Alkoholpåverkade i en mening
Vittnet Anders B liksom eventuellt Cecilia har avvisats som alkoholpåverkade vid tillfället.
Tony insåg att hans första reaktion, att kasta sig över Urban, var idiotisk, en ren ryggmärgsreflex som förmodligen berodde på att hans alkoholpåverkade hjärna släppt alla spärrar.
Tony insåg att hans första reaktion, att kasta sig över Urban, var idiotisk, en ren ryggmärgsreflex som förmodligen berodde på att hans alkoholpåverkade hjärna släppt alla spärrar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Mannen var även, enligt vittnen, grovt alkoholpåverkad.
Att han fortfarande var alkoholpåverkad var hon säker på.
Mannen som färdades på Blåsbackegatan i 90 km/h, var kraftigt alkoholpåverkad!.
Anna-Lisa Björling har sagt att hon direkt kunde höra om Jussi var alkoholpåverkad eller inte när han sjöng och det är inte förvånande.
Tony Revere cyklade på fel sida av gatan, något som kan tyda på att han var drog- eller alkoholpåverkad, möjligen från föregående kväll.
Någon skandal om en ”Äldste-dotter” som grovt alkoholpåverkad, gått in i väggar och dörrar, ville man inte ha! Framförallt inte Sten Thunell!.
Där satt jag alltså, en seriös och självständig kvinna i mina bästa år, och storbölade som en treåring bland spillrorna av en oersättlig antikvitet, omgiven av en höggradigt alkoholpåverkad finska med latinoambitioner, en salongsberusad sannolik bög med misstänkt fallenhet för koppleriverksamhet samt – som russinet i kakan – en påtagligt dragen, pensionsmässig representant för ordningsmakten.
Att han fortfarande var alkoholpåverkad var hon säker på.
Mannen som färdades på Blåsbackegatan i 90 km/h, var kraftigt alkoholpåverkad!.
Anna-Lisa Björling har sagt att hon direkt kunde höra om Jussi var alkoholpåverkad eller inte när han sjöng och det är inte förvånande.
Tony Revere cyklade på fel sida av gatan, något som kan tyda på att han var drog- eller alkoholpåverkad, möjligen från föregående kväll.
Någon skandal om en ”Äldste-dotter” som grovt alkoholpåverkad, gått in i väggar och dörrar, ville man inte ha! Framförallt inte Sten Thunell!.
Där satt jag alltså, en seriös och självständig kvinna i mina bästa år, och storbölade som en treåring bland spillrorna av en oersättlig antikvitet, omgiven av en höggradigt alkoholpåverkad finska med latinoambitioner, en salongsberusad sannolik bög med misstänkt fallenhet för koppleriverksamhet samt – som russinet i kakan – en påtagligt dragen, pensionsmässig representant för ordningsmakten.