öses i en mening
(1 jumfru) stötta skorpor; af denna blandning öses 15 centilit.
Om kalflår stekes i järnspiselugn, behöfves ej papper och deg, endast steken öses ofta.
Inemot den är stekt, spädes med några skedar grädde, mjöl och litet socker strös öfver och han öses med sås.
Ett par skedar smält smör eller flottyr öses öfver samt 3 stora ägg vispade med 6 decilit (1 halfstop) söt mjölk, men sist skorpor öfver.
Med en träskopa trycker man ner kransarna litet, och på så sätt öses det tunna af och hälles i grytan, där det uppkokar och åter hälles på mäsken.
En annan balja eller så sättes under tapphålet; kokt vatten öses på rosten, och därmed fortsättes så länge man känner någon söt smak på det, som afrinner.
(2 lod) hackad sötmandel; lägg tätt lock på kastrullen och låt den uppå spiseln sakta koka till lagom hård gröt, hvarefter den öses upp att kallna; koka lOO gr.
Färsen formas aflång i hög fason, lägges i en panna med smör och sättes i ugnen ett ögonblick, hvarefter påhälles uppkokt vatten, litet i sänder, samt öses ofta.
Skall den stekas i bakugn, bör den öfverläggas med papper och deg, liksom kalfstek; men i järnspiselugn behöfves det ej; steken öses ofta och spädes, om såsen inkokar.
De brynas i smör, påspädas därefter med mjölk, späcksidorna vändas upp, öfverströs med mjöl, och såsen öses öfver med en sked; detta förnyas ofta under stekningen.
Denna blandning hälles i en förtent koppargryta eller väl utbönad balja, öses med en slef en hel timme, hvarefter det genast tappas på rena, torra buteljer, men ej riktigt fulla.
En half timme innan den skall ätas, öses den, en matsked stötta, siktade skorpor med en tesked socker strös öfver gåsen; insättes åter att få ljusgul färg, hvarefter den ätes med eller utan sås.
(20 kannorna) vatten, sockret och humlen lägges äfven uti och kokas, tills vattnets yta är jämt med märket på stickan; drickat upphälles då i en utbönad balja eller vattenså, och öses med en träskopa en halftimme.
Om steken sättes i bakugn, bör den öfverläggas med ett med smör smordt papper samt däröfver deg, som till rostbiff, och stå en timme i bra varm ugn; därefter aftages papper och deg, steken får fullsteka, men öses ofta öfver med sås, hvilken tillökas med mera kokt vatten.
Samma blandning som till lös god blodpudding, med tillsats af fint skurna istertärningar, öses i stora, starka, vida oxtarmar, att ej tarmen blir full, ty det sväller mycket; kokas sakta, tills de äro väl genomkokta , då de äro mycket goda att, skurna i skifvor och stekta, äta med smält smör och lingonmos.
På en gaffel sättes en fet orökt fläskbit, hvarmed grisen ofta gnides, och om spadet kokar in, spädes med mera varmt vatten och öses öfver, ju oftare ju bättre, Då grisen är färdigstekt, bör skinnet kännas hårdt, men ej se brändt ut, utan bör hafva en ljusbrun färg; ätes utan sås, med lingon, senap och soja.
) kokta och i tärningar skurna pommeransskal och något litet salt; då vattnet kokar, lyftes det af elden, öses sedan i mjölet, och med ett klappträd blandas väl till en lagom hård deg, hvilken arbetas så länge, tills den ser smidig ut, men ej ännu upphört att ryka; därefter strykes den slät, beströs med mjöl och höljes med rent lakan.
Om kalflår stekes i järnspiselugn, behöfves ej papper och deg, endast steken öses ofta.
Inemot den är stekt, spädes med några skedar grädde, mjöl och litet socker strös öfver och han öses med sås.
Ett par skedar smält smör eller flottyr öses öfver samt 3 stora ägg vispade med 6 decilit (1 halfstop) söt mjölk, men sist skorpor öfver.
Med en träskopa trycker man ner kransarna litet, och på så sätt öses det tunna af och hälles i grytan, där det uppkokar och åter hälles på mäsken.
En annan balja eller så sättes under tapphålet; kokt vatten öses på rosten, och därmed fortsättes så länge man känner någon söt smak på det, som afrinner.
(2 lod) hackad sötmandel; lägg tätt lock på kastrullen och låt den uppå spiseln sakta koka till lagom hård gröt, hvarefter den öses upp att kallna; koka lOO gr.
Färsen formas aflång i hög fason, lägges i en panna med smör och sättes i ugnen ett ögonblick, hvarefter påhälles uppkokt vatten, litet i sänder, samt öses ofta.
Skall den stekas i bakugn, bör den öfverläggas med papper och deg, liksom kalfstek; men i järnspiselugn behöfves det ej; steken öses ofta och spädes, om såsen inkokar.
De brynas i smör, påspädas därefter med mjölk, späcksidorna vändas upp, öfverströs med mjöl, och såsen öses öfver med en sked; detta förnyas ofta under stekningen.
Denna blandning hälles i en förtent koppargryta eller väl utbönad balja, öses med en slef en hel timme, hvarefter det genast tappas på rena, torra buteljer, men ej riktigt fulla.
En half timme innan den skall ätas, öses den, en matsked stötta, siktade skorpor med en tesked socker strös öfver gåsen; insättes åter att få ljusgul färg, hvarefter den ätes med eller utan sås.
(20 kannorna) vatten, sockret och humlen lägges äfven uti och kokas, tills vattnets yta är jämt med märket på stickan; drickat upphälles då i en utbönad balja eller vattenså, och öses med en träskopa en halftimme.
Om steken sättes i bakugn, bör den öfverläggas med ett med smör smordt papper samt däröfver deg, som till rostbiff, och stå en timme i bra varm ugn; därefter aftages papper och deg, steken får fullsteka, men öses ofta öfver med sås, hvilken tillökas med mera kokt vatten.
Samma blandning som till lös god blodpudding, med tillsats af fint skurna istertärningar, öses i stora, starka, vida oxtarmar, att ej tarmen blir full, ty det sväller mycket; kokas sakta, tills de äro väl genomkokta , då de äro mycket goda att, skurna i skifvor och stekta, äta med smält smör och lingonmos.
På en gaffel sättes en fet orökt fläskbit, hvarmed grisen ofta gnides, och om spadet kokar in, spädes med mera varmt vatten och öses öfver, ju oftare ju bättre, Då grisen är färdigstekt, bör skinnet kännas hårdt, men ej se brändt ut, utan bör hafva en ljusbrun färg; ätes utan sås, med lingon, senap och soja.
) kokta och i tärningar skurna pommeransskal och något litet salt; då vattnet kokar, lyftes det af elden, öses sedan i mjölet, och med ett klappträd blandas väl till en lagom hård deg, hvilken arbetas så länge, tills den ser smidig ut, men ej ännu upphört att ryka; därefter strykes den slät, beströs med mjöl och höljes med rent lakan.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.