Schabrak i en mening
Den ena hästen hade ett schabrak av magnifikt guldtyg, den andra ett schabrak av röd sammet.
Han red i sällskap av sina väpnare på en kraftfull brun springare med ett schabrak i purpurfärgad sammet.
Efter båren följde en ståtlig springare i ett schabrak av svart sammet broderat med hans vapensköld och hans hertigliga krona.
Han delade ut dyrbara presenter till alla: d’Aubigny fick en storvuxen grå springare »med så vackert schabrak att alla förbluffades av det«.
Den franske kungen red en brun springare med ett schabrak i guld och klapprade triumferande fram genom stadens gator, som hade prytts med vita markiser med den franska liljan.
När det gällde hertigen red han på en stor hög häst som var rikt utsmyckad, med ett schabrak halverat i röd sammet och guldtyg och med mycket dyrbara stenar och stora pärlor.
Ungefär hundra hästar med packning, utstyrda i nya svarta schabrak, anförde processionen och gick i god ordning, och bakom dem, i ett betydligt mer nyckfullt led, följde ytterligare femtio.
Monikas syrra hade med andra ord kommit en bra bit på väg på sin klassresa från den där kvarblivne lurken, med sina stora polisonger och jättestora amerikanska schabrak till bil från femtiotalet.
När han hade lämnat staden i sällskap med kungen hade han tagit med sig nitton packdjur, som alla var försedda med dyrbara schabrak och, som det verkade, tungt lastade med värdefulla föremål, men i själva verket var det bara två av dessa hästar som hade med sig kyrksilver och andra värdefulla föremål.
Han red en brun häst med ett schabrak i rött och guld, de kungliga franska färgerna, och åtföljdes av det franska sändebudet baron de Trans och ett demonstrativt stort följe: medlemmarna av hans hushåll samt hans flitige läkare, Gaspar Torella, en elegant klädd grupp unga spanska och italienska adelsmän, mängder av pager, ridknektar och vakter samt femtio mulor och tolv vagnar högt lastade med bagage.
Hertigen av Valence gjorde sitt intåg i onsdags, den artonde dagen i december 1498 … han föregicks av tjugofyra stiliga mulor med koffertar, kistor och lådor, täckta med tyg som bar hertigens vapen, sedan kom ytterligare tjugofyra mulor med schabrak i hälften rött och hälften gult … Sedan tolv mulor med schabrak av gulrandig satäng … Sedan sex mulor med schabrak i guldtyg … Och därefter kom sexton vackra hästar, anförda av ridknektar, täckta i guldtyg, karmosinrött och gult … efter dessa kom arton pager, som var och en red en vacker springare, varav sexton var klädda i karmosinröd sammet, de två andra i guldbrokad … Sedan kom sex stiliga mulor ymnigt försedda med sadlar, remtyg och schabrak i karmosinröd sammet, åtföljda av ridknektar i samma färger.
Han red i sällskap av sina väpnare på en kraftfull brun springare med ett schabrak i purpurfärgad sammet.
Efter båren följde en ståtlig springare i ett schabrak av svart sammet broderat med hans vapensköld och hans hertigliga krona.
Han delade ut dyrbara presenter till alla: d’Aubigny fick en storvuxen grå springare »med så vackert schabrak att alla förbluffades av det«.
Den franske kungen red en brun springare med ett schabrak i guld och klapprade triumferande fram genom stadens gator, som hade prytts med vita markiser med den franska liljan.
När det gällde hertigen red han på en stor hög häst som var rikt utsmyckad, med ett schabrak halverat i röd sammet och guldtyg och med mycket dyrbara stenar och stora pärlor.
Ungefär hundra hästar med packning, utstyrda i nya svarta schabrak, anförde processionen och gick i god ordning, och bakom dem, i ett betydligt mer nyckfullt led, följde ytterligare femtio.
Monikas syrra hade med andra ord kommit en bra bit på väg på sin klassresa från den där kvarblivne lurken, med sina stora polisonger och jättestora amerikanska schabrak till bil från femtiotalet.
När han hade lämnat staden i sällskap med kungen hade han tagit med sig nitton packdjur, som alla var försedda med dyrbara schabrak och, som det verkade, tungt lastade med värdefulla föremål, men i själva verket var det bara två av dessa hästar som hade med sig kyrksilver och andra värdefulla föremål.
Han red en brun häst med ett schabrak i rött och guld, de kungliga franska färgerna, och åtföljdes av det franska sändebudet baron de Trans och ett demonstrativt stort följe: medlemmarna av hans hushåll samt hans flitige läkare, Gaspar Torella, en elegant klädd grupp unga spanska och italienska adelsmän, mängder av pager, ridknektar och vakter samt femtio mulor och tolv vagnar högt lastade med bagage.
Hertigen av Valence gjorde sitt intåg i onsdags, den artonde dagen i december 1498 … han föregicks av tjugofyra stiliga mulor med koffertar, kistor och lådor, täckta med tyg som bar hertigens vapen, sedan kom ytterligare tjugofyra mulor med schabrak i hälften rött och hälften gult … Sedan tolv mulor med schabrak av gulrandig satäng … Sedan sex mulor med schabrak i guldtyg … Och därefter kom sexton vackra hästar, anförda av ridknektar, täckta i guldtyg, karmosinrött och gult … efter dessa kom arton pager, som var och en red en vacker springare, varav sexton var klädda i karmosinröd sammet, de två andra i guldbrokad … Sedan kom sex stiliga mulor ymnigt försedda med sadlar, remtyg och schabrak i karmosinröd sammet, åtföljda av ridknektar i samma färger.
Varför kostar det tio papp att flytta till de där jävla schabraken i Hammarbyhamnen? Jo, därför att byggföretagen skiter i att pressa priserna.
Jag behöver inte nämna alla oräkneliga pauluner och schabraken på hans hästar … guldbroderierna, de påkostade sängarna, hans gobelänger i silver och silke eller hans magnifika kläder eller den enorma mängd guld han äger.
Jag behöver inte nämna alla oräkneliga pauluner och schabraken på hans hästar … guldbroderierna, de påkostade sängarna, hans gobelänger i silver och silke eller hans magnifika kläder eller den enorma mängd guld han äger.
Vi kan ju inte styra det här schabraket och vinden blåser oss dit den vill.
Det är väl det där schabraket som ligger i korsningen nere vid radio- och TV-huset?.
Men jävligt underligt, eller hur? Att han skulle bo i det här schabraket till slott ute på vischan alldeles själv.
Burchard rapporterade att han »väckte stor beundran hos alla de som såg honom, för han var magnifikt klädd i en rock av franskt snitt, knäppt med ett guldbälte som betonade hans behagfulla och samtidigt muskulösa kropp, och han red en vacker, stark springare så magnifikt utstyrd att blott schabraket påstods vara värt 10 000 dukater«.
Det är väl det där schabraket som ligger i korsningen nere vid radio- och TV-huset?.
Men jävligt underligt, eller hur? Att han skulle bo i det här schabraket till slott ute på vischan alldeles själv.
Burchard rapporterade att han »väckte stor beundran hos alla de som såg honom, för han var magnifikt klädd i en rock av franskt snitt, knäppt med ett guldbälte som betonade hans behagfulla och samtidigt muskulösa kropp, och han red en vacker, stark springare så magnifikt utstyrd att blott schabraket påstods vara värt 10 000 dukater«.