Abrupt i en mening
Festen tar abrupt slut.
Istvan reste sig abrupt.
Så blev det abrupt tyst.
Erica satte sig abrupt upp.
Sedan bytte Jan abrupt ämne.
Den andra armen slutade abrupt.
De avbröts abrupt i sina tankar.
Han reste sig abrupt och försvann.
För Tove byter abrupt samtalsämne.
Kom till saken, avbröt Knutas abrupt.
Det blir ett alldeles för abrupt slut.
Det hade varit så abrupt, så akut ont.
Är han det? frågade Friedman abrupt.
Sin bakgrund i Stockholm blir han abrupt.
”Några frågor?” sa rotelchefen abrupt.
”Som du vill”, sa han och reste sig abrupt.
”Var du kär i henne?” undrade Arnold abrupt.
– Säger det dig någonting? frågade hon abrupt.
Det förgångna abrupt avslutat, framtiden äventyrad.
Inbrottet i Gustaf Hanséns villa hade avslutats abrupt.
Skai slutade abrupt och vände sig om och såg på Harry.
Så, helt abrupt, reste hon sig och slätade ut kjolen.
Det kom så abrupt, utan inandning eller annan förvarning.
Livs gråt från övervåningen avslutade abrupt deras samtal.
Handleden upphörde lika abrupt som om handen hade amputerats.
Den gröna dysterheten förvandlades abrupt till totalt mörker.
Trumman tystnade abrupt, och huvudet föll med ett dunk i golvet.
Den var på MTV, så han vaknade abrupt till den stökiga musiken.
Hennes tankar avbröts abrupt av mobiltelefonens högljudda signal.
”Jonas kan inte ha gjort nåt… ont”, sa hon och satte sig abrupt.
SONOIOs ‘Enough’ tystnade abrupt när han drog ur tändningsnyckeln.
Istvan reste sig abrupt.
Så blev det abrupt tyst.
Erica satte sig abrupt upp.
Sedan bytte Jan abrupt ämne.
Den andra armen slutade abrupt.
De avbröts abrupt i sina tankar.
Han reste sig abrupt och försvann.
För Tove byter abrupt samtalsämne.
Kom till saken, avbröt Knutas abrupt.
Det blir ett alldeles för abrupt slut.
Det hade varit så abrupt, så akut ont.
Är han det? frågade Friedman abrupt.
Sin bakgrund i Stockholm blir han abrupt.
”Några frågor?” sa rotelchefen abrupt.
”Som du vill”, sa han och reste sig abrupt.
”Var du kär i henne?” undrade Arnold abrupt.
– Säger det dig någonting? frågade hon abrupt.
Det förgångna abrupt avslutat, framtiden äventyrad.
Inbrottet i Gustaf Hanséns villa hade avslutats abrupt.
Skai slutade abrupt och vände sig om och såg på Harry.
Så, helt abrupt, reste hon sig och slätade ut kjolen.
Det kom så abrupt, utan inandning eller annan förvarning.
Livs gråt från övervåningen avslutade abrupt deras samtal.
Handleden upphörde lika abrupt som om handen hade amputerats.
Den gröna dysterheten förvandlades abrupt till totalt mörker.
Trumman tystnade abrupt, och huvudet föll med ett dunk i golvet.
Den var på MTV, så han vaknade abrupt till den stökiga musiken.
Hennes tankar avbröts abrupt av mobiltelefonens högljudda signal.
”Jonas kan inte ha gjort nåt… ont”, sa hon och satte sig abrupt.
SONOIOs ‘Enough’ tystnade abrupt när han drog ur tändningsnyckeln.
ATP-striden blev den abrupta slutpunkten för.
Den abrupta frågan fick henne att titta förvånat på Palm.
Jag hör ingenting och ser ingenting, förutom fru Hanssons förvirrade och olyckliga ansikte, när jag tog mitt abrupta avsked.
Det dröjde inte länge förrän jag var så djupt inne i den att huset och vägen var utom synhåll och de enda ljud som hördes var mina klafsande fotsteg och nötskrikornas abrupta skrin.
Jag vill säga någonting till henne innan orkestern börjar spela, om så bara för att släta över det abrupta sätt som jag lämnade henne på förut, och jag böjer mig mot henne för att säga någonting om regnet.
Den abrupta frågan fick henne att titta förvånat på Palm.
Jag hör ingenting och ser ingenting, förutom fru Hanssons förvirrade och olyckliga ansikte, när jag tog mitt abrupta avsked.
Det dröjde inte länge förrän jag var så djupt inne i den att huset och vägen var utom synhåll och de enda ljud som hördes var mina klafsande fotsteg och nötskrikornas abrupta skrin.
Jag vill säga någonting till henne innan orkestern börjar spela, om så bara för att släta över det abrupta sätt som jag lämnade henne på förut, och jag böjer mig mot henne för att säga någonting om regnet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.