Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Ackord i en mening

Han tar några ackord.
Där kom en falsk ton, några ackord.
Bell slutade med ett par ljusa ackord.
Han skruvar upp volymen och drar ett ackord.
Då kan du få ett ackord så att du kan börja.
Han slutade med ett dovt ackord och vände sig om.
Inte längtat efter något annat än nästa ackord.
De tjänar visserligen bra, men de jobbar på ackord.
Dessa ackord, dessa löpningar berörde henne angenämt.
De förenklade även musiken, de kör på färre ackord än vi gjorde.
»Det där fungerar inte«, sa jag och slog ett par ackord på gitarren.
En flamencogitarrist slår an ett ackord från en liten scen framför muren.
Han kände sig trött, tankarna drev omkring bland gitarrens vemodiga ackord.
Inte efter sin fru, inte deras barn, inte en gin och tonic, bara efter nästa ackord.
Som när man drömmer om ett musikaliskt ackord som upprepas ända tills man blir galen.
De som studerar eller jobbar får en lön på mellan 80–600 kronor i månaden, plus bonus och ackord.
Jag lärde mig också några ackord på en gitarr, som hade fördelen av att kunna tas med i segelbåten.
De bleka händerna låg utbredda vid sidorna, som om han försökte spela ackord på golvets kakelplattor.
[Han skrattar när Lennon tystnar under första tagningen och sedan får bandet att gå tillbaka och ändra på ett ackord.
Men kvarnarna mal för långsamt och några dagar senare åker Tages hem igen utan att ha tagit ett ackord på engelsk mark.
Varje välbekant ackord hade fört henne tolv år tillbaka i tiden och ruskat liv i känslor och minnen hon trodde var döda.
Dels lyckades han i början av 1858 beveka sina fordringsägare att gå med på ett ackord där de fick 25 procent av sina fordringar.
I spalterna dök det upp dikter som: Zlatan, Zlatan från Rosengård / om dig har jag gjort ett ackord / för att du är min lilla lord.
När A Love Supreme kom ut slog Coltrane an ett så starkt andligt ackord hos många lyssnare att människor började se honom som någonting övermänskligt.
Men att bara klinka två ackord på ditt instrument och sjunga i näsan räcker inte, då kommer du för alltid att befinna dig på en halvtaskig gatumusikants nivå.
Katz följde hans fingrar, vänsterhanden som levde sitt eget liv bland bastangenterna, som slog an färgade ackord medan högerhanden försynt trevade sig fram i melodin.
Hon hade tre barn men ingen man, måste hyra ut skrubben till främmande, bodde i köket med ungarna och tillbringade dagarna vid köksbordet där hon sydde skjortor på ackord.
På det här stället arbetades nämligen inte bara på ackord, utan varje arbetssal måste också uppnå en viss kvantitet, och därför gällde det att ta väl vara på minuterna.
Hans korrespondens är full av smeknamn, absurda ordlekar, nerkastade anteckningar och även musikaliska ackord tillsammans med skrytsamma berättelser om hans dödsdömda romanser, uthålliga drickande och practical jokes.
Åska brakade så hårt att tänderna vibrerade som om jag absorberade ackord från de massiva högtalarna på en death metal-konsert, och regn som lät som bataljoner av kringkilande råttor blåste in genom det trasiga fönstret.
En lätt, släpig basgång inlemmas i ackorden hon spelar.
Här hade han och Ola tagit ut de första ackorden en gång.
Han slöt ögonen och lät sig svepas in av de långa mjuka ackorden.
Den låter inte så mycket, men tillräckligt för att jag ska höra ackorden.
Han hör Barbros dotter ta ut ackorden till »Jag är ganska mager om bena/tillika om armar och hals.
Snart har han lärt sig de livsviktiga tre ackorden så att han kan hacka sig igenom de enklaste rocklåtarna.
Den tredje låten i mappen ”Underbara, underbara”, var en datorutskrift med ackorden i blyerts mellan raderna.
Melodin han fortfarande spelade – min melodi – led mot sitt slut och de sista ackorden gick i en mer melankolisk tonart.
Bocka och bjuda upp, rak i ryggen, sträckt hals, jag håller min partner så långt bort som mina korta armar tillåter och redan innan den stackars pianisten slagit an de första ackorden rinner svetten utefter ryggen på mig.
Nu spelar hon ”She Talks to Angels” av Black Crowes – som av någon anledning är en obligatorisk del av varje akustisk spelning på varenda bar i hela landet – och han hör varje ton, ser ackorden som färger runt omkring dem, ser hur de blinkar och ändras i den skimrande luften.
Nej, aldrig mera skulle de se Jussi stå där med iskalla händer och vänta på de första ackorden från pianot snett bakom sig, aldrig mer skulle de fyllda av onda aningar se honom lyssna till sitt oroliga hjärtas slag medan dirigenten slog igång ”Che gelida manina”, aldrig mer skulle Anna-Lisa, spänd som en stålfjäder iaktta sin makes åtbörder på scenen för att därur lista ut hur allting skulle avlöpa denna gång.
Det spända ackordet i hans nerver löstes upp något.
Sedan var man fast, ackordet var bra och jag hade rätt fysik.
Amiralen ville gärna bryta ackordet, pigga upp på något sätt.
Det enda som varierade var färgen, och hela ackordet bröts sedan av blanksvarta högklackade skor.
Det närmaste tonsteget ger den svåraste dissonansen, den som dödar ackordet: steget från excellens till Al Capone.
Lag är lag, enligt pappa, och skulle det vara så illa att den går ut över ackordet får man ta den biten med hjälp av facket.
Ryktet att han mutat en advokat att inte granska bokföringen samt gömt tillgångar vid ackordet förefaller inte heller orimligt.
Han inledde sin spelning på torsdagseftermiddagen den 15 augusti och tidigt på morgonen den 18 augusti klingade det sista ackordet ut ur högtalarna, från Jimi Hendrix gitarr.
Det sista ackordet under första kvällen av en av det tidiga 60-talets många paketturnéer har precis klingat ut och folk ringlar ut från biografen och konsertlokalen ABC i Londonförorten Croydon.
Vi gör ett första klassens jobb, ackordet är bra och dessutom får jag en historia på köpet som jag några år senare gärna berättar för alla mina radikala överklasskamrater på universitetet.
Han har valt en välkänd tenoraria och när Voghera slår an det första ackordet från David Björlings noter tjuter Forsell omedelbart: ”Vad i herrans namn är det här för tonart!?” Hans gehör var nämligen absolut.