överjaget i en mening
Psykoanalytiskt orienterade läkare påstod att den borgerliga humanismen stod för överjaget.
Tack vare Freud avfärdas ofta skuldkänslor som skadliga förebråelser från överjaget – en psykologisk förteckning på saker vi får och inte får göra som han menar att vi bär med oss från barndomen.
Enligt Freud kan kampen mellan våra njutningssökande drifter och det ogillande överjaget skapa strömvirvlar av undermedvetna konflikter som resulterar i en uppsjö av neurotiska symtom och som får oss att känna oss nervösa och usla.
Freud trodde att upprepade tillrättavisningar från föräldrarnas sida i dessa frågor ger upphov till ”överjaget”, som i barndomen avgör vår syn på hur saker bör göras och slår fast villkoren för hur vi kan uppleva njutning eller smärta.
Samtidigt hävdade Walter Mischel att våra moraliska principers flexibilitet i olika sammanhang (exempelvis barn som glatt fuskar och ljuger i skolan men aldrig skulle drömma om att göra det hemma) talar emot att ”en enhetlig moralisk makt som överjaget” ens existerar.
Centrala begrepp inom psykoanalysen är teorin om detet, jaget och överjaget, föreställningen om det omedvetna, sexuallivets och barndomens betydelse och begreppet sublimering (vilket enkelt uttryckt betyder att omvandla, att kanalisera, till exempel sexualitet till konstnärlig verksamhet).
Tack vare Freud avfärdas ofta skuldkänslor som skadliga förebråelser från överjaget – en psykologisk förteckning på saker vi får och inte får göra som han menar att vi bär med oss från barndomen.
Enligt Freud kan kampen mellan våra njutningssökande drifter och det ogillande överjaget skapa strömvirvlar av undermedvetna konflikter som resulterar i en uppsjö av neurotiska symtom och som får oss att känna oss nervösa och usla.
Freud trodde att upprepade tillrättavisningar från föräldrarnas sida i dessa frågor ger upphov till ”överjaget”, som i barndomen avgör vår syn på hur saker bör göras och slår fast villkoren för hur vi kan uppleva njutning eller smärta.
Samtidigt hävdade Walter Mischel att våra moraliska principers flexibilitet i olika sammanhang (exempelvis barn som glatt fuskar och ljuger i skolan men aldrig skulle drömma om att göra det hemma) talar emot att ”en enhetlig moralisk makt som överjaget” ens existerar.
Centrala begrepp inom psykoanalysen är teorin om detet, jaget och överjaget, föreställningen om det omedvetna, sexuallivets och barndomens betydelse och begreppet sublimering (vilket enkelt uttryckt betyder att omvandla, att kanalisera, till exempel sexualitet till konstnärlig verksamhet).
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Efter föräldrarnas död fanns inte ens skuggan av ett överjag kvar som kunde kontrollera honom.
Frånvaron av ett överjag som får oss att slå knut på oss själva rentvår sannerligen våra föräldrar.
Skolans värderingar reflekterade i hög grad den konservativa borgerlighetens städade överjag under mellankrigstiden.
Den existentialistiske filosofen Jean-Paul Sartre som tidigt förlorade sin far gratulerade sig själv till att inte ha något överjag.
Han talade om hur man söker sig till överheten: chefer, ministrar, akademiledamöter, som kan få vara uppskattande och vänliga överjag åt mig.
Avsaknaden av ett starkt överjag kan leda till slirig moral och i värsta fall kriminalitet, men det kan också resultera i framväxten av ett autonomt samvete som blir än starkare därför att det har uppstått i ett tillstånd av frihet.
Fastän hans romanjag intalat sig att inte leva detta förkrympta liv längre ställdes denna erfarenhet under vänsteruppsvinget emot teorin om att arbetarklassen var historiens progressiva kraft: »Vi skapade oss ett politiskt överjag som dikterade våra liv.
På övervåningen satt Hugo Rask med en kamrat vid namn Dragan Dragovic, känd för att vara den person som Hugo Rask dryftade världens tillstånd med, som påverkade Rasks tänkande och var hans överjag – fast tvärtom så att sådant Hugo eventuellt inte borde ha sagt och tänkt kom ut ocensurerat.
Frånvaron av ett överjag som får oss att slå knut på oss själva rentvår sannerligen våra föräldrar.
Skolans värderingar reflekterade i hög grad den konservativa borgerlighetens städade överjag under mellankrigstiden.
Den existentialistiske filosofen Jean-Paul Sartre som tidigt förlorade sin far gratulerade sig själv till att inte ha något överjag.
Han talade om hur man söker sig till överheten: chefer, ministrar, akademiledamöter, som kan få vara uppskattande och vänliga överjag åt mig.
Avsaknaden av ett starkt överjag kan leda till slirig moral och i värsta fall kriminalitet, men det kan också resultera i framväxten av ett autonomt samvete som blir än starkare därför att det har uppstått i ett tillstånd av frihet.
Fastän hans romanjag intalat sig att inte leva detta förkrympta liv längre ställdes denna erfarenhet under vänsteruppsvinget emot teorin om att arbetarklassen var historiens progressiva kraft: »Vi skapade oss ett politiskt överjag som dikterade våra liv.
På övervåningen satt Hugo Rask med en kamrat vid namn Dragan Dragovic, känd för att vara den person som Hugo Rask dryftade världens tillstånd med, som påverkade Rasks tänkande och var hans överjag – fast tvärtom så att sådant Hugo eventuellt inte borde ha sagt och tänkt kom ut ocensurerat.