Klandrar i en mening
Klandrar mig själv.
Jag klandrar dig inte.
Jag klandrar henne inte.
Och jag klandrar dem inte.
Jag klandrar mig själv.
Men jag klandrar honom inte.
Okej, jag klandrar dig inte.
Ingen klandrar dig för något.
Vi klandrar honom inte för det.
Jag menar, jag klandrar dig inte.
Och det klandrar jag inte henne för.
”Jag klandrar dig inte, Hero”, sa jag.
Jag kan inte påstå att jag klandrar honom.
Du klandrar mig för att jag är en dålig mor.
Det är inte vackert, men jag klandrar dig inte.
”Jag klandrar dig inte”, sa Mildred till slut.
Han klandrar sig själv att det blev som det blev.
Han är otrogen mot dig och du klandrar dig själv.
Jag klandrar mig själv, ska ni veta, inspektörerna.
Jo, jag vet och jag klandrar henne inte, egentligen.
«Ja, jag tror ju inte att det är någon som klandrar dig.
Inte för att jag klandrar dig för att du inte gjort det.
Ni kommer väl knappast att tro mig, men jag klandrar er inte.
Med största sannolikhet har du fel, men jag klandrar dig inte.
Och jag klandrar dig inte för att du hanterat det som du gjort.
Jag ska vara helt öppen med dig Runeby – jag klandrar Adamsson.
Jag klandrar honom inte, och det gör mig inte det minsta att slippa.
De töntiga teckningarna köper nog ingen och jag klandrar dem inte.
Vi har inte råd att låta honom vila, och jag klandrar ingen egentligen.
Men ingen tog någon hänsyn till det och jag klandrar ingen, inte alls.
Jag klandrar honom ändå inte för att han högg kniven i ryggen på mig så där.
Jag klandrar dig inte.
Jag klandrar henne inte.
Och jag klandrar dem inte.
Jag klandrar mig själv.
Men jag klandrar honom inte.
Okej, jag klandrar dig inte.
Ingen klandrar dig för något.
Vi klandrar honom inte för det.
Jag menar, jag klandrar dig inte.
Och det klandrar jag inte henne för.
”Jag klandrar dig inte, Hero”, sa jag.
Jag kan inte påstå att jag klandrar honom.
Du klandrar mig för att jag är en dålig mor.
Det är inte vackert, men jag klandrar dig inte.
”Jag klandrar dig inte”, sa Mildred till slut.
Han klandrar sig själv att det blev som det blev.
Han är otrogen mot dig och du klandrar dig själv.
Jag klandrar mig själv, ska ni veta, inspektörerna.
Jo, jag vet och jag klandrar henne inte, egentligen.
«Ja, jag tror ju inte att det är någon som klandrar dig.
Inte för att jag klandrar dig för att du inte gjort det.
Ni kommer väl knappast att tro mig, men jag klandrar er inte.
Med största sannolikhet har du fel, men jag klandrar dig inte.
Och jag klandrar dig inte för att du hanterat det som du gjort.
Jag ska vara helt öppen med dig Runeby – jag klandrar Adamsson.
Jag klandrar honom inte, och det gör mig inte det minsta att slippa.
De töntiga teckningarna köper nog ingen och jag klandrar dem inte.
Vi har inte råd att låta honom vila, och jag klandrar ingen egentligen.
Men ingen tog någon hänsyn till det och jag klandrar ingen, inte alls.
Jag klandrar honom ändå inte för att han högg kniven i ryggen på mig så där.
Sluta klandra dig själv.
Ingen skulle klandra henne.
Jag kunde inte klandra honom.
Hon kunde inte klandra honom.
Ni får inte klandra er själv.
Man kan ju inte klandra henne.
Jag skulle aldrig klandra henne igen.
De kommer snart att börja klandra oss.
Men det kan jag inte klandra honom för.
Jag antar att jag inte kan klandra honom.
Klandra inte föräldrarna ni möter, Malin.
På sätt och vis kan jag inte klandra honom.
Du får inte klandra dig själv för det här.
Han kunde inte klandra dem så mycket för det.
Och vi kan egentligen inte klandra dem för det.
Det var svårt att klandra henne för hennes val.
Jag kan inte klandra henne för att hon gjorde det.
Om du står fast när alla vill dig klandra, tänkte jag.
Klandra mig inte för att jag inte förstod det jag såg.
Jag kunde inte klandra dem för att de gömde sig för mig.
Martine sade sig själv att hon inte gärna kunde klandra dem.
Han ville inte klandra henne för att han blivit det han blivit.
”Man ska inte klandra Stan för vad han är”, sa Frank lågt.
Jag kan knappast klandra honom med tanke på omständigheterna.
Du har aldrig gjort någonting du behöver klandra dig själv för.
Om du menar Leo Brageler så kan jag inte klandra honom för det.
Hans fru hade fått ett raseriutbrott och han kunde inte klandra henne.
Än så länge kan man alltså inte klandra muslimerna för växthuseffekten.
Vem kan klandra mig? Men antagligen var brottet hon begick just nu straffbart.
Inte ens du skulle klandra honom för att han gav sig av, om du visste varför.
Jag borde ha förstått att du skulle komma på ett sätt att klandra dig själv.
Ingen skulle klandra henne.
Jag kunde inte klandra honom.
Hon kunde inte klandra honom.
Ni får inte klandra er själv.
Man kan ju inte klandra henne.
Jag skulle aldrig klandra henne igen.
De kommer snart att börja klandra oss.
Men det kan jag inte klandra honom för.
Jag antar att jag inte kan klandra honom.
Klandra inte föräldrarna ni möter, Malin.
På sätt och vis kan jag inte klandra honom.
Du får inte klandra dig själv för det här.
Han kunde inte klandra dem så mycket för det.
Och vi kan egentligen inte klandra dem för det.
Det var svårt att klandra henne för hennes val.
Jag kan inte klandra henne för att hon gjorde det.
Om du står fast när alla vill dig klandra, tänkte jag.
Klandra mig inte för att jag inte förstod det jag såg.
Jag kunde inte klandra dem för att de gömde sig för mig.
Martine sade sig själv att hon inte gärna kunde klandra dem.
Han ville inte klandra henne för att han blivit det han blivit.
”Man ska inte klandra Stan för vad han är”, sa Frank lågt.
Jag kan knappast klandra honom med tanke på omständigheterna.
Du har aldrig gjort någonting du behöver klandra dig själv för.
Om du menar Leo Brageler så kan jag inte klandra honom för det.
Hans fru hade fått ett raseriutbrott och han kunde inte klandra henne.
Än så länge kan man alltså inte klandra muslimerna för växthuseffekten.
Vem kan klandra mig? Men antagligen var brottet hon begick just nu straffbart.
Inte ens du skulle klandra honom för att han gav sig av, om du visste varför.
Jag borde ha förstått att du skulle komma på ett sätt att klandra dig själv.
Semmelweis blev inte bara klandrad och mästrad, han blev förlöjligad.
Jag menar att det har skett en attitydglidning inte bara när det gäller i vilken grad man anses vara ansvarig för sitt utseende, i vilket vikten är en väsentlig del, utan också var man lägger skulden när någon blir klandrad för hur han ser ut.
Jag menar att det har skett en attitydglidning inte bara när det gäller i vilken grad man anses vara ansvarig för sitt utseende, i vilket vikten är en väsentlig del, utan också var man lägger skulden när någon blir klandrad för hur han ser ut.
Han klandrade dem inte.
Hon klandrade sig själv.
Jag klandrade honom inte.
Trots det klandrade jag ingen som.
Kanske klandrade hon sig själv ….
Hon klandrade inte Rachels föräldrar.
Men Carly klandrade fortfarande sig själv.
Det var inte så att hon klandrade sin far.
Inte för att jag en sekund klandrade honom.
arbetsformerna hos de klandrade myndigheterna.
Men han klandrade mig inte för att jag tänkte så.
Han klandrade dem inte för att de gick in för uppgiften.
Och hon klandrade honom med den försmåddas alla rättigheter.
Victoria ville att de skulle åtalas och jag klandrade henne inte.
I stället klandrade jag de vuxna som jag tyckte behandlade mig illa.
Under väldigt lång tid klandrade jag Sammy för att jag var bög.
Jag klandrade henne inte för det – jag höll förmodligen med henne.
”Derek har absolut rätt, Holden”, sade hon ”Han klandrade dig inte.
Ingen klandrade Marianne för väntetider, felaktiga diagnoser, inställda konsultationer.
Jag klandrade inte Jonathan för att han förberedde sig att bemöta teorin om en mördargen.
Jag klandrade varken scientologikyrkan eller mina föräldrar för vad som pågick på Ranchen.
Hon klandrade sig själv för att hon hade gift sig med Jens och dessutom bundit sig vid honom genom sonen.
Jag klandrade mig själv för att jag inte tänkt ut något smartare att säga innan jag gick fram till henne.
Ju fullare hon var, desto mer argsint blev hon och klandrade Lou för precis allting som hon inte var nöjd med.
Men mest av allt klandrade hon honom för att deras yngste son, Tony, som hon avgudade, levde ihop med en slampa i England.
Flera unga kvinnor ur stammen hade försvunnit, och makaherna klandrade sina grannar vargarna, som de fruktade och misstrodde.
Fadern sa att han klandrade sig själv därför att han aldrig hade sagt till på skarpen när det gällde sonens fortkörningar.
I sin ansökan klandrade Adielsson stämmobeslutet i december om en nyemission i Nobel och krävde att det skulle gå till skiljedom.
Jag klandrade honom dock inte; hans ansikte var ett enda stort blåmärke och efter vad jag hade hört hade hans näsben knäckts under mina knytnävar.
Till en början låg jag varje natt och klandrade mig själv för mina brister och tyckte att jag var den mest värdelösa personen i hela Sjöorganisationen.
En gång i tiden, antagligen innan jag ens var född, hade hon lagt in en stöt på Edward – inte för att jag klandrade henne eller någon annan som ville ha honom.
Hon klandrade sig själv.
Jag klandrade honom inte.
Trots det klandrade jag ingen som.
Kanske klandrade hon sig själv ….
Hon klandrade inte Rachels föräldrar.
Men Carly klandrade fortfarande sig själv.
Det var inte så att hon klandrade sin far.
Inte för att jag en sekund klandrade honom.
arbetsformerna hos de klandrade myndigheterna.
Men han klandrade mig inte för att jag tänkte så.
Han klandrade dem inte för att de gick in för uppgiften.
Och hon klandrade honom med den försmåddas alla rättigheter.
Victoria ville att de skulle åtalas och jag klandrade henne inte.
I stället klandrade jag de vuxna som jag tyckte behandlade mig illa.
Under väldigt lång tid klandrade jag Sammy för att jag var bög.
Jag klandrade henne inte för det – jag höll förmodligen med henne.
”Derek har absolut rätt, Holden”, sade hon ”Han klandrade dig inte.
Ingen klandrade Marianne för väntetider, felaktiga diagnoser, inställda konsultationer.
Jag klandrade inte Jonathan för att han förberedde sig att bemöta teorin om en mördargen.
Jag klandrade varken scientologikyrkan eller mina föräldrar för vad som pågick på Ranchen.
Hon klandrade sig själv för att hon hade gift sig med Jens och dessutom bundit sig vid honom genom sonen.
Jag klandrade mig själv för att jag inte tänkt ut något smartare att säga innan jag gick fram till henne.
Ju fullare hon var, desto mer argsint blev hon och klandrade Lou för precis allting som hon inte var nöjd med.
Men mest av allt klandrade hon honom för att deras yngste son, Tony, som hon avgudade, levde ihop med en slampa i England.
Flera unga kvinnor ur stammen hade försvunnit, och makaherna klandrade sina grannar vargarna, som de fruktade och misstrodde.
Fadern sa att han klandrade sig själv därför att han aldrig hade sagt till på skarpen när det gällde sonens fortkörningar.
I sin ansökan klandrade Adielsson stämmobeslutet i december om en nyemission i Nobel och krävde att det skulle gå till skiljedom.
Jag klandrade honom dock inte; hans ansikte var ett enda stort blåmärke och efter vad jag hade hört hade hans näsben knäckts under mina knytnävar.
Till en början låg jag varje natt och klandrade mig själv för mina brister och tyckte att jag var den mest värdelösa personen i hela Sjöorganisationen.
En gång i tiden, antagligen innan jag ens var född, hade hon lagt in en stöt på Edward – inte för att jag klandrade henne eller någon annan som ville ha honom.
Ingen hade klandrat Harry.
Men jag hade inte klandrat dig om du gjorde det.
Hon hade hört sitt nedlåtande tonfall och skulle inte ha klandrat honom.
I tio år, säkert i tio år, hade hon varje dag klandrat sig själv för det som hände med Yasmine.
De andra slavarna skulle kanske ha klandrat mig annars, och det sista jag ville var att skaffa mig ovänner det första jag gjorde.
Själv hade hon bara klandrat sig själv och sin egen dumhet efteråt, men Lasse var fortfarande övertygad om att det inte skulle ha hänt om Christer haft bättre omdöme som chef.
När Sveriges Radios Medierna granskade nämnden i november 2012 – ett annat sällsynt exempel på att medier faktiskt kan granska varandra – visade det sig att den bara bestod av journalister och hade under den senaste femårsperioden inte klandrat mer än en enda journalist.
Men jag hade inte klandrat dig om du gjorde det.
Hon hade hört sitt nedlåtande tonfall och skulle inte ha klandrat honom.
I tio år, säkert i tio år, hade hon varje dag klandrat sig själv för det som hände med Yasmine.
De andra slavarna skulle kanske ha klandrat mig annars, och det sista jag ville var att skaffa mig ovänner det första jag gjorde.
Själv hade hon bara klandrat sig själv och sin egen dumhet efteråt, men Lasse var fortfarande övertygad om att det inte skulle ha hänt om Christer haft bättre omdöme som chef.
När Sveriges Radios Medierna granskade nämnden i november 2012 – ett annat sällsynt exempel på att medier faktiskt kan granska varandra – visade det sig att den bara bestod av journalister och hade under den senaste femårsperioden inte klandrat mer än en enda journalist.