Svävar i en mening
Ni svävar i fara.
Han liksom svävar.
Jag svävar uppåt nu.
Hon svävar över golvet.
”Svävar i det blå?”.
Örnen svävar på vindarna.
Pennan svävar över papperet.
»Där svävar hans ande iväg.
Jag vet det nu där jag svävar.
Som svävar i frihetens eterhav.
Ovanför svävar måsar mot land.
Tror du att jag svävar i fara?.
Din ande svävar över allt jag gör.
Själen svävar som en drake i vinden.
Pers ansikte svävar över hennes ibland.
Vi svävar tillsammans runt omkring er.
Ansiktena svävar framför hennes ögon.
Aitors ansikte svävar däruppe, som månen.
Nej, då svävar det där skriket för lätt.
Molndjuren svävar förbi på himlen utanför.
De klättrar högt, men vi svävar ännu högre.
Den tunna sanden svävar som dimma i mörkret.
Jag menar att hela min familj svävar i livsfara.
Över Köpenhamn svävar ett svagt grönaktigt ljus.
Flickfötter som rör sig över stråna, svävar fram.
»Om du bara kände till den fara du och jag svävar i.
Det verkar som om han svävar mellan liv och död igen.
Över himlen svävar Leonid och Jimmy som mörka skuggor.
Jag svävar och skriker i ditt öra, men du hör ingenting.
Som om hon svävar ovanför de andra och inte är delaktig.
Jag är rädd att vi fortfarande svävar lite i det blå.
Han liksom svävar.
Jag svävar uppåt nu.
Hon svävar över golvet.
”Svävar i det blå?”.
Örnen svävar på vindarna.
Pennan svävar över papperet.
»Där svävar hans ande iväg.
Jag vet det nu där jag svävar.
Som svävar i frihetens eterhav.
Ovanför svävar måsar mot land.
Tror du att jag svävar i fara?.
Din ande svävar över allt jag gör.
Själen svävar som en drake i vinden.
Pers ansikte svävar över hennes ibland.
Vi svävar tillsammans runt omkring er.
Ansiktena svävar framför hennes ögon.
Aitors ansikte svävar däruppe, som månen.
Nej, då svävar det där skriket för lätt.
Molndjuren svävar förbi på himlen utanför.
De klättrar högt, men vi svävar ännu högre.
Den tunna sanden svävar som dimma i mörkret.
Jag menar att hela min familj svävar i livsfara.
Över Köpenhamn svävar ett svagt grönaktigt ljus.
Flickfötter som rör sig över stråna, svävar fram.
»Om du bara kände till den fara du och jag svävar i.
Det verkar som om han svävar mellan liv och död igen.
Över himlen svävar Leonid och Jimmy som mörka skuggor.
Jag svävar och skriker i ditt öra, men du hör ingenting.
Som om hon svävar ovanför de andra och inte är delaktig.
Jag är rädd att vi fortfarande svävar lite i det blå.
i köttets lust att sväva.
Det verkade sväva över honom.
Han lät frågan sväva mellan dem.
»Jag ska sväva här i tusen år.
Sväva som en fjäril, stick som ett bi.
Jag ska sväva och se sanningen uppdagas.
Hon låter blicken sväva över vallgraven.
Jag kan sväva tillbaka till det fältet nu.
Yngve fick nya rökringar att sväva upp mot taket.
Med en handgest fick han en stol att sväva i luften.
Det var som om han ville se sina egna ord sväva bort.
Självklart kunde ju inte Kronborgs slott sväva i luften.
Hennes röst fick orden att sväva som av en sommarvind.
På ängen där du ska sväva nu, för alltid klädd i vitt.
Såvitt jag visste kunde något liv fortfarande sväva i fara.
Han verkade inte sväva iväg som Erik hade en ovana att göra.
Hon skulle se flickorna sväva och spraka som eldflugor i mörkret.
Rädd att även hon skulle sväva iväg och lämna honom ensam kvar.
Ser en albatross sväva över havet i år – ja, de sa faktiskt år.
En örn flyger över en klippa och börjar sväva över deras huvuden.
De såg ut att sväva på vågorna, istället för att skära genom dem.
Pei rita en storslagen trappa som tycktes sväva fritt i luften i lobbyn.
Utan att sväva på målet recenserar han sitt partis tillkortakommanden.
Genom grenarna ser jag Panems statsvapen som verkar sväva fritt på himlen.
Med ett inåtvänt leende låter Jan Friedman utvärderingen sakta sväva bort.
Vinden fick dem att sväva omkring utan att riktigt falla på plats någonstans.
Johnny tittade upp igen och såg lottförsäljarens ansikte sväva över tombolan.
Han tänkte tydligen inte erkänna att Charlie kunde sväva i någon som helst fara.
Winter såg en mås sväva förbi utanför fönstret, om nu måsar verkligen svävade.
Måste vi lyssna på honom? Vi vill sväva iväg, till mamma, stryka henne över kinden.
De svängde av från Säröleden och körde över fälten som verkade sväva i solskenet.
Det verkade sväva över honom.
Han lät frågan sväva mellan dem.
»Jag ska sväva här i tusen år.
Sväva som en fjäril, stick som ett bi.
Jag ska sväva och se sanningen uppdagas.
Hon låter blicken sväva över vallgraven.
Jag kan sväva tillbaka till det fältet nu.
Yngve fick nya rökringar att sväva upp mot taket.
Med en handgest fick han en stol att sväva i luften.
Det var som om han ville se sina egna ord sväva bort.
Självklart kunde ju inte Kronborgs slott sväva i luften.
Hennes röst fick orden att sväva som av en sommarvind.
På ängen där du ska sväva nu, för alltid klädd i vitt.
Såvitt jag visste kunde något liv fortfarande sväva i fara.
Han verkade inte sväva iväg som Erik hade en ovana att göra.
Hon skulle se flickorna sväva och spraka som eldflugor i mörkret.
Rädd att även hon skulle sväva iväg och lämna honom ensam kvar.
Ser en albatross sväva över havet i år – ja, de sa faktiskt år.
En örn flyger över en klippa och börjar sväva över deras huvuden.
De såg ut att sväva på vågorna, istället för att skära genom dem.
Pei rita en storslagen trappa som tycktes sväva fritt i luften i lobbyn.
Utan att sväva på målet recenserar han sitt partis tillkortakommanden.
Genom grenarna ser jag Panems statsvapen som verkar sväva fritt på himlen.
Med ett inåtvänt leende låter Jan Friedman utvärderingen sakta sväva bort.
Vinden fick dem att sväva omkring utan att riktigt falla på plats någonstans.
Johnny tittade upp igen och såg lottförsäljarens ansikte sväva över tombolan.
Han tänkte tydligen inte erkänna att Charlie kunde sväva i någon som helst fara.
Winter såg en mås sväva förbi utanför fönstret, om nu måsar verkligen svävade.
Måste vi lyssna på honom? Vi vill sväva iväg, till mamma, stryka henne över kinden.
De svängde av från Säröleden och körde över fälten som verkade sväva i solskenet.
Han svävade mot mig.
Han svävade i luften.
Men jag svävade inte fritt.
Oj, nu svävade jag ut.
Allt svävade som i en dimma.
Bens hand svävade fortfarande.
Änglarna svävade omkring honom.
De svävade mellan palmerna uppåt.
Grip väntade, mannens blick svävade.
Fram till dess svävade jag i ovisshet.
Mitt finger svävade över tangentbordet.
”Ja!” Patrik svävade inte på målet.
Det kändes som om vi svävade bland moln.
Svindeln ökade, nu svävade jag inte bara.
Hon svävade fortfarande mellan liv och död.
Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom rymden.
En svag doft av insektsmedel svävade i luften.
Och jourmamman Rose-Marie liksom svävade över.
Det kanske bara var Jasper som svävade i fara.
Över alltsammans svävade en stark doft av parfym.
Det kändes som om hon svävade i vatten, tyngdlöst.
Korparna svävade på uppvindarna vid klippans krön.
Balkongerna svävade över varandra utmed funkiskåken.
Dammet i gästrummet svävade över det slitna trägolvet.
Luiz förstod plötsligt varför Victor svävade på målet.
Det kändes nästan skönt nu, som om han svävade på moln.
En enorm gul måne svävade på himlen som en kinesisk lykta.
Det var tyst överallt, som om bron svävade i en egen värld.
Damm svävade i solskenet som trängde in genom stora fönster.
Tunna dimslöjor svävade mellan de få palmerna och gatlyktorna.
Jetlagen gjorde att jag svävade någonstans ovanför mig själv.
Han svävade i luften.
Men jag svävade inte fritt.
Oj, nu svävade jag ut.
Allt svävade som i en dimma.
Bens hand svävade fortfarande.
Änglarna svävade omkring honom.
De svävade mellan palmerna uppåt.
Grip väntade, mannens blick svävade.
Fram till dess svävade jag i ovisshet.
Mitt finger svävade över tangentbordet.
”Ja!” Patrik svävade inte på målet.
Det kändes som om vi svävade bland moln.
Svindeln ökade, nu svävade jag inte bara.
Hon svävade fortfarande mellan liv och död.
Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom rymden.
En svag doft av insektsmedel svävade i luften.
Och jourmamman Rose-Marie liksom svävade över.
Det kanske bara var Jasper som svävade i fara.
Över alltsammans svävade en stark doft av parfym.
Det kändes som om hon svävade i vatten, tyngdlöst.
Korparna svävade på uppvindarna vid klippans krön.
Balkongerna svävade över varandra utmed funkiskåken.
Dammet i gästrummet svävade över det slitna trägolvet.
Luiz förstod plötsligt varför Victor svävade på målet.
Det kändes nästan skönt nu, som om han svävade på moln.
En enorm gul måne svävade på himlen som en kinesisk lykta.
Det var tyst överallt, som om bron svävade i en egen värld.
Damm svävade i solskenet som trängde in genom stora fönster.
Tunna dimslöjor svävade mellan de få palmerna och gatlyktorna.
Jetlagen gjorde att jag svävade någonstans ovanför mig själv.
Trots det hade hon osäkert svävat på talet.
Lille Aleksej hade svävat mellan liv och död under flera dagar.
Anders hade svävat fritt mitt i rummet som en makaber mänsklig mobil.
Då han svävat på målet hade hon lutat sig fram mot honom och viskat:.
Men han hade svävat ut och måste raskt ta sig tillbaka utan att falla pladask.
Det gjorde honom förstämd, som om aningen om en misslyckad kväll svävat emot honom.
Men om dessa bakterier svävat i luften i planet, måste det ju vara fler som blivit sjuka.
Det var som att länge ha svävat omkring, utan förankring, och drömt sig än hit, och än dit.
Han hade knappast hunnit hälsa på Lilian, som på sitt tillgjorda sätt svävat omkring honom och Betty.
Visste hon redan att han tyckte om Petra? Det var som om Petras namn hela tiden svävat i luften omkring dem.
Och sedan, lika tydligt som om jag svävat i överhängande fara, hörde jag Edwards sammetslena stämma i huvudet.
Här hade han svävat i direkt livsfara i säkert en kvart, själv lyckats återställa lugn och ordning omkring sig.
Jag har alltid velat utforska det svarta och har aldrig känt att jag svävat i fara i närheten av de här människorna.
Blåsan till blodtrycksmanometern hade svävat fritt i luften som om den hade tryckts ihop och släppts av en osynlig hand.
Under tiden som han hoppat över gräset hade dimman som svävat framför honom tyst smugit runt och fanns nu även bakom honom.
Eftersom han var en av mina få förtrogna på klostret berättade jag om de tre demoniska skuggorna som svävat över Justines säng.
Vad för det första den fara beträffar som ni utsätter mig för, så har jag svävat i fara så länge jag har utövat mitt ämbete.
Men hon, som nyss svävat uppe bland stjärnorna och gjort bekantskaper med flygande fåglar, kände sig med ens förd ned mot jorden igen.
Jag ryste till i det varma solskenet, återupplevde mina minnen genom hans ögon och förstod för första gången vilken fara jag svävat i.
Femtusen pix hade fått vingar den helgen och svävat ut och bort över havslinjen genom panoramafönstren i den pråliga kabinen uppe på VIP-däck.
Sven Munther hade ibland svävat ut i små anekdoter, speciellt när de inte hade så mycket som brådskade, men själv gjorde hon nästan aldrig det.
Dagens nyhetsmedia beskrev skottlossningen som om fyra människor dött, och när Knepow frågat henne tidigare på förmiddagen hade hon svävat på målet.
Han var torr i halsen och kände en plötslig klåda runt kragen som fick honom att tänka på ansiktet som hade svävat under honom och studerat stjärnorna.
Att Pontus varit inblandad? Och så hade Joel förstått att han svävat i fara och planterat tanken hos Angela att kontakta Katz om något skulle ske med honom.
Efter en stund hade hon svävat in i en härlig dvala som så småningom övergick till en tretimmars sömn och när hon vaknade kände hon sig hur pigg som helst.
) Vid gravsättningen hade Hollywoods societet varit närvarande, liksom en bullrande hedersvakt, som alltid på kändisbegravningar – presshelikoptrar – som hade svävat över det hela.
”Hugg i här!” En gungande rörelse och Tomas hade svävat över marken som en tung, tung kokong med en puppa som en dag skulle kläckas och bli en fågel med små svarta plirande ögon.
Han hade suttit i gott och väl en timme på juridiska byrån och underhållit två intendenter med en dramatisk vittnesskildring av den fara han och kollegan hade svävat i: ärendet nedlagt.
Den här saken, den här osynliga bollen av ilska och rädsla som har svävat hotfullt mellan oss ända sedan jag kom till Fallen, tycks äntligen ha lösts upp, och i dess ställe har det trätt in en varm tomhet som väntar på att fyllas.
Så hade ofödda barn svävat för hennes ögon och hon hade känt en längtan som hon aldrig känt förr, eller vetat att hon burit på, ett begär som var större än själva begäret, en girighet efter mer liv när livet just skulle ta slut.
Jag hade sökt mig till ett rum i huset där jag kunde få vara ostörd, och jag hade tagit av mig alla mina kläder, och jag hade stått framför en spegel och undersökt denna nya kropp in i minsta detalj, som för att övertyga mig själv om att allt detta är mitt, och jag hade svävat ut i funderingar och fantasier om vad den nya kroppen kunde användas till.
Lille Aleksej hade svävat mellan liv och död under flera dagar.
Anders hade svävat fritt mitt i rummet som en makaber mänsklig mobil.
Då han svävat på målet hade hon lutat sig fram mot honom och viskat:.
Men han hade svävat ut och måste raskt ta sig tillbaka utan att falla pladask.
Det gjorde honom förstämd, som om aningen om en misslyckad kväll svävat emot honom.
Men om dessa bakterier svävat i luften i planet, måste det ju vara fler som blivit sjuka.
Det var som att länge ha svävat omkring, utan förankring, och drömt sig än hit, och än dit.
Han hade knappast hunnit hälsa på Lilian, som på sitt tillgjorda sätt svävat omkring honom och Betty.
Visste hon redan att han tyckte om Petra? Det var som om Petras namn hela tiden svävat i luften omkring dem.
Och sedan, lika tydligt som om jag svävat i överhängande fara, hörde jag Edwards sammetslena stämma i huvudet.
Här hade han svävat i direkt livsfara i säkert en kvart, själv lyckats återställa lugn och ordning omkring sig.
Jag har alltid velat utforska det svarta och har aldrig känt att jag svävat i fara i närheten av de här människorna.
Blåsan till blodtrycksmanometern hade svävat fritt i luften som om den hade tryckts ihop och släppts av en osynlig hand.
Under tiden som han hoppat över gräset hade dimman som svävat framför honom tyst smugit runt och fanns nu även bakom honom.
Eftersom han var en av mina få förtrogna på klostret berättade jag om de tre demoniska skuggorna som svävat över Justines säng.
Vad för det första den fara beträffar som ni utsätter mig för, så har jag svävat i fara så länge jag har utövat mitt ämbete.
Men hon, som nyss svävat uppe bland stjärnorna och gjort bekantskaper med flygande fåglar, kände sig med ens förd ned mot jorden igen.
Jag ryste till i det varma solskenet, återupplevde mina minnen genom hans ögon och förstod för första gången vilken fara jag svävat i.
Femtusen pix hade fått vingar den helgen och svävat ut och bort över havslinjen genom panoramafönstren i den pråliga kabinen uppe på VIP-däck.
Sven Munther hade ibland svävat ut i små anekdoter, speciellt när de inte hade så mycket som brådskade, men själv gjorde hon nästan aldrig det.
Dagens nyhetsmedia beskrev skottlossningen som om fyra människor dött, och när Knepow frågat henne tidigare på förmiddagen hade hon svävat på målet.
Han var torr i halsen och kände en plötslig klåda runt kragen som fick honom att tänka på ansiktet som hade svävat under honom och studerat stjärnorna.
Att Pontus varit inblandad? Och så hade Joel förstått att han svävat i fara och planterat tanken hos Angela att kontakta Katz om något skulle ske med honom.
Efter en stund hade hon svävat in i en härlig dvala som så småningom övergick till en tretimmars sömn och när hon vaknade kände hon sig hur pigg som helst.
) Vid gravsättningen hade Hollywoods societet varit närvarande, liksom en bullrande hedersvakt, som alltid på kändisbegravningar – presshelikoptrar – som hade svävat över det hela.
”Hugg i här!” En gungande rörelse och Tomas hade svävat över marken som en tung, tung kokong med en puppa som en dag skulle kläckas och bli en fågel med små svarta plirande ögon.
Han hade suttit i gott och väl en timme på juridiska byrån och underhållit två intendenter med en dramatisk vittnesskildring av den fara han och kollegan hade svävat i: ärendet nedlagt.
Den här saken, den här osynliga bollen av ilska och rädsla som har svävat hotfullt mellan oss ända sedan jag kom till Fallen, tycks äntligen ha lösts upp, och i dess ställe har det trätt in en varm tomhet som väntar på att fyllas.
Så hade ofödda barn svävat för hennes ögon och hon hade känt en längtan som hon aldrig känt förr, eller vetat att hon burit på, ett begär som var större än själva begäret, en girighet efter mer liv när livet just skulle ta slut.
Jag hade sökt mig till ett rum i huset där jag kunde få vara ostörd, och jag hade tagit av mig alla mina kläder, och jag hade stått framför en spegel och undersökt denna nya kropp in i minsta detalj, som för att övertyga mig själv om att allt detta är mitt, och jag hade svävat ut i funderingar och fantasier om vad den nya kroppen kunde användas till.