Fäktar i en mening
Ilsket fäktar han för att göra sig fri.
De små nävarna fäktar ilsket i luften ovanför honom.
Flera har sina svärd dragna och fäktar i luften efter honom.
Ögonen lyser och armarna fäktar för att illustrera mått och storlekar.
ger han på rygg och fäktar i luften för att försvara sig, utan resultat.
«Va du sover tungt! Man är ju tvungen att skaka dig! Och va du fäktar med armarna.
Han fäktar med armarna så att vattnet skummar omkring honom, men rör sig inte framåt.
Hon vinglar, tappar taget, fäktar med armarna, kommer plötsligt loss och ramlar framstupa över de andra.
Hon är kapabel att … Hon skulle verkligen kunna … Hetsigt fäktar han för att befria sig ur Annas grepp.
De skäller som hundar, Chyna, och gallskriker och fäktar med armarna som om de var övertygade om att de kan flyga.
När vi går igenom Berzelii park noterar jag att han fäktar med armarna en aning, på ett sätt som han inte brukar.
Du är två år och springer på parketten i vardagsrummet, språket blir till, du fäktar och pekar, äter världen, vi äter den tillsammans.
De är femåriga små rackarungar med brandrött hår och lasersvärd i plast som de fäktar våldsamt med samtidigt som de kastar sig från en av lobbyns lädersoffor.
»Ta honom», skriker Waldemar och Per rusar efter Suliman Hajif, kastar sig om hans ben just som han kliver ut på balkongen, och den jagade faller med huvudet före in i det heltäckande grå balkongräcket som ger vika och hans kropp dras neråt och framåt, och han skriker när han fäktar över avgrunden, gräset i trädgården gult fyra meter ner.
Virvlar rakt ner bara, faller handlöst rakt ner i ett svart hål som aldrig tar slut, försöker skrika men rösten bär inte, inte ett ljud som kommer över mina läppar hur högt jag än skriker, jag fäktar med armarna, griper kring mig med händerna men där finns inget som jag kan få tag i, bara det svarta hålet, och när jag vaknar sitter jag redan käpprak i sängen med muskler som stramar som rep kring nacke och armar och utan att jag har en aning om jag lever eller redan är död.
De små nävarna fäktar ilsket i luften ovanför honom.
Flera har sina svärd dragna och fäktar i luften efter honom.
Ögonen lyser och armarna fäktar för att illustrera mått och storlekar.
ger han på rygg och fäktar i luften för att försvara sig, utan resultat.
«Va du sover tungt! Man är ju tvungen att skaka dig! Och va du fäktar med armarna.
Han fäktar med armarna så att vattnet skummar omkring honom, men rör sig inte framåt.
Hon vinglar, tappar taget, fäktar med armarna, kommer plötsligt loss och ramlar framstupa över de andra.
Hon är kapabel att … Hon skulle verkligen kunna … Hetsigt fäktar han för att befria sig ur Annas grepp.
De skäller som hundar, Chyna, och gallskriker och fäktar med armarna som om de var övertygade om att de kan flyga.
När vi går igenom Berzelii park noterar jag att han fäktar med armarna en aning, på ett sätt som han inte brukar.
Du är två år och springer på parketten i vardagsrummet, språket blir till, du fäktar och pekar, äter världen, vi äter den tillsammans.
De är femåriga små rackarungar med brandrött hår och lasersvärd i plast som de fäktar våldsamt med samtidigt som de kastar sig från en av lobbyns lädersoffor.
»Ta honom», skriker Waldemar och Per rusar efter Suliman Hajif, kastar sig om hans ben just som han kliver ut på balkongen, och den jagade faller med huvudet före in i det heltäckande grå balkongräcket som ger vika och hans kropp dras neråt och framåt, och han skriker när han fäktar över avgrunden, gräset i trädgården gult fyra meter ner.
Virvlar rakt ner bara, faller handlöst rakt ner i ett svart hål som aldrig tar slut, försöker skrika men rösten bär inte, inte ett ljud som kommer över mina läppar hur högt jag än skriker, jag fäktar med armarna, griper kring mig med händerna men där finns inget som jag kan få tag i, bara det svarta hålet, och när jag vaknar sitter jag redan käpprak i sängen med muskler som stramar som rep kring nacke och armar och utan att jag har en aning om jag lever eller redan är död.
Han hade börjat fäkta med armarna.
Små händer skulle fäkta i luften.
Viktor försökte fäkta bort Jorges armar.
Almasi vaknade genast och började fäkta med armarna.
Bättre sälja än illa fäkta, resonerade Donald McKenzie.
De började skrika och fäkta med armarna skrämda som de var.
Ett litet land kan fäkta med armarna och komma med kloka råd och anmaningar.
Jag börjar fäkta och tror att hon med flit ska smitta mitt öppna sår med HIV.
Engels var säkert mycket bättre på att fäkta och han hade också bättre fysik.
Han drog upp honom i sittande ställning trots att Alexander kraftlöst försökte fäkta undan honom.
Han släppte inte den ensamme vandraren med blicken, blev långsamt irriterad, började fäkta ordentligt med armarna.
Danielsson var full och stökig och när han skulle hjälpas in i polisbussen hade han börjat fäkta och spjärna emot.
Han hade i alla fall vett att hellre fly än illa fäkta, konstaterade Walter tyst för sig själv då han hörde Liljas steg försvinna i korridoren.
Till slut var han så exalterad att han inte kunde sitta stilla, utan var tvungen att resa sig upp och fäkta med armarna för att få ut sina synpunkter.
I ett anfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa bägge fäkta och erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsänts i bokhandeln.
Anders Dalström vill fäkta med armarna i luften, vifta bort den kroppslösa rösten och det den säger, även om den säger just de orden han helst vill höra.
Han gick redan efter några meter rakt in i en korsspindels nät och började fäkta vilt omkring sig när han märkte att den stora spindeln hade fastnat på hans anorak.
Han började fäkta med armarna, slet i den andre mannens hand och skjorta, väl medveten om hur fånig han tog sig, och de andra som stod runtom dem verkade mycket roade av situationen.
Han uppträder på ett sådant sätt som Ahlberg varnar sina elever för: man behöver inte vråla i himmelens sky och fäkta med armarna om man hyser förtroende för sin sak! Själv flackar Ahlberg med blicken, fäster den i taket och talar så eftersinnande att man kan höra kommatecknen i de välformulerade meningarna.
hade alltför länge sluppit detta (den kvinnliga kroppens) liv – den kvinnliga kroppens innersta och oundvikliga liv, så som pojkarna i fosterhemmet för länge sedan hade tvingat yngre, rädda flickor till att våndas och skrika och sparka och fäkta med armarna under sig medan Dyflickan hade sluppit undan, Dyflickan ville i alla fall tro att hon hade sluppit undan pojkarna med de vassa armbågarna, pojkarna med de höga skratten, hundlika, grymma och med blanka ögon – de som efteråt hotade med att de skulle strypa flickorna om de »skvallrade« – fast kanske var det ett skämt och inte något hot – allt det som hänt var ett skämt, inte något hot – och inte på allvar – precis som mycket i barndomen (kanske) var ett skämt och inte på allvar och hur som helst bortglömt, som när mrs Skedd frågade om de där små rackarna hade rört henne och hon stumt och undvikande hade skakat på huvudet och mrs Skedd valde att tro på henne eller att i alla fall inte fråga mer, och när hon hade gömt sig – krupit in i det illaluktande mörka utrymmet under trappan – när mannen med det stripiga håret skrattande drog ut henne i fötterna – hon gjorde det instinktivt precis som hon nu instinktivt hopkrupen och nerhukad vågade dra sig undan från de andra och till sin lättnad på något sätt befann sig under bron eller – det var senare, längre bort på vägen – det var flera timmar senare – hopkrupen under en väg i ett avloppsdike, naken, darrande och ändå lättad och glad – glad över att tro att hon sluppit undan och nu måste ta sig tillbaka hem – var nu »hemma« var någonstans – och göra det slugt som ett vilt djur, på natten så att ingen såg henne; hopkrupen i det smutsiga avloppsdiket länge, länge, ända tills det hördes ett krafsande, syntes ett plötsligt ljussken, skrik och skratt, och hon hade hittats där hon gömde sig, där hon patetiskt nog gömde sig, men männen hade naturligtvis spårat upp henne, dragit fram henne i fötterna så att kroppen blev sönderskrapad, skinnet revs upp och slets itu och blödde: Trodde du att du skulle kunna slippa undan – det här?.
Små händer skulle fäkta i luften.
Viktor försökte fäkta bort Jorges armar.
Almasi vaknade genast och började fäkta med armarna.
Bättre sälja än illa fäkta, resonerade Donald McKenzie.
De började skrika och fäkta med armarna skrämda som de var.
Ett litet land kan fäkta med armarna och komma med kloka råd och anmaningar.
Jag börjar fäkta och tror att hon med flit ska smitta mitt öppna sår med HIV.
Engels var säkert mycket bättre på att fäkta och han hade också bättre fysik.
Han drog upp honom i sittande ställning trots att Alexander kraftlöst försökte fäkta undan honom.
Han släppte inte den ensamme vandraren med blicken, blev långsamt irriterad, började fäkta ordentligt med armarna.
Danielsson var full och stökig och när han skulle hjälpas in i polisbussen hade han börjat fäkta och spjärna emot.
Han hade i alla fall vett att hellre fly än illa fäkta, konstaterade Walter tyst för sig själv då han hörde Liljas steg försvinna i korridoren.
Till slut var han så exalterad att han inte kunde sitta stilla, utan var tvungen att resa sig upp och fäkta med armarna för att få ut sina synpunkter.
I ett anfall av upprymt lynne sammanställer jag dessa bägge fäkta och erinrar om att Pasteur dog dagen efter det min Sylva Sylvarum utsänts i bokhandeln.
Anders Dalström vill fäkta med armarna i luften, vifta bort den kroppslösa rösten och det den säger, även om den säger just de orden han helst vill höra.
Han gick redan efter några meter rakt in i en korsspindels nät och började fäkta vilt omkring sig när han märkte att den stora spindeln hade fastnat på hans anorak.
Han började fäkta med armarna, slet i den andre mannens hand och skjorta, väl medveten om hur fånig han tog sig, och de andra som stod runtom dem verkade mycket roade av situationen.
Han uppträder på ett sådant sätt som Ahlberg varnar sina elever för: man behöver inte vråla i himmelens sky och fäkta med armarna om man hyser förtroende för sin sak! Själv flackar Ahlberg med blicken, fäster den i taket och talar så eftersinnande att man kan höra kommatecknen i de välformulerade meningarna.
hade alltför länge sluppit detta (den kvinnliga kroppens) liv – den kvinnliga kroppens innersta och oundvikliga liv, så som pojkarna i fosterhemmet för länge sedan hade tvingat yngre, rädda flickor till att våndas och skrika och sparka och fäkta med armarna under sig medan Dyflickan hade sluppit undan, Dyflickan ville i alla fall tro att hon hade sluppit undan pojkarna med de vassa armbågarna, pojkarna med de höga skratten, hundlika, grymma och med blanka ögon – de som efteråt hotade med att de skulle strypa flickorna om de »skvallrade« – fast kanske var det ett skämt och inte något hot – allt det som hänt var ett skämt, inte något hot – och inte på allvar – precis som mycket i barndomen (kanske) var ett skämt och inte på allvar och hur som helst bortglömt, som när mrs Skedd frågade om de där små rackarna hade rört henne och hon stumt och undvikande hade skakat på huvudet och mrs Skedd valde att tro på henne eller att i alla fall inte fråga mer, och när hon hade gömt sig – krupit in i det illaluktande mörka utrymmet under trappan – när mannen med det stripiga håret skrattande drog ut henne i fötterna – hon gjorde det instinktivt precis som hon nu instinktivt hopkrupen och nerhukad vågade dra sig undan från de andra och till sin lättnad på något sätt befann sig under bron eller – det var senare, längre bort på vägen – det var flera timmar senare – hopkrupen under en väg i ett avloppsdike, naken, darrande och ändå lättad och glad – glad över att tro att hon sluppit undan och nu måste ta sig tillbaka hem – var nu »hemma« var någonstans – och göra det slugt som ett vilt djur, på natten så att ingen såg henne; hopkrupen i det smutsiga avloppsdiket länge, länge, ända tills det hördes ett krafsande, syntes ett plötsligt ljussken, skrik och skratt, och hon hade hittats där hon gömde sig, där hon patetiskt nog gömde sig, men männen hade naturligtvis spårat upp henne, dragit fram henne i fötterna så att kroppen blev sönderskrapad, skinnet revs upp och slets itu och blödde: Trodde du att du skulle kunna slippa undan – det här?.
Åklagaren fäktade för tid.
Hennes armar fäktade i luften.
Stefanovic fäktade med armarna.
Pojken fäktade med armarna i vild panik.
Adèle fäktade med armarna och gick bakom.
Hon skrek och fäktade avvärjande med armarna.
För ett ögonblick fäktade han vilt med armarna.
Jag sparkade och fäktade, men han höll sig fast.
Ingrid var hysterisk, fäktade med armarna och skrek.
Sinaga fäktade omkring sig och försökte ta sig loss.
Han fäktade vilt med armarna under intensivt gurglande.
Hon skrek och fäktade med armarna och sparkade vilt med benen.
» «Jag vågar inte!» ropade jag högt och fäktade med armarna.
Jag fäktade med armarna allt jag kunde, medan jag skrek och grät.
Jag fäktade med armarna och försökte fånga deras uppmärksamhet.
Helmut fäktade och skrek, men förgäves, Max var betydligt kraftfullare.
En man fäktade plötsligt i vattnet bredvid båten och skrek och försvann.
Han fäktade med näven under näsan på Enno och stampade i golvet med foten.
Han fäktade och slog med armarna och fick till slut tag om ena armen på mannen.
Hon fäktade med händerna mot Arkadys ansikte och träffade honom med varje slag.
”Men lägg av för fan!” skrek hon och stampade i marken och fäktade med armarna.
Vid det här laget fäktade jag vilt med armar och ben och försökte bara komma loss.
Men den bondsluge Centerledaren kände Palme och visste att denne hellre fäktade illa än flydde.
Hon fäktade med armarna, munnen stod vidöppen men inte ett ljud hördes förrän hon utstötte ett skri.
Vi plockade krusen fulla, vi satte oss direkt på marken och rensade bären, vi fäktade mot förorättade getingar.
Kastade en blick på kaféterrassen och upptäckte till min fasa att alla Marks vänner ropade och fäktade de också.
Hon fäktade vilt med armarna och han träffades flera gånger i ansiktet innan han lyckades låsa fast hennes armar på ryggen.
Han fäktade desperat, fingrarna och knäna skrapade mot sten, han försökte få tag i något men var chanslös mot krafterna runt sig.
Om jag fäktade med armar och ben var sannolikheten större att jag skulle bryta en handled, en fotled eller en armbåge när jag slog i väggen.
Han var för otålig för att låta den snabba strömmen föra honom till djupmarkören, och han fäktade och plaskade, fast besluten att simma mot mig.
Där låg han nu, tjugofem år senare, blåröd i ansiktet och fäktade med sina feta små händer medan Toivonen suckade av välbehag och klämde ännu lite hårdare.
Hennes armar fäktade i luften.
Stefanovic fäktade med armarna.
Pojken fäktade med armarna i vild panik.
Adèle fäktade med armarna och gick bakom.
Hon skrek och fäktade avvärjande med armarna.
För ett ögonblick fäktade han vilt med armarna.
Jag sparkade och fäktade, men han höll sig fast.
Ingrid var hysterisk, fäktade med armarna och skrek.
Sinaga fäktade omkring sig och försökte ta sig loss.
Han fäktade vilt med armarna under intensivt gurglande.
Hon skrek och fäktade med armarna och sparkade vilt med benen.
» «Jag vågar inte!» ropade jag högt och fäktade med armarna.
Jag fäktade med armarna allt jag kunde, medan jag skrek och grät.
Jag fäktade med armarna och försökte fånga deras uppmärksamhet.
Helmut fäktade och skrek, men förgäves, Max var betydligt kraftfullare.
En man fäktade plötsligt i vattnet bredvid båten och skrek och försvann.
Han fäktade med näven under näsan på Enno och stampade i golvet med foten.
Han fäktade och slog med armarna och fick till slut tag om ena armen på mannen.
Hon fäktade med händerna mot Arkadys ansikte och träffade honom med varje slag.
”Men lägg av för fan!” skrek hon och stampade i marken och fäktade med armarna.
Vid det här laget fäktade jag vilt med armar och ben och försökte bara komma loss.
Men den bondsluge Centerledaren kände Palme och visste att denne hellre fäktade illa än flydde.
Hon fäktade med armarna, munnen stod vidöppen men inte ett ljud hördes förrän hon utstötte ett skri.
Vi plockade krusen fulla, vi satte oss direkt på marken och rensade bären, vi fäktade mot förorättade getingar.
Kastade en blick på kaféterrassen och upptäckte till min fasa att alla Marks vänner ropade och fäktade de också.
Hon fäktade vilt med armarna och han träffades flera gånger i ansiktet innan han lyckades låsa fast hennes armar på ryggen.
Han fäktade desperat, fingrarna och knäna skrapade mot sten, han försökte få tag i något men var chanslös mot krafterna runt sig.
Om jag fäktade med armar och ben var sannolikheten större att jag skulle bryta en handled, en fotled eller en armbåge när jag slog i väggen.
Han var för otålig för att låta den snabba strömmen föra honom till djupmarkören, och han fäktade och plaskade, fast besluten att simma mot mig.
Där låg han nu, tjugofem år senare, blåröd i ansiktet och fäktade med sina feta små händer medan Toivonen suckade av välbehag och klämde ännu lite hårdare.
Fäktat hysteriskt med armarna i sömnen.
Din likgiltighet driver mig till vansinne! I vanlig ordning hade hon skrikit och fäktat med armarna.
Bara trillat raklång, rakt bakåt, fäktat förgäves med armarna, innan han slog nacken och bakhuvudet i Bäckströms soffbord och spräckte hela skivan av prima Kolmårdsmarmor.
Din likgiltighet driver mig till vansinne! I vanlig ordning hade hon skrikit och fäktat med armarna.
Bara trillat raklång, rakt bakåt, fäktat förgäves med armarna, innan han slog nacken och bakhuvudet i Bäckströms soffbord och spräckte hela skivan av prima Kolmårdsmarmor.