Agorafobi i en mening
Jag vet, jag vet, jag lider av agorafobi, men jag är inte psykotisk.
Vid den sista drogsessionen hade han också planterat in hennes agorafobi.
Hennes agorafobi som bara blivit allt värre, hennes misstankar om våldtäkt.
Den förlamande skräck för öppna platser som Susan drabbats av kallades agorafobi.
Och det är det som agorafobi handlar om – en överväldigande, förlamande känsla av sårbarhet.
”Trädgårdskonst”, sade han gillande, ”är ett terapeutiskt tidsfördriv för en som lider av agorafobi.
”Agorafobi”, förklarade han, ”är nästan alltid ett tillstånd som uppträder plötsligt, sällan gradvis.
Trots att vreden gav henne krafter var hon inte tillnärmelsevis tillräckligt stark för att komma över sin agorafobi.
Under de senaste sexton månaderna, sedan Susan oförklarligt drabbats av agorafobi, hade de delat mer smärta än glädje.
Som leksak hade hon redan berett honom stor glädje med sin tappra om också hopplösa strid för att besegra sin agorafobi.
EFTER SESSIONEN HOS DOKTOR AHRIMAN tycktes Susan Jagger åter vara sitt forna jag, den kvinna som hon varit före sin agorafobi.
Hon hade sålt Mark Ahrimans nuvarande bostad till honom för arton månader sedan, två månader innan hennes agorafobi bröt ut.
Instängd genom sin agorafobi kunde hon inte smyga på den som smög på henne, men hon kunde bevaka honom medan han bevakade henne.
Jo, vi pratade lite om det, och att det kanske kunde vara orsak till min agorafobi, men vi pratade inte om några snuskiga detaljer.
Till sist hade hon slutat forska i det övernaturliga, därför att när hon grävde ner sig i denna fantasivärld blev henne agorafobi värre.
Om hon hade utvecklat sin agorafobi som något slags skydd mot den smärta som Erics otrohet hade fört med sig förtjänade han kanske något slags vedergällning.
Den enda psykiska sjukdom som skulle kunnat förstöra Susans karriär som fastighetsmäklare ännu effektivare än agorafobi skulle ha varit okontrollerad pyromani.
Därför att roten till min agorafobi kan ligga i problem mellan Eric och mig, något som går tillbaka några år, men som jag tidigare förnekat inför mig själv.
Blicken i hennes gröna ögon skulle vara skrämd, som om hon sett ett spöke, men det enda spöket var hennes en gång livliga fantasi som nu hade släckts av agorafobi.
I stället för att förvärra Susans agorafobi genom att oroligt fråga hur hon klarat bilturen hemifrån pratade han livfullt om hur vackert ovädret var, som om den blöta morgonen var lika strålande som en målning av Renoir.
Men den som lider av agorafobi brukar ofta utnyttja sin rädsla som tillflykt bort från världen, som en väg att dra sig undan kontakt med andra människor eller för att kunna handskas med starkt traumatiska personliga upplevelser.
Trots detta var hon ändå rädd att hon på toppen av sin agorafobi skulle bygga på med ännu fler skräckkänslor tills hon slutligen likt en egyptisk mumie skulle vara inlindad i en kvävande svepning av skräck, paralyserad och levande balsamerad.
Som det stod i brevet var Martie också sällsynt väl kvalificerad att bekräfta att Susan Jagger i sexton månader hade lidit av allvarlig agorafobi, att hennes karriär spolierats, att hennes äktenskap gått i kras och att hon led av svåra depressioner.
”Om patienten börjar förstå varför hon trivs med att vara ensam”, fortsatte Ahriman, ”om hon till sist börjar förstå vad som är det verkliga trauma som hon försöker undvika så kanske hon i ett försök att förneka detta klamrar sig fast ännu mer vid sin agorafobi.
Sedan skulle hon antingen stabiliseras och lära sig att leva ett inskränkt liv så som Susan Jagger hade levt under inflytande av sin agorafobi eller också skulle hon sjunka ner i fullständig psykos och kanske behöva åtminstone en kort behandlingsperiod vid någon bra institution.
Om han kom fram till att självmord skulle vara tillräckligt underhållande skulle hennes långa och deprimerande kamp för att besegra sin agorafobi ge ett övertygande motiv, och hennes handskrivna självmordsbrev skulle innebära att man avslutade fallet utan någon mera ingående undersökning.
Hon var rasande på sig själv för att hon var så förödmjukande skygg, och hon darrade mer av frustration än av rädsla, sjuk av att vara ett så hjälplöst offer, hon som under större delen av sitt liv varit allt utom ett offer, och hon önskade intensivt att hon skulle kunna komma över sin agorafobi och gå ut, rusa över stranden, sparka genom sanden på toppen av varje dyn och antingen konfrontera sin plågoande eller bevisa för sig själv att han inte fanns där ute.
Vid den sista drogsessionen hade han också planterat in hennes agorafobi.
Hennes agorafobi som bara blivit allt värre, hennes misstankar om våldtäkt.
Den förlamande skräck för öppna platser som Susan drabbats av kallades agorafobi.
Och det är det som agorafobi handlar om – en överväldigande, förlamande känsla av sårbarhet.
”Trädgårdskonst”, sade han gillande, ”är ett terapeutiskt tidsfördriv för en som lider av agorafobi.
”Agorafobi”, förklarade han, ”är nästan alltid ett tillstånd som uppträder plötsligt, sällan gradvis.
Trots att vreden gav henne krafter var hon inte tillnärmelsevis tillräckligt stark för att komma över sin agorafobi.
Under de senaste sexton månaderna, sedan Susan oförklarligt drabbats av agorafobi, hade de delat mer smärta än glädje.
Som leksak hade hon redan berett honom stor glädje med sin tappra om också hopplösa strid för att besegra sin agorafobi.
EFTER SESSIONEN HOS DOKTOR AHRIMAN tycktes Susan Jagger åter vara sitt forna jag, den kvinna som hon varit före sin agorafobi.
Hon hade sålt Mark Ahrimans nuvarande bostad till honom för arton månader sedan, två månader innan hennes agorafobi bröt ut.
Instängd genom sin agorafobi kunde hon inte smyga på den som smög på henne, men hon kunde bevaka honom medan han bevakade henne.
Jo, vi pratade lite om det, och att det kanske kunde vara orsak till min agorafobi, men vi pratade inte om några snuskiga detaljer.
Till sist hade hon slutat forska i det övernaturliga, därför att när hon grävde ner sig i denna fantasivärld blev henne agorafobi värre.
Om hon hade utvecklat sin agorafobi som något slags skydd mot den smärta som Erics otrohet hade fört med sig förtjänade han kanske något slags vedergällning.
Den enda psykiska sjukdom som skulle kunnat förstöra Susans karriär som fastighetsmäklare ännu effektivare än agorafobi skulle ha varit okontrollerad pyromani.
Därför att roten till min agorafobi kan ligga i problem mellan Eric och mig, något som går tillbaka några år, men som jag tidigare förnekat inför mig själv.
Blicken i hennes gröna ögon skulle vara skrämd, som om hon sett ett spöke, men det enda spöket var hennes en gång livliga fantasi som nu hade släckts av agorafobi.
I stället för att förvärra Susans agorafobi genom att oroligt fråga hur hon klarat bilturen hemifrån pratade han livfullt om hur vackert ovädret var, som om den blöta morgonen var lika strålande som en målning av Renoir.
Men den som lider av agorafobi brukar ofta utnyttja sin rädsla som tillflykt bort från världen, som en väg att dra sig undan kontakt med andra människor eller för att kunna handskas med starkt traumatiska personliga upplevelser.
Trots detta var hon ändå rädd att hon på toppen av sin agorafobi skulle bygga på med ännu fler skräckkänslor tills hon slutligen likt en egyptisk mumie skulle vara inlindad i en kvävande svepning av skräck, paralyserad och levande balsamerad.
Som det stod i brevet var Martie också sällsynt väl kvalificerad att bekräfta att Susan Jagger i sexton månader hade lidit av allvarlig agorafobi, att hennes karriär spolierats, att hennes äktenskap gått i kras och att hon led av svåra depressioner.
”Om patienten börjar förstå varför hon trivs med att vara ensam”, fortsatte Ahriman, ”om hon till sist börjar förstå vad som är det verkliga trauma som hon försöker undvika så kanske hon i ett försök att förneka detta klamrar sig fast ännu mer vid sin agorafobi.
Sedan skulle hon antingen stabiliseras och lära sig att leva ett inskränkt liv så som Susan Jagger hade levt under inflytande av sin agorafobi eller också skulle hon sjunka ner i fullständig psykos och kanske behöva åtminstone en kort behandlingsperiod vid någon bra institution.
Om han kom fram till att självmord skulle vara tillräckligt underhållande skulle hennes långa och deprimerande kamp för att besegra sin agorafobi ge ett övertygande motiv, och hennes handskrivna självmordsbrev skulle innebära att man avslutade fallet utan någon mera ingående undersökning.
Hon var rasande på sig själv för att hon var så förödmjukande skygg, och hon darrade mer av frustration än av rädsla, sjuk av att vara ett så hjälplöst offer, hon som under större delen av sitt liv varit allt utom ett offer, och hon önskade intensivt att hon skulle kunna komma över sin agorafobi och gå ut, rusa över stranden, sparka genom sanden på toppen av varje dyn och antingen konfrontera sin plågoande eller bevisa för sig själv att han inte fanns där ute.
Det var inte agorafobin som förorsakade denna plötsliga rädsla, snarare överväldigades hon av känslan att vara iakttagen.
Men Martie älskade Susan alldeles för mycket för att inte hata honom, och hon trodde att Susan behövde vrede som en drivfjäder i sin kamp mot agorafobin.
Överst på varje sida fanns ett foto av henne själv och logon och telefonnumret till den fastighetsbyrå där hon hade arbetat innan agorafobin gjorde slut på hennes karriär.
Det var just hennes nuvarande tillstånd, agorafobin, som varit det främsta skälet till att hon känt motvilja mot att anförtro sig åt Martie, och än mindre åt polisen eller andra främlingar.
Och om hon påstod att hon hade blivit sexuellt utnyttjad i sömnen, av en fantom som hon aldrig hade sett, av en man som kunde ta sig in genom låsta dörrar … Även hennes allra äldsta vän skulle kanske undra om det inte kunde förhålla sig så att agorafobin var ett första tecken på verklig sinnessjukdom.
Men Martie älskade Susan alldeles för mycket för att inte hata honom, och hon trodde att Susan behövde vrede som en drivfjäder i sin kamp mot agorafobin.
Överst på varje sida fanns ett foto av henne själv och logon och telefonnumret till den fastighetsbyrå där hon hade arbetat innan agorafobin gjorde slut på hennes karriär.
Det var just hennes nuvarande tillstånd, agorafobin, som varit det främsta skälet till att hon känt motvilja mot att anförtro sig åt Martie, och än mindre åt polisen eller andra främlingar.
Och om hon påstod att hon hade blivit sexuellt utnyttjad i sömnen, av en fantom som hon aldrig hade sett, av en man som kunde ta sig in genom låsta dörrar … Även hennes allra äldsta vän skulle kanske undra om det inte kunde förhålla sig så att agorafobin var ett första tecken på verklig sinnessjukdom.