Hurra i en mening
Hurra för oss.
Hipp, hipp, hurra!.
Hurra för M/S Pinafore.
Hurra! Det var Mark Darcy.
Posten har kommit! Hurra!.
Hurra! Han är hemma igen!.
Hurra! Allting är underbart.
Hurra! Alla glada och belåtna.
Hurra! Tror att det är bra nu.
Hurra för Gullet Gunslinger.
Hurra! Ökenvandringen är över.
”Hurra!” skulle de ropa då.
Hurra – det ringer! Mark Darcy!.
Det är inte mycket att hurra för.
Hurra! Hurra! Hurra! Det är en order!.
Hurra, det ringer! Kan vara Mark Darcy!.
Hurra! Nu så, måste ta fram klipp… oj.
Hurra! Och då slipper jag komma för sent.
Hurra! En dag till och fortfarande inte död.
”Hurra!” sa vi i kör och klingade i glasen.
Sovrummet var heller inte mycket att hurra för.
Vårt spel hade inte varit mycket att hurra för.
Hurra! Plötsligt var det precis som förr i tiden.
Polisutredningen var inte så mycket att hurra för.
– Hurra, det blir krig! ropade han och dansade runt.
Hurra! Plötsligt är jag populäraste tjejen i cellen.
Innan dess är hans bolag inte så mycket att hurra för.
Hurra! Nun geht’s in einer Woche in die Reichshaupstadt.
Hurra! Ska sätta i gång och fixa intervju genom hans agent.
Hurra för det, läkarvetenskapen kunde slå sig för bröstet.
Men han sa ju att han skulle ringa i går… hurra, det ringer!.
Hipp, hipp, hurra!.
Hurra för M/S Pinafore.
Hurra! Det var Mark Darcy.
Posten har kommit! Hurra!.
Hurra! Han är hemma igen!.
Hurra! Allting är underbart.
Hurra! Alla glada och belåtna.
Hurra! Tror att det är bra nu.
Hurra för Gullet Gunslinger.
Hurra! Ökenvandringen är över.
”Hurra!” skulle de ropa då.
Hurra – det ringer! Mark Darcy!.
Det är inte mycket att hurra för.
Hurra! Hurra! Hurra! Det är en order!.
Hurra, det ringer! Kan vara Mark Darcy!.
Hurra! Nu så, måste ta fram klipp… oj.
Hurra! Och då slipper jag komma för sent.
Hurra! En dag till och fortfarande inte död.
”Hurra!” sa vi i kör och klingade i glasen.
Sovrummet var heller inte mycket att hurra för.
Vårt spel hade inte varit mycket att hurra för.
Hurra! Plötsligt var det precis som förr i tiden.
Polisutredningen var inte så mycket att hurra för.
– Hurra, det blir krig! ropade han och dansade runt.
Hurra! Plötsligt är jag populäraste tjejen i cellen.
Innan dess är hans bolag inte så mycket att hurra för.
Hurra! Nun geht’s in einer Woche in die Reichshaupstadt.
Hurra! Ska sätta i gång och fixa intervju genom hans agent.
Hurra för det, läkarvetenskapen kunde slå sig för bröstet.
Men han sa ju att han skulle ringa i går… hurra, det ringer!.
Några till och med hurrade.
Löjtnant Osborn Macson hurrade.
Folkmassan skrattade och hurrade.
Men det var för bagarn de hurrade.
De hurrade friskt, innan båten lade ut.
Mina lagkamrater hurrade: Krissie är jäkla het.
De hurrade och sjöng den traditionella Kungssången.
Ingen hade hört ett ord och alla jublade och hurrade.
Det var folk överallt, och alla sjöng och hurrade och skrek.
Det tackades för applåderna och flickorna bakom oss hurrade vilt.
Från gatan hördes bilar tuta och människor som skrek och hurrade.
De sjöng för honom i hallen och hurrade för honom till efterrätten.
Jacob drog upp Charlie på fötter och båda av dem hurrade uppmuntrande.
Och det måste varit Liedholm de hurrade åt, för vi två var ensamma i bussen….
Så fort en E-meter hade klarat kvalitetskontrollen ringde vi i en klocka och alla hurrade.
Han bjöd till ännu en skål och alla hurrade för det nya stjärnskottet på konstnärshimlen.
De hurrade vilt när de av en slump lyckades sparka bollen i riktning mot motståndarlagets mål.
Det var redan många fler som hurrade på henne än på kvinnan hon kallade för den rödhåriga ragatan.
Så hängde de andra på, applåderade, hurrade, och jag visste att jag hade dem, att jag hade fått kontakt.
Sandy Wilson hurrade och boxade med knytnäven i luften men tystnade när alla andra bara satt och såg på honom.
”Goff! Goff! Goff! Goff! ” Jag brukade sitta på läktarna och heja på Brad och drömma om dagen då det skulle vara mig man hurrade för.
När Sveriges nya drottning lämnade Storkyrkan tillsammans med sin kung och anträdde kortegen hurrade och jublade åskådarna som väntat utanför.
När de andra avfyrade sina skott hurrade publiken vid träffar och åmade sig vid missar, men när Loke sköt stod alla bara stilla och tysta, som förtrollade.
Man hurrade för Bohman och stämde upp den svenska nationalsången ”Du gamla, du fria” med sina dunkla men för dagen passande rader om att ”jag vet att Du är och Du blir vad Du var”.
I de fladdrande skuggorna och det intensiva ljuset såg den långa stigningen framför dem ut som en ramp, som om de skulle slungas ut i rymden när de nått upp på toppen och volta över ett dussintal brinnande bussar medan ett helt stadion fullt av spänningssökande människor hurrade.
Löjtnant Osborn Macson hurrade.
Folkmassan skrattade och hurrade.
Men det var för bagarn de hurrade.
De hurrade friskt, innan båten lade ut.
Mina lagkamrater hurrade: Krissie är jäkla het.
De hurrade och sjöng den traditionella Kungssången.
Ingen hade hört ett ord och alla jublade och hurrade.
Det var folk överallt, och alla sjöng och hurrade och skrek.
Det tackades för applåderna och flickorna bakom oss hurrade vilt.
Från gatan hördes bilar tuta och människor som skrek och hurrade.
De sjöng för honom i hallen och hurrade för honom till efterrätten.
Jacob drog upp Charlie på fötter och båda av dem hurrade uppmuntrande.
Och det måste varit Liedholm de hurrade åt, för vi två var ensamma i bussen….
Så fort en E-meter hade klarat kvalitetskontrollen ringde vi i en klocka och alla hurrade.
Han bjöd till ännu en skål och alla hurrade för det nya stjärnskottet på konstnärshimlen.
De hurrade vilt när de av en slump lyckades sparka bollen i riktning mot motståndarlagets mål.
Det var redan många fler som hurrade på henne än på kvinnan hon kallade för den rödhåriga ragatan.
Så hängde de andra på, applåderade, hurrade, och jag visste att jag hade dem, att jag hade fått kontakt.
Sandy Wilson hurrade och boxade med knytnäven i luften men tystnade när alla andra bara satt och såg på honom.
”Goff! Goff! Goff! Goff! ” Jag brukade sitta på läktarna och heja på Brad och drömma om dagen då det skulle vara mig man hurrade för.
När Sveriges nya drottning lämnade Storkyrkan tillsammans med sin kung och anträdde kortegen hurrade och jublade åskådarna som väntat utanför.
När de andra avfyrade sina skott hurrade publiken vid träffar och åmade sig vid missar, men när Loke sköt stod alla bara stilla och tysta, som förtrollade.
Man hurrade för Bohman och stämde upp den svenska nationalsången ”Du gamla, du fria” med sina dunkla men för dagen passande rader om att ”jag vet att Du är och Du blir vad Du var”.
I de fladdrande skuggorna och det intensiva ljuset såg den långa stigningen framför dem ut som en ramp, som om de skulle slungas ut i rymden när de nått upp på toppen och volta över ett dussintal brinnande bussar medan ett helt stadion fullt av spänningssökande människor hurrade.
Om jag inte precis hade dödat den man som blivit min far, hade jag förmodligen hurrat tillsammans med mina män.
Och massorna hurrar.
De andra killarna applåderar och hurrar.
Alla hurrar naturligtvis för Portia och Cinna.
Hennes röst dränks i alla andras som hurrar och skriker.
Snart står du i Blå Hallen i en alldeles för liten uniform och hurrar.
Någon hänger ut ett tygstycke med texten She’s Gone, andra hurrar, applåderar, kramar om och gratulerar varandra.
Ingen kommer att hålla passionerade tal, ingen kommer att falla i någons famn, ingen kommer att hålla upp en bergsprängare utanför hennes fönster, ingen kommer att bjuda på långa, känslosamma kyssar i korridoren medan eleverna ställer sig i en cirkel omkring oss och hurrar.
Jag kan slå vad om att andra killar hatar honom: Han ser ut som den rika skurkaktiga killen i en ungdomsfilm från åttiotalet – den där som mobbar den känslige, missanpassade killen, den som till sist får en paj i trynet så att vispgrädden får hans uppfällda skjortkrage att sloka så att alla i kafeterian hurrar.
De andra killarna applåderar och hurrar.
Alla hurrar naturligtvis för Portia och Cinna.
Hennes röst dränks i alla andras som hurrar och skriker.
Snart står du i Blå Hallen i en alldeles för liten uniform och hurrar.
Någon hänger ut ett tygstycke med texten She’s Gone, andra hurrar, applåderar, kramar om och gratulerar varandra.
Ingen kommer att hålla passionerade tal, ingen kommer att falla i någons famn, ingen kommer att hålla upp en bergsprängare utanför hennes fönster, ingen kommer att bjuda på långa, känslosamma kyssar i korridoren medan eleverna ställer sig i en cirkel omkring oss och hurrar.
Jag kan slå vad om att andra killar hatar honom: Han ser ut som den rika skurkaktiga killen i en ungdomsfilm från åttiotalet – den där som mobbar den känslige, missanpassade killen, den som till sist får en paj i trynet så att vispgrädden får hans uppfällda skjortkrage att sloka så att alla i kafeterian hurrar.