka på dem.
Inget åtal hade väckts och en revision gav inget att anmärka på.
Jag brukar anmärka på folk som säger sista när dom menar senaste.
Eller kanske ned till demokratisk nivå, skulle någon kunna anmärka.
Om han kunde anmärka på något så gjorde han det, oavsett hur obetydligt felet än var.
Men Lilian brydde sig aldrig om tjänstflickorna, såvida det inte var för att anmärka på dem.
Det skulle naturligtvis inte finnas någonting att anmärka på deras hantering av det enskilda fallet.
»Det finns inte det minsta att anmärka på Danas sätt att leda den här utredningen«, sa han korthugget.
Värst var det mot slutet, när hon pratade om att ingen skulle ha något att anmärka på det arrangemanget.
Ingenting hade ju hänt! Huset, maten – allt var säkert mycket solitt och påkostat, ingenting att anmärka på egentligen.
Fänriken började anmärka på vår upphängning av materiel och konstaterade att kvällstjänsten plötsligt skulle bli förlängd.
Hon skulle omedelbart ha sagt att det är en manlig härskarteknik att förringa en högre uppsatt kvinna genom att anmärka på hennes utseende.
Det finnes ingenting att anmärka mot den rörelsen, ingenting att ångra, eftersom makterna ha så velat, att vår väg skulle gå fram därigenom.
Ibland när jag tog hem vänner från skolan hörde min mor dem anmärka på hur lite mat det var i kylen eller hur städningen lämnade en del att önska.
Det fanns mycket att anmärka på: de neddragna persiennerna, gardinen som hängde skrynklig och intryckt bakom en av stereohögtalarna, smutstvätten på golvet.
Jag försöker att låta så neutral som möjligt, men nog anar jag, och kanske är det också min förhoppning, att doktor Lidin ska hitta ett och annat att anmärka på i doktor Glas diagnos.
En rosa alltför tunn blus, svarta leggings och när Malin först såg munderingen ville hon anmärka, säga att det såg alltför lättklätt ut, men hon hejdade sig, tänkte att det är väl så en tonårstjej ska se ut om våren detta år.
Och jag lovar att jag aldrig mer ska städa något för din skull, du ska inte längre få följa mig runt i livet och anmärka på mig, som du gjorde när du följde efter mig runt huset hemma i Sturefors när jag ville prova dammsugaren som liten.
Finns det något hittills som kan sägas till min nackdel i den här utredningen? Har du något att anmärka på i mitt sätt att lägga upp arbetet, eller att leda det? För om du inte har det så tycker inte jag att det är så mycket mer att orda om.
Sett till att fylla i alla beslagsprotokoll och andra papper på ett sådant sätt att han i värsta fall skulle kunna klara sig genom att skylla på sin omänskliga arbetsbörda om nu någon skulle anmärka på dröjsmålet med att registrera det som han hade gjort.
Söderqvist kritiserades i ett helt annat sammanhang av Kjöller, och han vände sig mot henne genom att bland annat anmärka på hennes vikt (antagligen för att hon för tillfället var aktuell med sin bok om övervikt): han talar om »majestätisk fläskighet« och »en dum jävla tjockis«.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Ingen hade anmärkt på vår flit eller rapportering, tvärtom.
En inspektion från Rikspolisstyrelsen hade anmärkt på att folk obehindrade kunde komma och gå som de ville i lokalerna.
Det är sant likväl, som denna berättelse även förut anmärkt, att en och annan däckman, av djärvare natur, kan få åtminstone gå ned i matsalongen och där hastigt och lustigt få sig en bit, och gå upp igen.
Sergeanten själv hade mer slukande anlag; och liksom denna berättelse förut anmärkt, hur han redan på förmiddagen ett par gånger varit och anlitat skänken om hjälp i de svårigheter han då utstod, så var han nu åter nere.
Stellan hade fnissande samtyckt, men Elias och Kiss hade stolt avböjt, och när källarmästaren då anmärkt att ”Jansson och Nilsson väl kunde smälla lika högt”, hade Kiss svarat att ”vad som smäller lika högt är det här” och givit Enoch ett par örfilar.
En inspektion från Rikspolisstyrelsen hade anmärkt på att folk obehindrade kunde komma och gå som de ville i lokalerna.
Det är sant likväl, som denna berättelse även förut anmärkt, att en och annan däckman, av djärvare natur, kan få åtminstone gå ned i matsalongen och där hastigt och lustigt få sig en bit, och gå upp igen.
Sergeanten själv hade mer slukande anlag; och liksom denna berättelse förut anmärkt, hur han redan på förmiddagen ett par gånger varit och anlitat skänken om hjälp i de svårigheter han då utstod, så var han nu åter nere.
Stellan hade fnissande samtyckt, men Elias och Kiss hade stolt avböjt, och när källarmästaren då anmärkt att ”Jansson och Nilsson väl kunde smälla lika högt”, hade Kiss svarat att ”vad som smäller lika högt är det här” och givit Enoch ett par örfilar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
– Vattnet kokar, anmärkte hon.
– Ni vill sova? anmärkte han nu lillgammalt.
– Så rörande, anmärkte Jacob Levin ironiskt.
Han anmärkte på att folk inte talade god svenska.
»Ivriga att få börja, era herrar«, anmärkte han.
En dam jag känner anmärkte just på det häromdagen.
O ja! Men nu var det ju bara på en jag anmärkte litet.
– Är du inte klädd än? De komma strax, anmärkte han.
– Nu ha de också fått en älskare, anmärkte hon elakt.
”Du verkar mer … optimistisk än vanligt”, anmärkte jag.
Hon såg efter den bortilande unga flickgestalten och anmärkte:.
– Vilken vacker bild ur livet! anmärkte Stellan och trippade in.
Men Angela sade ingenting härom, i stället anmärkte hon leende:.
”Hon hade verkligen lungor som passade för rollen”, anmärkte han.
– Den där Stanny tycks ständigt draga henne med sig, anmärkte Peter.
– Ett utmärkt vin, anmärkte Peter för att bättra på stämningen litet.
De flesta anmärkte endast på småsaker som Sjöman lätt kunde ändra i korrektur.
Innan Alexandra anmärkte på den, fann Lilian ett stort behag i att betrakta de dansande.
– Hon tycks ha varit en girigbuk, som samlat på hög, gumman, anmärkte Stellan känslolöst.
– Lille Kiss är rädd för sin farbror i handelsboden, det är tydligt, anmärkte han skadeglatt.
Så länge en har hälsan, är det hälsosamt att fara fram och åter så där, anmärkte kyrkoherden.
”Men de hade kvar tillräckligt mycket tåga för att slåss i Andra världskriget”, anmärkte Bill.
Och hon var alltför lik sin far för att någonsin kallas en skönhet, anmärkte Betsy Bonaparte senare.
– Men pastorn säger ju själv att hon springer ute och ränner om kvällarna, anmärkte Lilian spetsigt.
"Vars största framsteg verkar vara att ha gått från träklubbor till missiler", anmärkte socialministern torrt.
”Du brukar inte vara så här förvirrad på morgnarna”, anmärkte han och sträckte ut armarna i en välkomnande gest.
– Det är roligt höra att du har lust att måla, men inte ha vi sett till några resultat i sommar just, anmärkte Peter.
Jag vill lägga i mera socker och grädde, så svalas det av, anmärkte sergeanten, återkommen till visdom och bättre lynne.
– Jag tycker i stället du håller fram vad du har bakom och inte döljer det alls, anmärkte Kiss med djävulsk otacksamhet.
”Enligt SÄK var det ju en kort kille med utomeuropeiskt utseende som stack från Gnesta, inte Hedenhös”, anmärkte Jonsson.
– Du och jag skola ligga i samma rum, anmärkte hon, som i förbigående, men hon var ivrig att veta, vad Petra skulle säga om det.
– Ni vill sova? anmärkte han nu lillgammalt.
– Så rörande, anmärkte Jacob Levin ironiskt.
Han anmärkte på att folk inte talade god svenska.
»Ivriga att få börja, era herrar«, anmärkte han.
En dam jag känner anmärkte just på det häromdagen.
O ja! Men nu var det ju bara på en jag anmärkte litet.
– Är du inte klädd än? De komma strax, anmärkte han.
– Nu ha de också fått en älskare, anmärkte hon elakt.
”Du verkar mer … optimistisk än vanligt”, anmärkte jag.
Hon såg efter den bortilande unga flickgestalten och anmärkte:.
– Vilken vacker bild ur livet! anmärkte Stellan och trippade in.
Men Angela sade ingenting härom, i stället anmärkte hon leende:.
”Hon hade verkligen lungor som passade för rollen”, anmärkte han.
– Den där Stanny tycks ständigt draga henne med sig, anmärkte Peter.
– Ett utmärkt vin, anmärkte Peter för att bättra på stämningen litet.
De flesta anmärkte endast på småsaker som Sjöman lätt kunde ändra i korrektur.
Innan Alexandra anmärkte på den, fann Lilian ett stort behag i att betrakta de dansande.
– Hon tycks ha varit en girigbuk, som samlat på hög, gumman, anmärkte Stellan känslolöst.
– Lille Kiss är rädd för sin farbror i handelsboden, det är tydligt, anmärkte han skadeglatt.
Så länge en har hälsan, är det hälsosamt att fara fram och åter så där, anmärkte kyrkoherden.
”Men de hade kvar tillräckligt mycket tåga för att slåss i Andra världskriget”, anmärkte Bill.
Och hon var alltför lik sin far för att någonsin kallas en skönhet, anmärkte Betsy Bonaparte senare.
– Men pastorn säger ju själv att hon springer ute och ränner om kvällarna, anmärkte Lilian spetsigt.
"Vars största framsteg verkar vara att ha gått från träklubbor till missiler", anmärkte socialministern torrt.
”Du brukar inte vara så här förvirrad på morgnarna”, anmärkte han och sträckte ut armarna i en välkomnande gest.
– Det är roligt höra att du har lust att måla, men inte ha vi sett till några resultat i sommar just, anmärkte Peter.
Jag vill lägga i mera socker och grädde, så svalas det av, anmärkte sergeanten, återkommen till visdom och bättre lynne.
– Jag tycker i stället du håller fram vad du har bakom och inte döljer det alls, anmärkte Kiss med djävulsk otacksamhet.
”Enligt SÄK var det ju en kort kille med utomeuropeiskt utseende som stack från Gnesta, inte Hedenhös”, anmärkte Jonsson.
– Du och jag skola ligga i samma rum, anmärkte hon, som i förbigående, men hon var ivrig att veta, vad Petra skulle säga om det.
”Det gör du ju nu med”, anmärker Olivia spydigt.
Hans far kommer in och anmärker på att de väntat honom tidigare.
– Vad långsamt du går, anmärker Hanna som är ett halvt steg före.
När jag anmärker någonting om det, rycker han på axlarna och svarar:.
Men istället är det Britta som vänder sig till Margareta och anmärker på hennes nya frisyr.
Kyrkoherde Andersson nickar gillande när de anländer, anmärker att det var länge sedan unga paret besökte Guds hus.
(Innan vi lämnar ämnet »kommentarer«: I Marilyn Wanns bok Fat! So? finns en samling effektiva svar för de tjockisar som vill ha något att kasta i ansiktet på otrevliga eller tanklösa människor som anmärker på deras vikt.
Vi har visserligen en barnjungfru som finns till hands, men Helga har svårt att överlåta Ernst till henne; hon blir aldrig nöjd med barnjungfruns insatser, jämt finns det någon detalj som hon anmärker på, och det brukar sluta med att hon sitter på helspänn och hör hur Ernst jämrar sig i något angränsande rum, och sedan reser hon sig med en liten suck, himlar uppgivet med ögonen mot mig och går mot dörren med trötta steg, och jag lägger ifrån mig boken och säger något om att hon måste lära sig att lämna över ansvaret till någon annan emellanåt, och att barnjungfrun är erfaren och säkert vet hur man gör, och ibland skakar jag resignerat på huvudet och ger Helga en kärleksfull pik om att hon allt är en riktig hönsmamma.
Hans far kommer in och anmärker på att de väntat honom tidigare.
– Vad långsamt du går, anmärker Hanna som är ett halvt steg före.
När jag anmärker någonting om det, rycker han på axlarna och svarar:.
Men istället är det Britta som vänder sig till Margareta och anmärker på hennes nya frisyr.
Kyrkoherde Andersson nickar gillande när de anländer, anmärker att det var länge sedan unga paret besökte Guds hus.
(Innan vi lämnar ämnet »kommentarer«: I Marilyn Wanns bok Fat! So? finns en samling effektiva svar för de tjockisar som vill ha något att kasta i ansiktet på otrevliga eller tanklösa människor som anmärker på deras vikt.
Vi har visserligen en barnjungfru som finns till hands, men Helga har svårt att överlåta Ernst till henne; hon blir aldrig nöjd med barnjungfruns insatser, jämt finns det någon detalj som hon anmärker på, och det brukar sluta med att hon sitter på helspänn och hör hur Ernst jämrar sig i något angränsande rum, och sedan reser hon sig med en liten suck, himlar uppgivet med ögonen mot mig och går mot dörren med trötta steg, och jag lägger ifrån mig boken och säger något om att hon måste lära sig att lämna över ansvaret till någon annan emellanåt, och att barnjungfrun är erfaren och säkert vet hur man gör, och ibland skakar jag resignerat på huvudet och ger Helga en kärleksfull pik om att hon allt är en riktig hönsmamma.