Vanställa i en mening
Avsikten är inte att mörda eller vanställa honom.
De hade varit så säkra på att de sparkade på en Bimbo de hade gjort till sin Byfåne och nu riskerade skrattspegeln att vanställa dem i stället för honom.
De hade varit så säkra på att de sparkade på en Bimbo de hade gjort till sin Byfåne och nu riskerade skrattspegeln att vanställa dem i stället för honom.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
I ena handen hade hon en vanställd sked.
En pojke med vanställd fot från Distrikt 10.
Det är den enda delen av honom som inte är vanställd.
Hennes upprördhet fick henne att se nästan vanställd ut.
Rånarens offer, en ung man med helt vanställd kropp, försökte vända sig på sida.
Det var under andra året i tjänst som han hade blivit vanställd på det där sättet.
Ovanpå allt detta kommer han att vara vanställd i ansiktet, om det råder inget som helst tvivel.
Kraftiga ögonbryn, blek hy och en underläpp som för länge sedan hade blivit vanställd i en strid.
Så hade de sett henne: vanställd av ett onaturligt begär, som några givit efter för, men alla hatat.
Lokes alla flirtar genom åren, innan han blev vanställd, var flyktiga och höll sällan mer än en kväll.
När hon tänkt igenom allt och försökt förbereda sig för mötet hade hon inte räknat med att han skulle vara så pass vanställd och okontaktbar.
Hennes axlar var spända, ansiktet stack fram i en onaturlig vinkel, som på en dömd mördare som blivit benådad men vanställd när bödelsrepet gått av.
upplevde en bultande värme kring munnen, något som distraherade henne även om hon trodde – ville tro – att hon hade sminkat sig så att det inte skulle synas hur vanställd hon var.
Men sedan, när han läste i tidningen om Markus skador, att han troligen skulle lida av svåra smärtor resten av livet, att han var vanställd och aldrig mer skulle kunna arbeta, så kände han att det var snäppet bättre.
Otto hade inte kommit ensam ut ur huset, utan han hade sällskap med en synnerligen storväxt herre, som var klädd i en svart paletå med sammetskrage, och vars ena ansiktshalva var vanställd av ett jättestort eldsmärke med ärr och svulster.
Innan han rotade igenom innehållet i nattduksbordets lådor, byrålådorna och garderoben i sovrummet, tittade han in i det intilliggande badrummet, tände ljuset eftersom det inte fanns något fönster där – och hittade Bartolomeus på en vägg, sönderskuren och sönderstucken, vanställd av hundratals sår.
Ärrad och vanställd i ansiktet efter sina fienders försök att förgifta honom under presidentkampanjen deklarerade han bestämt för en andlöst lyssnande publik att nu var det slut med korruptionen i Ukraina: I år kan ni inrätta ett nytt konto i er bokföring och kalla det ’insparade mutor i Ukraina’.
Han hade under förra decenniet varit korpral i Förenta staternas armé under Gulfkriget, och hade där blivit svårt brännskadad och vanställd då han tjänade sitt land och hans ögon – (om man klarade av att titta närmare på dem kunde man av det som fanns kvar se att det var vackra, nötbruna ögon med synliga blodkärl) – hade smält in i hans vanställda ansikte.
En pojke med vanställd fot från Distrikt 10.
Det är den enda delen av honom som inte är vanställd.
Hennes upprördhet fick henne att se nästan vanställd ut.
Rånarens offer, en ung man med helt vanställd kropp, försökte vända sig på sida.
Det var under andra året i tjänst som han hade blivit vanställd på det där sättet.
Ovanpå allt detta kommer han att vara vanställd i ansiktet, om det råder inget som helst tvivel.
Kraftiga ögonbryn, blek hy och en underläpp som för länge sedan hade blivit vanställd i en strid.
Så hade de sett henne: vanställd av ett onaturligt begär, som några givit efter för, men alla hatat.
Lokes alla flirtar genom åren, innan han blev vanställd, var flyktiga och höll sällan mer än en kväll.
När hon tänkt igenom allt och försökt förbereda sig för mötet hade hon inte räknat med att han skulle vara så pass vanställd och okontaktbar.
Hennes axlar var spända, ansiktet stack fram i en onaturlig vinkel, som på en dömd mördare som blivit benådad men vanställd när bödelsrepet gått av.
upplevde en bultande värme kring munnen, något som distraherade henne även om hon trodde – ville tro – att hon hade sminkat sig så att det inte skulle synas hur vanställd hon var.
Men sedan, när han läste i tidningen om Markus skador, att han troligen skulle lida av svåra smärtor resten av livet, att han var vanställd och aldrig mer skulle kunna arbeta, så kände han att det var snäppet bättre.
Otto hade inte kommit ensam ut ur huset, utan han hade sällskap med en synnerligen storväxt herre, som var klädd i en svart paletå med sammetskrage, och vars ena ansiktshalva var vanställd av ett jättestort eldsmärke med ärr och svulster.
Innan han rotade igenom innehållet i nattduksbordets lådor, byrålådorna och garderoben i sovrummet, tittade han in i det intilliggande badrummet, tände ljuset eftersom det inte fanns något fönster där – och hittade Bartolomeus på en vägg, sönderskuren och sönderstucken, vanställd av hundratals sår.
Ärrad och vanställd i ansiktet efter sina fienders försök att förgifta honom under presidentkampanjen deklarerade han bestämt för en andlöst lyssnande publik att nu var det slut med korruptionen i Ukraina: I år kan ni inrätta ett nytt konto i er bokföring och kalla det ’insparade mutor i Ukraina’.
Han hade under förra decenniet varit korpral i Förenta staternas armé under Gulfkriget, och hade där blivit svårt brännskadad och vanställd då han tjänade sitt land och hans ögon – (om man klarade av att titta närmare på dem kunde man av det som fanns kvar se att det var vackra, nötbruna ögon med synliga blodkärl) – hade smält in i hans vanställda ansikte.
Hennes vanställda kropp, hennes magra ansikte.
Läkaren hade häpet undersökt hans vanställda mage.
Den vanställda kroppen, med svullna fingrar som greppar bågen ….
Återigen såg hon Markus sargade och vanställda ansikte framför sig.
Långsamt nickar hon åt Saras av bekymmer vanställda ansikte i spegeln.
Det stora bandaget om huvudet, slangarna, det uppsvullna och vanställda ansiktet.
Edom berättade kortfattat om besöket hos Obadiah, magikern med vanställda händer.
Viktor Vadmans vanställda kropp hade upptäckts av en gammal dam och två småpojkar.
”Svek dina systrar”, upprepade Datura, ”dina förlamade, blinda, vanställda systrar.
De släpar sig fram med förtvinade ben, ansikten vanställda av lepra och armar utan händer.
Mitt i eländet sprang två tvillingpojkar i sjuårsåldern, helt vanställda i ansiktet, glatt omkring.
Under tiden led Shaz av djupt trauma – trodde att hela hennes ansikte och kropp var svårt vanställda.
Medan jag betraktade Leahs perfekta drag kunde jag inte låta bli att jämföra dem med Emilys vanställda ansikte.
Prim pekar diskret ut de alltför vanliga spåren efter katastrofen – koppärren på folks kroppar, de lätt vanställda barnen.
Ett inlägg i skon av fast men böjligt gummi, specialtillverkat för hans vanställda fot, fyllde tomrummet efter den saknade tån.
Hans öron hade också smält bort och på deras plats, på båda sidor av det vanställda huvudet, fanns vindlingar av förvriden hud.
Runt hans armar och runt hela huset spann det som ett nät av mörk dimma med groteska, vanställda ansikten som skrek med tystade ord.
Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den förlegade, vanställda vetenskapen måste ge upp staten, herr Brunetière fick rätt, fast han hade orätt.
Innan han brände ner huset för att förstöra den vanställda kroppen hade han dissekerat faderns ansikte för att söka efter källan till hans tårar.
I den förekommer anställda i en bowlinghall: skjutna i magen, kringströdda lemmar, ansikten fasansfullt vanställda inte av några få kulor utan av salvor.
Jehova som han lämnade för denne utmärglade, avmagrade rest av en människa, med ansikte och kropp vanställda och förstörda av cancersvulster och svampangrepp.
Och så drabbar detta slag, detta omänskliga slag! Efter en stund sträcker den gamle lantarbetaren ut sin vanställda, förtorkade hand över bordet: ”Mor!” säger han.
Somliga var så vanställda av skador, att man inte kunde urskilja dragen, men hårfärgen, födelsemärken på kroppen och sådant, gav henne visshet om att det inte kunde vara Karl Hergesell.
Som exempel tar han ett stycke ur boken Intelligent design där Raël skriver att sjuka och vanställda människor inte fick visa sig för Elohim eftersom de var ”symboler för misslyckande”.
Så tänker Bjarne, när han biter ihop och klättrar upp på flaket för att göra fast bilvraket i några förberedda fästpunkter, väl medveten om att han är mindre än metern från två svårt vanställda lik.
De flesta satt i rullstol med bestående skador – »handikapp« – som antingen var synliga eller osynliga, och några, vars kroppar utsatts för outsägligt mycket våld, hade förlorat kroppsdelar eller var vanställda.
Men hur gick det för de två småpojkarna med de vanställda ansiktena på sjukhuset? Och för den skräckslagna, skrikande flickan med granatsplittren över rygg och ben? För alla andra som inte kunnat fly kriget som jag? Det var en kulturkrock att komma hem.
I bilvraket finns inte så mycket att ta hand om, men tillsammans med ambulanspersonal från Stockholm börjar brandmännen samla ihop kroppsdelar i bästa möjliga ordning, yrkets etik kräver att man respekterar också svårt vanställda kroppar så långt det är möjligt.
När han kommer fram till bilen ägnar han ett par ögonblick åt att undersöka den vanställda dörren och det krossade bakljuset, visslar medlidsamt och uttrycker en universellt maskulin känslighet för skändad skönhet som i regel är förbehållen omskärelser och skador på importerade bilar.
Fast jag hade ett par gånger sett en skymt av det skadade benet, och hade då undrat om mor såg det ofta i mina föräldrars sovrum och om hon då uppfylldes av kärlek till pappa som hade skadats då han var ute och slogs i kriget eller om hon upplevde en svag motvilja då hon såg hans vanställda muskler.
Han hade under förra decenniet varit korpral i Förenta staternas armé under Gulfkriget, och hade där blivit svårt brännskadad och vanställd då han tjänade sitt land och hans ögon – (om man klarade av att titta närmare på dem kunde man av det som fanns kvar se att det var vackra, nötbruna ögon med synliga blodkärl) – hade smält in i hans vanställda ansikte.
Läkaren hade häpet undersökt hans vanställda mage.
Den vanställda kroppen, med svullna fingrar som greppar bågen ….
Återigen såg hon Markus sargade och vanställda ansikte framför sig.
Långsamt nickar hon åt Saras av bekymmer vanställda ansikte i spegeln.
Det stora bandaget om huvudet, slangarna, det uppsvullna och vanställda ansiktet.
Edom berättade kortfattat om besöket hos Obadiah, magikern med vanställda händer.
Viktor Vadmans vanställda kropp hade upptäckts av en gammal dam och två småpojkar.
”Svek dina systrar”, upprepade Datura, ”dina förlamade, blinda, vanställda systrar.
De släpar sig fram med förtvinade ben, ansikten vanställda av lepra och armar utan händer.
Mitt i eländet sprang två tvillingpojkar i sjuårsåldern, helt vanställda i ansiktet, glatt omkring.
Under tiden led Shaz av djupt trauma – trodde att hela hennes ansikte och kropp var svårt vanställda.
Medan jag betraktade Leahs perfekta drag kunde jag inte låta bli att jämföra dem med Emilys vanställda ansikte.
Prim pekar diskret ut de alltför vanliga spåren efter katastrofen – koppärren på folks kroppar, de lätt vanställda barnen.
Ett inlägg i skon av fast men böjligt gummi, specialtillverkat för hans vanställda fot, fyllde tomrummet efter den saknade tån.
Hans öron hade också smält bort och på deras plats, på båda sidor av det vanställda huvudet, fanns vindlingar av förvriden hud.
Runt hans armar och runt hela huset spann det som ett nät av mörk dimma med groteska, vanställda ansikten som skrek med tystade ord.
Vetenskapen gjorde ej bankrutt, men den förlegade, vanställda vetenskapen måste ge upp staten, herr Brunetière fick rätt, fast han hade orätt.
Innan han brände ner huset för att förstöra den vanställda kroppen hade han dissekerat faderns ansikte för att söka efter källan till hans tårar.
I den förekommer anställda i en bowlinghall: skjutna i magen, kringströdda lemmar, ansikten fasansfullt vanställda inte av några få kulor utan av salvor.
Jehova som han lämnade för denne utmärglade, avmagrade rest av en människa, med ansikte och kropp vanställda och förstörda av cancersvulster och svampangrepp.
Och så drabbar detta slag, detta omänskliga slag! Efter en stund sträcker den gamle lantarbetaren ut sin vanställda, förtorkade hand över bordet: ”Mor!” säger han.
Somliga var så vanställda av skador, att man inte kunde urskilja dragen, men hårfärgen, födelsemärken på kroppen och sådant, gav henne visshet om att det inte kunde vara Karl Hergesell.
Som exempel tar han ett stycke ur boken Intelligent design där Raël skriver att sjuka och vanställda människor inte fick visa sig för Elohim eftersom de var ”symboler för misslyckande”.
Så tänker Bjarne, när han biter ihop och klättrar upp på flaket för att göra fast bilvraket i några förberedda fästpunkter, väl medveten om att han är mindre än metern från två svårt vanställda lik.
De flesta satt i rullstol med bestående skador – »handikapp« – som antingen var synliga eller osynliga, och några, vars kroppar utsatts för outsägligt mycket våld, hade förlorat kroppsdelar eller var vanställda.
Men hur gick det för de två småpojkarna med de vanställda ansiktena på sjukhuset? Och för den skräckslagna, skrikande flickan med granatsplittren över rygg och ben? För alla andra som inte kunnat fly kriget som jag? Det var en kulturkrock att komma hem.
I bilvraket finns inte så mycket att ta hand om, men tillsammans med ambulanspersonal från Stockholm börjar brandmännen samla ihop kroppsdelar i bästa möjliga ordning, yrkets etik kräver att man respekterar också svårt vanställda kroppar så långt det är möjligt.
När han kommer fram till bilen ägnar han ett par ögonblick åt att undersöka den vanställda dörren och det krossade bakljuset, visslar medlidsamt och uttrycker en universellt maskulin känslighet för skändad skönhet som i regel är förbehållen omskärelser och skador på importerade bilar.
Fast jag hade ett par gånger sett en skymt av det skadade benet, och hade då undrat om mor såg det ofta i mina föräldrars sovrum och om hon då uppfylldes av kärlek till pappa som hade skadats då han var ute och slogs i kriget eller om hon upplevde en svag motvilja då hon såg hans vanställda muskler.
Han hade under förra decenniet varit korpral i Förenta staternas armé under Gulfkriget, och hade där blivit svårt brännskadad och vanställd då han tjänade sitt land och hans ögon – (om man klarade av att titta närmare på dem kunde man av det som fanns kvar se att det var vackra, nötbruna ögon med synliga blodkärl) – hade smält in i hans vanställda ansikte.
Ur munnen hade det runnit litet blod, men det vanställde henne knappast.
Det tjocka, roströda håret som fått några glänsande gråa strån höll faktiskt på att bli tunnare baktill på huvudet där han själv inte behövde se det, liksom han inte behövde se de stora köttfärgade ärren som vanställde stora delar av höger ben och knä och som han omsorgsfullt dolde för världen.
Det tjocka, roströda håret som fått några glänsande gråa strån höll faktiskt på att bli tunnare baktill på huvudet där han själv inte behövde se det, liksom han inte behövde se de stora köttfärgade ärren som vanställde stora delar av höger ben och knä och som han omsorgsfullt dolde för världen.
Köttigt, vanställt men ”läkt”.
Kvinnans ansikte tycktes förvridet, vanställt av vällusten.
Först såg inte Walter vem han var eftersom ansiktet var så vanställt.
Hon hade bara sett ett kort av honom som död, efter att elden hade vanställt honom.
Det var ett vanställt ansikte, ett kusligt ansikte och Krull stirrade häpet på det.
– Ja, där äro vi nu, skrek hon med ansiktet vanställt av en kokande, bubblande ilska.
”Läste du att polisen hittat ett svårt vanställt kvinnolik i Småland för ett tag sedan?”.
Ett av hans ögon såg något vanställt ut med ett hängande ögonlock och en rödmelerad ögonvita.
Han hade varit rädd för att hennes vackra ansikte skulle vara monstruöst vanställt, sönderslitet och krossat.
Sedan natten i husbilen hade det ohyggliga, plågade uttrycket och det ljudlösa skriket inte vanställt flickans ansikte.
Vad som inte blivit permanent vanställt av dålig beskärning hade istället tillåtits att växa utan någon som helst kontroll.
Även om det var vanställt av den kula som hade borrat upp ett hål där hans vänstra öga hade suttit, visste jag helt säkert att det var han.
Hånfullt artigt drar han ihop ena sidan av sitt blålila, ärrade och förvridna ansikte och kupar ena handen bakom örat, som är köttigt och vanställt.
Vi är rädda för att vi, likt Victor Frankensteins monster som stirrar ner i poolen, kommer att ställas inför ett vanställt hafsverk, bilden av ett liv som lappats och lagats och där bitarna inte riktigt passar ihop.
Även om »den intellektuellt medvetna arbetarklassen« nog visste att värja sig mot Hirdman, protesterade han 1935 i »den intellektuellt värnlösa arbetarklassens intresse« mot en förmyndare som inte vågade låta ABF:s cirkeldeltagare läsa Marx i original utan endast i en version han själv vanställt.
Han hade i tidskriften Ateneum visat hur begrepp som primitivitet och civilisation använts till att förtrycka folken, samtidigt som hans vän Per Nyström påvisat att tidigare historiker bara konstruerat en utvecklingskedja vars mål varit den demokratiska nationalstaten; genom att utgå från nuets perspektiv hade historikerna vanställt historien.
När barnen från byarna smög sig ner till kusten för att få syn på den kunde de ena sekunden få se ett ansikte i en av ansiktsskärvorna så vackert att det på egen hand kunde få rosor att slå ut i beundran, men i nästa kunde skärvan vändas, och där stirrade något så fruktansvärt och vanställt och vildsint tillbaka på barnen att de rusade skrikande hela vägen hem.
Doktor Reichhardt tillstod också, att han ofta bara vände bladen i boken helt mekaniskt utan att läsa: för blicken såg han vid dessa tillfällen inte de svarta typerna i trycket utan en grå betongmurad fängelsegård, en galge med ett rep som sakta svängde för vinden, och tanken att en levande och kraftig människa på tre till fem minuter förvandlades till ett vidrigt, vanställt kadaver högg sina klor i honom.
Kvinnans ansikte tycktes förvridet, vanställt av vällusten.
Först såg inte Walter vem han var eftersom ansiktet var så vanställt.
Hon hade bara sett ett kort av honom som död, efter att elden hade vanställt honom.
Det var ett vanställt ansikte, ett kusligt ansikte och Krull stirrade häpet på det.
– Ja, där äro vi nu, skrek hon med ansiktet vanställt av en kokande, bubblande ilska.
”Läste du att polisen hittat ett svårt vanställt kvinnolik i Småland för ett tag sedan?”.
Ett av hans ögon såg något vanställt ut med ett hängande ögonlock och en rödmelerad ögonvita.
Han hade varit rädd för att hennes vackra ansikte skulle vara monstruöst vanställt, sönderslitet och krossat.
Sedan natten i husbilen hade det ohyggliga, plågade uttrycket och det ljudlösa skriket inte vanställt flickans ansikte.
Vad som inte blivit permanent vanställt av dålig beskärning hade istället tillåtits att växa utan någon som helst kontroll.
Även om det var vanställt av den kula som hade borrat upp ett hål där hans vänstra öga hade suttit, visste jag helt säkert att det var han.
Hånfullt artigt drar han ihop ena sidan av sitt blålila, ärrade och förvridna ansikte och kupar ena handen bakom örat, som är köttigt och vanställt.
Vi är rädda för att vi, likt Victor Frankensteins monster som stirrar ner i poolen, kommer att ställas inför ett vanställt hafsverk, bilden av ett liv som lappats och lagats och där bitarna inte riktigt passar ihop.
Även om »den intellektuellt medvetna arbetarklassen« nog visste att värja sig mot Hirdman, protesterade han 1935 i »den intellektuellt värnlösa arbetarklassens intresse« mot en förmyndare som inte vågade låta ABF:s cirkeldeltagare läsa Marx i original utan endast i en version han själv vanställt.
Han hade i tidskriften Ateneum visat hur begrepp som primitivitet och civilisation använts till att förtrycka folken, samtidigt som hans vän Per Nyström påvisat att tidigare historiker bara konstruerat en utvecklingskedja vars mål varit den demokratiska nationalstaten; genom att utgå från nuets perspektiv hade historikerna vanställt historien.
När barnen från byarna smög sig ner till kusten för att få syn på den kunde de ena sekunden få se ett ansikte i en av ansiktsskärvorna så vackert att det på egen hand kunde få rosor att slå ut i beundran, men i nästa kunde skärvan vändas, och där stirrade något så fruktansvärt och vanställt och vildsint tillbaka på barnen att de rusade skrikande hela vägen hem.
Doktor Reichhardt tillstod också, att han ofta bara vände bladen i boken helt mekaniskt utan att läsa: för blicken såg han vid dessa tillfällen inte de svarta typerna i trycket utan en grå betongmurad fängelsegård, en galge med ett rep som sakta svängde för vinden, och tanken att en levande och kraftig människa på tre till fem minuter förvandlades till ett vidrigt, vanställt kadaver högg sina klor i honom.