Skrodera i en mening
I alla år har han hört farfar skrodera, hur han skjutit säl med den.
»Lätt match«, skroderade han.
«Du får sova i lilla stugan tills arbetet är klart», skroderade min adoptivfar.
Vi kivades om någonting, så som pojkar gör, och skröt och skroderade och försökte bräcka varandra.
Hon förstod så väl att han nu satt i någon kupé ej långt ifrån dem och skroderade om tyskarnas framfart.
Så satt de tillsammans och hade trevligt och drack åtskillig spritstark armagnac ur alls inte små glas, skroderade sinsemellan om att tomtenissen nu i alla fall var fast, och kommissarie Escherich måste läsa upp förhörsprotokollet med Quangels bekännelse, under allmänt bifall….
«Du får sova i lilla stugan tills arbetet är klart», skroderade min adoptivfar.
Vi kivades om någonting, så som pojkar gör, och skröt och skroderade och försökte bräcka varandra.
Hon förstod så väl att han nu satt i någon kupé ej långt ifrån dem och skroderade om tyskarnas framfart.
Så satt de tillsammans och hade trevligt och drack åtskillig spritstark armagnac ur alls inte små glas, skroderade sinsemellan om att tomtenissen nu i alla fall var fast, och kommissarie Escherich måste läsa upp förhörsprotokollet med Quangels bekännelse, under allmänt bifall….
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
”Nu skroderar du igen!”.
Nu sitter han därnere och skroderar och är krigisk, din käre man.
Nu sitter han därnere och skroderar och är krigisk, din käre man.